4 minuter lästid

Det är svårt att föreställa sig konsekvenserna av att en massiv samt flygande triangulär byggnad plötsligt dyker upp utanför den sydafrikanska kusten. Går det utveckla ny teknologi ifrån denna främmande skapelse? Kommer konflikter uppstå omkring vem som får kräva äganderätt över den? Hur kommer byggnaden slutligen påverka mänskligheten som helhet? Alla dessa frågor samt lite till är saker som kommer utforskas i Beautiful Desolation när en man landar på den underliga konstruktionen och kastas in i en osäker framtid.

I pusselspelet Beautiful Desolation antar vi rollen som Mark. Tillsammans med brodern Dom och robothunden Pooch är det upp till våran lilla grupp att hitta en väg hem igen. En uppgift som snabbt visar sig vara lättare sagd än gjord. Den plats våra protagonister hamnat i är långt ifrån bekant både för karaktärerna och för oss som spelare. Under tiden som vi var borta gick nämligen jorden till större del under och ytterst få spår av människor finns kvar. Postapokalyptiska landskap är ingenting nytt inom spelvärlden men Beautiful Desolation lyckas verkligen bygga någonting riktigt nyskapande trots detta. Mänskligheten är nu knappt ett minne och gör sig påmint enbart av några ruiner och fallna satelliter. Naturen har både tagit över samt på vissa håll muterat och nya varelser med sina egna kulturer har etablerat sig nu när människor är borta.

Interaktioner med dessa främmande invånare är en av höjdpunkterna i Beautiful Desolation. Det finns en rad olika bosättningar att utforska och dessa kommer med varierande folkslag som alla har sina egna motiv. Då stor del av befolkningen är i konflikt med varandra har även spelarens val direkt inverkan på hur världen formas under spelets gång. Ett simpelt beslut kan lätt sluta i att en hel befolkning utplånas. Det är väldigt lätt att leva sig in i världen som Beautiful Desolation presenterar då det finns väldigt mycket historia bakom varje grupp som lever här. Vi blir ytterst bekanta med varje kultur samt dess seder och de olika val som behövs göras väger bara tyngre tack vare hur väl världen är uppbyggd. Varje dilemma som dyker upp presenterar moraliska gråzoner där det inte finns något rätt eller fel. Varje beslut som görs säger i slutändan mer om spelarens egna värderingar än någonting annat som händer i spelet.

LÄS MER: Poetiskt pusseläventyr i The Lightbringer

Inte nog med att världen är välskriven utan den är även vacker på ett nästan melankoliskt vis. Mycket av omgivningen är som förväntat en öken men många platser lever än. Den framtida floran ser nästan utomjordisk ut i sin färgsättning och design medan den kryper över inte bara mänskliga ruiner utan också kvarlevorna av de civilisationer som kom efter. De som lever här känns lika utomjordliga i sitt utseende då de antingen ersatt majoriteten av sina mänskliga drag med teknologi eller ersatt sina kroppar med maskiner helt och hållet. Frågan uppstår om vissa av dessa invånare ens var människor till att börja med. Kontrasten mellan miljö och invånare skapar en värld som känns levande men ändå inte. Att beskriva Beautiful Desolations universum som en levande död plats känns inte långsökt då alla intelligenta livsformer hålls vid liv via artificiella medel medan naturen tar över. Oavsett hur deprimerande det låter är det en djupt tillfredsställande upplevelse att vandra runt här. Beautiful Desolations miljöer är extremt välgjorda och vare sig det är gamla byggnader, konstiga individer, eller vilt växande grönska finns det väldigt mycket att utforska.

Ibland kan det dock vara lite svårt att veta var det faktiskt går att gå. Då menar jag inte var målen i spelet är då menyerna håller bra koll på detta. Det jag menar är att platserna som besöks inte alltid är tydliga med vilka ytor som går att gå över och vilka som är osynliga väggar. Detta kan leda till lite frustration. Vissa nödvändiga objekt går att missa då det inte är tydligt att det går att nå dom till att börja med. Beautiful Desolation är byggt runt att hela tiden plocka upp nya föremål och byta till sig eller kombinera dessa till nya saker och om någonting missas kan det lätt leda till att spelaren kör fast och måste finkamma områden mer än nödvändigt. Processen att hela tiden åka fram och tillbaka för att köra runt grejer hit och dit kan ibland också bli lite enformigt. Med jämna mellanrum dyker det dock upp olika pussel som hindrar spelet från att kännas för monotont. En annan sak som hjälper Beautiful Desolation från att kännas långtråkigt är just hur mycket valfrihet det finns när det kommer till hur vissa mål uppnås. Ett exempel är hur en bosättning består av en arena som spelaren kan slåss i genom turbaserade strider men detta segment går helt att undvika. Samma resurs som fås vid vinst i arenan går att hitta genom andra medel om spelaren är lite påhittig.

LÄS MER: Nytt blir gammalt snabbt

Beautiful Desolation känns som ett kärleksbrev till liknande pusselspel från 90-talet. Det finns någonting här för både nykomlingar till genren lika mycket som för veteraner ute efter lite nostalgi. Världen är oerhört detaljerad och vacker rent visuellt samtidigt som det finns en enorm mängd historia att ta del av. Visst, allt är fiktivt, men det förtar inte hur bra skrivet spelet är. Vissa stunder känns det lite som ett lång fetch quest och designen på nivåerna kan vara aningen klumpiga, men med det i bakhuvudet är dessa brister relativt lätta att ha överseende med. Jag kan inte nog rekommendera Beautiful Desolation till alla som är sugna på ett riktigt välgjort äventyr. Bristen på högt tempo samt stressfyllda moment leder till att spelet ibland nästan blir meditativt och det är verkligen inte en dålig sak. Beautiful Desolation har mycket att säga om både spelaren samt sin värld och i dess ödemarker väntar verkligen en vacker upplevelse.