Assassin’s Creed-spelen har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det började med att jag spelade det första spelet jättetidigt eftersom jag fick med det när jag köpte min Xbox 360, jag hade således inget annat att spela. Svårt var det, vill jag minnas. Men till slut släppte nybörjartendenserna och jag plöjde igenom hela spelet trots min ringa ålder.

När sedan tvåan kom var jag förväntansfull. Jag åkte samma dag som det släpptes till Karlstad och köpte det på Siba. Dagen efter spelade jag nonstop från 07:00 på morgonen till klockan 23:00 på kvällen. Assassin’s Creed 2 hade låtit sina klor sjunka djupt in i mig. Det var när jag spelade igenom det som min kärlek för den långlivade lönnmördarserien tog fart. Sedan dess har jag spelat samtliga spel i serien (ja, även högst mediokra Unity).

Andra spelet i serien och en av de mest hyllade

När Origins utannonserades och vi fick mer detaljer om spelet blev jag fantastiskt förväntansfull samtidigt som jag nästan var säker på att det skullle bli hur bra som helst. Det blev det också. Jag älskade varenda minut av Origins och jag hade kommit 25 timmar in i Bayeks resa efter hämnd när min klump till fot råkade stänga av Xboxet och hela sparfilen försvann vipsåthelvete (saker i rummet kan ha kommit till skada efter upptäckten). Sedan dess har jag inte orkat spela om det. Men suget återvände samtidigt som vi fick se gameplay från spelet jag nu ska prata om: Assassin’s Creed Odyssey.

Visst, det är likt Origins, det är det, men om vi tänker på hur lika spelen har varit innan Origins tycker jag inte det gör någonting om vi får ett eller två till som liknar varandra. Så länge det finns tydliga förändringar rör det mig inte i ryggen.

MER ODYSSEY: Assassin’s Creed Odyssey – gameplay

Origins sniffade redan friskt på rollspelsgenren och var mer som The Witcher 3 än ett gammalt hederligt Assassin’s Creed. Vilket jag älskade, och som de lyckades med kanonbra även om sidouppdragen kan varit lite väl repetetiva av sig. Men det kändes aldrig riktigt som ett fullblodsrollspel, därför är jag glad över att Ubisoft verkar ha gjort det med Odyssey.

Enligt mig är dialogval nästan ett måste i rollspel, just på grund av att man skall kunna rollspela med sin karaktär. Välja om man vill vara vardagshjälten eller om man vill gå för den mer douchiga karaktären (jag brukar alltid gå för sistnämnde men sluta på förstnämnda på grund av dåligt samvete). Utöver att ge spelet mer rollspelande tycker jag även det bidrar till bättre inlevelse som är ack så viktigt i ett rollspel enligt mig. Man ska vilja sjunka in i världen och insupa varje liten dialog, hur meningslös den än må vara. Det är det, som i min mening, lite definierar rollspel (bland annat, såklart).

Här kan du se dialogvalen, något som är helt nytt i Assassin´s Creed-följetongen

Oftast i Assassin’s Creed har vi bara fått se en protagonist, som oftast är manlig (om man bortser från Syndicate). Därför tycker jag det är fantastiskt kul att vi kommer få valet mellan två protagonister, en kvinnlig (Kassandra) och en manlig (Alexios). Det ger lite nödvändig jämställdhet som jag vet många kvinnor (och män) längtat efter i spel. Något som jag förstår helt, eftersom man alltid relaterar bättre till en karaktär om den delar ditt kön (i alla fall enligt mig).

MER FRÅN E3: Nintendo tjänar (tyvärr) inte på att charma oss fans på E3

Det som oroar mig något är dock kartan vi kommer få spela som dessa karaktärer i. Det ryktas att kartan är dubbelt så stor som Origins, och den var enorm. Visst lyckades Ubisoft med att inte få världen att kännas tom, men det var till priset av alldeles för repetetiva sidouppdrag. Därför hade jag gärna sett en lika stor, eller till och med lite mindre karta än Origins för att fylla den med kvalitativt innehåll.

De två väljbara karaktärerna i Odyssey

Assassin’s Creed har varit synonymt med lönnmördarhuvor och smyg, men det känns som det vände i och med Origins och kommer vända ännu mer när Odyssey når spelhyllorna. Jag har kikat en hel del gameplay inför denna text, och hade jag inte vetat att det hade varit ett Assassin’s Creed hade det lika gärna kunna varit en ny IP. Något jag tycker är bra. Bort med de tråkiga, gamla och dammiga lönnmördarhuvor och in med lite spartahjälmar! Huvor förekommer garanterat i spelet, men att det inte är fullt fokus på dem glädjer mig. Tänk bara hur mäktigt det kommer vara när vi kommer där med våran guldskimrande spartautrustning med röd tuppkamm på hjälmen när vi skall leva ut vår inre 300-dröm i Odysseys gigantsiska slag.

Det jag egentligen vill ha sagt är att det gör inget om det är lite för likt Origins, kolla bara, Odyssey bjuder oss på flertalet förändringar ändå och Ubisoft har mitt fulla förtroende för att kunna leverera ett massivt, välgjort Assassin’s Creed i oktober.