5 minuter lästid

Spel kan ha kraften att transportera oss till otroliga världar där vi kan vara vem som helst och göra vad vi vill. Vi kan axla rollen som en oövervinnerlig hjälte med utomjordiska krafter och upptäcka hemliga platser med magiska hemligheter. Spel kan också ha kraften att förvandla vilken soffpotatis som helst till en hurtig bonde, och det kan vara minst lika roande.

LÄS OM FLER JORDBRUKSSPEL: Summer in Mara

Det är inte säkert namnet Story of Seasons säger er särskilt mycket, men nämner jag istället Harvest Moon är det säkert fler som höjer på ögonbrynen. Sedan 2014 är dock Story of Seasons det nya internationella namnet på den anrika serien efter det att utvecklarna Marvelous utnämnt en ny lokaliseringspartner som gjorde att spelseriens titel ändrades. Story of Seasons: Friends of Mineral Town, som är det jag spelat de senaste veckorna, är i sin tur en remake av Game Boy-spelen Harvest Moon: Friends of Mineral Town från 2004 samt Harvest Moon: More Friends of Mineral Town från 2005.

Jag valde att axla rollen som Claire, en av fyra spelbara karaktärer.

Nu när vi fått den hastiga historielektionen ur vägen är det dags att ta på oss solskyddet och hämta vattenkannan, för vi har saker att göra. Precis som i de flesta upplagorna av Story of Seasons-serien är premisserna här väldigt enkla. Vi spelar som en karaktär vars uppdrag i livet har blivit att ta hand om en bondgård som fått alldeles för lite kärlek på sistone. Vi börjar med inget mer än några rostiga verktyg, ett par ekande tomma byggnader och ett igenvuxet fält med drömmen om att en dag stoltsera med en grandios farm.

Bonden är alltid uppe med tuppen, så även här. Jag börjar de flesta av mina dagar med att vattna grödorna jag har planterat. De växer så småningom till sig ändå, men får de rikligt med vatten går det fortare. Med hjälp av min trogna vattenkanna öser jag vatten över några kvadratmeter åt gången. När detta är färdigt är det dags att sköta om djuren och skörda fruktträden jag planterat för säsongen. Vissa frukter växer bara under särskilda årstider, så det är viktigt att ha rätt frön i marken. När min energimätare börjar bli tom beger jag mig bort till den lokala kuranstalten för att återhämta mig innan det är dags att leta värdefulla mineraler i den närliggande gruvan fram till solen gått ner.

Observant, Claire.

Som ni hör har jag inga problem med att fylla dagarna i Friends of Mineral Town. Det blir snarare ett återkommande pussel att hinna med allt jag vill göra innan dagen är slut eller innan all min energi har försvunnit. För varje kraftansträngning jag gör töms en liten bit av min energimätare, en mätare jag sedan kan fylla på genom att sova, äta eller boka en snabb spabehandling. Det handlar alltså om att hitta en balans mellan tid och energi som resulterar i att dagarna ofta bara flyger förbi.

ETT ALTERNATIV: My Time at Portia

Jag kan knappast påstå att jag har någon omfattande historia med så kallade bondgårdssimulatorer. Min tidigaste erfarenhet av genren kom genom det världsomfattande FarmVille (ja, jag vet), men trots sin primitiva natur fanns det något beroendeframkallande i att plantera, skörda och sälja för att sedan plantera bättre och bättre grödor. I Friends of Mineral Town får jag samma känsla. En önskan om att alltid se vad som händer nästa dag, vad som är nästa uppgradering, vilka grödor som finns att köpa i affären. Den formen av tydlig progression kommer lyckas fängsla mig vare sig det handlar om magiska hemligheter eller något så vardagligt som jordbruk.

Vissa väderförhållanden påverkar min effektivitet lite väl mycket.

Jag har alla möjligheter att uppgradera mina verktyg till att bli mer effektiva när jag vattnar, skördar eller rensar ogräs, däremot förblir energiförbrukningen densamma. Har jag ett enormt fält som behöver vattnas kommer det förbruka precis lika mycket energi oavsett vad jag har för verktyg. Däremot kommer det gå bra mycket fortare om jag har en uppgraderad kanna eftersom jag då kan vattna flera rutor åt gången. Rutinen i att sköta om gården, fylla på med energi och gå bort till gruvan eller in till staden består alltså även längre in i spelet. Skillnaden är att jag hinner med så mycket mer sysslor och äventyr innan solen gått ner. Det är ett elegant system som uppmanar mig till att utforska spelets alla hörn istället för att bara spendera hela dagen med att sköta om ett enormt fält.

Spelets ena dragkraft är definitivt att bygga upp en blomstrande gård och dra in mängder med skinande guldmynt, och det är denna aspekt som mest tilltalar mig. Trots detta händer det en hel del saker i området utanför min lilla gård. Det jag gillar allra bäst med att utforska staden och kringliggande natur är att jag tillåts drunkna i den läckra grafiska stilen. Staden kryllar av färger och de handmålade karaktärsbilderna som dyker upp i dialoger är verkligen ett kalas för ögonen. Fast oavsett hur fin grafik ett spel har så borde det inte vara höjdpunkten när jag utforskar en fiktiv stad, men så är tyvärr fallet.

Spelets grafiska prestationer är minst sagt trevliga.

Jag förstår att relationsbyggande är en stor del i Story of Seasons, men jag blir tyvärr inte engagerad i eller av stadens befolkning. Det bästa sättet att få kompisar (eller mer än kompisar) i Mineral Town är att dela ut personliga presenter till personer du tycker om. Oftast handlar det bara om att springa på rätt person vid rätt tillfälle, säga saker de vill höra och ge dem saker de vill ha. Visserligen behöver inte enkla system vara något negativt, men i det här fallet gör det att jag får svårt att skapa några personliga relationer som är värda att komma ihåg. Det är åtminstone tur att invånarna är trevliga att titta på.

Även om inte stadens invånare bjuder upp till särskilt många fängslande konversationer händer det likväl spännande saker under året i Mineral Town. Jag blir ständigt bjuden till olika evenemang såsom matlagningstävlingar eller djurutställningar. Och beroende på vad jag har på min gård vid det tillfället kan jag delta i olika utsträckning. Dessa händelser är ett trevligt sätt att bryta rutinerna med jämna mellanrum och ännu ett skäl till att beskåda den färgrika spelvärlden.

LÄS MER: Decenniets bästa: Stardew Valley

Story of Seasons: Friends of Mineral Town är ett mysigt spel som kan förvandla vilken semesterfirare som helst till en flitig bonde. Den tydliga och beroendeframkallande progressionen samt den läckra grafiken är tillräckligt för att jag ska fastna under långa stunder. Det är synd att spelets sociala aspekt aldrig riktigt blommar ut och får mig att på riktigt vilja vara en del av det lilla samhället i Mineral Town. Å andra sidan är det inte fy skam att bara vandra runt hemma på gården bland växande ogräs och glänsande frukter.