Jag minns fortfarande när jag och min kompis tog oss till GAME i Uppsala för att köpa en varsin kopia av det hetaste spelet år 2009. 16 år fyllda och lätt nervösa klev vi in i butiken, skulle personen i kassan be om våra föräldrars tillstånd? Tiden med Spore och Roller Coaster Tycoon låg bakom oss, nu hade vi växt upp, och intresset för spel följde med. Vi sträckte fram vår månadspeng och fick känna plasten i våra händer. Den butiksanställda var snäll. Omslaget vibrerade i sin röda färg där ett psycho riktade sina fingrar mot huvudet likt en pistol och stora bokstäver i guld förkunnade spelets titel.

Borderlands.

Det här skulle bli ett sant nöje att ta sig an.

Glada och lättade rusade vi mot tåget för att åka hem igen. Installationen tog tid på dåtidens PC.

Världen var kanske inte den mest imponerande man sett då det mesta var både brunt och nedgånget. (Som så många andra spel under den eran). Men gameplay, humorn och den då väldigt unikt cel-shadade grafiken där också stora nummer flög ur fienderna för att visa hur mycket skada man gjort är något som jag än idag kan romantisera och tänka tillbaka på för att bli varm själen.

Man kan enkelt konstatera att Borderlands är en serie som alltid legat mig nära hjärtat.

Sådär har det flutit på genom åren. Nya spel i serien har släppts och jag har varit där. Och nu, 16 hela år senare, är det dags för det fjärde huvudspelet att se dagens ljus. På vägen har det varit några missöden (ja Calypso Twins, ni stör mig fortfarande), några försök att bredda perspektivet (ja filmen, jag kollar på dig) och några trappor att ta sig förbi (kämpa Claptrap, kämpa).

LÄS MER: Borderlands 3

Så nu, när vi står här igen, kan jag med glädje meddela att Borderlands äntligen har hittat sin mojo igen. Mer sansat, mer värdefull loot och bättre skriven humor gör detta spel till den värdiga uppföljaren som serien förtjänar.

Borderlands 4 är tillbaka för att ännu en gång göra anspråk på den högt aktade looter-tronen.

Vi går rakt på sak. 

Den enskilt största skillnaden mellan detta spel och föregångaren är spelets manus. De spelar inte ens i samma liga. Fyran spelar i den högsta divisionen medan trean harvar i gärdsgårdsserien.

För om man ska vara helt krass är Borderlands inte alltid svinkul att spela. Det är mycket upprepning med vågor av fiender som kommer emot dig och vapen som ska avfyras mot dessa. Variationen kommer i världens utformning samt olikheterna i looten du plockar på dig. Därför är det av yttersta vikt att ett spel i Borderlands drivs av sin kompromisslösa humor och med facit i hand kan man nu konstatera att Borderlands 3 led av enorma brister på den fronten.

Överdriven humor där karaktärer skriker i ens öra är inte kul. Varken då eller nu. 

LÄS MER: Tales From the Borderlands

Därför har fyran gått en annan väg där jakten på memes är borta och fokuset på karaktärerna har ökat där nästan alla du stöter på har någonting att säga. Sidokaraktärer har en bakgrund, drivs av olika mål och är utbroderade med tydliga drag i sin motivering. Vissa vill till exempel få andra att må bra genom vänskapliga handlingar medan somliga har en dold agenda som nystas upp allt eftersom berättelsen fortskrider. Det här får dig som spelare att känna något och i sin tur bli motiverad att ännu en gång hämta ett föremål för att bocka den långa listan. Man spelar spelet med ett leende på läpparna och det där leendet krävs för att orka med timmar av regelrätt grind. Progressionen är överlag balanserad med nyanser som skiftar narrativet och man blir samtidigt puttad i rätt riktning i en pacing som varken är för hög eller för slö.

Ingenting sitter fast och ingenting skaver på fel sätt.

Borderlands 4 är kort och gott väldigt roligt att spela.

Rush är en sanslöst älskvärd kompanjon.

En annan viktig aspekt för Borderlands är spelets loot. Det här kanske låter självklart för ett spel av den här sorten, men även här gick man fel i balansen hos föregångaren.

Nu har man dragit ner på mängden loot.

Åtminstone den som faktiskt betyder något.

Att få en legendary i Borderlands 4 är nämligen inte enkelt och det är perfekt. De orangea föremålen som plötsligt presenteras framför en som skimrande ädelstenar med änglakörar i bakgrunden ska kännas på riktigt. Det är i alla fall min personliga åsikt som satt med en hel arsenal av förädlade vapen redan några timmar in under trean och mådde lite dåligt av det. Jag är av uppfattningen att det helt enkelt ska vara en utmaning att ens få känna på dem. För när man väl gör det så förändras allt. Både i hur man bygger sin karaktär men också i förmågan att kunna ta ner sina fiender mer effektivt. Det blev för mycket och för snabbt av det goda.

Visst blir det en del dökött att plocka upp betydelselösa vapen också, men även det är något som hör till spel som detta. Lite optimering av väskan får man ändå räkna med så länge den värdefulla looten fyller sitt syfte.

Och det gör den sannerligen i Borderlands 4. 

En känd byggsten i Borderlands historia är de ihopsatta hub-världarna som spelen utspelar sig i. Större områden fyllda av grottor, berg, skogar och städer fyllda av uppdrag att ta sig an och berättelser att ta del av. I kanten på varje område finns en teleport som tar dig till nästa del. Och så betar man av spelet, del för del, uppdrag för uppdrag.

Så är det inte riktigt längre.

Och här brister spelet en aning.

I Borderlands 4 är detta upplägg nämligen ersatt av en stor och sammanhängande öppen värld. Innehållet är detsamma där tydliga listor visar vad som finns att samla och vilka uppdrag som går att hämta. Så det är i mångt och mycket ingen större skillnad. Det enda som istället har tillkommit är problem med prestandan, framförallt på PC. För även om du äger den bulkigaste datorn i stan så går det inte att nå maximal prestanda i nuläget, i alla fall inte när man läser rapporter från användare och recensenter på nätet. Dålig optimering säger vissa, Unreal Engine 5 skyller andra på. Men faktum kvarstår att spelet inte mår kanon i nuläget. Så även på Playstation 5, där jag spelat, med helt okej flyt i gameplay men som däremot förföljs av horribel draw distance drar ner helhetsintrycket markant.

Kanske var det, när allt kommer omkring, lite dumt att gå ifrån det traditionella upplägget där spelet fick tid på sig att ladda in innehållet mellan varven?

Don’t fix what ain’t broken och så vidare.

Spelet gör inte direkt ont att kolla på, åtminstone när det fungerar som det ska.

Trots problemen rent prestandamässigt är designen klockren. De nya spelbara karaktärerna är både flärdfulla och intressanta med sina bakgrundshistorier. Förmågorna som de har är roliga att leka runt med och världen som man upptäcker är inbjudande på rätt sätt. Narrativet är också mer jordnära där jakten på personliga föremål betyder lika mycket som att rädda den nya planeten, Kairos, från undergång.

Även de små berättelserna får ta stor plats.

Det är med andra ord enkelt att konstatera att Borderlands inte har mått såhär bra på flera år. Bättre manus och bättre loot var egentligen allt som krävdes för att komma på rätt köl igen. Nu hoppas jag att Gearbox kan jobba vidare med sin optimering och se till att alla får en upplevelse som gör spelet rättvisa. Under tiden fortsätter jag utforska denna nya installation i jakten på nya tillgångar. Tåget har lämnat perrongen igen och jag ler, precis på samma sätt som när jag reste hem med plasten i min hand för 16 år sen. Nu går det nästan som på räls igen.