Etikettarkiv: Redaktionen

Björn kastar sig in i redaktionen

Jag är en ungdomlig kille som är född 1974. Mina första datorkliv tog jag genom att pappa släpade hem en Osborne 1, som man kunde spela Adventure på. Bilderna fick man liksom stå för själv. Därefter blev det Commodore 64, Amiga och PC. Jag spelade det mesta som jag fick tag i, och det var massor till C-64:an. Allt från International Karate till Last Ninja, Boulder Dash och The Ship, ett obegripligt spel om en båt och Ulaan Baator. Jag har även spelat främst svenska rollspel i bordsformat de senaste 30 åren och skriver egna äventyr, bl.a. till olika konvent. Fortsätt läsa Björn kastar sig in i redaktionen

Låt oss introducera Hanna!

Hej hallå!

Här kommer Player 1:s nya skribent: Hanna heter jag och är en 20 nånting som är bosatt i Linköping tillsammans med min sambo och två katter. Jag spenderar i princip all min fritid med näsan över en gryta eller framför en datorskärm (när jag inte behöver ge katterna min odelade uppmärksamhet). I grund och botten är jag en nörd, jag är nördig i mat, jag är nördig i brädspel och jag är nördig i digitala spel. Kan eventuellt ha en Harry Potter-tatuering också, men det låter jag förbli osagt. Men givet vilken sida jag nu skriver för så antar jag att intresset kanske ligger i digitala spel. Fortsätt läsa Låt oss introducera Hanna!

Vi tar juledigt – tillbaka den 13 januari

Player 1 drivs av entusiastiska volontära krafter, men trots detta gör vi ändå vårt bästa för att vecka ut och vecka in leverera nya skrifter varje dag. I november detta år fyllde Player 1 två hela år och vi har sen dess gett er över 1000 skrivna alster, en poddradio och en ombyggd hemsida, och vi kunde inte vara mer stolta. Men det betyder också att vi förtjänar lite lugn och ro, för ibland måste man veta var man skall dra gränsen. Någon gång måste man prioritera vila. Det är inte bara mobiler som behöver ladda sina batterier. Trötta skribenter har liknande behov.

Därför har vi på Player 1 besluat att ta juledigt från arbetet på sidan mellan den 23 december och den 5 januari. Vi är alltså tillbaka igen måndagen den 6 januari för att reflektera på inte bara året som gick utan hela decenniet, och presentera våra personliga spelfavoriter mellan 2010 och 2019. Sen är vi redo för spelåret 2020. Vi kommer inleda året med en färsk lanseringslista vid sidan av alla dessa bäst från decenniet-artiklar. Det finns en del att se fram emot.

Det enda som fortfarande kommer att uppdateras är sociala medier och Instagram. På Instagram fortsätter vi rotera ansvaret mellan veckorna och på Twitter och facebook försöker vi länk vi till läsvärt innehåll och startar lite diskussioner.På självaste hemsidan slutar det komma uppdateringar idag, detta är i själva verket årets sista uppdatering. 

Om vi skulle be om en julklapp i år vore det att ni visar uppskattning för det ni läst igenom att lämna en kommentar här på sidan. Gillade ni det? Väckte det tanke? Skriv och berätta! De betyder allt för oss. Ni anar inte vilket värde vi sätter på er feedback, beröm och vilja att vilja diskutera spel med oss.

Jag vill tacka mina redaktörer Niklas, David och Andreas för årets insatser. Jag fortsätter vara är en väldigt lycklig chefredaktör med såna engagerade och drivna redaktörer.

Och självklart glömmer jag inte våra skribenter där vi hittar Josefin, Martin, Andrea, Adrian, Dante som prånglat ut texter under året. För att inte glömma David som i år axlade ansvaret som korrekturläsare.

Jag passar även på att tacka forna kollegor för den tid vi arbetat ihop. Jag hoppas ni alla fick något ut av att vara en del av Player 1.

Ett nytt spännande årtionde väntar oss, och det inleds starkt då hela två nya konsoler kommer ha sett dagens ljus vid den här tidpunkten nästa år. Spännande tider stundar. Nu önskar jag och redaktionen på Player 1 alla läsare en riktig god jul, ett gott nytt år och så hörs vi igen i 2020! 

 

Dante Enocson – Vem är han? Mestadels vatten

Jag är 60% vatten på ben vid namn Dante Enocson. Jag drömmer mig mestadels tillbaka till ett icke existerande förflutet och tänker för mycket på spel för att någonsin kunna njuta av dem. Mellan journaliststudierna och vinboxarna spelar jag också en del spel, helst de man hittar i fyndkorgen; kraftigt rabatterade.

Jag är en köttfarkost på 29 vårar, 29 jordsnurr, 29 överlevda år. Jag kan spela A Link to the Past utan att titta (antagligen, jag har inte testat) och spelar inte spel för utmaningen utan för en stark berättelse eller bara roliga gameplay-element. Är förmodligen lika kär i Arkham-serien som Breath of the Wild. Ge mig ett sandlådespel så kommer jag plocka upp varenda collectible vare sig jag tycker det är roligt eller inte. Ge mig en walking simulator så kommer jag trycka på allt, läsa allt, utforska varenda kvadratcentimeter av kartan.

Otippat nog är Call of Duty-serien den enda där jag har klarat alla (!) spelen på högsta svårighetsgraden. Konstigt för en serie som spelas bäst på lättaste, så att Rambo-upplevelsen har så få avbrott som möjligt.

Ser fram emot att få tala och recensera lite nya spel och utöka min komfortzon här på Player 1.

Ny sparfil ”Andrea” skapad

Här ovanför kan ni se Andrea blir intervjuad inför den danska filmpremiären för The Hobbit

Jag har spelat dataspel sedan 80-talet och kan snart inte kalla mig för trettionånting, men dataspelintresset har varit något som följt med mig genom åren. Jag fastnade direkt för point-and-click-spel och hade fantastisk kul med Baldur’s Gate, kärade ner mig i Final Fantasy-spelen och även Dragon Age. Jag har lärt mig köra bilspel på arkaden och skjuta mig igenom House of the Dead. Jag har svingat mig runt i Florens som lönnmördare, transporterat mig genom gröna rör, räddat jorden ett oändligt antal gånger och universum vid ett par tillfällen och haft väldigt väldigt kul.

LÄS MER: Tio år av Mass Effect

Rent privat är jag projektledare inom IT, gift med man och har ett barn på 10 år som fajtas med mig om spelkonsoltiden. Han har lärt sig hur det är med hans mamma. För något år sen var det problem med handkontrollerna när sonen och hans kompis skulle spela. ”Vi måste ropa på din pappa”, väser kompisen. ”Nej, det är ingen poäng”, svarar min son, ”om det handlar om spel, då är det mamma som kan.”

Så är det.

Lär känna David Nylander

I begynnelsen…

… fanns bara NES med tillhörande Super Mario Bros. Åtminstone kändes det så när jag vid cirka fyra års ålder fick uppleva himmelriket på jorden hemma hos min grannkompis. Med få andra bekymmer i livet spenderades mycket av min vakna tid med att längta till nästa gång jag skulle få träffa Mario och se honom hoppa igenom färgglada världar fyllda av fantasifulla hinder. Jag var minst sagt förälskad, och det skulle dröja fyra långa år av opålitlig Commodore 64 innan jag själv fick i min ägo en Nintendo-konsol – då i form av en Game Boy.

Idag har det gått ungefär 25 år sen jag för första gången fick stifta bekantskap med det digitala medium som i folkmun kallas TV-spel. På den tiden har jag hunnit pendla in och ut ur spelandet flera gånger, men har så småningom alltid återvänt. Önskan att för en stund helt omslutas av en välskriven berättelse, ett klurigt pussel eller en utmanande boss har varit ständigt överhängande och lockat mig tillbaka varenda gång jag kommit på villovägar. Eskapism är enligt mig något vi behöver i en värld fylld av rasism, misogyni och verklighetsfrånvända politiker med dålig överkamning, och jag tror att många håller med mig när jag säger att spel är eskapism i sin finaste form.

Dock har jag inte begränsat mig till spel i mina försök att undfly den grå vardagen. När jag får tid över för mig själv väljer jag utöver TV-spel även att fördjupa mig i skönlitteratur, comics, TV-serier och film. Tillsammans med vänner blir det gärna någon form av brädspel – eller ännu mer film och TV-spel.

LÄS MER: Skrivaräventyret fortsätter

Skrivande är också något jag har haft en livslång relation med, och likt spelande har även det varit ett av-och-på-förhållande. Jag har närt ett par blygsamma drömmar om att bli författare men har aldrig riktigt gett utlopp för det. Inte förrän jag för ungefär tre år sen tog mig i kragen och började leta en vettig bloggplattform gjorde jag ett aktivt val i att låta skrivandet bli en bestående del av mitt liv. Språk har alltid varit ett kärt intresse, och något med det skrivna ordet får mig att bli lite varm inombords. Genom att bli en del av Player 1 får jag nu också äran att träda ut i offentligheten med mina tankar och åsikter. Det ska bli en väldigt kul upplevelse, och jag hoppas att ni också kommer tycka det.

Ni som läser detta och precis börjar lära känna mig kommer snart också inse att jag har väldigt svårt för att hålla mig kortfattad. Så innan den här presentationen blir mer långrandig än den redan är:

Tack så mycket! Jag ser fram emot att träffas igen!

Josefin har äntrat Player 1-lobbyn

Hej jag heter Josefin Wennergren och är gamer.

Det kanske inte bästa raggningsrepliken direkt, men en bra början när det kommer till att presentera sig själv på en spelsida. För det är precis vad jag är, en Gamer.

Mitt spelintresse började när jag var runt 7-8 år och min pappa kom hem med en Commodore 64 ( bandarversionen) och jag fick testa Bubble Bobble och Space Invaders för första gången.  Där och då började min kärlek till spel, och den håller i sig än idag. Jag spelar mestadels på Playstation, men ibland slinker det in något spel på telefonen för omväxlings skull. Jag är ganska spridd i min spelsmak, men är inget större fan av sportspel. Favoritspelen är just nu Uncharted och Fallout (ser fram emot Fallout 76 nu i höst, Bethesda, gör mig inte besviken!) Jag gillar även udda japanska spel typ Katamari Damacy och Catherine, men kan inte sova på flera veckor efter att jag spelat skräckspel.

Förutom att spela lägger jag min tid på min avkomma, mina hästar och träning. Jag bor i Alingsås och är sambo med en icke-gamer, har efter åtta år ännu inte lyckats omvända honom helt, men jag jobbar outtröttligt på det fortfarande.

Det ska bli så roligt att skriva för Player 1 och jag hoppas att ni kommer att gilla det ni får läsa från mig.

 

#GameStruck4 – Spelen som definierade oss

Då och då får hashtags på Twitter en extrem spridning. Ibland är det något dumt, ibland något kul men då och då är det genuint intressant. Den trendande hashtaggen #GameStruck4 tog spelarsfären på Twitter med storm förra veckan. Hashtaggens syfte är att man med fyra bilder visar andra vilka spel som format oss som spelare. Det är spelet som informerat vår kärlek för specifika genres eller detaljer vi gillar i våra spel. Det svåra är att sålla ut sina fyra guldkorn som är mest influerande av olika skäl men många har gjort sitt bästa.

Det hela började den 18 april när film-streamtjänsten Filmstruck frågade sina följare på Twitter vilka filmer som förändrad deras liv. Detta gjorde under hashtaggen #FilmStruck4.

LÄS MER: Åtta spel för fyra vänner, en soffa och en Playstation 4

När Twitch-streamern Marcus “EpicNameBro” Sanders föreslogs att lista sina filmer på under livesändning sa han att han inte ser på film men däremot kunde göra en liknande lista om spel istället. Han skrev sin lista och gav tweeten hashtaggen #GameStruck4. Hans fyra spel var Final Fantasy Tactics, Demon Souls, Cave Story och World of Warcraft.

Sen dess har över 60 000 spelare och utvecklare delat med sig av sina listor. Några är förutsägbara och andra är det inte. Hashtaggen ger hursomhelst en intressant insikt om andra spelares tycke, smak och liv.

Många på Player 1-redaktionen tyckte också att hashtaggen var en kul att delade med sig på Twitter men som de skribenter vi är kände vi att vi gärna vill motivera våra val också och därför presenterar vi nu Player 1-redaktionens GameStruck4-listor, komplett med korta motiveringar varför dessa spel definierade oss.

Alexanders lista –  @Dogma_

Rock ’n’ Roll Racing (SNES/1993)
Traditionell bilkörning har aldrig varit för mig men när ett racingspel tillämpar regler för att skapa en betydligt mer röjig och kaotisk upplevelse är jag helt på tåget. Jag måste spenderat 100+ timmar i Silicon & Synapse rymdracer som inledde min kärlek till subgenren.

Super Mario 64 (N64/1997)
Super Mario eller Zelda? Vem skulle hamna på listan? Generellt gillar jag Zelda-serien mer MEN det beror på att jag kom fram till en sak, nämligen att jag gillar att utforska öppna världar. Detta var något Super Mario 64 inledde som sen informerade min då spirande kärlek till Zelda-serien och spel av liknande natur.

Shadow of the Colossus (PS2/2006)
Många gillar att prata om känslor när de talar om Team Icos mästerverk. För mig handlar allt om unik spelmekanik och design. Shadow of the Colossus är spelet som gör att jag alltid hoppas på nästa fyndiga spelmekanik som kan ändra min spelupplevelse fundamentalt.

Flower (PS3/2009)
Idag uppskattar jag s.k. walking sims väldigt mycket. Thatgamecompanys blomäventyr var en av de tidigare inom området. Det är zen som tusan men lyckas även förmedla en berättelse. Utöver walking sims är det Flower tillsammasn med spel som Braid och Limbo som inleder uppskattningen för indietitlar och mindre spel.

 

Niklas lista – @Niklasalicki

Sid Meir’s Colonization (PC/1994)
Civilization var spelet som öppnade spelens underbara värld för mig, men det var dess uppföljare Colonization som cementerade den. Älskade blandningen av historia, strategi och – i alla fall på den tiden – vacker och uttrycksfull grafik.

Assassin’s Creed (multi/2007)
Efter att ha ramlat ur spelintresset under några år i min ungdom befann jag mig 2007 på en kulturredaktion på Sveriges Radio med ett exemplar av Assassin’s Creed som jag skulle recensera. På några timmar förälskade jag mig återigen i spelmediet.

Destiny (multi/2014)
TV-spel har alltid varit min stora hobby, men Destiny var det första spelet som blev en hobby i sig. Här upptäckte jag hur kul och utmanande det kunde vara att spela med andra. Dessutom var det första gången jag verkligen var delaktig i en community med allt kul det förde med sig.

The Last of Us (PS3/2013)
The Last of Us visade att TV-spel hade kapacitet att vara något mer än en rad spelmoment med en berättelse som ursäkt. Spel kunde säga något meningsfullt, uttrycka något viktigt, i harmoni med spelmekanik. Mina förväntningar på spel höjdes för alltid efter detta.

 

Jonas lista – @Harkaiden

Jazz Jackrabbit (PC/1994)
Denna sidescroller är ett av mina tidigaste och mest utstickande spelminnen. Även om det är lite föråldrat är det fortfarande lika ikoniskt i mina ögon som den gröna Rambo-kaninen Jazz själv. En tuffare variant av plattformsgenren med varierande vapen och fantastisk musik.

Duke Nukem 3D (PC/1996)
Det vore helt otänkbart att inte inkludera denna FPS-klassiker som jag först började spela redan vid nio års ålder. Då var det häftigt för att jag aldrig sett något liknande, och senare i livet fick jag desto större uppskattning för det. Jag spelar det än idag och tycker ännu att det håller.

Half-Life (PC/1998)
Det är få spel jag fördjupat mig i som Half-Life. Bortsett från vissa plattformsdelar är det en hejdundrande färd som, förutom varierande strider med utomjordiska och mänskliga fiender, besitter en berättelse där alla frågor inte besvaras när äventyret är slut.

Command & Conquer: Red Alert 2 (PC/2000)
Jag saknar verkligen Command and Conquer och i synnerhet Red Alert 2 som jag antagligen spelat och älskat allra mest. Det absurda sci-fi-upplägget med USA mot Sovjet, tidsmanipulering och Udo Kier som hjärnkontrollerande superskurken Yuri är fullkomligt mästerligt.

 

Davids lista – @Sveakungen

Ghouls ’n Ghosts (MD/1990)
Få spel är så svåra som riddaren Arthurs försök att rädda sin älskade prinsessa, men i motståndet fann jag att repeterandet av svåra etapper lugnade mig. Grind-David var född!

 

Defender of the Crown (Amiga/1986)
Även om det var omslaget till spelet som lockade från början, blev det ändå mitt insteg till berättelsebaserade strategispel. Kombinationen av action, vacker grafik och bordsspelsstrategi lockar mig än idag, men det var här det började.

Super Mario 64 (N64/1997)
En volt i luften, några simtag i vattnet och ett handstående i ett träd var allt som krävdes för att min kärlek till Mario och 3D skulle befästas. Här föddes också min ovillkorliga kärlek till Nintendos egna spel.


The Witcher (PC/2007)
Jag älskade verkligen Final Fantasy-spelen med all sin kulörta grafik, mäktiga trollformler och killar med 80-tals frisyrer. Fast efter några timmar med The Witchers mörka medeltids drama, fyllt med vargar, spöken och troll visste jag att en ny era i mitt rollspelsliv var född.

 

Adrians lista – @adrianolssonn

Call of Duty: Modern Warfare 2 (multi/2009)
 Modern Warfare 2 summerar mina tidiga tonår . Vänskapsband knöts, oförglömliga sena spelsessioner med online-vänner. Det var även spelet som fick mig att börja med Youtube. Även om jag inte spelar fortfarande är det något jag alltid kommer bära med mig som en fantastisk tid i livet.

Mafia 2 (multi/2010)
Spelet som än idag är en av mina absoluta favoritspel. Mafia 2 tog berättandet till en helt ny nivå. Det var första gången jag kände känslor på grund av en djup berättelse om brödraskap, svek och misär blandat med en av de, enligt mig, bästa atmosfärerna jag upplevt i ett spel.

The Elder Scrolls V: Skyrim: Special Edition (multi/2011/2016)
Jag spelade aldrig Skyrim när det begav sig, utan fick vänta på Special Edition. Jag häpnade över att ett fem år gammalt spel fortfarande höll måttet. Första spelet som lät mig skapa ett alter-ego och visade mig att man inte behöver en huvudkaraktär med röst för förhöjd inlevelse.

The Witcher 3: Wild Hunt (multi/2015)
The Witcher 3 var det första rollspelet jag på riktigt spelade igenom, och jag njöt varje sekund. Den beundra den fantastiskt vackra och öppna spelvärlden. Flera sidouppdrag var bättre än de faktiska huvuduppdragen. Det är omöjligt att glömma alla unika karaktärer som CD Projekt Red skapat. En spelupplevelse jag sent kommer glömma.

 

Gustavs lista – @gustafjanssonse

Tony Hawk’s Pro Skater (PS/1999)
THPS är ett spel som gav mig inspiration, musik och många timmars gemenskap under tidiga tonår. Bara en sak som att kunna se korta skateklipp var ovärderligt i en värld utan internet.

 

Project Gotham Racing 3 (X360/2005)
Det här spelet öppnade upp online-racing för mig. Något som idag lett till SFC, en gemenskap som knyts ihop på digitala racingbanor.

 

Project Rub (NDS/2005)
Detta spel, även känt som Feel the Magic XY/XX, är mitt första spel till Nintendo DS, en högst märklig spelupplevelse som fick mig att se på spel på ett helt nytt sätt. Något Nintendo gjort många gånger därefter.

 

Rayman Legends (multi/2012)
Rayman Legends har allt ett plattformsspel ska ha, grafik, humor och en perfekt utmaning! Denna perfektion fick mig som recensent att se över vad ett toppbetyg kräver.

 

 

Martins lista – @albumpojken

Halo: Combat Evolved (XB/2002)
Första spelet jag spelade som bjöd på en världsrymd lika öppen för äventyr som Star Wars-filmerna och Star Trek-TV-serierna. Aldrig har väl framtiden varit så närvarande och så löftesrik.

 

Metroid Prime (GCN/2003)
Spelet som visade hur man löder samman spelmoment och berättelse till en enda ljuvlig melodi. Spelet som alla senare spel som försöker skapa en enhetlig spelsynergi måste mäta sig med.


Portal (Multi/2007)
Spelet som slutligen visar hur man förenar spelmoment, världsdesign och berättande till en enda fantastisk enhet. Ett exempel på hur ett spel  berättar en historia utan att spelaren ens förstår att en saga förtäljs.


Mass Effect (Multi/2007)

Redan Star Wars: Knights of the Old Republic var fantastiskt, men det var här som världsrymden öppnade upp sig på allvar och uppfyllde alla de drömmar om rymdäventyr som Halo: Combat Evolved hade väckt i mig.

 

 

Vilka spel ingår i din #GameStruck4-lista? Berätta i kommentarfältet!

Introduktioner är aldrig fel

Ny sajt, nya äventyr! Eftersom vi på redaktionen nu har möjlighet att skapa blogginlägg så kan jag berätta om mig själv med mer än 140 tecken (eller 280 antar jag att det blir nu… Det första ni kan få veta om mig är att jag inte är ett stort fan av den nya Twitteruppdateringen).

Jag heter Pauline, och ni som tidigare läste artiklar på Eurogamer.se kanske känner igen mig därifrån. Jag studerar just nu narrativ design med inriktning mot spel (eller Game Writing som det egentligen heter men som vi helst inte vill kalla det), vilket leder till en hel del skrivande när man också räknar in denna sajt. Jag har cosplayat sedan 2012, jag jobbar en del med voice acting, och emellanåt streamar jag på Twitch – allra främst Overwatch, vilket är ett spel som jag inte lyckats slita mig ifrån ända sedan betan släpptes, hur arg jag än blir när jag spelar det.

Det är omöjligt för mig att välja ett enda favoritspel då det finns många som ligger mig varmt om hjärtat, men ett par exempel på spel jag älskar är Mass Effect, Dragon Age, The Cat Lady, Oxenfree, The Walking Dead – och många fler men jag måste hålla mig i skinnet och sluta där innan jag listar halva mitt Steambibliotek. Jag älskar däremot skräckspel, speciellt de som klassas som psykologisk skräck. Varför vet jag inte.

Utöver det så har jag blandad smak när det kommer till allt möjligt, jag tycker att tatueringar är supercoola (jag har ett antal själv och fler ska det bli), choklad är nog det godaste som finns enligt min åsikt, i framtiden vill jag köpa en bårbil bara så att jag kan göra om den till bilen i klassiska Ghostbusters, och jag är fortfarande i sjunde himlen efter att jag såg Gorillaz live för några dagar sedan.

Det ska bli superkul att få skriva för Player 1, och jag hoppas att ni som läser kommer att ha det minst lika trevligt!

(I sense a pattern.)

Vem är Alexander Cederholm?

Jag är då Alexander Cederholm och jag har varit spelkritiker i snart 17 långa år. Jag började som chefredaktör på spelsidan Nintendo on Net i 2001 som blev landets största oberoende Nintendo-site, för att sen gå grunda GAMEcore.se i 2003 som var en medelstor spelsida i 10 år innan vi lade ner. Jag har även producerat Radio Format, en av Sveriges första spelpoddar som lades ner i samband med GAMEcore. Efter lite eget bloggande rev jag även igång hemsidan POW, som fortfarande är någorlunda aktiv. Men när är jag alltså här, på nystartade Player 1, sittandes med en redaktörsroll och höga ambitioner.

Alexander Cederholm, redaktör på Player 1

Utöver detta är jag delgrundare av spelföreningen MEGA och dessutom dess ordförande sen tre år tillbaka som driver på spelkulturen och vikten av socialt spelande här nere i Malmö. Jag frilansar även lite och har hjälpt till att producera TV-spelsmusikkonserter (Joystick) med Malmö konserthus. Jag älskar att tänka och reflektera kring spel och det genomsyrar ganska mycket om vem och hur jag är i dag. Spel har onekligen haft en positiv och stark inverkan på mig och de val jag gjort i livet. Jag försöker alltid hitta nya vinklar om spel och anser mig vara en optimist när det kommer till spelkritik. Jag är en väldigt icke-snarky person. Det betyder inte att jag kan kritisera men jag kan även se tjusningen i små detaljer och sånt älskar jag att belysa. Det behövs mer positivitet. Bloggen här kommer vara en perfekt plats för mig att vädra om mindre tankar.

Inget medium fascinerar mig så mycket som elektroniska spel. Det som började som försiktig nyfikenhet gentemot arkadkabinett blev fullskalig kärlek när Super Mario Bros. tågade in i hemmen. Spelens världar eggar fantasin, industrins händelser gläder och upprör, speldesign väcker tankar och spelens dess roll i samhället engagerar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark även en halv livstid senare.

Spel som jag alltid talar om med nykärt kvitter i rösten är Yoshi’s Island, Shadow of the Colossus, Heavy Rain och kusliga P.T. Andra spel som utmärkt sig genom åren för mig är Rock ’n’ Roll Racing, Final Fantasy 6 till 10, Banjo-Kazooie, Sim City, Portal-serien, Geometry Wars, Limbo, Flower, Journey, Stardew Valley, Metal Gear Solid-serien, Persona 4, Phantasy Star Online, Twisted Metal, Day of the Tentacle och Lemmings.

Jag har förälskat mig i Zelda-serien mer och mer sen Ocarina of Time, jag är alltid nyfiken på vad indieutbudet kan erbjuda varje år. Sen får jag inte glömma att nämna att jag har en förkärlek till galen arkadracing och sörjer Burnout-serien dagligen medan Mario Kart 8 Deluxe kämpar tappert för att hålla genren vid liv.

På redaktionen känner jag mig just nu lite som en outsider ur det avseendet att jag kommer från ett annat håll än resten av gänget som till stor del jobbat ihop tidigare på sidor som Eurogamer och IGN. Jag är hursomhelst jättespänd på vad jag kan skapa tillsammans med det här nya glada gänget jag fått lära känna och bara komma lära känna mer.

Jag ser fram emot vad Player 1 kan bli och jag hoppas du som läser detta vill följa oss och min även min egen färd på den här sidan. Det skall även tilläggas att jag alltid skriver för att jag vill skapa diskussion så jag hoppas ni vill hålla flera sådana med mig i framtiden.

Förresten, du hittar mig på @Dogma_ på Twitter. Hit me up. Vi höres!