10 minuter lästid

Jag borde anat det redan på förhand. Det finns två kännetecken på när ett spels titel förtäljer att det kan bli en besvärlig session framför en. Den ena är när namnet innehåller fler än noll utropstecken (extra illa blir det om det är två, t.ex. Mario Kart: Double Dash!!, som en redaktionskollega av någon outgrundlig anledning när vid sin barm) och det andra när det är en oheligt lång titel. Under den sistnämnda kategorin faller PES 2021, eller eFootball PES 2021 Season Update, men som jag på doktorns rekommendationer har bestämt mig för att hädanefter kalla PES 2021.

I ärlighetens namn är det frågan om detta verkligen ens får kallas för ett nytt spel. Förra året släppte Konami det som i folkmun kallades för PES 2020, deras stora FIFA-utmanare på fotbollsspelshimlen. Men årets upplaga är ingalunda något nytt spel. I grund och botten är det exakt samma uppenbarelse som syns på min skärm som för ett år sedan, må så vara för de uppdaterade trupperna (nåja, mer om det om en liten stund).

De är tjusiga att titta på, men inte särskilt många unika, de där arenorna.
De är tjusiga att titta på, men inte särskilt många unika, de där arenorna.

Emellertid skall Konami inte få någon kritik för detta.

De har tidigt gå ut och sagt att den här upplagan i praktiken är samma spel som för ett år sedan och att de istället fokuserar på att bygga en ny motor från grunden i och med PES 2022 (låt oss hoppas att de hoppar över all titelmumbojumbo). Sympatiskt nog syns det även på prislappen. Själva säger de att det är för att fira att spelserien fyller 25 år, men frågan är om inte Konami är något på spåren här. Under många år har jag irriterat mig på EA:s fulknep att sälja i princip samma spel, med vissa gyllene undantag, fast med rätt namn på rätt tröjor. Det hade gått an om de hade sänkt priset för att reflektera arbetsinsatsen, men icke i kapitalismens tecken (jag gillar kapitalism för övrigt, annars hade vi aldrig haft pizza med ananas).

Konami har greppat detta, vilket innebär att du nu kan köpa denna uppdatering för cirka 300 pix, vilket i praktiken motsvarar halva priset mot vad det hade kostat annars. Om det är någonting som skall följa med från PES 2021 är det just detta, att om det bara rör sig om en rak uppdatering av namn, licenser, lag, ligor och arenor så går det att använda en annan modell än den som tidigare använts. Det känns logiskt och förhoppningsvis lär det ge EA en rejäl 90-minutare, även om jag tvivlar sett till det jag fått uppleva.

Men innan vi går vidare kan full transparens vara på sin plats.

Jag har i perioder knarkat FIFA hårdare än Kapten Haddock dricker sprit. Mest har det haft att göra med en social aspekt. Jag och mina polare har haft legendariska turneringar på kvällar och helger som vi protokollfört i Excel (så när utomjordingar gräver fram den mänskliga civilisationens kvarlevor om 2000 år kommer de tro att vi måste varit en högre stående livsform). Timmarna jag plöjt i de olika karriärlägena kan egentligen bara övertrumfas av de omgångar jag kört Football Manager, men icke desto mindre betyder det inte att jag inte är öppen för konkurrens. Som sagt har jag länge irriterat mig på EA:s i det närmaste monopolställning och tror att genren skulle må gott av lite förnyelse.

Mina erfarenheter av PES-serien är ringa. Jag har provat några delar på Playstation 2, men det var också ungefär runt den tiden som jag började fastna vid FIFA och sedan aldrig fastnat för Konamis alster. Därför såg jag verkligen fram emot den japanska tolkningen av världens näst bästa sport (efter varpa, of course).

Likt en romersk kejsare ger en del tränare tummen upp. Själv är jag av en annan åsikt.
Likt en romersk kejsare ger en del tränare tummen upp. Själv är jag av en annan åsikt.

Om vi ska börja med det positiva är det, likt sin huvudsakliga konkurrent, ett extremt välpolerat spel. Animationerna hos spelarna känns mjuka och även om det är en klyscha så ser det på håll ut som en riktig fotbollsmatch. Repriserna, kameravinklarna och de svepande drönarna gör alla sitt till för att porträttera det gröna gräsets schack på ett trovärdigt sätt, även om det inte är utan skönhetsfläckar. Att läppsynkningen när de sjunger den svenska nationalsången inte sitter må vara hänt, men att deras ögon skall vara döda i samma veva känns lite väl obehagligt. Med det sagt får det grafiska många tummar upp, inte minst sedan publiken faktiskt känns autentisk. När kameran sveper över det hav av halsdukar som finns på hemmaläktaren så känns det inte som tusentals kopior av samma polygonfigur utan som tusentals unika modeller. Det är en viss skillnad som onekligen förhöjer känslan av att vara på en ickecoronaanpassad läktare.

Något annat som jag verkligen gillar i PES 2021 är hur naturligt det känns att få till ett flödande anfallsspel. I många år har jag hört PES-förespråkarna säga att FIFA bara har licenser, medan Konami har spelkänslan. Ur en rent offensiv synvinkel förstår jag vad de menar, för det tar inte lång tid för mig att greppa kontrollerna i det här spelet och bedriva ett systematiskt och sjungande anfallsspel. Det ser mjukt och lätt ut på ett mycket naturligt sätt, precis som en inbillar sig att det känns att spela när det bara är proffs på plan.

ETT FOTBOLLSSPEL SOM ANDREAS TYCKER ÄR AWESOMESAUCE: FIFA 19

En bit som alltid stört mig i EA:s varumärke är hur svårt det är att få till fasta situationer ur ett offensivt hänseende. Så gott som alla hörnor, frisparkar och till och med straffar är stört omöjliga att sätta ifrån och känns onödigt komplicerade. Jag tror att i den senaste installationen har jag sett en (!) frispark direkt i mål och då har jag ändå tränat rigoröst på det. I den här titeln känns det mycket mer naturligt och enkelt att få till det. Du kan välja kommandon för dina medspelare som de, hör och häpna, följer! Säger du åt dem att de skall löpa in mot bortre stolpen gör de just det, så då handlar det snarare om din kraft och tajming. Det blir sällan lika skogstokigt som i EA:s spelserie där bollen kan hamna på parkeringen utanför arenan. Till och med straffsparkarna har blivit rätt i båda riktningarna. Jag har faktiskt lyckats greppa några i det här spelet, bara en sådan sak.

Än så länge har jag varit mycket positivt inställd till PES 2021, men tyvärr kommer det nu att ändras. För det finnas rejäla svagheter i det här spelet som tyvärr hindrar det från att vara en seriös utmanare till FIFA.

Om vi börjar med det spelmekaniska har jag hittills berömt de offensiva kvalitéerna, men när vi tittar på defensiven känns det här lagbygget helt klar felbalanserat. Det är till exempel inte ovanligt att jag håller inne pressknappen i hopp om att vinna en boll, men där min försvarare bestämmer sig för att täcka yta på utsidan av sin motspelare (för att vara proffs är han bra korkad). En annan knepig grej är att det kan uppstå direkt dråpliga situationer, som att se en spelare lunka hem vid en omställning eller helt sluta springa när det bara är någon meter kvar till bollen. Min miniräknare känns smartare än AI:n mellan varven.

Messi har det inte bara besvärligt i verkligheten.
Messi har det inte bara besvärligt i verkligheten.

Någon annan som inte känns så intelligent är domaren. Jag vet att det inte är PK att säga, men den här domaren är ju fanimig köpt alltså. Jag måste varit en hemsk människa i mitt tidigare liv, för oavsett vilka knapptryckningar jag gör får jag frisparkar emot mig för minsta lilla, samtidigt som jag kan bli neddragen och söndermosad i rakt motsatt riktning utan att det blir någon åtgärd. Min gissning är att spelet går efter om jag trycker inne pressknappen eller inte, vilket i sin tur är en lite för svart-&-vit-skala att jobba med. Inte sällan kan jag ha gjort en fullkomligt klockren brytning för att bli avblåst i ett utmärkt kontringsläge.

Ovanstående hade inte varit så illa om det vore för att motspelarna fick sig en slags lidnersk knäpp när de har bollen vid fötterna på fasta situationer. Om de har frispark inom 25 meter från ditt mål kan du lika gärna ge upp. Det kommer att bli mål, ofta otagbart uppe i ett kryss. Det spelar ingen roll om motspelarna kommer från bottenträsket av italienska Serie B eller från Liverpool FC, det kommer att bli mål. Jag är mer skraj för hörnor emot mig än straffsparkar, det om något talar om hur svårt det är att försvara sig på fasta.

Då har jag ännu inte hunnit berätta om passningsspelet. Jag kom på mig själv efter ett tag att hellre använda knappen för genomskärare än den för att passa enkla kortpassningar, trots att det sistnämnda är en betydligt säkrare metod. Varför? Jo, för att det är precis det omvända i det här spelet. Av någon outgrundlig anledning är det svårare att få till en ordentlig sidledspass på fem meter än en genomskärare på 30 meter. Det låter bisarrt! Då börjar ni kanske ana hur besvärligt det känns för mig att spela. Påfallande ofta släpper jag in mål för att mina spelare inte klarar av denna enkla typ av passning och istället spelar den i gapet på mina motspelare som med lika delar lätt- som retlighet lägger in bollen bakom en hjälplös målvakt.

ESKAPISMER STÖRRE ÄN DITT TANGENTBORD: Drömmen sportspel ger oss – ett alter ego som stjärnidrottare

Ur en rent spelmekanisk synvinkel är känslan att Konami lagt krut på det flashiga, men glömt bort att arbeta med grunderna. Det är lätt att ta till fotbollsklyschor här, men det här är som ett dysfunktionellt lag som har tre asbra forwards men ett försvarsspel som läcker som ett såll. Grunderna är för dåligt genomförda för att jag helt skall köpa mekaniken till punkt och pricka. Visst är det coolt att med lätthet kunna göra en cykelspark, men inte lika kul när jag misslyckas med att slå en enkel passning mellan två mittbackar.

Detta för oss föga oväntat in på området realism. Ett av den här seriens stora nackdelar har alltid stavats licenser. Där FIFA har tillgång till så gott som alla spelare och klubblag har PES 2021 fått nöja sig med ett fåtal Schalke 04, Juventus och Manchester United. Det är förvisso inte kattpiss, men jämfört med den enorma databas som EA sitter på är det som en fis i det gigantiska omklädningsrummet på Emirates Stadium.

För min del är licenserna inte lika viktiga som spelmekaniken, jag har ändå spelat International Superstar Soccer på den tiden då Thomas Ravelli kallades för Ravioli, men problem uppstår när Konami bestämt sig för att göra en simulatorlik upplevelse som inte känns som en trovärdig upplaga av verkligheten. Att spelarna heter något annat i verkligheten må vara hänt, men när spelet bryter mot de inbyggda regler som finns inom fotbollens hierarki blir det lätt parodiskt.

ALLT ÄR INTE SVETT SOM GLIMMAR: E-sportens flyktighet

Jag spelade exempelvis karriärläget där jag fick ta över en klubb som tränare. Tråkigt nog finns inte Allsvenskan med (ytterligare en nackdel), så jag väljer den danska ligan där jag i sin tur väljer att köra med Vejle. Ett lag som harvat en del i botten de senaste åren, men med potential att lyckas ta sig upp i tabellen. En perfekt nybörjarklubb.

Jag vinner några matcher och efter drygt halva säsongen får jag ett erbjudande. Av Manchester City (eller Manchester B som de heter eftersom Konami ej har rätt licens). Jag lyckas alltså spela några omgångar i danska ligan och föra upp ett relativt anonymt Vejle till övre halvan och får ett kontrakt i näven av en av världens tio största fotbollsklubbar. Känns det rimligt?

För att testa konceptet ytterligare provade jag även att påbörja en karriär som enskild spelare. Efter ett par baljor, återigen i danska ligan, ville AS Monaco, en klubb som ofta är med i Champions League, köpa mig för en rekordsumma. I dessa stunder känns PES 2021 skrivet av någon som läst alldeles för mycket Buster. Det är charm på sitt sätt, men långt ifrån realism. Kulissen har vält för länge sedan.

Det är också här vi står med Konamis senaste fotbollsspel. Det finns bra saker där det övertrumfar FIFA, men på det stora hela är det alldeles för tunt, lider av för stora spelmässiga brister och har en ickeavsiktligt komisk form av realism. Någonstans kan jag känna att Konami tagit fel beslut med den här serien. Slaget om köparna är antagligen redan förlorat, försäljningssiffrorna av PES 2021 kommer vara en bråkdel av de som köper FIFA 2021. Enda sättet att råda bot på det är att få tag på licenserna, men även då tror jag att de kommer få problem då inte innehållet i övrigt skriker trovärdighet. Det krävs mer jobb än ett par namn för att rädda det här felbalanserade laget.

Iniesta. Mannen med de läspande med passningarna.
Iniesta. Mannen med de läspande passningarna.

Hade jag suttit i Japan hade jag snarare jobbat på att göra en mer arkadlik upplevelse. Det behöver inte vara något Mario-inspirerat verk, men något som lägger mer fokus på att vara lättillgängligt och kul att spela. Ett spel som med lätthet hade kunnat släppas lagom till mästerskap istället för varje år eftersom den publiken inte är lika känslig. Då hade den här serien haft en egen identitet, istället för att som nu vara i skuggan av en betydligt större jätte.

Det roliga är att Konami redan sitter på ett sådant varumärke i International Superstar Soccer. En serie som av någon anledning varit död i många år nu. I ärlighetens namn hade jag hellre spelat en del i den serien än att se hur de försöker övertrumfa en gigant som troligen aldrig kommer att falla.

Nej, Konami kommer nog aldrig att få sitt VM 94.