The Witcher 3: Wild Hunt och den otydliga konsekvensen

CD Project Red har inte haft det lätt de senaste veckorna efter den katastrof som var Cyberpunk 2077, ett spel som varit i produktion i nära åtta år och vars fans blev djupt besvikna. Jag skulle vilja dra tillbaka tiden cirka fem år till 2015 när CD Projekt Red släppte ett annat open world-RPG, The Witcher 3: Wild Hunt.

Varning för spoilers rörande The Witcher 3: Wild Hunt!

1993 publicerades fantasyboken The Last Wish av den polske författaren Andrzej Sapkowski, vilket var början på en bokserie som skulle komma att bli åtta böcker lång, tre TV-spel plus spin-offs och en Netflix-TV-serie. 

2013 släppte CD Projekt Red den första trailern för sitt nya stora mörka rpg: The Witcher 3: Wild Hunt. Detta skulle komma att bli det tredje och sista spelet som skulle handla om Geralt och det skulle vara stort och fantastiskt. Själv fick jag inte chansen att spela Wild Hunt förrän flera år senare då jag sparade ihop till ett Playstation 4 och det var ett av de första spelen som jag köpte. Jag köpte Game of the Year-edition, vilket innebar att jag fick med DLC:t till spelet, men det skulle jag inte komma att spela på ett par år. Jag har sammanlagt spenderat någonstans runt 250 timmar i denna spelvärld och det finns flera anledningar till detta. 

Först kanske en kort sammanfattning av spelet är på sin plats. Geralt av Rivia är en monsterjägare, en så kallad Witcher, och söker igenom The Northern Realms för att hitta sin adoptivdotter Ciri som är på flykt från The Wild Hunt. Det är naturligtvis inte så lätt att hitta henne och Geralt blir indragen i en massa politik, maktkamper, monsterjagande och räddandet av en kidnappad bard. Sammanlagt finns det 405 uppdrag i spelet, så det finns onekligen en del saker att göra, uppleva och upptäcka. 

Om man endast skulle fokusera på huvuduppdragen i spelet tar det mellan 30-40 timmar att spela färdigt det, ej inkluderat DLC. Jag spelade klart mitt första spel på cirka 70 timmar och mitt andra spel på runt 150 timmar. Skillnaden mellan dessa två upplevelser med spelet är enorm och den största anledningen till att jag anser att det här är ett nästan perfekt rollspel.

När jag spelade igenom Wild Hunt första gången visste jag väldigt lite om spelet. Jag visste att det var ett open-world-RPG, att jag skulle jaga monster, och att Geralt av Rivia var en sexig, sexig man. Wild Hunt var också mitt första äventyr i ett rollspel där mina val hade konsekvenser. Det var en chock i början när jag gjorde mina första val och jag fick nästan panik när jag spelade igenom uppdraget “The Bloody Baron” första gången. Det tog mig ett tag innan jag blev bekväm med att mina val spelade någon roll, och mycket övertygade mig om att det bara var ett spel och att mina val egentligen inte spelade någon roll. Jag har nämligen en förmåga att bli alldeles för investerad i det jag spelar och kan sitta i upp mot tio minuter för att överväga om jag gör rätt val. Val som går på tid är nog det värsta jag vet i den här typen av spel. 

Men efter mycket om och men, och alldeles för många sidouppdrag som distraherade mig, hittade jag äntligen min älskade dotter Ciri och “slutet” av spelet började. Det är också här mina problem med detta i övrigt fantastiska spel börjar. Fram till min resa mot The Isle of Mists hade jag haft en ganska mysig tid med spelet, dött några gånger, gått vilse i Velen och totalt ignorerat kortspelet Gwent som jag inte fattar reglerna av än i dag. Jag har kommit att bli mer bekväm med hur spelet fungerar och förbereder mig för den första av de två stora slutstriderna. Jag tar mig igenom de konversationerna som Geralt har med Ciri i Kaer Morhen, och striden mot The Wild Hunt bryter ut. Jag har just nu i min första genomspelning ingen aning om att jag redan har misslyckats med att få ett bra slut.

LÄS VÅR RECENSION: The Witcher 3: Wild Hunt (Nintendo Switch)

Efter ytterligare ett par spelsessioner tar jag mig till den sista striden mot Eredin (jag trodde jag skulle svimma efteråt) och sedan till Ciri. Hon försvinner in i portalen och det är det sista jag ser av henne. Jag har inte fattat riktigt vad det är som pågår men när Geralt sakta tar sig tillbaka till Crookback Bog inser jag vad som händer, och när eftertexterna rullar gråter jag så mycket att min sambo kommer inspringande till vardagsrummet och undrar vad det är som hänt. Efter detta sker ett frenetiskt googlande för att se vad det var som hände och var jag misslyckades under spelets gång.

Och det är här som jag finner det största problemet med Wild Hunt. Det finns inga indikationer över huvud taget om vilka konversationer med Ciri som påverkar vilket slut du får. Detta tycker jag är ett problem och något som gjorde att jag inte spelade Wild Hunt igen tills det släpptes till Nintendo Switch och då hade jag en guide bredvid mig hela tiden. När jag spelade spelet första gången gjorde jag mitt bästa för att ta mig igenom spelet, men det var inte nog. När jag läste på om vad jag skulle ha gjort blev jag mer förbryllad än något annat. De konversationer som var “avgörande” hade inte utspelat sig annorlunda från vilken annan konversation som helst i spelet och det fanns inget som indikerade att just dessa få var viktigare än de andra.

Jag hade önskat att det fanns något som gav en liten hint om att “Hördu spelare! Koncentrera dig lite extra nu. Detta är viktigt och kommer få stora konsekvenser”. En liten ikon eller varning hade kanske varit något. Det finns heller inga indikationer på vad de olika alternativen som Geralt har som svar under spelets gång har för konsekvenser. Det som finns är att texten antingen är gul eller vit, gul betyder att konversationen går vidare och vit betyder att man kan få mer information. Det hade kanske hjälpt mig som spelare om det varit tydligare vad valen hade fått för konsekvenser. Telltales The Walking Dead var t.ex. alltid tydlig med vilka val som var betydande, även om det kom i efterhand med den kända repliken ”Hen kommer att komma ihåg det där”. Men det var i alla fall en indikation att något av betydelse skedde.

Så den fråga jag ställer mig själv blir: ”Är det något som påverkar spelet negativt om jag inte vet vilka val som är de viktigaste? Är det dålig speldesign” Nej, inte direkt. Det är naturligtvis bara min egen åsikt när allt kommer omkring. Jag kan förstå frustrationen för en ny spelare som inte har en aning om hur just Wild Hunt fungerar och som faller i samma gropar som jag gjorde. Jag tycker å andra sidan inte att en spelare ska sitta och vara förvirrad över vad som gick snett under spelets gång. The Witcher 3: Wild Hunt är ett fantastiskt spel och när jag spelade igenom det andra gången på mitt Switch älskade jag det lika mycket som första gången jag spelade det. Detta är en väldigt liten del av spelet som jag inte gillade och jag hade hoppats på att CD Projekt Red skulle ha utvecklat detta till Cyberpunk 2077 eller till ett nytt, eventuellt Witcher-spel. Med Cyberpunk 2077 ser det blekt ut, med tanke på allt som hänt gällande det spelet. Kanske finns det en större chans med deras nästa spel.

När jag kom tillbaka till spelet efter lång tid av att inte ha rört det spelade jag igenom det igen, från början till slut, den här gången också med en guide. Jag hade lärt mig min läxa och läste på om vilka val jag behövde hålla koll på. Jag gjorde samma sak med DLC:n som jag valde att spela igenom den här gången. Jag hade lika roligt som när jag spelade första gången, minus den där halvtimmen när jag grät över att Geralt förlorade Ciri, vilket var enbart mitt fel. Jag har nyligen börjat ytterligare en sparfil för att sänka ännu mer tid i en värld som jag redan dyk ner t i en absurd mängd och för stunden ser det ut som jag aldrig kommer få nog av ta ett dopp med Geralt.