Ett slag för omslag är en ny artikelserie här på playerone.se där vi belyser och talar om omslagen som pryder våra kära spel. Det kan vara allt från gammalt och fult till nytt och snyggt. Vi ämnar att skina ljus på både det bästa, det sämsta och det som är mitt emellan. Det är också såklart högst subjektivt vad olika medlemmar på redaktionen tycker så vi välkomnar diskussion vad ni själva anser om de omslag vi lyfter fram i detta nya inslag på hemsidan.

Spelvärlden kan delas in i de som älskar Splatoon-spelen och de som inte spelat dem än. Nintendo är kända för att ge sig på precis alla spelgenrer som finns och stöpa om dem till något helt eget. Innan Splatoon avtäcktes var det många som tog för givet att online-skjutare i alla fall var en genre som Nintendo aldrig skulle försöka sig på, men med ett par hundra liter färg i bakfickan lyckades det unga gardet hos Kyotos stoltheter göra även den här genren till sin egen.

Hur väl förmedlar omslaget innehållet i spelet?

Att spelet handlar om att måla spelets banor med sitt lags färg och att spelet är fullt av klara starka färger framkommer med all tydlighet av den här bilden. Spelfigurernas båda former – kid och squid – som man byter fram och tillbaka mellan får också visa upp sig. Det är också lyckat hur man valt att visa några av spelets pistoler såväl om en stor roller, för att visa att det finns mängder av olika sätt att färga banorna på.

Det som dock inte alls framgår av omslaget är hur starkt tävlingsriktat spelet är. Trots att de båda spelarna som möts i bilden tillhör olika lag och befinner sig cirka en meter från varandra, så verkar de inte ha någon som helst tanke på att strida mot varandra. Pojken ser i alla fall till att pensla marken, medan flickan inte ens bryr sig om att avfyra sina pistoler utan verkar mest glida omkring som någon slags lulzare i lagets egna färg. Detta medan de båda ser hungrigt och möjligen pillemariskt på varandra som om det var något slags co-op spel och inte versus som det handlade om.

Jämför med omslaget till det första Splatoon där det finns den helt annan känsla av antagonism och kamp i bilden:

Dessutom finns det heller ingen rim eller reson i Splatoon 2-bilden i hur ytterligare två spelare från varsitt lag till synes helt slumpmässigt beslutar sig för att superhoppa rakt över de båda spelarna i mitten. Har man aldrig spelat Splatoon 2 reagerar man kanske inte på detta, men för någon som har spelat ett par hundra timmar Splatoon 2 ser det som sker på bilden väldigt ogenomtänkt och märkligt ut. I omslaget till det första Splatoon får man känslan av att spelaren som superhoppar i bakgrunden i alla fall har någon slags plan och poäng med detta tilltag, och inte bara far omkring för skojs skull.

Vad gillar du mest med omslaget?

Det bästa med omslaget är hur tydligt det framkommer att det är just Splatoon 2 det handlar om. Vi får kids och squids, klara färger och olika vapen från spelet. Jag gillar också att det hela utspelar sig på en faktisk bana från spelet, och att det inte bara är någon slags generisk bakgrund.

Vad gillar du minst med omslaget?

Det sämsta med omslaget är just att det som händer på bilden faktiskt aldrig händer i spelet. Omslaget på det första spelet är tveklöst mycket bättre på att skildra något som ser ut som något som faktiskt skulle kunna hända i spelet, medan omslaget till tvåan ser ut som man klippt ihop fyra slumpmässiga händelser ovanpå varandra.

LÄS MER: Martins önskelista inför Splatoon 3

Jag saknar också spelseriens berömda kaxighet i bilden. Även här är omslaget till det första spelet mycket bättre. Jag antar att mimiken på de båda spelarna på omslaget till det andra spelet ska menas att vara kaxighet, men det ser betydligt mer ut som om de vill äta upp varandra än skjuta färg på varandra och vinna matchen. Omslaget till Splatoon 2 har både färg, fart och rörelse, men särskilt representativt för spelets innehåll är det verkligen inte.