Att få vara en byggnad i en stad kanske inte låter som världens mest spännande liv. Men i Buildings Have feelings Too får vi se hur livet kan te sig för en byggnad i en mysig liten stad, som gissningsvis ligger någonstans i England. Detta är en vild gissning då det efterfrågas om pubar i varje rackarns gatuhörn. Husen i spelet har många önskemål men alla verkar överens om att en stad med många pubar är en glad och fungerande stad. Så måste det vara, eller så har husen alkoholproblem…

Det börjar med att en gammal byggnad i hamnen rivs, och då blir dess vänner oroliga för vad som ska ske härnäst. Ett gammalt hotell tar saken i egna händer och bestämmer sig för att få ordning på staden igen. Iväg traskar han och möter byggnader som har olika önskemål i livet. En pub vill bo nära ett destilleri, och en kontorsbyggnad önskar att det fanns ett café i närheten, så det är bara till att sätta igång att bygga och/eller flytta runt de byggnader som behövs. Vissa kanske inte alltid kommer så bra överens med sin nya granne, så då får de antingen flytta igen eller demoleras. Byggnader kan uppgraderas när deras drömmar uppfylls, och detta i sin tur kan låsa upp andra byggnader och verksamheter. För att försköna staden och få alla att trivas placeras träd, bänkar, brevlådor och telefonkiosker ut där du tycker att det passar. Fint ska det bli i den gamla nedgångna staden minsann. Här ska alla trivas, både kontor och höghus. Vad människorna tycker tas ingen som helst notis om, då dessa bara syns som små streckfigurer som promenerar på gatorna.

LÄS MER: The Darkside Detective: A Fumble in the Dark

Som i de flesta managementspel är det en himla massa menyer och olika regler att ta hänsyn till. För att kunna uppgradera en byggnad krävs olika förutsättningar som i början kan verka mer eller mindre omöjliga, men efter lite fixande och trixande lyckas man ändå att få ihop det på något sätt. Med tiden lär man sig självklart hur man skall gå till väga för att göra ett paj-café nöjt, men det är en trixig väg dit. I början får jag en tutorial som är utförlig och bra, men efter det får jag stå på egna ben. Jag får testa mig fram för att se vad som fungerar, men ibland blir jag tokig på att jag inte får till det som jag vill. Jag river, flyttar och modellerar om de stackars husen alldeles för mycket i början. Det är nästan så jag tror att alla byggnaderna skulle lämna staden för evigt. Men sakta, sakta börjar jag förstå vad som behöver göras och vad jag ska ta hänsyn till. Om jag markerar ett hus, så visar det tydligt vad det vill ha, det gäller bara att få till det på något bra sätt, och det är ganska så klurigt.

Du har hela tiden bara ett visst antal byggnader till ditt förfogande och detta antal ökar när du klarar av de olika uppgifterna du får. Men för att klara av en uppgift kanske en byggnad behövs rivas eller renoveras för att ge plats åt en ny, och detta kostar såklart pengar. Pengar som tjänas in genom att lösa uppgifter. Det kan alltså uppstå en liten ond cirkel, och då gäller det verkligen att tänka till hur man bäst löser byggnadernas problem och gör dem glada. Självklart ska det gamla linneväveriet få bli ett tre-stjärnigt destilleri, och det är din uppgift att hjälpa det att nå sina drömmar.

När det är löst kommer pengar in på kontot och nya byggnader låses upp och kan byggas. Det fungerar ungefär som Sim City, fast här är det byggnaderna det ska tas hänsyn till, inte vi människor och våra tråkiga behov. Byggnader bryr sig inte om vägar och elnät, de bryr sig om vilka de har som grannar. Och efter några timmars spelande kan jag säga att nästan ingen vill bo granne med en stackars skorsten som spyr ut rök över hela kvarteret (Han gör ju bara det han är byggd för att göra, den stackarn).

Hur ofta säger man att ett spel är mysigt? Allt beror ju förstås på vad man gillar när det kommer till just spel. Vissa gillar pang-pang, andra gillar att få känna sig som fotbollsproffs osv. Jag har ganska bred smak, men har en förkärlek för just mysiga spel, och därför är Buildings Have Feelings Too något som passar just mig perfekt. Att få rå om byggnaderna i min egna lilla stad är verkligen trevligt. Det går inte fort, vissa uppgifter kan ta en bra stund att lösa, men det är det som gör det så mysigt, man kopplar av. Visst får man tänka till lite emellanåt, men det gör ju ingenting. Man vill ju bara göra det som är bäst för de charmiga byggnader man har att ta hand om. Sen att den byggnaden man spelar som, det gamla hotellet, är så himla gulligt gör saken bara mysigare. Det som egentligen är ett par fönster med vitt fönsterfoder ser ut som en stor vit mustasch som guppar upp och ner när han rör sig. Nu när jag tänker på det inser jag att han ser precis ut som min morfar, och då blev det genast ännu mysigare.