Dandara: Trials of Fear är ett myspixligt metroidvania med en kvinnlig protagonist vid namn Dandara i huvudrollen. Dandara, som var en riktig historisk person som levde på 1600-talet, berättar sin historia genom mod och capoeira. Vi kastas rakt in i en surrealistisk värld, utan större förklaringar till hur och varför saker är som de är. Begrepp som upp eller ner existerar inte, då världen är föränderlig och flyttas runt dig beroende på hur du rör dig.

Du är som sagt den vackra, starka och orädda Dandara. Du rör dig inte framåt genom att gå, utan du kastar dig mellan olika punkter i ett sorts sicksack-mönster från vägg till vägg. Du är aldrig stilla, rörelsen du gör känns igenom hela spelet. Inom kampsporten capoeira kallas detta för ginga och det är själva grunden inom capoeira, att alltid vara i rörelse, och att alltid vara svår att fånga. I början är Dandaras rörelsemönster lite klurigt att hänga med i, men efter en stund kommer man in i flödet. Hon kan göra en sorts attack, men den behöver en liten stund på sig att ladda upp, så när fienderna närmar sig gäller det att hela tiden hålla sig i rörelse, försöka komma nära, attackera och sen att fly igen.

Dandara Trials of Fear

Upp och ner och ner och upp.

Dandara är svårt och oförlåtande, det är långt mellan savepointsen, ett litet tält där du hissar din flagga, vilar och återfår din hälsa. Att savepointen är ett litet tält, syftar tillbaka till hur det faktiskt såg ut för de förrymda slavarna på den tiden då Dandara levde. När du dör tappar du alla dina världsliga ägodelar du har samlat på dig under spelet, och din ande lämnar din kropp för att bli ett spöke.  Spöket blir kvar där du dog senast, medan du får börja om vi din senaste savepoint. Resurser är få i spelet, och att leta reda på ditt spöke och återfå dina ägodelar är en risk du får överväga att ta, även om det kan innebära en snabb död igen. Livet är skört för Dandara, precis som det var för den historiska person som hon gestaltar.

NÅGOT HELT ANNAT: Speciella stunder: Animal Crossing: New Horizons som pizzatopping

Dandara är mer än bara ett spel, det är en hyllning till en historisk hjältinna. Dandara levde på 1600-talet och var en mästare i capoeira, hon var ättling till förrymda slavar i Brasilien. Inte så mycket är känt om henne, mer än att hon hyllades som en hjälte av sitt folk, då hon stred för dess frihet, tillsammans med sin make, kung Zumbi. 1634 blev hon tillfångatagen, och i stället för att tillbringa resten av sitt liv som slav, och låta den vite mannen bestämma över henne och det ofödda barn som hon bar på, valde hon att begå självmord. För afro-brasilianer är Dandara välkänd, och hennes historia om hjältemod berättas vidare i generationer, och nu även genom ett charmigt TV-spel.

Ett sovande hjärta, eller bara ett dött träd?

Man kan välja att spela Dandara Trials of Fear bara rakt upp och ner, som ett snabbt härligt spel, eller så kan man välja att se den historia spelet subtilt vill berätta. Du kan se bossarna som vanliga elaka och överdimensionerade figurer, eller så kan du välja att se symboliken av bossen, och se att det stora ansiktet med den militärinspirerade baskern faktiskt är en slavägare som försöker fånga dig. Du kan välja att se den surrealistiska värld du befinner dig i som en märklig spelvärld, eller så kan du välja att se att den mardrömsliknande världen faktiskt var Dandaras liv. Såhär såg det ut för förrymda slavar som aldrig fick någon möjlighet att vila, utan alltid måste vara på flykt i en vaken mardröm.

Dandara Trials of Fear

Augustus den oföränderliga

Hur du än väljer att spela, så rekommenderar jag det. Det är på något sätt mysigt, även om det är svårt, tragiskt  och stundtals väldigt märkligt. Själv har jag spelat så att tummarna blöder, för jag gillar verkligen Dandara, jag vill hjälpa henne, och jag vill framför allt veta hur spelet slutar. För min egen del tycker jag att det går alldeles utmärkt att spela både i handhållet och dockat läge, men det är upp till var och en att avgöra vad man trivs bäst med. Det finns många bra spel av den här typen, men det finns få bra spel som faktiskt öppnar upp för olika tolkningar som Dandara gör. Få, om ens några spel, har en mörkhyad kvinnlig protagonist, vilket enligt mig visar att spelutveckling är på väg åt helt rätt håll när det kommer till mångfald och representation i spel. Så Att spelutvecklarna, Long Hat House, som består av två män, har valt att göra ett spel om en i överlag okänd historisk kvinnas öde värmer mitt hjärta.