Ofta talar jag om spelmusik i kontext med det som sker på skärmen, vad jag kände när musik spelades eller något liknande. Spelmusik är som vi alla vet tätt knutet till upplevelsen vi haft med spelet. Självklart finns det undantag för oss alla. Det finns helt enkelt låtar som bara är bra av helt egen kraft men i den här artikelserien får jag nog erkänna att det är skralt med den varan. När jag scrollar igenom mitt arkiv av mer än 80 texter om spelmusik kan räkna de spel jag saknar en personlig relation till på en hand.

Av någon anledning valde denna “Heart Vs The B-DSS Knight” att ploppa upp i mitt Youtube-flöde utan någon direkt anledning. Det var som att återse en gammal vän jag nästan hade glömt bort. Minnen av rapp bitpop-musik sköljde över mig medan ett brett leende spred sig längs mina läppar när tonerna började dansa ut ur min iPhone. Det var precis vad jag behövde denna kväll när tyngden av ensamhet med medföljande tystnad hade blivit obehagligt närgången.

LÄS MER: Spelmelodier vi minns: Burning Rangers – Burning Hearts Burning Angel

Detta är ett lysande exempel på ett spelmelodi som där jag inte har haft någon som helst emotionell länk till råmaterialet. Spelet hade jag aldrig hört talas om tidigare och jag bara snubblade över den i nån slumpmässig Quick Look-video på giantbomb.com i 2016. Jag bara råkade höra dängan under en bossfight som den som spelade gjorde processen kort med men det lilla jag hörde räckte för att jag skulle ta mig ut på Bandcamp och gräva upp soundtracket av kompositören Michael Chait.

Den inleder med sitt “worblande” elektroniska ljud och klämmer lite lekfullt in en badum-dum-tschh! innan trummorna tilltar i både styrka, volym och takt. Det är faktiskt just trummorna som gör den här låten till vad den är även om 16-bits-ljudbilden bidrar med sitt. Men som sagt, trummor och syntar stegrar och når till slut ett kaotiskt crescendo komplett med swoooosh-ljud som sen lämnar över stafettpinnen till en manisk trummaskin medan melodin hanteras av just synten. 

Jag är helt förälskad i den här låtens trumvirvel. Den bidrar med någon form av extra lager och intensitet som aldrig slutar påverka mig på ett sånt där typiskt “Fuck YEAH!”-sätt som vissa segment ur musik kan göra ibland.

Synten ges tid att skina med några hektiska loopar medan trumman mest håller sig i bakgrunden och håller takten tills den till slut får nog och vill ta över uppmärksamheten igen med sina spektakulärt våldsamma virvlande trummor. En intressant observation är att det även finns ytterligare en synt i bakgrunden som inte riktigt deltar i melodin utan snarare är där för att skapa lite digital dissonans. Låten är över efter knappt två minuter men det är två intensiva blipblop-minuter av högsta klass. Underbart är kort.

Varför har jag aldrig gett denna låten sin tid i rampljuset? Den är fantastisk. Och nu har jag äntligen gjort min plikt och delat med mig av denna melodi till er alla.