För de flesta verkar nyårslöften vara något som man förväntar sig att bryta någon gång i mitten av januari, men jag har en viss förmåga att faktiskt hålla mina nyårslöften. Värsta året var tveklöst 2018 när jag tog mig igenom hela året utan att köpa ett enda spel. Det här året gav jag mig inte på något lika galet, men något minst lika äventyrligt.

Jag gav två löften i början av januari. Det första var att jag i år skulle satsa på att spela spel inom spelgenrer som jag inte brukar spela och inom spelserier som jag aldrig spelat förut. Då jag mest spelar högbudgetspel från storföretag beslutade jag mig för att framför allt fokusera på att spela mer indie-spel. De genrer som jag främst identifierade som genrer jag inte brukar spela var plattformsspel, turordningsbaserade spel och japanska rollspel.

Det andra löftet var att jag skulle dra ner på allt mitt spelande online och istället fokusera på att spela single-player-spel.

Det andra löftet gick alldeles utmärkt, fast utan någon egentlig ansträngning från mig själv. I början av året drabbades jag nämligen av stress-problem och jag orkade helt enkelt inte spela online. Efter att de problemen gick över har istället världsläget varit så krävande att hantera att jag hellre spelade ensam än gav mig ut i hetluften och blev förnedrad online. Det är först i slutet av året som jag funnit kraft att återvända online i Forza Horizon 4 och åter haft riktigt kul med andra spelare på nätet igen.

Men hur gick det då med mitt första löfte – att spela annorlunda spel? Här följer facit (bbservera att annorlunda-betygen till varje spel inte är ett värde på hur ”konstiga” spelen är, utan ett värde på hur annorlunda de är i jämförelse med de spel som jag brukar spela)!

Hollow Knight

Här blir det poäng för både indie och plattformsspel. Jag älskar metroidvanias, men har knappt spelat något sådant utanför Metroid-serien, så även där blir det poäng. Dessutom är spelet rejält svårt, vilket också blir ett pluspoäng, då jag inte brukar spela svåra spel.

Det blev dock snart tydligt att det här spelet nog är lite väl svårt för mig. När det tog mig precis två timmar och fem minuter att klara en av de allra första bossarna började jag tvivla på att jag någonsin skulle komma att kunna klara det här spelet? Jag försökte såväl i januari som under ett nytt försök i september att bemästra spelet, men jag kom aldrig mycket längre än den där tidiga bossen.

Jag är dock inte känd för att ge upp i första taget, så jag kommer att återkomma till Hollow Knight, för det är ett fantastiskt kul spel. Och dessutom ett av de vackraste och mest stämningsfulla spelen jag någonsin spelat.

Annorlunda-faktor: 4/5

Donut County

Ännu ett indiespel! Jag vet inte ens vad jag ska kalla den här genren. Du styr ett hål som blir större genom att saker faller ner i det, och ju större hålet blir desto större saker kan det sluka såklart. Så det är typ ett pusselspel, men det finns ingen utmaning alls i spelet. Däremot finns det massor av humor i spelet och det som bjuds på är typisk indie-humor, det vill säga konstig och inte så rolig humor. Egentligen är det bara ett enda skämt som upprepas om och om igen – att den som är den uppenbart skyldige till alltihop hela tiden försöker förneka sin skuld – så om du gillar det skämtet är spelet säkert en vinnare!

Jag vet inte ens om jag skulle kalla det här ”spel” ens, då det är mer av en grafisk tablå som kombinerar konst med konstig humor. Sådant brukar jag definitivt inte spela, så här rullar poängen in.

Annorlunda-faktor: 5/5

Proteus

Apropå spel som kanske inte ens är ett spel. I Proteus vandrar du runt på en ö och så vandrar du runt på en ö. Och så blir det en ny årstid av någon anledning. Och så händer det inte så mycket, och så följer du efter en kanin, och så händer inte så mycket mer.

Mer en upplevelse än ett spel, så visst, här rullar nyårspoängen in. Borde egentligen vara 5/5, men då jag bara höll ut i 45 minuter innan jag gav upp sjunker betyget med ett snäpp.

Annorlunda-faktor: 4/5

Slay the Spire

Fjärde indiespelet på raken, och så trodde du att jag inte tar mina nyårslöften på allvar! Här blir det både rougelike, som jag aldrig spelat förut, och digitalt kortspel, som jag aldrig brukar spela, så här rullar poängen in.

LÄS MER: Åtta saker som gör Slay the Spire till ett utmärkt val

Att spelet är fantastiskt kul ger inga bonuspoäng i den här utmaningen, men gör att jag säkert kommer att återkomma till spelet igen.

Annorlunda-faktor: 5/5

The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel

I väntan på att Persona 5 Royal skulle släppas i slutet av mars, tänkte jag att jag skulle hinna med något annat japanskt rollspel. Så jag gav mig på det här spelet, då jag trodde att det skulle vara väldigt olikt Persona-spelen, vilket det inte var, eftersom det här spelet också handlar om att gå i en skola och att levla upp sin vänskap med sina vänner.

Jag har inte spelat många japanska rollspel i mina dagar, men jag vet inte ens om jag kan kalla det här för ett rollspel ens. Det är mer en hundra timmar lång visual novel med en del dungeon crawling och några minispel inkastade för den goda sakens skull. Och min förväntning att spelet skulle vara runt 40 timmar långt slog alldeles fel. För närvarande står klockan på 120 timmar, och de kommer förmodligen att bli många fler om slutbossen fortsätter att fuska lika häftigt och ihärdigt som han gjort på mina tre första försök.

LÄS MER OM TRAILS OF COLD STEEL: Måste ett spel vara utmanande?

Förutom Persona 3, Persona 4 och The Legend of Zelda: Breath of the Wild är det här första gången jag spelar ett single-player-spel i över hundra timmar. Om nu ”spela” är rätt ord igen, då man mest tittar på story-sekvenser. Men en otroligt skön och gemytligt upplevelse är det!

Annorlunda-faktor: 4/5

Yoshi’s Crafted World

Något Yoshi-spel har jag aldrig spelat förut, inte ens mega-klassikern Yoshi’s Island. Plattformsspel är, som sagt, inte min vanliga grej, men jag hade kul med det här spelet.

LÄS MER: Åtta saker som gör Yoshi’s Crafted World till ett utmärkt val

Det märkligaste med spelet var helt klart spelvärlden, som är helt gjord i tyg och papper och kartong. Så det är mer som att spelet utspelar sig inuti ett litet barns fantasier än i en ”riktig” spelvärld. Ett väldigt skönt spel i vilket fall, och 15 timmar är en utmärkt speltid!

Annorlunda-faktor: 4/5

Super Mario Galaxy

För de allra flesta skulle nog ett Super Mario-spel vara så långt från ett ”annorlunda” spel som man bara kommer. Men sanningen är att det här är det första spelet med ”Mario” i titeln som jag någonsin klarat! Och med klarat menar jag att jag har sett eftertexterna rulla förbi, för även när man klarat spelet så finns det massor kvar att göra i det. Tar spel aldrig slut nu för tiden? Nej, tydligen inte.

Annorlunda-faktor: 3/5

A Hat In Time

Är det något jag verkligen aldrig har spelat förut så är det ett indie-3D-plattformsspel. Att spela det här direkt efter det briljanta Super Mario Odyssey borde vara rena döden för vilket spel som helst, men döm om min förvåning när det här spelet visade sig vara ännu mer underhållande än Marios äventyr!

LÄS MER OM A HAT IN TIME: Svindlande höjder

Kontrollen är helt fantastisk, utmaningarna är långa, hårda och roliga och vi bjuds på mer tokig indie-humor förstås, men riktigt rolig humor den här gången! Jag har ingen aning om varför det så sällan pratas om det här spelet. Kanske tror de flesta spelare som jag, att ett indie-3D-plattformsspel inte kan vara så mycket att hänga i julgranen? Så fel, så fel!

Annorlunda-faktor: 5/5

Mario + Rabbids: Kingdom Battle

Jag vet inte hur det är för dig, men det här var första gången jag spelade ett spel inom genren ”humoristisk XCOM-kopia”, eller ett spel inom den turordningsbaserade XCOM-genren överhuvudtaget. Det blev också andra gången någonsin jag klarade ett spel med ”Mario” i titeln! Överhuvudtaget är det ovanligt att spela ett storspel som till största delen bygger på humor. Humor brukar vara något som små spelutvecklare satsar på, medan stora spelföretag fokuserar på gravallvarliga, snaggade kommandosoldater som skjuter rymdvarelser i nergångna miljöer och gullar med den amerikanska flaggan.

LÄS MER: Åtta saker som gör Mario + Rabbids till ett utmärkt val

Det här är ett bra exempel på ett spel som vågar vara annorlunda, utan att egentligen vara speciellt konstigt. Vi får lite Svampriket, vi får lite Rabbids, vi får lite XCOM och vi får lite humor, och jag hade trevligt hela tiden.

Annorlunda-faktor: 5/5

Euro Truck Simulator 2

Simulator-genren har slagit genom ordentligt de senaste åren, men det här är faktiskt första gången jag spelar ett spel med ”Simulator” i titeln! Min första kontakt med spelet var Jim Sterlings legendariska recension av spelet, en recension som fick mig att tro att Sterling helt hade tappat greppet. Men så startade en enorm skogsbrand i Australien, Humble Bundle skapade en bundle för att stödja offren, ett av spelen i samlingen var Euro Truck Simulator 2, och plötsligt satt jag och fraktade segelbåtar från Stockholm till Göteborg och glass från Malmö till Växjö.

Det är synd att enbart den södra halvan av Sverige är med i Norden-expansionen, det hade varit guld att få köra timmer på de norrländska skogsvägarna, men förutom denna missräkning visade sig Euro Truck Simulator 2 vara ett meditativt och lugnande spel. Även de som har noll intresse av lastbilar, som jag alltså, kan få ut riktigt mycket av det här spelet, då begäret att tjäna mer pengar och levla upp så man kan köpa nya lastbilar och utöka sitt garage är lika beroendeframkallande som i vilket rollspel som helst. Gillar du dessutom att lyssna på musik är spelet en fullträff. Det händer inte så mycket när man är ute och åker, men funktionen att lägga in sin egen musik i spelet gör att färderna längs landsvägarna i det här spelet är lika sköna som någon spelupplevelse jag haft i år. Och ja, självklart, varje session med spelet inleds med Truckdriving Song förstås!

Annorlunda-faktor: 5/5

Forza Horizon 3

Alla vet väl att jag älskar Forza Horizon-serien, och trots att jag inte lagt så många timmar på den tredje delen förut så blir det inga poäng här. Och trots att spelet utspelar sig i Australien så jag har inte sett en endaste skogsbrand!

Annorlunda-faktor: 1/5

Civilization VI

Det här spelet är lite svårt att betygsätta enligt annorlunda-skalan. Å ena sidan brukar jag aldrig spela den här typen av strategi-spel till PC, å andra sidan har jag haft kungligt roligt i 150 timmar med Civilization Revolution till Xbox 360. Men Civilization VI är det första spelet i huvudserien som jag har spelat. Spelet påminde faktiskt mycket om Revolution, ett Revolution som blivit mer komplext och djupt på alla nivåer förstås.

Jag älskade mina första 50 timmar med spelet, och jag insåg att jag faktiskt har tålamodet att spela mer strategispel på min PC framöver.

Annorlunda-faktor: 4/5

Street Fighter V

Att köra en rejäl fightingsommar har blivit en tradition för mig. Med tanke på årets nyårslöfte tänkte jag förstås testa ett par fightingspel som jag aldrig spelat förut. Men så släpptes Champion Edition-utgåvan av Street Fighter V, där alla spelets dräkter hade låsts upp, och så blev det en massa Street Fighter igen!

Spelet fortsätter att underhålla på högsta nivå, men annorlunda är väl det sista som det här spelet är i mitt spelande.

Annorlunda-faktor: 1/5

WRC 7

Efter Euro Truck Simulator 2 har vi här ännu ett Humble Bundle-spel som jag aldrig hade haft en tanke på att spela, men som mitt nya intresse för att skänka pengar till välgörenhet har gett mig. Det senaste renodlade rallyspelet jag spelade var det ljuvliga Rallisport Challenge 2 till original-Xboxen. Det var ett jättekul spel och det här spelet bjöd också på utmanande och svettig underhållning. En påminnelse om att man i spelvärlden hittar storslagen underhållning där man som minst anar det!

Annorlunda-faktor 3/5

Opus Magnum

Ännu ett Humble Bundle-fynd! Jag älskar visserligen pusseläventyr som Braid och Portal, men det här alkemist-spelet är ett synnerligen annorlunda form av pusseläventyr. Storyn erbjuds enligt visual novel-stilen, medan resten av spelet tillhör skapa-en-maskin-som-fungerar-genren.

Med hjälp av den maskin som du skapat helt själv så förvandlar du vissa ämnen till andra ämnen, och sedan sätter du ihop dem till nya ting. Spelet ser ut ungefär som att man plockar isär en molekyl-modell och sätter ihop delarna till en annan molekyl-modell. Spelet håller koll på hur mycket din maskin kostar och hur lång tid det tar för den att sätta ihop det nya ämnet, men då det inte finns några begränsningar i spelet på hur mycket maskinen får kosta eller hur lång tid den får ta på sig, så kan du lösa pusslen på precis vilket sätt som du själv vill. Detta skapar fantastiska sätt att uttrycka dig själv och din personlighet i spelet.

Annorlunda-faktor: 5/5

Ratchet & Clank

Nu har vi tagit oss till augusti, och Sony har haft sitt stora Playstation 5-event. Det stora huvudnumret för min del var förstås Horizon Forbidden West, men där visades också den första sekvensen från det spännande Ratchet & Clank: Rift Apart. Då jag aldrig spelat något Ratchet & Clank förut så tog jag och spelade igenom Ratchet & Clank till Playstation 4 – spelet som både är en remake av det första spelet i serien och ett licensspel till den då bioaktuella biofilmen med Ratchet & Clank.

LÄS MER: Första gången: Ratchet & Clank

Tyvärr var spelet mediokert, med en blek och föråldrad humor långt från A Hat In Time och Mario + Rabbids Kingdom Battle, men vapnen var helt fantastiskt roliga! Det blir poäng för att det är det första Ratchet & Clank som jag har spelat, men i övrigt kändes det här spelet mest som en blek kopia av vilket spel som helst i spelsamlingen efter att ha njutit av Super Mario Odyssey och A Hat In Time.

Annorlunda-faktor: 3/5

The Sims 4

Året är 2020 och jag har för första gången spelat ett The Sims-spel! Jag har tydliga minnen av hur mina kompisar spelade det allra första The Sims i början av 00-talet, och hur fascinerade de var av det dockhusliknade som hände på skärmen och hur komplett ointresserad jag var.

LÄS MER: Första gången: The Sims

Men tiden går och människor förändras. Och när jag läste en artikel om hur The Sims 4 var det bästa och mest realistiska spelet någonsin om att äga och sköta en katt så var jag fast. Inte ens min brinnande EA-bojkott kunde hindra mig från att öppna plånboken. Som pälsdjursallergiker och kattälskare har det varit en stor sorg att jag inte kan äga ett par katter, men The Sims 4 bjöd mig på det näst bästa, och jag blev snart förälskad i både mina katter och i spelet självt.

Annorlunda-faktor: 5/5

Timelie

Ännu ett pusseläventyr, men ett mer traditionellt sådant. Spelskaparna är helt medvetna om att deras publik älskar Portal och Braid, så de har skapat ett spel där man flyr från ett kliniskt laboratorium genom att manipulera tiden.

LÄS MER: Vår recension av Timelie

Då jag älskar pusseläventyr, har en förkärlek för spel med kvinnlig huvudperson och älskar katter, som sagt, så blir det bara indiepoängen och inga fler poäng här. 

Annorlunda-faktor: 2/5

Stardew Valley

I september hade jag tänkt att slå på stort och för första gången i mitt liv bara spela indie-spel i en hel månad! Det gick både bra och dåligt på samma gång. Bra för att jag faktiskt bara spelade indiespel hela månaden, och dåligt för att förutom att klara Timelie så blev det mest bara Stardew Valley hela månaden. Så det blev en bonde-månad istället för en indie-månad…

Stardew Valley är visserligen ett indie-spel deluxe, då det skapats av bara en person, men eftersom jag älskar Harvest Moon och My Time At Portia blir det inga flera poäng här.

Annorlunda-faktor: 2/5

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition

I oktober började jag bli frustrerad över att jag aldrig klarade The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel någon gång, trots att jag passerat hundra spelade timmar vid det laget. Så jag gav mig på nästa spel på min långa, långa, långa lista över alla japanska rollspel jag vill spela.

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition liknar verkligen inte något annat jag har spelat tidigare. Ställer man det sida vid sida med The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel är det knappt något alls som de har gemensamt, trots att de tillhör samma genre. Där Trails of Cold Steel är linjärt och rakt på sak är Xenoblade en öppen värld där du springer fram och tillbaka och hittar på sidouppdrag bakom varje krök; där Trails of Cold Steel är tillbakalutat och avslappnat är Xenoblade betydligt mera dramatiskt och melodramatiskt; där striderna i Trails of Cold steel är stela och eftertänksamma, är striderna i Xenoblade fullt ös och ett intensivt stirrande på cooldowns som tickar ner.

Så ja, man kan spela två spel inom samma genre och ändå få en helt annorlunda upplevelse av de båda. Jag hade någon slags tro att alla japanska rollspel var ungefär likadana, men där blev jag helt knäppt på näsan i år!

Annorlunda-faktor: 4/5

Forza Horizon 4

Det finns väl inget spel som förknippas starkare med mig än just Forza Horizon 4? Så här blir det inga poäng. Men det är fortfarande ett fantastiskt spel! Ja, det fortsätter bara att bli bättre och bättre, för spelmakarna bara fortsätter och fortsätter att förbättra det.

Annorlunda-faktor: 1/5

Star Wars Pinball

När jag var liten missbrukade jag och mina kompisar de galet beroendeframkallande flipperspelen Pinball Dreams och Pinball Fantasies till våra datorer. Vi spelade kula efter kula, om och om igen. Sedan dess har det dock inte blivit något flipperspelande för mig, varken i verkligheten eller som tv-spel. Jo, det blev ett par timmar Portal-flipper när det spelet kom till Nintendo Switch häromåret, men det är allt. Star Wars Pinball var dock ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. 19 bord med Star Wars-tema för 170 kronor kändes som en jättebra deal, och det var det också!

Få genrer har en sådan enkel grund som flippe:, du använder de båda axelknapparna för att slå på kulan och du kan trycka till brädet med den vänstra spaken, och det är allt. Ändå finns det hela tiden så mycket som kan gå fel. Det finns en spänning i flipperspel som inte riktigt finns i någon annan genre. Man är ju hela tiden orolig för att den där snabba, kaxiga kulan ska rulla fel väg och sticka av brädet. Flipper kommer nog aldrig att bli en av mina favoritgenrer, men samtidigt är det få genrer som så starkt förkroppsligar uttrycket ”bara en gång till…”

Annorlunda-faktor: 4/5

Totalt 79 av 110 annorlundahetspoäng

Så där har vi det – Martins annorlunda 2020. Jag lyckades hyfsat bra med mitt mål, om jag får säga det själv. I och med att jag gick online med Forza Horizon 4 i början av november så beslutade jag att avsluta nyårsprojektet. Sedan dess har jag lämnat mitt ensamma spelande och njutit storligen av att spela Forza Horizon 4 och Overwatch online igen. Men det är en annan berättelse för en annan gång…