Regnet piskar mot rutan och neonskyltar lyser upp natthimlen. Genom luften flyger bilar och människorna som befolkar gatorna är lika sargade som giftgaserna de andas in. Marken vibrerar från myllret av trafik och skyskraporna skjuter hundratals meter upp i luften. Skopp City vaknar upp till ännu en dag och din kropp förtvinar långsamt i takt med stadens puls.

ANNO: Mutationem är ett action-äventyr utvecklat av den relativt nystartade kinesiska studion Thinking Stars. De har sedan tidigare inte skapat något sidscrollande 2D-spel utan har istället fokuserat på rymdstrider i D.E.E.P.: Battle of Jove (2020) samt Fringe Wars (2018), så i och med ANNO: Mutationem doppar de tårna i okänt vatten.

Spelet utspelar sig i en avlägsen framtid där du axlar rollen som Ann Flores, en 22-årig specialagent som drabbats av en allvarlig virussjukdom. Ditt mål är att hitta din bror, Ryan, som sägs ha upptäckt ett sätt att bota din åkomma och samtidigt slå tillbaka mot ondskan som lurar bakom varje hörn. Som kompanjon har du med dig Ayane, ett hologram som vägleder dig genom viktiga beslut och samtidigt verkar ha ett visst kärleksintresse för dig som karaktär. Överlag är berättelsen förutsägbar och bjuder inte upp till dans när det kommer till riktningsförändringar. Historien upplevs som utdragen samt bristfälligt skriven och jag kommer på mig själv med att längta till stunderna mellan snacket då man får utnyttja sina förmågor och slåss mot ondingar istället för att navigera mellan chattrutor och överdrivet röstskådespel. Potentialen är där, men den blir aldrig lika intressant som världen i sig.

Spelmomenten i ANNO: Mutationem är däremot bra. Stridsmekaniken är enkel: du har en snabb attack, en kraftfull attack samt ett skjutvapen till ditt förfogande. Tempot är högt men hanterbart och målet är att sätta ihop kombinationer av knapptryck för att ta ner motståndare så effektivt som möjligt. Fienderna är utmanande men inte omöjliga, svårighetsgraden känns mer eller mindre perfekt balanserad och så länge du lär dig förmågan att läsa attackmönster kommer spelet vara en rolig nöt att knäcka.

ANNO: Mutationem är dessutom fyllt av ett antal utmanade boss-strider där allting ställs på sin spets. Det första stora monstret, en slemklump nere i en energigenerator, krävde ett antal godtyckliga försök från min sida innan jag lyckades dräpa den, vilket bidrog till en enormt härlig känsla av framgång när det sista svärdsvepet utdelades. Svårighetsgraden varierar dock och även om balansen är bra så blir det ganska höga toppar vid större utmaningar. Men så länge man har en smula tålamod kommer helheten inte vara något problem för de flesta.

Spelet är också distinkt i sin estetik. Utvecklarna på Thinking Stars har valt att blanda 2D med 3D på ett sätt som för tankarna till Octopath Traveler eller det nyligen släppta Triangle Strategy. När du utforskar rör du dig oftast i en miljö som skiftar på djupet, men när du slåss är det regelrätt sidoscrollande som gäller. Hela spelet är dessutom pixelerat med en överliggande ljussättning som ger varje bildruta ett djup. Det är snyggt, det går det inte att säga något annat om, och även om presentationen inte längre är banbrytande så är det trevligt att vila ögonen på skärmen som målar upp en rik och mystisk värld.

Thinking Stars är som tidigare nämnt en kinesisk studio vilket märks på tonen i berättandet under vissa stunder. Kvinnorna porträtteras oftast med korta kjolar och trånande blick vilket ger hela inramningen en något unken ton. Känslan är dessutom att de ofta sitter fast i en knipa och att snygga män eller skärpta agenter ska rädda dem. Att bilden på kvinnlighet och femininitet är annorlunda i öst, det är ingenting nytt, men det blir stundtals plågsamt uppenbart att de inte har kommit längre än såhär jämfört med västerländska ideal. Jag är i slutändan fel målgrupp för ANNO: Mutationem, vilket är synd, för spelet lovande så mycket mer vid en första anblick.

Jag har tyvärr inte särskilt rolig när jag spelar detta. Det finns en hel del att hämta i det välbalanserade stridssystemet och den atmosfäriska världen, men berättelsen lämnar mer att önska och så också karaktärerna som är relativt platta i många avseenden. Efter en imponerade lanseringstrailer, som verkligen drog in mig och lovade mer, så skruvades mina förväntningar upp till en grad som spelet inte levde upp till. I slutändan kände jag mig en aning snuvad på konfekten och även om det fanns stunder jag hade kul med blev helheten en seg upplevelse. ANNO: Mutationem är en besvikelse under en vår som gett oss så mycket. Nu ska jag lägga mina dyrbara timmar på något annat som ger mig mer.