Shigeru Miyamotos önskemål om att i The Legend of Zelda återskapa sin barndoms äventyr överensstämmer ganska bra med mina egna ambitioner med spelandet. Dock inte på det där nostalgiska ”det var bättre förr”-sättet, utan snarare handlar det mer om själva längtan efter fler äventyr. Som jag också, vid otaliga tillfällen, fått uppleva genom spel.

Kim och Harry från Disco Elysium

Jag som skriver dessa rader heter David Runebjörk, är bosatt i Stockholm – och nykomling här på Player One-redaktionen. Har ägnat en massa studietid(och -lån) till att plugga framförallt musik. Ett par år spenderades i Los Angeles, vilket var ett äventyr som gav mig vidgade vyer vad gäller det mesta. Det gav mig även en kvarstående kärlek till en stor del av den amerikanska populärkulturen.

Mitt livs största äventyr var dock när min nu 4-åriga son kom till världen, och det är också min stora lycka att jag numera får börja dela spelerfarenheter med honom.

LÄS MER OM DAVID: Spelvanor i förändring – om spel och småbarnslivet

Mina egna speläventyr började däremot, som för så många andra, med Nintendo. Faktiskt inte med Zelda utan med en viss annan, mustaschprydd, maskot. Snart nog – under 16-bitseran, landade jag dock i Hyrule.

Mina preferenser, och senare även plattformsval, breddades dock snabbt genom att jag fick stifta bekantskap med äventyrare som Samus Aran, Guybrush Threepwood och Harry Du Bois – för att inte tala om alla de ”namnlösa”, t.ex. Hero (Dragon Quest), Sorceress (Diablo) och The Knight (Hollow Knight).

Link har dock alltid varit min hjälte framför andra. Kanske för att han, med sin icke-verbala kommunikation, faktiskt fortfarande känns som ”mig” när jag genom honom är ute och äventyrar. Eller kanske bara för att spelen han medverkar i alltid levererar det som är viktigt för mig; vackra spelvärldar där jag kan förlora mig i otaliga timmar.

Favoritserien när det gäller spel är alltså Zelda, och tre av seriens delar betyder extra mycket för mig. Tears of the Kingdom är min kandidat till det bästa spelet genom tiderna. Breath of the Wild återupplivade all min kärlek för spel efter en tid mest fylld av musik och akademiska åtaganden, medan Ocarina of Time på något sätt fortfarande är odödligt. Som gammal 8- och 16-bitsfantast håller jag såklart även 2D-titlarna högt i anseende, men enligt mig nådde serien sin sanna potential i och med klivet in i 3D-världen. Där har ni det spelmässigt viktigaste om mig.

Annars söker jag också äventyr inom litteratur, film och musik. Läser gärna (både nytt och klassiker), tittar på en del serier (ofta blir det dock ännu en vända Twin Peaks) och spelar/lyssnar på musik. Åker även snowboard när tillfälle ges (när kommer förresten snowboardspelet som ska putta ner 1080° Snowboarding från tronen, egentligen?).

Som ny skribent på Player One ser jag verkligen fram emot det nya äventyr som nu väntar. Hoppas ni vill dela det med mig!