Spelhistorien är full av fiaskon. Överoptimistiska spelföretag har lanserat konsoler som ingen brytt sig om. Fartblinda, självgoda spelmakare har kört älskade spelserier i botten och fått hela spelföretag att gå under. Ingen person har dock haft förmågan att alltid vara på fel plats vid fel tillfälle som Phil Harrison.

Allt började 2006 när ett arrogant och segervisst Sony släppte sin Playstation 3. Phil Harrison var då övergripande chefen för Sonys alla spelstudios. Med sin första Playstation hade Sony i mitten av 90-talet på första försöket tagit över spelvärlden och med Playstation 2 dominerade de spelvärlden på ett sätt som vi aldrig hade sett förr och förmodligen aldrig kommer att få se igen (155 miljoner sålda konsoler mot 24 miljoner för Xbox, 22 miljoner för Gamecube, och 9 miljoner för Dreamcast). Men den alldeles för dyra Playstation 3 blev aldrig någon monstersuccé som dominerade marknaden som sina två föregångare hade gjort. Wii flög ifrån i försäljningen och inte ens Xbox 360:s försprång lyckades man hämta igen förrän många år senare.

Nu kan det ses som orättvist att lägga hela skulden på Phil Harrison för Playstation 3-fiaskot, han var trots allt inte inblandad i hårdvaran utan bossade över företagets spel, och så resonerade förmodligen också ett revanschsuget Infogrames som efter att Harrison lämnat Sony anställde honom 2008. Ett år senare återlanserades Infogrames som Atari med buller och bång, nu skulle man åter ta över spelvärlden, och Phil Harrison var deras chef och ansikte utåt. Ett år senare hade Phil Harrison hoppat av från Atari och därefter gick det klassiska företaget under.

Nu kan man tycka att någon borde ha börjat anat ugglor i mossen, men på Microsoft såg man inga tecken i skyn när man 2012 anställde Harrison som chef för Europa-divisionen av Xbox. Nu var det Microsoft som hade vind i seglen, efter att ha gått jämnt med Sony i konsolkriget med sin andra konsol. Med det katastrofala avtäckandet av Xbox One försvann dock all goodwill man byggt upp de senaste åren på en enda timme, och till Sverige kom inte ens konsolen officiellt förrän nästan ett år efter världspremiären. Det tog flera år innan Xbox-divisionen återhämtat sig från den iskalla chocken, när man hittade ny vind med Phil Spencers ledarskap och nya spelarvänliga giv. Då hade Phil Harrison förstås för länge sedan lämnat företaget.

Nu måste man tro att botten är nådd, men då har man underskattat Phil Harrisons förmåga att hela tiden sjunka djupare. Hans nästa jobb var nämligen på Google, som var i färd med att lansera sin streaming-tjänst Stadia; han anställdes som vice president och general manager för projektet. Stadia var en upphaussad tjänst som häpnadsväckande nog lyckades bjuda på ett ännu mer spektakulärt fiasko vid lanseringen än Xbox One.

Nu återstår förstås bara två frågor. Den första är: ”När kommer filmen om Phil Harrisons liv?” Vi pratar inte om en uppgång-och-fall-historia här, vi pratar om fall och fall och fall och ännu mera fall. Den andra frågan är: ”Var kommer Phil Harrison att få anställning härnäst?” Vi hoppas att hans medarbetare har flytvästar och livbåtar redo.