Av alla spel som skjutits upp förra veckan var ingen mer än väntad än Avengers-spelet. Nu när man valt att lägga sig i september kan man undra om inte Square Enix även jobbar med en next-gen-version av spelet. Kan ni föreställa er att släppa ett högprofilerat liveservice-spel som Avengers i slutet av konsolcykeln? Ett spel vars syfte är att hålla kvar spelare i ekosystemet bara månader före nya konsoler tar över uppmärksamheten? Det känns osannolikt och mer och mer sannolikt att Avengers ser en next-gen-version förhållandevis kort efter release. Eller att Square Enix vet att både PS5 och är bakåtkompatibla.
Jag vet att jag inte är ensam här, men det gör bara det hela än mer frustrerande. Harry Potter och hans magiska värld borde vara en skattkammare för skickliga spelmakare runtom i världen, men utöver filmspelen, LEGO-spelen samt ett quidditch-spel (det bästa av dem alla) har utbudet varit skralt. Den största boven stavas troligtvis uteblivna rättigheter, fast det borde vi kunna lösa. Harry Potter förtjänar sitt Arkham Asylum för bövelen.
Jag kommer ihåg hur jag i 2005-2007 skrev om en bärbar enhet jag kallade för Xbox Live Arcade Player. Det var en maskin med syftet att ta med Xbox Live Arcades utbud på färden. Det är inte ofta jag siar rätt om framtiden men här var jag nära. Här såg jag en framtid där de enklare stationära spelen på XBLA så som Geometry Wars kunde flyttas över till en portabel enhet för att sen även spelas där. Lusigt nog blev sanningen faktiskt ännu mer avancerad.
En gång i tiden för länge sedan ägde jag 3-4 piratkopierade Dreamcast-spel. Problemet med piratspel var att jag aldrig kände att jag behövde investera tid i dem då jag inte investerat pengar i dem. Det ledde till att jag knappt spelade dem. Nu uppstår plötsligt en liknande känsla på laglig väg. Xbox Game Pass erbjuder makalösa mängder värde för mina pengar men mängden överväldigar, och eftersom de alltid ligger tillgängliga känner jag sällan ett sug att spela eller återvända. Det är en märklig men välbekant känsla jag plötsligt känner på nytt.
När jag spelade Wolfenstein II: The New Colossus för första gången fick jag storstryk. Jag valde en alltför hög svårighetsgrad i ett spel som inte var särskilt snällt till att börja med, vilket gjorde att jag tappade spelsuget. Nu, några år senare, har jag startat nytt spel och valt lättast möjliga svårighetsgrad och jag fullkomligt älskar det. B. J. Blazkowicz är en hänsynslös mördarmaskin och bör därför inte behöva ladda om banan sju gånger innan han segrar.
Jag menar det! Släpp inga fler bra spel 2020! Det skulle vara så skönt om jag inte brydde mig ett piss om det som ska släppas i år. Eller om varje nytt spel som kom fick ett som bäst ljummet mottagande av spelkritikerkåren. För då skulle jag äntligen kunna pusta ut och bara hänge mig åt mina backlogg. Eller koppla av med några gamla godingar. Men vem försöker jag lura…? Det kommer komma alldeles för många bra spel i år – precis som alla andra år.
Jag gillar när spelkaraktärer har tyngd, jag gillar det ännu mer när de även har fysik och en viss förmåga att sprattla omkring. Sam i Death Stranding beter sig stundtals lite som protagonister i ett Team Ico-spel. Han skuttar runt när han tappar fotfästet och det mest utmärkande är hur han rör sig annorlunda i en sluttande backe. Han får ett momentum som är ytterst sällsynt att se i spel och uppe på det kan man dessutom dra bak på spaken för att ta spjärn och få honom att sakta ner. Det är olikt mycket annat jag känt i spel.
Under gårdagens State of Play blev det bekräftat att Resident Evil 3-läckan stämde. Få tvivlade väl vid det här laget. Vad som däremot överraskade lite var att tidigare annonserade Resident Evil Resistance är en pack in med Resident Evil 3: Nemesis. Det är rätt agerat av Capcom att inte bara lita blint på att varumärket på egen hand skall leverera automatisk succé till ett multiplayer-spel. Det har slagit fel förr. Helt rätt beslut Capcom. Nu kan det bli en populär del i ett förmodligen älskat spel istället.
Demoversioner var standard för några år sedan, men idag är det snarare ett undantag än en regel. När jag fönstershoppade på Xbox-affären och klickade in på A Plague Tale: Innocence blev jag positivt överraskad av att spelet hade ett gratis demo, något som jag genast laddade hem. En sak ledde till en annan och nu sitter jag här med fullversionen av spelet. Fler demoversioner tack!
Är jag verkligen i ett fördömt och kargt Amerika när jag vandrar runt i Death Stranding? Spelet vill ständigt påminna mig om hur jag måste återkoppla nationen men det är lite tråkigt att det inte finns några tecken på tidigare civilisation från de förenta staterna. Det hade måhända varit klyschigt men väldigt effektfullt att se kända amerikanska landmärken som skonats från det. s.k. Timefall så världen hade haft lite mer utmärkande destinationer kvar. Sånt lyfter alltid en spelupplevelse.