Ibland kan det vara skönt med lite egen tid och en paus från storstaden med dess högljudda folkmassor. En fridfull skog är för många en ypperlig tillflyktsort när man behöver ta en paus från mänskligheten eller betongbyggnader. Varför inte då ta tillfället i akt och testa någonting nytt? Jättelika varelser lever i dessa dimmiga skogar och det behövs uppenbarligen en ny skogsvaktare.

Jag har aldrig haft någonting emot spel av genren walking simulator. Det visar för mig hur utvecklare försöker skapa någonting utöver en standardiserad spelupplevelse och Titan Chaser lyckas förvånansvärt bra med detta. Målen i spelet är väldigt simpla. I min bil med en strålkastare på taket ger jag mig ut om nätterna och motar bort gigantiska och ljuskänsliga varelser i olika former, vars närvaro förmodligen gör invånarna den närliggande staden lite lätt nervösa. Bilen kommer också utrustad med allt jag behöver: det finns en karta, kompass, knappar för lysen och instruktioner gällande hur jag bäst tar mig an nattens uppgift.

Det mest intressanta med Titan Chaser är dock inte jättarna utan helt enkelt vägen dit. När varelserna väl dyker upp är de utan tvekan imponerande men de är också helt harmlösa. Spelutvecklarna har istället lagt mest fokus på byggandet av en avslappnande stämning och en intressant värld, vilket verkligen märks. Till exempel ligger det ett kassettband i bilen fyllt med lugnande Lo-Fi musik och diverse prat om olika ämnen. Med bandet i bandspelaren är känslan av långa bilfärder mitt i natten med radion på väldigt närvarande och bidrar till den avslappnande atmosfären ytterst väl. Tittar jag upp finns där även en knapp för lamporna i bilen om jag vill ha det mörkt i förarsätet. Det är en liten detalj men den kan tillföra en hel del för upplevelsen beroende på vem som spelar.

LÄS MER: Shadow of the Colossus – Ett spel som litade på spelaren

En tjock grå dimma ligger över skogen och skymmer synen till stor del. Lyckligtvis finns det till exempel både kontrasterande gatlyktor och andra ljusbestyckade objekt. Färgerna från dessa när de skiner igenom dimman lyckas skapa en stundom dyster, stundom relativt vackert värld. Karaktären jag styr berättar även om landet jag befinner mig i och hennes kommentarer är min huvudsakliga källa till historien i Titan Chaser. Då allt i spelet ses från min karaktärs perspektiv lämnas en hel del till min fantasi när det dyker upp saker hon inte har kunskap om. Jag lever mig in i världen till mycket större grad när det finns utrymme för mig att undra om spelets frågetecken och det är enligt mig ett stort plus när spel inte alltid ger mig alla detaljer. Det funkar såklart inte i alla spel men det fungerar för det mesta väldigt bra i just Titan Chaser.

Det är inte mycket jag känner är negativt med Titan Chaser och de få saker som faktiskt drar ner upplevelsen kommer från sådana begränsningar som småskaliga indieutvecklare troligtvis alltid stöter på. Marken på sidan av vägen är väldigt simpel i sin design, träden på nära håll ser ganska fula ut, och bilen jag kör är ofta väldigt stel när det kommer till styrning. Även om dessa och liknande detaljer bidrar till minuspoäng för spelet möter de även mina förväntningar gällande lågbudgetspel. Min största önskan med Titan Chaser är helt enkelt hur jag vill ha ut mer av det. Jag vill verkligen hinna sätta tänderna i storyn men spelet är bara två-tre timmar långt och aningen för lite information hinner förmedlas. Jag kan bara spekulera kring berättelsen till en viss gräns innan det blir tydligt att Titan Chaser saknar kött på benen när det kommer till sin världsuppbyggnad.

LÄS MER: Beyond Blue

När det kommer till indiespel ser jag mer på vad spelet uppnår än vad det saknar. I fallet med Titan Chaser har utvecklarna uppenbart en vision och de utför den imponerande väl. Det är näst intill meditativt när jag åker runt i min bil och lyssnar på musik. Jag går ofta ut ur bilen och kikar runt i olika gamla byggnader då jag vill höra ifall min karaktär har något intressant tillägg gällande landskapet jag befinner mig i. Det finns ingen stress, inga faror, eller resurser jag måste hålla koll på. Till och med interaktionerna med jättevarelserna känns lugna då mötena med dem spelar ut sig mer likt ett simpelt pussel istället för en konfrontation. Spelets skavanker är lätt att ha överseende med och kommer sällan i vägen för spelupplevelsen. Ger jag mig inte ut och letar efter brister är de nästan icke-existerande. Jag hoppas innerligt på fler uppdateringar till Titan Chaser. Lägger utvecklarna till ett par varelser och fyller ut världen lite kommer jag tveklöst hoppa in i bilen och ge mig in i den dimmiga skogen återigen.