Ögon.

Tomma glödande ögon.

De kan vara gula, röda, vita, blå eller gröna, men jag har alltid rent visuellt älskat karaktärer med pupillfria ögon. Det får en karaktär att se allt från otroligt cool till ond och skräckinjagande ut.

Spelhistorien är fylld med såna här designer (jag skrev om ett par i Ocarina of Time) så det är ingen idé att bara kasta fram en bunt med exempel. Jag tänkte hursomhelst fokusera på ett par ögon idag, nämligen Koopa-konungens: Bowser.

Hans utseende grundar sig i en drake men har inslag av koopa, vilket betyder att han har drag av sköldpadda i sig. Det är svårt att avgöra exakt varför Bowser tillhör koopa-släktet när hans undersåtar av samma ras ser väldigt annorlunda ut men är man kung så är man, antar jag. 

Bowser är väldigt lyckad rent designmässigt då han både kan fungera som töntig skurk men även se makalöst fientlig ut när Nintendo känner för det. I Super Mario Odyssey bär han kostym, hög hatt och har en slickad frisyr, i Super Mario Sunshine låg han i ett bubblande kar av slem och tog ett bad och i Galaxy-serien var allt från miljön och musiken episk som bara tusan men Bowser själv var sitt vanliga rultiga jag. Och då skall vi inte ens tala om hur hans töntfaktor slog i taket när han i Super Mario 3D World förvandlade sig till en katt. Det ledde till en rätt cool jaktsekvens men jösses vad töntig han såg i sina morrhår, ränder och nos. Jag riktigt avskydde denna tolkning av honom. Det var väl logiskt att han skulle förvandla sig till kattdjur men att han skulle bli den minst skrämmande versionen var lite oväntat. Trots att Bowser kan vara lite fjantig kommer det stunder när han kan visa sin sanna mörka sida. Det är stunden då alla taggarna är utåt och de där fantastiska brinnande tomma ögonen förvandlar hela hans personlighet.

Denna kärlek till Bowsers onda blick började såklart i Yoshi’s Island där man i slutkonfrontationen med Bebis-Bowsers jättelika gestalt kunde se hans glödgande ögon från en kilometer bort. De var genomträngande och gjorde att kungen av alla koopas såg ut som en sann antagonist med hat i blick. Efter denna magnifika uppvisning i pompa, ståt och ondsinthet var det lite svårt att se på Bowser med samma ögon igen, både bildligt och bokstavligt.

Efter Yoshi’s Island har hans mer ondskefulla look kommit och gått genom åren. Det är oftast i sidospår som Nintendo tagit ut svängarna även om det finns undantag. Jag har alltid tyckt om hur Next Level Games avbildade honom som råbuse till fotbollspelare i Mario Strikers Charged, fast där har han faktisk pupillerna kvar på viss artwork men det finns några genuint kick-ass-bilder på honom utan också. Detsamma gäller Giga Bowser som man kan hitta i Super Smash Bros-serien. Där har man ”beefat” till Bowser men ögonen har förblivit desamma. Jag var inget super-fan av den designen.

LÄS OM BABY BOWSER I YOSHI’S ISLAND: Speciella stunder: Kolossen på Yoshi’s Island

I New Super Mario Bros. 2 möter man i slutskedet en Bowser som häckar i skuggorna, och varje gång som han stiger tillbaka in i dessa kan man se hur hans ögon skiner upp. Detta upprepas även när han framställs i sitt Dry Bones-utförande i en senare fas. Och slutligen har jag faktiskt ett exempel från Mario + Rabbids: Kingdom Battle där Ubisoft valde att porträttera Bowser normalt rent anatomiskt men gav honom en tom glimt i blick. 

Det är dessa små viskningar genom åren som gjorde att Bowser’s Fury-avslöjandet i förra veckan blev så otroligt kraftfullt och positivt för mig. Det var rena drömmen för mig som älskar denna version av Bowser att få se ett spel som avbildar honom i all hans ondskefulla härlighet. Fury Bowser som han kallas är en slags kaiju-tolkning av konungen där hans fjäll är grå, hans hår är en spretigt och glödande, precis som toppen av hans ryggspikar. Och viktigast av allt är såklart att hans blick är fylld med glödgande ilska. Fury Bowser är Nintendo-design när den är som bäst.

Att för första gången på 25 år se en Bowser-tolkning som påminner mig om min personliga favorit gjorde att jag kapitulerade helt inför Super Mario 3D World + Bowser’s Fury och lade en förhandsbokning direkt. Jag hade nog införskaffat det ändå då jag saknar det i min samling men Bowser’s Fury-tillägget hjälpte verkligen till att försegla affären.

Och om ni inte vet det så heter den här versionen av koopa-kungen God Slayer Bowser i Japan, smaka på den. Där drog vi verkligen det korta strået här i väst. Trots denna förlust i namnlotto kan jag knappt vänta tills jag i februari får springa runt denna väldiga varelse och undfly hans vrede, eld, svavel och alltid lika vreda ögonkast.