5 minuter lästid

Cyberpunk 2077 är CD Project Reds senaste skapelse: ett action-RPG ur förstapersonsperspektiv. Du spelar som karaktären V, som du själv får bestämma kön på. Och då menar jag verkligen bokstavligen bestämma kön. För i starten när du designar din karaktär, kan du välja att spela som man eller kvinna, eller något mitt emellan, och du kan även bestämma storlek på könsorganet. Det kan kanske verka lite väl grovt, men ju mer man spelar och förstår världen i Cyberpunk, så får man även en förståelse för varför man kan göra det. Spelet handlar till stor del om att modda sin kropp med olika cybernetiska uppgraderingar. Syn, skelett, muskler, o.s.v. kan alla ökas på med diverse uppgraderingar. Ingenting är omöjligt och mer eller mindre allt kan ändras, bara man är villig att betala, och handskas med eventuella sidoeffekter.

Ett rejält färdighetsträd finns att uppgradera med erfarenhetspoäng som intjänas genom att ha ihjäl folk och slutföra uppdrag. Det finns otroligt många färdigheter att välja mellan, bl.a. härliga uppgraderingar med mer hälsa, uthållighet eller mer bärkapacitet. V befinner sig i Night City, i en jävligt dystopisk nära framtid. Det är skitigt och skräpigt, det finns vapen, prostituerade och sexklubbar i vartenda gatuhörn. Alla vet ju att sex säljer, och i Night City verkar det vara hårdvaluta. Kritiska ögon kanske ser att kvinnokroppar exploateras väldigt hårt i spelet, men det gäller även manskroppar. Du ser neonskyltar med bröst och rumpor till salu, men även manskroppar som utlovar action hela natten lång, så på den punkten är det rätt förhållandevis och överraskande jämställt.

V är en smått kriminell typ som tar sig an diverse uppdrag från olika småbossar i staden, för att tjäna pengar och skapa sig ett rykte som en badass legosoldat, vilket hon (jag valde att spela som kvinna) verkligen är. Ett av de första uppdragen går inte helt som planerat, och efter det ändras berättelsen en del och in kliver Keanu Reaves som Johnny Silverhand. Whohooo! Alla som sett Keanu skådespela vet att han har ett visst sätt att framföra sina repliker, det låter nästan som att han är både berusad och lite halvt ointresserad när han pratar, och detta är inget undantag. Han har inte riktigt den 100-procentiga närvaron man kan önska när han levererar sina repliker, men det är sådan han är. Det gör honom inte till en dålig röstskådis, utan det ger honom det typiska Keanu-sättet han har. V levererar sina repliker hårt och lite otrevligt, medan Keanu pratar lite långsammare och tröttare. Det blir nästan komiskt att höra hur de samtalar och vilka olika nivåer de ligger på.

V tar sig runt i Night City med bil, motorcykel, till fots eller via fast travel. Visst går det snabbare med bil, men det är rätt skoj att springa runt och bara kolla in allt. Det finns vapenaffärer, matstånd, klädaffärer, you name it. Det mesta går att köpa nytt eller uppgradera. Det är lätt att fastna i någon av klädaffärerna för att kolla in alla galet coola outfits.

Cyberpunk är ett väldigt snyggt spel, och vissa karaktärer du möter är så snyggt gjorda att jag ibland undrar om det är en riktig människa jag tittar på, istället för en animerad karaktär. Men då och då dyker det upp någon rackare som ser ut att komma direkt från något gammalt Playstation 3-spel. Karaktärsdesignen är så ojämn att jag verkligen börjar fundera på hur CD Projekt Red prioriterade och varför de inte lagt mer energi på att få det jämnare. Det kunde ju blivit så bra.

LÄS OM ETT ANNAT HAJPAT SPEL SOM BLEV EN FULLPOÄNGARE: The Last of Us Part II

Att Cyberpunk 2077 har varit de senaste årens mest hajpade spel kan inte ha undgått någon inom spel-communityt. CD Projekt Red som har utvecklat det har haft ett mycket gott rykte sen de gjorde The Witcher 3, och förväntningarna har varit skyhöga. Kanske lite för höga. Prestationsångesten inne i studion måste ha varit extremt påtaglig, och även om man vill väl och gör sitt bästa, så nådde det liksom inte hela vägen fram. Storyn och gameplay i Cyberpunk 2077 är genomtänkt och intressant, men när ett spel rent tekniskt inte fungerar, faller det pladask. Vi vet nu att spelet presterat mycket bättre på Playstation 5 än det gör på Playstation 4, och kanske blev det eftersom det släpptes mitt i ett byte mellan konsolgenerationer.

Jag är ingen expert på det här området, så detta är bara mina egna spekulationer. Dock är det ändå inte helt felfritt på PS5 heller. Otaliga krascher gör att man kommer av sig och blir rent ut sagt förbannad. Jag vet inte hur många gånger jag fick blå skärm med texten ”Det går inte att komma åt spelet just nu”. Det gör att jag slits ut ur upplevelsen och att mitt flyt försvinner. Vid ett tillfälle försvann även några timmars spelad tid, vilket är helt otroligt märkligt då det autosparas mer eller mindre hela tiden. Mitt flyt stendör.

Hur CD Projekt Red tänkte vet jag inte, men kanske hoppades de att allt skulle kunna fixas med en magisk day one patch, vilket det tyvärr inte gjorde. Att deadline och pengar har varit inblandat är en självklarhet. Eftersom releasedatumet redan skjutits upp två gånger hade man ju hoppats på att de varit mer noggranna och inte ville släppa ifrån sig en halvfärdig, trasig produkt. Det är så tråkigt när det rör sig om en sådan välrenommerad studio. Hur de ska lyckas få tillbaka spelarnas tilltro har jag ingen aning om, men de kommer att få jobba hårt för det. Hur framtiden ser ut för Cyberpunk 2077 vet vi inte ännu, men får de väl ordning på de otaliga buggar och problem spelet har tror jag att många kommer att gilla det. Hade det inte varit en så pass otroligt dålig start för spelet hade det kanske kunnat bli årets spel, för det är roligt och jäkligt snyggt i vissa stunder.

Att betygsätta Cyberpunk 2077 är ingen lätt grej, för jag själv är så kluven i vad jag tänker om det. Å ena sidan är det faktiskt riktigt roligt att spela, jag älskar att köra runt i Night City och göra alla de otaliga sidouppdragen som finns, men å andra sidan blir jag TOKIG på att spelet bara kraschar hela tiden. Det är fullkomligt orimligt hur mycket bromsklossar som slängts framför mig i formen av kraschar och otäcka spelförstörande element. Andra typer av buggar är på sin höjd irriterande eller rentav roande men krascherna suger all spellust ur mig.

Jag har i skrivande stund inte spelat klart Cyberpunk 2077, då det var stört omöjligt att kämpa sig igenom ett spel som inte fungerar. Hade det bara fungerat så bra som man hoppats när en känd studio släpper spel hade betyget vart så mycket högre, för jag vill verkligen ge ett högt betyg, men jag kan inte med rent ett samvete göra det i dagsläget. Det är också därför recensionen här varit ganska ytlig och inte särskilt djuplodande. Jag är ytterligare en av de där som inte fått den tilltänkta optimala Cyberpunk 2077-upplevelsen.

Ett trasigt, icke fullt fungerande spel är som att köpa ett 1000-bitars pussel med bara 999 bitar i, det funkar inte, jag får ingen helhet i det. Och i Cyberpunk 2077 saknas det just nu bra fler bitar en än innan pusslet går ihop. Jag hoppas kunna återvända till Night City nästa år men i dagsläget är suget helt borta och jag måste bedöma det efter min erfarenhet och slänga upp ett varnande finger att man gör bäst i att vänta på mer uppdateringar. Jag är ledsen CD Projekt Red och alla som jobbat med spelet, men jag kan inte ge ett högt betyg till ett spel som knappt tillåter mig att spela det.