Håll i er nu, för detta kommer att bli rörigt. 13 Sentinels: Aegis Rim är ett realtidsstrategispel med hela 13 (!) protagonister. Det består av tre huvuddelar; Remembrance, Analysis och Destruction. Det hoppar framåt och bakåt i tid och rymd, och dess tutorial är hela tre timmar lång. För att få ihop alla dessa tre delar, och dessutom tids- och rymdresor så krävs det tamejfan ett geni till utvecklare. Men Vanillaware, som studion heter, har verkligen lyckats. Jag ska berätta lite mer om de olika delarna, utan att gå in för mycket på detaljer, då det lätt kan uppstå spoilers här. Skrev jag förresten att det även finns en talande katt?

Del ett, Remembrance, är den del där vi får lära känna alla våra 13 huvudpersoner. Vi får spela igenom deras minnen, och ju mer minnen vi spelar desto mer får vi en överblick över hela den historia som spelet faktiskt handlar om. Dessa 13 huvudpersoner är tonåringar som går på Sakura High School någonstans i Japan. Deras minnen ger en inblick i personernas liv, och vi kan till viss del styra vissa konversationer, med syftet att få mer ingående information om vissa händelser. För att kunna låsa upp fighter i Destruction-delen behöver vissa personers minnen låsas upp, och för att låsa upp vissa minnen måste olika fighter klaras i Destruction-delen.

Hänger ni med än så länge? Dessa minnen behövs spelas igenom för att förstå vad det är som händer, och varför. Det är här vi får lära känna dessa 13 ungdomar som skall försvara världen mot elakheter. Vi får även en inblick i hur extremt invecklat det kan vara att vara tonåring, om kärleksliv och om vänskap, för i min tolkning är det faktiskt det spelet handlar om, vänskap, och hur mycket man är beredd att offra för dom man älskar. Ooh, nämnde jag att det även finns ett UFO inblandat i historien med?

Destruction är där själva spelandet, eller fajterna, sker. Realtidsstrategin utspelar sig över ett rutnät i en stad där du ska försvara ett torn med en superdator mot ett gäng Deimos, eller Kaijus som dom även kallas (i spelet används båda namn). För att försvara tornet styr du över sex olika Sentinels (tänk jätterobotarna i Pacific Rim), gigantiska människostyrda exoskelett med olika förmågor. En viss modell Sentinels passar bra mot luftanfall medan en annan typ är bättre mot markattacker. Innan varje fight startar kommer det upp info om vilken typ av fiende du möter för att du skall kunna anpassa ditt försvar därefter. Detta är egentligen den lättaste och roligaste delen, då den är mest logisk, och inte alls lika förvirrande som de andra delarna i spelet.

LÄS FLER RECENSIONER: Tony Hawk’s Pro Skater 1+2: Remaster

När du dödat en fiende får du s.k. meta-chips, som kan användas för att uppgradera din Sentinels vapen och försvar. När dina vapen har nått högsta nivå är du en brutal mördarmaskin som kan ha ihjäl även de största av fiender. När en fajt är avklarad, kan du gå tillbaka och spela om den hur många gånger du vill, bara för att det faktiskt är roligt att testa olika laguppställningar, och se om du kan klara det snabbare eller få högre poäng.

Del tre, Analysis, består av alla dina redan upplåsta minnen, vilket ger dig möjlighet att kika på dessa igen. Då det är en rörig story i spelet är det rätt trevligt att kunna gå tillbaka i olika personers minnen för att se hur vissa saker hängde ihop. För varje fight du vinner får du mystery points som du kan använda för att låsa upp mer specifika akter kring de saker och personer (och katter!) du stöter på i spelet. Låter det rörigt? Det blir värre. För allt detta utspelar sig i olika tidsåldrar, men med samma personer fast med olika namn. En person som till exempel kallar sig Kurabe som ung, kallar sig sedan Izumi som äldre, och har ett helt annorlunda utseende, fast det är samma person. Typ. Att Analysis-delen finns gör hela spelet möjligt, för utan den hade det vart stört omöjligt att hålla reda på vem som är vem, vem som gör vad, och varför och när.

13 Sentinels: Aegis Rim är nog hittills det rörigaste spel jag någonsin spelat (rörigare än hela Kingdom Hearts-serien tillsammans) men det är den sortens spel som liksom växer på en. Efter tre timmars tutorial var jag helt slut i huvudet och undrade hur jag någonsin skulle kunna spela igenom spelet inom en rimlig tid, men när jag väl kom in i det och förstod mig på HUR det skulle spelas gick det snabbt att lära sig. Själva huvudspelet tog för mig ca 35 timmar, men då spelade jag på den allra enklaste nivån, annars hade inte denna recension blivit skriven innan årsskiftet.

När det är så många olika delar av ett spel att hålla reda på, och så många protagonister, går en hel del tankekraft åt till att bara hålla ordning på vad alla heter. Om man sedan skall välja rätt sex personer för varje strid gäller det att verkligen tänka till. Det är klurigt och förbaskat tillfredsställande att vinna en fight med just det lag man har planerat och uppgraderat för att lyckas ta ner en viss fiende. När texten ”VICTORY” kommer upp på TV-skärmen får jag ett litet lyckorus varje gång.

Huvudpersonerna är så välskrivna och genomtänkta att när spelet är över känner jag nästan en liten saknad efter vissa av dessa. Självklart har jag en personlig favorit, Yuki Takamiya, och hade gärna sett ett helt spel med bara henne. Hon är den tuffaste tjejen på hela Sakura high, och backar inte när det kommer till att försvara sin bästa vän (eller världen).

13 Sentinels: Aegis Rim

13 Sentinels är ett spel som kommer att vara förvirrande rakt igenom, upp till allra sista scenen, då hela historien vävs ihop och de flesta frågetecknen rätas ut. Det är alltså först när du spelet klart du får svaret på vad du gjort de senaste 30 timmarna i spelet. Det är verkligen jätteförvirrande, men samtidigt ett väldigt intressant sätt att spela på. Att spelet är inspirerat av Världarnas krig och filmen Pacific Rim är uppenbart, men det känns ändå som att Vanillaware har satt sin egen tydliga prägel på det genom att blanda in många andra ingredienser och en och annan komplett maträtt.

LÄS MER: Marvel’s Avengers

Att ens försöka få ihop en någorlunda lättläst och inte alltför komplicerad recension av ett så komplicerat spel är inte lätt, men om det nu låter det minsta intressant skulle jag verkligen rekommendera dig att testa det. Det är ett ovanligt och intressant sätt att spela spel på. Och när du väl har tagit dig igenom hela storyn ända till slutet kan jag lova att du kommer känna dig nöjd, och kanske hungrig, då mat har en viktig roll i spelet. Är du dessutom ute efter den finfina platinum-trofén är det en ganska enkel match då de flesta troféerna ges till en bara genom att spela igenom spelet, och det är bara några få du behöver tänka till lite för att få, och inte ens då är de särskilt svåra att samla ihop allt. För att få ihop den här ytterst röriga recensionen vill jag avsluta med att varmt rekommendera er att spela 13 Sentinels. Ta ett djupt andetag och plöj igenom den långa och sega träningsepisoden, för sen blir det åka av!