12 minuter lästid

På nätet kallas vi ”patient gamers” – spelare som inte köper spel på dag ett utan väntar ett halvår eller mer med ett köp. Det finns många anledningar: man slipper bländas av hajpen, halverade priser, uppdaterade och buggfria spel, all DLC finns ute, och man slipper alla spoilers och bilder från spelet som oundvikligen dyker upp de första dagarna på Twitter och andra forum när alla spelar spelet samtidigt. Men även jag har ett par gånger längtat så mycket efter ett kommande spel att jag inte nöjt mig med att köpa det på dag ett, utan jag har till och med förhandsbokat det. Här är berättelsen om samtliga 14 spel som jag förhandsbokat under mitt spelande liv:

The Legend of Zelda: The Wind Waker (Gamecube)

Den 2:a maj 2003

Jag hade köpt en Gamecube två månader tidigare; den svarta versionen med Metroid Prime som medföljande spel. Det var den första konsol jag någonsin köpt och nu behövde jag flera spel. Och att lista ut vad mitt nästa spel efter Samus första förstapersonsäventyr skulle bli var inget större bekymmer när man kollande in releaselistan.

Jag hade ingen större erfarenhet av Zelda-serien. A Link to the Past var det första konsolspel jag någonsin klarat (tillsammans med min kompis Daniel på en Super Nintendo jag lånat några sommarveckor av min kompis Tobias), men något annat Zelda-spel hade jag aldrig spelat. Med den limiterade utgåvan av The Wind Waker så följde även Ocarina of Time med. Tyvärr fastande jag aldrig för Ocarina of Time, då jag redan då tyckte grafiken var alldeles för luddig och suddig. Men den tecknade grafiken i The Wind Waker var något helt annat och jag blev alldeles lycklig i spelet.

Utan att behöva kolla i arkivet minns jag att spelet släpptes fredagen den 2:a maj, för jag fick spelet i brevlådan redan på onsdagen den 31 april! Det här var på den tiden när spel inte sällan släpptes ett år tidigare i Japan och ett halvår tidigare i Amerika, men att få spela ett spel två dagar innan den officiella releasedagen kändes ändå som en otrolig lyx! Och med tanke på den 1:a maj var en röd dag kunde jag spendera hela den andra dagen på sjön i det vattentäckta Hyrule.

Levde det upp till hajpen? Ja, tveklöst!

Halo 2 (Xbox)

Den 11:e november 2004

Orsaken till att jag köpte en Xbox strax efter att jag köpte en Gamecube stavas Halo: Combat Evolved. Och Halo: Combat Evolved blev snabbt mitt favoritspel (tillsammans med Metroid Prime) och var det i 15 år framöver. Förväntningarna på uppföljaren var naturligtvis enorma. I vanliga fall köper jag inte specialutgåvor av spel, varken då eller nu, men när jag förhandsbokade Halo 2 blev det steelbook-utgåvan. Inte för att det gjorde spelet bättre på något sätt, men det var Halo för guds skull!

Samtidigt blev Halo 2 inte bara det första men även det sista Halo-spelet någonsin som jag förhandsbokade. När Halo 3 kom ut hösten 2007 hade jag fortfarande inte köpt min Xbox 360, och Halo Reach köpte jag visserligen på dag ett, men på en elektronikbutik i staden, då de hade ett erbjudande att man kunde köpa spelet för 299 kronor den första dagen.

Levde spelet upp till hajpen? Både ja och nej. Spelet var onekligen roligt att spela och jag tyckte det var ännu roligare att spela som Arbiter än som Master Chief, på grund av hans kamouflage-förmåga, men det var märkligt och lite obekvämt hur den mytologiska resan i det första spelet hade förvandlas till en såpopera i tvåan. Men det största problemet var att man inte kunde spawna på varandra när man spelade två spelare co-op, vilket gjorde spelet inte bara mycket svårare men även mycket tråkigare än det första spelet när man spelade två.

Metroid Prime 2: Echoes (Gamecube)

Den 26:e november, 2004

Om Halo: Combat Evolved var den direkta anledningen till att jag köpte en Xbox var det första Metroid Prime den direkta anledningen till att jag köpte en Gamecube. Jag hade upptäckt spelet på en leksaksaffär i staden och efter ett par minuters testspelande var jag fast. Och under femton år framåt skulle de första Halo och Metroid Prime slåss om platsen som mitt favoritspel nummer ett. Ja, man kan väl säga att de delade förstaplatsen egentligen. Så det var självklart att även uppföljaren till Metroid Prime skulle förhandsbokas och den damp ner i brevlådan bara ett par veckor efter Halo 2.

Levde spelet upp till hajpen? Precis som med Halo var Metroid Prime 2: Echoes ett väldigt bra spel som inte kunde leva upp till sin föregångare. Metroid Prime 2 var helt enkelt alldeles för likt sin föregångare, och den ljusa och den mörka världen som du hoppade fram och tillbaka i gjorde inte nog mycket för att ta död på känslan att vi spelade samma spel en gång till. Spelet var dock betydligt bättre än den trista katastrofen som var Metroid Prime 3: Corruption, som jag skulle råka ut för ett par år senare.

Persona 3 (PS2)

Den 29:e februari 2008

Den märkligaste förhandsbokningen på den här listan är tveklöst Persona 3. Vid den här tiden var Persona-serien nästan helt okänd i Sverige, och att jag ens hört talas om spelet är imponerande. Den enda förklaringen till att jag överhuvudtaget kände till spelen måste vara att jag läst något om det i en förhandstitt i Super Play eller möjligen LEVEL. Gamereactors forum var på den här tiden knökfullt av spelare och diskussionerna var många och heta, men jag tror bara vi var två eller tre personer på hela forumet som spelade det här när det kom.

Men vad var det som lockade med spelet, som gjorde att det var det första spelet på fyra år som jag förhandsbokade? Jag var inte ens något fan av japanska rollspel; de enda japanska rollspel jag klarat innan det här var Suikoden och Tales of Symphonia. Det som lockade med spelet måste ha varit att det utspelade sig i en skola. Jag hade länge drömt om att få spela ett spel när man var en elev i en skola. Det enda spelet i den genren som jag hade kommit över innan Persona 4 var Bully, och det spelet klickade aldrig för mig.

En intressant notis är att spelet landade i min brevlåda bara ett par dagar innan jag köpte min Xbox 360 och min första HDTV. Så det blev ett par dagar av intensivt Persona 3-spelande, innan spel som Halo 3, Burnout Paradise och Gears of War tog över. Men trots den konkurrensen klarade jag Persona 3 samma sommar efter hundratjugo timmars spelande.

Levde spelet upp till hajpen? Ja, herre gud.

Odin Sphere (PS2)

Den 14:e mars 2008

Det enda spelet på den här listan som jag inte mindes att jag hade förhandsbokat, utom som jag insåg att jag faktiskt hade förhandsbokat först när jag gick igenom mina gamla listor med beställningar, är Odin Sphere. Mina minnen är således högst osäkra om varför jag förhandsbokade det här, men jag minns bestämt att jag var helt salig i grafiken. Den stora succén med Persona 3 måste också ha spelat in, samt den mysiga sagostämningen. Det fick bli ett märkligt japanskt rollspel till helt enkelt.

Odin Sphere är en underlig blandning av rollspel och sidoskrollande plattformsspel, och det var ett spel som jag aldrig förstod mig på. Nej, jag fattade aldrig vare sig poängen eller tjusningen med spelet. Persona gick hem hos mig, men inte det här. Jag kan dock mycket väl tänka mig att ge spelet en ny chans idag, nu när jag har skaffat mig mer erfarenhet om olika sorters spel.

Levde spelet upp till hajpen? Tja, grafiken var onekligen gudomlig, men spelet i övrigt var inte så kul.

Persona 3 FES (PS2)

Den 17:e oktober 2008

Capcom är kända för att släppa uppdaterade nyutgåvor av sina spel, men Atlus kan också. Bara ett halvår efter att Persona 3 släpptes kom den här utökade utgåvan av spelet, som framför allt innehöll en ny, separat epilog som kallades The Answer.

Levde spelet upp till hajpen? Nja, svårighetsgraden i The Answer var så högt uppskruvad att jag körde fast direkt och kom ingenstans. Så något svar fick jag aldrig.

Persona 4 (PS2)

Den 12:e mars 2009

Bara ett år efter att det underbara Persona 3 släpptes i Sverige kom nästa spel i serien, och det var ännu bättre! Visserligen tyckte jag mer om den mörka känslan och alla de djupa blåskalorna i trean mer än det färgglada fyrverkeriet i fyran, men den underbara storyn var ännu bättre i fyran och dessutom hade man gjort ett antal spelmässiga förbättringar som gjorde det svårt att återvända till trean igen.

Levde spelet upp till hajpen? Det är det första spelet på den här listan över förhandsbokningar som jag gav 10/10, så ja, naturligtvis.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild (Nintendo Switch)

Den 3:e mars 2017

Nu gör vi ett hopp ända fram till 2017, och nästa spel som jag förhandsbokat. Och nästa förhandsbokade spel som förtjänade 10/10 också! Breath of the Wild är det första spel som jag har förhandsbokat tillsammans med en konsol, då Nintendo Switch är den enda konsol någonsin som jag har förhandsbokat. Egentligen var det Splatoon 2 som jag hetast såg fram emot, men det kom först fyra månader senare, så något spel var jag tvungen att ha på premiären också. Och Breath of the Wild stod minst sagt ut i en annars blek premiäruppställning.

Levde spelet upp till hajpen? Holy, hell! De första tio timmarna i det här spelet är de bästa tio timmarna jag upplevt i ett spel någonsin. Och de följande 90 timmarna var inte dåliga de heller.

Persona 5 (PS4)

Den 4:e april 2017

När Persona 4 släppes 2009 hade väl ingen anat att vi skulle få vänta åtta år på nästa spel i serien. Speciellt som föregångaren släpptes i Europa bara året innan. När femman till sist anlände var jag upptagen med Breath of the Wild, och under resten av året var jag upptagen av andra Switch-spel (se nedan), så Persona 5 kom helt vid sidan om. När jag till sist började att spela det, så hann jag bara spela 18 timmar innan den uppdaterade versionen Persona 5 Royal utannonserades. Och med tanke på att det här är ett hundratimmarspel så tänkte jag att det var lika bra att vänta på den nya versionen och köra den istället och börja om från början.

Levde spelet upp till hajpen? Både ja och nej. Jag menar både trean och fyran var gudomliga spel, och en hajp som har byggts på i åtta år är svår att leva upp till, och de första 13 timmarna var mest bara tutorials och story, men ett riktigt bra spel är det trots allt. Och kul att serien till sist gick från att vara en udda kultserie i utkanten av spelvärlden till att bli ett spel på allas läppar!

Mario Kart 8 Deluxe (Nintendo Switch)

Den 28:e april , 2017

Nintendos spellansering de första månaderna av Switchens levnadstid var verkligen genial. Precis när jag började bli mätt på Zelda så dök Marios Kart-karneval upp i stan. Jag har alltid gillat Mario Kart, utan att vara något jättefan av serien, men det här spelet föll jag handlöst för. Onlineläget är skamligt barskrapat, men annars är det full underhållning för hela skopan.

Levde spelet upp till hajpen? Med tanke på att det är det klart bästa Mario Kart-spelet så ja.

Splatoon 2 (Nintendo Switch)

Den 21:a juli 2017

Och precis när jag började bli lite trött på alla raseriutbrotten när jag blev skjuten i ryggen eller körde över kanten online i Mario Kart 8 Deluxe så kom det här. Det är ju en sak som är svår att mäta, men det här spelet är med i kampen om mitt mest efterlängtade spel någonsin. Då jag aldrig ägde någon Wii U var det här min första kontakt med serien. Under halvåret som gick från presentationen av Nintendo Switch i januari och det här spelets ankomst i juli hade jag eldat upp helt orimliga förväntningar på Nintendos färgspridande onlineskjutare. Men Kyotos stoltheter lyckades överträffa dem på punkt efter punkt! Att spela lag mot lag online är underbart kul och att spela co-op i Salmon Run är ännu roligare.

Levde spelet upp till hajpen? Så här engagerad i en onlineskjutare har jag inte varit sedan Battlefield 1943, och spelet blev snart mitt mest spelande spel någonsin. Dessutom lyckades spelet förändra mig från en amiibo-hatare till en amiibo-älskare, så tveklöst ja.

Astral Chain (Nintendo Switch)

Den 30:e augusti 2019

Ibland slår blixten ner från ingenstans och man blir förälskad i ett spel redan när den första trailern har premiär. När Astral Chain avtäcktes på en Nintendo Direct våren 2019 drabbades jag av ett habegär jag inte känt sedan Splatoon 2. Platinum Games actionäventyr var så otroligt vackert och såg så kul ut, och karaktärsdesignen var från en av mina gamla favoritmangatecknare – Masakazu Katsura. Problemet var bara att Webhallen tog igen för att ha skickat Wind Waker två dagar för tidigt till mig 16 år tidigare, så jag fick aldrig spelet på fredagen, utan först på tisdagen veckan efteråt. Detta var ett stort problem då det var meningen att jag skulle recensera spelet för sidan. Men när jag väl kom igång och spelade, fyra dagar försenat, så fick jag en action-anime-fest som jag spelade så mycket att jag mådde illa.

Levde spelet upp till hajpen? Ja men, läs min recension för bövelen!

Tokyo Mirage Sessions #FE Encore (Nintendo Switch)

Den 17:e januari 2020

Apropå Nintendo Direct – under varenda Nintendo Direct sedan det blivit uppenbart att Nintendo skulle hålla på att återutge spel från Wii U till Nintendo Switch så hoppades jag att det här spelet skulle bli utvalt, och varje gång blev jag besviken. Tokyo Mirage Sessions var den främsta anledningen till att jag trots allt lekte med tanken att köpa en Wii U. Det var ett rollspel från samma företag som gav oss Persona-spelen, och dessutom handlade det om att vara en popstjärna. Precis som jag ett decennium tidigare längtade efter ett spel som utspelar sig i en skola så har jag alltid drömt om ett spel där man är popstjärna. Det finns gott om sådana spel i Japan, men det är sällan dessa spel tar sig utanför landets gränser. Det roliga var att när spelet till sist avtäcktes på en Nintendo Direct hösten 2019 hade jag redan gett upp allt hopp om spelet och hade inte en tanke på att spelet skulle kunna visas. Överraskningen var således fullständig och underbar.

Levde spelet upp till hajpen? När det var dags att spela Tokyo Mirage Sessions #FE Encore insåg jag att Persona 5 Royal skulle släppas bara två månader senare, och då spelen verkar rätt lika varandra skulle det förmodligen bli tårta på tårta med två sådana spel på raken, så jag valde att vänta med Tokyo Mirage Sessions och började spela ett annat japanskt rollspel, fantasyäventyret The Legends of Heroes: Trails of Cold Steel istället. Som också visade sig vara rätt likt Persona-spelen förstås, då man går i en skola i spelet, vilket jag helt hade missat…

Persona 5 Royal (PS4)

Den 31:a mars 2020

Det senaste spelet som jag har förhandsbokat är Persona 5 Royal. Som du märkt är det få spel som jag har förhandsbokat i mina dar, och det är ännu färre spel som jag har köpt lyxutgåvor av. Ja, det är bara Persona 5 och Persona 5 Royal faktiskt. Men Persona-serien är som du nog förstår vid det här laget speciell för mig.

Levde spelet upp till hajpen? Ja, jag spelar fortfarande The Legends of Heroes: Trails of Cold Steel. Jag hade förväntat mig att spelet skulle vara så där 40 timmar långt eller så, men nu har jag nått 100 spelade timmar och än ser jag inget slut i sikte. Men så fort eleverna på militärskolan i Trails of Cold Steel har tagit sig igenom sitt första läsår så ska det väl äntligen vara dags för de tjuvaktiga eleverna på skolan i Persona 5 Royal att äntligen stjäla mitt hjärta också? Det är verkligen på tiden.