Kategoriarkiv: Läsning

Death Stranding är käftsmällen vi behöver

I ett hav av titlar på E3 2018 som är alltför lätta att blanda ihop med varandra, sticker i princip allt med Death Stranding ut. Där andra stryker medhårs, slår spelets regissör Hideo Kojima oss på käften.

Vakna! Var uppmärksamma! Vad sa ni nu då?

Jag tar tacksamt emot käftsmällen; jag är så glad att ett högbudgetspel av det här slaget existerar (att indie-utvecklare utmanar är sedan gammalt). Kojima Productions vågar där många andra fegt sneglar på vad grannen gör och tar rygg. Kojima tar inga ryggar. Han leder, han riskerar. För det har han min djupaste respekt.

Här finns så mycket att dissekera, så mycket att prata om. Jag vill lämna spekulationer om vad allt detta betyder mestadels åt sidan för att istället titta närmare på några aspekter av designen i Death Strandning och de val Kojima och hans team gör här.

Har du inte sett trailern från Sonys E3-presskonferens, gör det nu:

Vi tar det i punktform:

 

1. Estetiken och omgivningarna

Under en vecka som denna när vi ser spel på spel avtäckas blir det snabbt tydligt vilka trender som går och ja, det kommande året verkar fortsatt bjuda på mycket zombier, övervuxna ruinstäder och överlevnad.

Så bra då att Death Stranding ger oss något helt annat att fästa ögonen på. Som en som fjällvandrar en del och som specifikt besökte Island för ett par år sedan tilltalar det mig på ett djupt plan att få se de karga men ändå så levande grönsvarta vidderna från denna ö-nation porträtteras i en högbudgettitel som kan göra landskapet någorlunda rättvisa. Det är ett originellt val som direkt ger spelet en visuell identitet. “Post-apokalyps” i dess bredaste mening, ja, men definitivt en unik tolkning i ordets rätta bemärkelse.

Island är inte bara de karga landskapen. Det är glaciärer, gejsrar, vulkaner, vattenfall. Jag ser fram emot att utforska hur Kojima använder öns geografi djupare in i spelet.

Är du lika sugen på att kliva in i och utforska det interdimensionella Island? Vad stack ut för dig i miljödesignen?

 

2. Berättelsen

Kojima är fri från Metal Gear-narrativet och står fri att få släppa lös all sin kreativa kraft. Vi visste sedan tidigare att det här blir Kojima i surrealistisk högform men med E3-trailern fortsätter spelet att utmana och ställa två nya frågor så snart en besvaras.

Som sagt, jag tänker inte försöka bryta ned allt vi såg, det lämnar jag till fanatiska Youtubare (som t.ex. YongYea som gjorde en 80-minuters analys av trailern från Game Awards i vintras). Istället vill jag uttrycka hur mycket jag uppskattar att Kojima inte precis plockar de enklaste idéerna. Med så många post-apokalypstitlar på marknaden och på väg, ser vi att teman återkommer igen och igen. I hur många spel ser vi inte huvudkaraktären röra sig i en öde värld, klättra genom övervuxna hus eller flygplan, interagera med olika fraktioner, samla ingredienser till att smida nya rustningar och vapen? Där har vi de enkla idéerna, de säkra korten som man redan är less på.

Kojima kallar detta ett open world-spel, men skippar säkra kort för att istället skruva allt tre varv extra och bygga på djupet. Mina tankar går till tv-serien Westworld vars andra säsong just nu sänds på HBO; där har du en bit aktuell populärkultur som förvirrar, utmanar, går på djupet – och därigenom engagerar. Inget är vad det först utger sig för att vara, något som verkar gälla också i Death Stranding.

Death Stranding

På något sätt handlar det om liv, död och återfödelse. Regnet – “the timefall” – får levande saker att åldras 20 år på 20 sekunder. Vi ser interdimensionella varelser som reagerar på andetag, halv-organiska pansarvagnar, en Léa Seydoux som käkar insekter. Vilken soppa! Vilken älskvärd soppa! Det kommer att bli förvirrande, invecklat och packat med analogier och kryptiska händelser för Reddit-trådar att bryta ned i timmar av analyser.

Det talas om single player-spelens död. Att det är svårare och svårare att hitta en hållbar affär i att göra ambitiösa titlar för bara en spelare. Jag pekar på titlar som Breath of the Wild och inte minst just Death Stranding och säger att de sitter på svaret: höj ribban, specifikt vad gäller världsbygget. Du kan inte pumpa ut samma gamla och säga “det går inte längre”. Givetvis är det inte fullt så enkelt, men genom ett världsbygge som utmanar konventioner och engagerar, kan du hugga tag i publiken över tid på samma sätt som ett multiplayerspel kan. Spelskapare som Kojima inspirerar diskussioner i verkliga livet såväl som online, engagerar och berör. Att skapa frågetecken och ilska är bättre än att inte beröra alls och det vet Kojima-san.

Men jag kanske har fel, kanske är det här bara pretentiös dynga? Vad tycker du om den värld och tematik Death Stranding tycks bygga upp?

 

3. Gameplay

En annan aspekt av ett rikt världsbygge, är att det bäddar för en speldesign som utmanar ikapp med berättelsen. E3-trailern avslöjade en del på den här punkten utan att spelet för den delen blottat hela sin hand. Jag tolkar betoningen på vandrande som ett meddelande från Kojima: förvänta er inte non-stop action.

Omvänt är det ingen “walking simulator” vi talar om. Känslan är att vi här kommer se rätt tydliga arv från Metal Gear Solid, specifikt det öppna Metal Gear Solid 5. Vi lär få smyga, hitta egna sätt att ta oss fram i givna situationer. Kanske någon sorts grundloop där vi ger oss ut från basen för att hitta och frakta tillbaka saker till den, medan vi undviker att bli upptäckta av de interdimensionella varelserna. Det känns i alla fall som att det handlar om att undvika snarare än konfrontera, för människorna i Death Stranding tycks inte utrustade att kämpa mot de varelser som gästar från andra sidan.

Death Stranding

Ska det handla om stealth, ser jag en stor potential i att slippa klyschan “smyg förbi vakter som kanske eller kanske inte får ett utropstecken ovanför huvudet” (en klyscha Metal Gear väl få sägas skapade?). Istället ser jag framför mig stealth byggt på en spänning mellan dimensionerna, där spelarens ögon och öron till stor del är barnet man bär och den antenn eller radar som drivs med barnet som … batteri? Eller är det barnets oskyldiga sinne som på något sätt kan detektera varelserna? Möjligheterna till skräckinjagande scenarier, där du undviker fiender du inte ens kan se utan endast ibland skymtar, känns stora. De är inte dolda i skuggorna, utan i en annan dimension.

Tidsregnet är en annan potentiellt intressant mekanik. Utöver att det säkerligen får en roll i berättelsen, bäddar det också för pussel. Kasta ut saker i regnet, låt dem åldras och använd dem i deras nya form. Invänta regn eller led om vatten för att få saker att växa eller förintas. Kan vi få se ett barn växa upp och bli en karaktär genom att de exponeras för regn? Vi vet ännu inte om pussel är något Death Stranding kommer att bjuda på, men återigen: ett rikt världsbygge får en originalitetstörstande spelares fantasi att skena iväg.

Vad tror du om speldesignen och mekaniken, besviken av de Metal Gear Solid-vibbar som vi såg eller hoppfull?

/Skrivet av Samuel Stenberg

En next generation-konferens i förklädnad från Microsoft

“Nästa generation, då jävlar.”

Där har du budskapet Phil Spencer, hans Xbox-team och hela Microsoft ville skulle eka genom spelvärlden på söndagskvällen när de lämnade scenen efter sin E3-presskonferens 2018. Visst fick vi se spel, visst fick vi avslöjanden och visst har Microsoft en del exklusivt innehåll på gång (avsaknaden av Xbox-unika titlar har ju varit den stora akilleshälen för dem de senaste åren) – men Xbox One räddar de inte. Eller räddar och räddar, den tuffar på stabilt men som plattform kommer den inte att lyfta mer än såhär. Den kommer tuffa på och sen ersättas.

Och då jävlar, som sagt.

Kort historieutflykt: Microsoft lanserade Xbox One år 2013 med avtäckning på vårkanten. Ordet magplask räcker inte till för att beskriva hur budskapet om Xbox One och dess media- och TV-fokuserade strategi fungerade. Ni minns väl?

När strategins misslyckande var ett faktum och PS4 fick en omedelbar fördel i den här generationens konsolduell, lade Microsoft om kursen. Phil Spencer togs in att leda Microsoft Studios och hela Xbox-varumärket och förändringen har skett gradvis men markant från år till år om vi använder Microsofts framträdanden på E3 som någon sorts årlig temperaturtagning.

Jag tycker att Microsoft gjorde bra ifrån sig med årets E3-presskonferens, men inte bedömt utifrån hur det exklusiva spelutbudet för Xbox One ser ut det kommande året – det är nämligen tunt när vi börjar granska vad deras show innehöll. Vad de istället lyckades bra med, var budskapet. Det här var ett Microsoft Studios som klev ut och tydligt meddelade, klätt i Phil Spencers faktiskt ganska passionerade retorik, att de är i konsolbranschen för att stanna. Xbox är här för att stanna.

De satsar hårt på att bygga upp en portfolio av förstapartsspel och bevisade det med att utannonsera uppköpet av flera studior + bildandet av en ny egen. De satsar på en stor bredd av titlar sett till både storlek och anslag, bevisat allra mest tydligt med kontrasten mellan Gears Pop och Gears of War 5, men också i skillnaden mellan å ena sidan Ori och Cuphead, å andra sidan Forza och Halo. Och de vill ha spel från hela världen, bevisat av att de fick äran att avtäcka From Softwares nya Sekiro: Shadows Die Twice (Japan), såväl som Dying Light 2 (Polen).

MER OM MICROSOFTS PRESSKONFERENS: Xbox ville visa att de har en plan

Det är för sent för Xbox One att konkurrera mot Playstation 4; de spelar i olika ligor försäljningsmässigt såväl som spelutbudsmässigt. Microsoft har inte exklusiva spel som matchar Uncharted, The Last of Us, God of War och Spiderman, det är bara för dem att konstatera. Däremot är det aldrig för sent för varumärket Xbox att göra comeback för att utmana och differentiera sig mot varumärket Playstation.

Så hur kommer kampen nästa generation att se ut baserat på det Microsoft visade här? Spencer hamrade in ambitionen om att spel “always play best on Xbox”. I dagsläget gäller det “bara” om du har en Xbox One X men tro mig, det här kommer vara grundbulten för Microsofts argumentation inför nästa generation. De kommer att satsa på att vara först ut nästa gång, och de kommer att satsa på någonting så tekniskt monstruöst att de otvivelaktigt kan fortsätta med parollen “games play best on Xbox”.

Hur ska det bli hållbart? Försöka vinna den stora publiken med någon sextusenkronorsbjässe? Genom att sprida Xbox-plattformen över olika tekniska enheter. När Spencer i slutet belyste att de redan är långt fram i arbetet med nästa Xbox-konsol, pratade han också om att de arbetar hårt för att låta folk spela Xbox-spel “var de vill, hur de vill”, en nästan rak kopiering av Nintendos argumentation för Switch. Men Switch är en bärbar fysisk plattform – Microsoft vill snarare bli Netflix för spel. Sen säljer de ett prestandamonster till konsol du kan ha under teven om du vill köra Xbox-tjänsten med maximal prestanda.

Spekulationer, givetvis, men jag har i nuläget svårt att tolka Phil Spencer och hans Microsoft Studios-team på annat sätt. Det var den här grunden den här presskonferensen ville lägga, och det lyckades de väl med. Nu ska de bara leverera. Vilket inte är så bara, såklart. Men ambition föregår faktiskt leverans. Visionen om vart man ska, skapar kraften att ta sig dit. Och nu tror jag faktiskt att jag för första gången på länge har en tydlig känsla för vart Xbox ska.

/Skrivet av Samuel Stenberg

Xbox ville visa att de har en plan

Det finns ett litet trick man kan använda sig av vid till exempel arbetsintervjuer, säljmöten eller för den delen journalistiska texter. Genom att på förhand deklarera att man ska prata om ett specifikt antal grejer, anledningar eller argument förmedlar man bilden av att man är organisatorisk och målmedveten. Till exempel: “det finns tre anledningar till varför jag tycker ni ska anställa mig”. Det finns en plan, jag har koll på läget.

Xbox har ända sedan Xbox One visades upp för första gången kämpat med sin varumärkesbild. Först om det suddiga budskapet kring tjänster och hårdvara, sedan om deras konsolexklusiva spel. Samtidigt har Playstation spottat ut sig högkvalitativa titlar i en imponerande jämn takt. Men när Phil Spencer gick ut på scen under Microsofts presentation i söndags berättade han snabbt att här skulle han visa “50 spel, 15 konsolexklusiva och 18 avtäckningar”. Xbox har en plan, de har koll på läget.

Vad som följde var en nästan två timmar lång övertalningskampanj om att nutidens Xbox är långt ifrån det förvirrade varumärke de började konsolgenerationen med. Här fanns den hela treenigheten i form av ett nytt Forza Horizon 4, Gears 5 och Halo Infinite. Huruvida Gears 5 och Halo Infinite kan erbjuda mer spännande upplevelser än deras föregångare avslöjade inte deras respektive trailers, däremot imponerade Forza Horizon 4 stort med att ha skiftande årssäsonger på den brittiska landsbygden. Kommer givetvis se sagolikt ut på Xbox One X.

Andra säkra kort var en expansion till Cuphead, Ori and the Will of the Wisps (såg otroligt vackert ut), PlayerUnknown’s Battlegrounds och ny expansion till Sea of Thieves. Även Crackdown 3 visades upp trots dess enligt ryktena problemfyllda utveckling. Gears 5 och ett nytt Halo är så klart stora titlar för sig, men framför allt visades dem för att illustrera den grund som Xbox står på. Den kanske inte är lika bred som den Playstation har, men den finns där likväl.

LÄS MER: Vår E3-hubb med artiklar och trailers

Och den är på väg att bli bredare. Kvällens kanske största överraskning handlade inte om specifika spel alls utan om att Microsoft köpt upp fyra nya studios samt skapat en helt ny för att bredda sitt utbud av konsolexklusiva titlar. The Initiative är en helt ny studio i Los Angeles, brittiska Playground Games som ligger bakom Forza Horizon, Ninja Theory som imponerade nyligen med Hellblade: Senua’s Sacrifice, Undead Labs som gjort State of Decay 2 och Compulsion Games som jobbar på We Happy Few.

Det är så klart inte otvetydigt positivt att jätten Xbox ska köpa upp talangfulla indiestudios, speciellt Ninja Theory som lyckades bevisa att självfinansierade AA-titlar har ett utrymme även 2018. Men om Phil Spencer vågar ge dem samma kreativa frihet som det verkar som att Playstation ger sina studios ska det bli väldigt intressant att se vad de kan åstadkomma med lite Xbox-pengar.

Andra inte så sexiga men ändå imponerande avslöjanden är något de kallar för FastStart, och som kommer möjliggöra att man kan starta sina spel tidigare under nerladdning än vad man kunnat tidigare. Detta hänger även ihop med deras fortsatta satsning på prenumerationstjänsten Xbox Game Pass som fått nya stortitlar som The Division och Fallout 4. Förutom kommande stortitlar som Forza Horizon 4 kommer Xbox Game Pass även få indietitlar som Afterparty och Ashen direkt vid release. Det är kul att se hur Xbox verkligen anstränger sig med sitt Game Pass och att det faktiskt verkar lyfta. Hur ekonomin bakom det faktiskt ser ut är oklart, men nu måste man nog förutsätta att Playstation följer utvecklingen med stort intresse.

Den andra stora överraskningen var hur mycket kärlek de visade Japan. Xbox har traditionellt sett aldrig varit så stor i Asien, men kanske håller det på att ändra sig nu när de visade upp bland annat Kingdom Hearts 3 (med hela Frost-gänget!), ny remaster av Tales of Vesperia och den efterlängtade uppföljaren Devil May Cry 5. Men framför allt var det From Software som tog strålkastarljuset med Sekiro: Shadows Die Twice. Inte en uppföljare till Bloodborne (även om de troligtvis jobbar på en sån också) utan ett helt nytt IP där de teamat upp med Activision av alla spelföretag. Gameplay såg snabbt och snyggt ut med övernaturliga samurajkamper.

LÄS MER: Battle Royale i Battlefield V kan bli en succé

Vi fick även se mer av Shadow of the Tomb Raider och Fallout 76, samt avslöjandet om att svenska Avalanche Studios jobbar på ett nytt Just Cause. 4A visade upp mer av Metro Exodus som äntligen verkar ge serien den uppmärksamhet de förtjänar, och ett av mina absoluta favoritspel Dying Light kommer få en uppföljare som ser otroligt roligt ut. Och hade Phil Spencer tackat och gått av scenen där hade det räckt mer än väl. Istället avslutades konferensen med en atmosfärisk trailer till spelet i alla fall jag väntat på i typ fem år – Cyberpunk 2077. Tyvärr ingen gameplay men en hel del kring den värld CD Projekt Red bygger på. Förvånande nog inte så mörk och dystopisk som man kunnat tro, även om vi fick se en hel del störda grejer i trailern.

Att se Xbox presentation var utmattande. Trailer efter trailer, massor av storspel och nya satsningar. Det tog aldrig slut och spelklippen började tillslut flyta in i varandra. Det var långt ifrån den avslappnade presentation EA hade dagen innan, eller Bethesdas långsammare version några timmar senare. Xbox ville visa att de har en plan, de vet vart de är på väg. Och helt ärligt, det är svårt att inte vara övertygad efter årets presentation.

Vad tyckte du om Microsofts presentation på E3?

Battle Royale i Battlefield V kan bli en succé

Battlefield V utannonserades för ett tag sedan och bekräftade att det skulle utspela sig under andra världskriget, något jag blev väldigt skeptisk till. De bästa spelen i serien har, i min mening, varit de som utspelat sig i modern tid. Visst, det är inget fel på Battlefield 1 på så sätt, men jag tycker att vapenvariationen blev alldeles för dålig jämfört med andra spel i serien. Det kändes mest bara som att det fanns tio vapen med tre olika varianter vilket blev snabbt tråkigt om du frågar mig. Därför blev jag lite besviken när det stod klart att nya spelet i den långlivade serien utspelar sig under andra världskriget.

MER BATTLEFIELD: Battlefield V gjorde mig fortsatt vetgirig

Det var en besvikelse som dock släppte helt under gårdagens EA-konferens. För är det något spel som kan fånga andra världskriget perfekt – är det DICE. Jag tror definitivt på bra med vapenvariation i Battlefield V efter gameplay-snutten vi fick se på Jackfraqs Youtube-kanal igår. Sedan är en av de sakerna jag gillar mest med Battlefield tillbaka – Total Destruction. Du kan demolera varje litet hus du ser så att fienderna får minimalt med utrymme att gömma sig i. Något som jag tycker gör spelet lite mer ”immersive” (i brist på bättre svenskt ord). Det känns lite som att man är där på plats, i verkligheten, inte att du sitter i en fåtölj och trycker ostkrokar och dricker läsk samtidigt som du spelar. Något som är viktigt i ett Battlefield.

FLER REKFLEKTIONER OM EA:s PRESSKONFERENS: Anthem lämnar en del att önska

Till sist fick vi bekräftat något som säkert många förstod skulle komma – Battle Royale. Jag har spelat både Fortnite och PlayersUnknown’s Battlegrounds – de två giganterna inom Battle Royale – och jag gillar inte någon av dem speciellt mycket. Hela idéen gillar jag – och visst har Fortnite ett kul byggsystem som ger lite mer strategi till spelet än bara sikta och skjuta – men jag tycker att det faller lite platt på grund av sladdrig skjutmekanik bland annat. Och är det något som Battlefield kan göra bra är det tunga vapen där varje skott du avfyrar känns genuint bra och ”chunky”, och med banorna som DICE gör tror jag att Battle Royale i Battlefield V kommer bli en enorm succé.

Vad tror du om Battlefield V?

Vi har spelat Unravel Two och det är magiskt!

Jag tror många med mig tyckte att uppföljaren till norrländska Unravel var höjdpunkten på EAs presentation, som annars var fylld av… de vanliga spelen och överklämkäcka presentatörer. Det första spelet var en härlig och lite vemodig saga om norrländsk mystik med fokus på fysikpussel och en smula action. I mitt tycke vida överlägset hypade Fe som släpptes i år, men som inte riktigt nådde ända fram. Att vi både skulle få se och spela Unravel Two redan idag var en rejäl överraskning och i samma sekund som det släpptes på Origin Access så laddade jag hem det.

Unravel Two
Så här någon någon dryg timme senare har jag nu lirat klart det första kapitlet av Unravel Two och är salig! Den största nyheten är att man kan lira tillsammans med någon annan, där var och en spelar varsin Yarny-gubbe. Jag testade dock att spela själv och fick då styra båda gubbarna var för sig eller som en kombination. Det fungerar riktigt bra och skapar grunden till många smarta pussel utan att frustrera. Exempelvis kan man fira ner en Yarny för ett stup och sedan ta kontrollen över den som hänger och svinga sig till nästa fasta föremål. När man bara behöver vara en kan de båda förenas till en garngubbe – mycket smidigt när man spelar själv.

Kolla in trailern: Unravel Two – avtäckning

Unravel TwoGrafiken är lätt uppgraderad med fler ljuseffekter, men annars är det skandinaviska temat som är det som fortsatt ge en speciell prägel åt världen man spelar i. Känns som ett bra val och skapar ofta situationer där man bara stannar upp och njuter av omgivningen och den fina musiken. Spelkänslan sitter som en smäck med tajta kontroller och bra fysik, precis som i ettan. Med två figurer att kontrollera blir det ännu mer variation och dynamik i alla hinder som man måste ta sig förbi, vilket ytterligare förstärks genom att man nu kan bygga sina egna garnfigurer. I början kan du bara byta till klänning eller byxor samt välja färg på dina figurer, men långsamt låses nya möjligheter upp för resten av kroppen. I mitt fall fick det bli en gul och en blå, för att symbolisera vår flagga och det passar fint nu inför Fotbolls-VM.

LÄS MER Recension: Fe

Jag har verkligen njutit av den lilla tiden jag hunnit lira Unravel Two och det råder ingen tvekan om att här finns det både mer djup och botten än i det första spelet. Förhoppningsvis återkommer vi snart med en full recension!

Anthem lämnar en del att önska

EA har precis avrundat sin presskonferens för årets E3 utan några speciella fyrverkerier eller andra hårresande moment. Att presskonferensen i fråga skulle kännas lite ljummen var väl kanske ingen överraskning. Jag hade dock hoppats bli lite mer övertygad angående Biowares bidrag till den spelarsenal EA består av: Anthem. Så blev dock inte fallet och jag tänker förklara varför.

Under fjolåret fick vi för första gången se Anthem med en tillhörande gameplay-trailer. Coolt, spännande och lite oroväckande tyckte jag då såväl som idag. Vad vi fick se ikväll var lite mer flygande och skjutande men väldigt lite av det som många av oss faktiskt associerar med Bioware, nämligen rollspelande. Ja, du kan ändra utseende på din dräkt och spelet verkar innehålla någon form av övergripande handling. Men var är dialogträden? Var är de intressanta karaktärerna? Var är romantiken?

KOLLA IN TRAILERN: Anthem – E3-trailer

”Jo, men det finns säkert med i spelet även om det inte visades upp” kanske några av er tänker då. Struntprat säger jag då. Bioware är väl medvetna om varför majoriteten köper deras spel och det är inte på grund av striderna. Bioware-loggan har länge varit synonym med omfattande, intressanta världar att utforska och förlora sig själv i. Vad vi fick se idag känns mer som Destiny kombinerat med Titanfall. Och medan det säkerligen tilltalar flera av dem som gläds åt att spela den typen av spel känns det för egen del som något av ett snedsteg.

Nu får ni inte tro att jag har för avsikt att spy galla på Bioware och Anthem. Spelet ser utan tvekan häftigt ut. Det är ursnyggt och utforskandet över och under ytan får det nästan att vattnas i munnen på en Iron Man-supporter som mig. Däremot hade jag, och säkerligen många fler, högre förhoppningar på några av spelets övriga aspekter.

Givetvis kan jag ha helt fel och Anthem innehåller egentligen en av de mest intressanta och välfyllda spelvärldarna någonsin. Men baserat på vad vi fick se idag är jag inte övertygad. Vi får helt enkelt se i februari när spelet släpps, men nu intryck av Anthem är och förblir coolt, spännande och lite oroväckande.

Såhär ser vår önskelista för E3 2018 ut

Vad vore E3 utan en massa önsketänkande eller en önskelista? Om det är en period på året som man får drömma stort är det under E3! Lika mycket som vi drömmer finns också risken att bli besviken, men det är en del av det roliga. E3 har alltid varit en blandad påse av glädje, överraskningar och besvikelser. Vi hade inte velat ha det på något annat vis.

Vi samlade redaktionen och frågade vad de helst ville se under årets E3. Det blev en blandning av både realistiska och smått vansinniga önskemål.

Önskelista

Alexander

Eftersom Electronic Arts är närmast att släppa på sina hemligheter tänkte jag dra till med att jag hade velat att se ett nytt Mercenaries. Det är något speciellt med att ha löjliga mängder sprängkraft i sin arsenal. Även om Pandemic är ute ur bilden kan nog EA ge varumärket till någon annan. En mer realistisk önskan är att de har ett nytt Burnout i bakfickan och att remastern var ett test för att se om serien fortfarande hade ben.

Jag vet att Ubisoft är upptagna med Assassin’s Creed när det kommer till spel med parkour-tema, men hade det varit för mycket begärt att Prince of Persia gör storstilad comeback? Jag hade inte heller tackat nej till ett nytt Driver då Driver: San Francisco var på gränsen till något väldigt, väldigt speciellt.

MER OM E3: Schema för årets E3-presskonferenser och vår E3-hubb

Var är Wild? Ni vet spelet som Wild Sheep Studio som grundades av Ubisoft-legendaren Michel Ancel. Det Playstation-exklusiva sandlådespelet med överlevnadselement såg spännande ut men vi har inte sett det på länge. Visuell bekräftelse på att spelet gör framsteg vore uppskattat. Kanske Ancel är för upptagen med Beyond Good & Evil 2?

Jag har varit lite besviken på Nintendos Switch-utbud under 2018. Efter ett makalöst 2017 har de haft ett mer försiktigt andra år. Det finns spel men de känns dels inte som de varit på den nivå när Nintendos är som bäst och de har framförallt inte passat mig. Eftersom jag både fick Zelda och Mario förra året har utforskar-spelen förbrukats så nu hoppas jag mest på att Nintendo rentav har ett nytt spännande IP redo med en nytt kul universum att utforska med en design som är sådär typiskt Nintendo.

Det är högst på listan men om jag inte kan få det vore allt från Pikmin 4 och Animal Crossing till ett nytt Wave Race eller F-Zero välkommet. Skall jag däremot vara riktigt galen med mitt vill jag se ett 3D-Ice Climbers där man bestiger bergstoppar i tandem.

ÖnskelistaNiklas

Jag har stora förhoppningar på Ubisoft i år. De är ett av få företag som verkligen försökt lyssna på sina fans, vrida och vända på sina spel för att hela tiden spetsa till dem ytterligare. Skala bort det dåliga, mer av det bra. Och det vore oerhört kul om The Division 2, med vackra Snowdrop-grafikmotorn som grund, kan leverera på allt det som föregångaren inte kunde.

The Witcher 3: Wild Hunt är ett av världens bästa spel, CD Projekt Red är grymma historieberättare och science-fiction är den bästa fictionen. Därför har jag tokigt höga förväntningar på Cyberpunk 2077. Jag är redo!

Dying Light var ett briljant spel som gick många förbi, ungefär som Polens spelindustri i största allmänhet. Jag har stora förhoppningar på Techlands kommande titel, oavsett om det är en uppföljare till Dying Light eller ett nytt IP. Detta kan bli E3:s stora snackis.

Jag flikar in en sista titel från Östeuropa. Nästan likadant som Dying Light var det många som lät Metro-spelen slinka förbi, och jag tror att även här kan många bli förvånade av vad Metro Exodus kan leverera. Jag hoppas på en matig spelsekvens och kanske något spelbart för journalister.

Jonas

Det är snart tre år sedan den tredje delen av System Shock-serien utannonserades. Att fixa en uppföljare så här långt efter det andra spelet släpptes har väckt skepsis i mig, men tack vare att folk från både Irrational Games och Looking Glass Studios är involverad är det lättare att hålla sig positiv. Om det visar sig att herr Warren Spector skulle ha för avsikt att visa upp spelet under E3 hade min E3-lycka varit total.

En annan önskan som inte känns lika trolig är att få se avtäckningen av Doom 2. id Software arbetar för närvarande hårt tillsammans med Avalanche på Rage 2 som redan visats i en fet trailer och definitivt kommer få utrymme under E3. Men jag håller ändå hoppet uppe för att de överraskar oss med en utannonsering av en uppföljare åtminstone jag desperat behöver.

Till sist måste jag hålla med mina kollegor om att jag verkligen vill se något nytt och bastant från Cyberpunk 2077. Bara en ny, mer detaljerad trailer vore lysande, men

det jag verkligen hoppas på är att äntligen få se gameplay så vi åtminstone kan få mer av en uppfattning om vad vi kan förvänta oss. Det här spelet kommer ta tid innan det är klart och jag behöver en rejäl hajp-boost!

 

David

Förhoppningar från min sida är rejält med info och videos med gameplay från Beyond Good and Evil 2 från Ubisoft som känns så lovande. Får vi dessutom lite mer om kommande spel till Switchen från dem så är jag nöjd. Sony får gärna bjuda på en teaser för nästa Cage-spel och mesta av allt massor om Dreams från Media Molecule. Som en spirituell uppföljare till Little Big Planet med ännu mer fokus på kreativt spelbyggande är det en dröm för mig och många andra. The Last of Us 2 får gärna bjuda på en spelbar demo under E3-veckan!

Microsoft har enormt mycket att bevisa, speciellt då alla deras exklusiva titlar har failat hitintills i år. Om de verkligen vill visa att de inte givit upp lär de behöva köra en riktigt tung show med grymma exklusiva spel. Ett Halo med ett Battle Royal-läge kan nog bli bra, men vi borde även få se någon ny påkostade IP samt något med Forza involverat. Drömmen hade varit ett Burnout kombinerat med Forza.

Nintendo hoppas jag släpper en spelbar demo av Super Smash Bros, visar mer Labo-kits och gärna ett nytt Pikmin-spel. Jag dagdrömmer även om Mario Maker och Luigi’s Mansion för Switch. Mer om onlinedelen sett ur ett längre perspektiv vore också trevligt. Yoshi-spelet som visades förra året får gärna namnges och visas i sin fulla prakt.
Att Fortnite kommer släppas under E3 till Switch är nu givet, frågan är om vi får ett Fallout med? Inte helt omöjligt!

Slutligen MÅSTE vi få se gameplay och få mer info om Cyberpunk 2077!!

Adrian

Det är ingen hemlighet för er läsare att jag älskar The Witcher 3 hårt och innerligt. Därför kommer det förmodligen inte som en chock att de önskemålen jag har inför E3 kommer från just CD Projekt Red.

Jag har egentligen bara två stora önskemål och en av dem är mer sannolikt än den andra, som inte alls är sannolik. Det har varit tämligen tyst om Cyberpunk 2077 utöver ett par detaljer och rykten om spelet som uppkommit under någon intervju eller dylikt. Sedan har vi ju den där tweeten från Cyberpunks officiella twitterkonto – den första tweeten på flera år – ”*beep*” som lämnade fansen undrande. Efter det blev det väldigt tyst igen (tyvärr), men det är nu mer eller mindre bekräftat att något av Cyberpunk 2077 skall visas på E3 och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är en liten gameplay-snutt.

Nu kommer vi till mitt smått orealistiska önskemål; någon form av prequel i The Witcher-serien. Mer än att CD Projekt Red gått ut med att de inte helt kan släppa den superhyllade spelserien helt har vi inte hört om ett nytt spel i serien. Det är något jag (och många andra) tolkar som att det kommer ett till spel så småningom. Att vi får se det detta året av E3 är föga osannolikt – men jag hoppas, hoppas och hoppas på en mäktig och kryptisk teaser som lämnar alla fans med hakorna i golvet.

Martin

Min drömspel i all ära: det bästa som skulle kunna hända på E3 är något helt annat. Att någon av Nintendos alla herrar stiger fram och berättar att deras onlinetjänst, som vi nu till och med ska börja betala pengar för, bara var ett practical joke. Varpå man sedan visar upp deras riktiga onlinetjänst. Med självklara saker som riktiga användarnamn, att man kan skicka meddelanden till varandra och där inte hälften av matcherna i Splatoon 2 innehåller disconnects. Det är förmodligen en omöjlig dröm.

Andreas

Jag tar upp en hel del spådomar under min Inför E3”-resa, därför blir det lite roligt att här fokusera helhjärtat på vad jag önskar, hur galet det än verkar.

Vi börjar med att Fable återuppstår. 12-åriga Andreas skulle troligen skutta av glädje medan den 24-åriga motsvarigheten troligen skulle fälla en tår av samma anledning. Det får gärna handla om någon slags prequel som utforskar hjältarnas storhetstid.

Mitt nästa önskemål är kanske det mest sannolika tack vare diverse läckor till höger och vänster, nämligen en Switch-port av Fallout 3. Spelet fyller 10 i år och någon ny variant av det post-apokalyptiska äventyren känns därför inte omöjlig. Ett upphottad portabel version av ett av mina absoluta favoritspel? Ja tack.

Om Fallout 3 är den mest sannolika önskningen hamnar nog min nästa tanke på motsatt sida. Jag tycker det är en skam att Harry Potter, en av de mest intressanta fiktiva världar som någonsin skapats, ännu inte fått ett ordentligt spel. Visst har det gjorts flera försök som anpassar sig efter böckernas handling, men vad jag eftersöker är något eget, nytt och fräscht i Harry Potters värld anpassat för spel. Kanske en auror-simulator á la L.A. Noire eller något helt annat. Vilka utvecklar det? Rocksteady Studios.

Pauline

Det jag önskar att få se på E3 är sådant som inte är särskilt förvånande, om man känner mig. Från Square Enix hoppas jag på att få se något om Avengers-projektet som det visades lite av förra året, samt mer av Shadow of the Tomb Raider. Förhoppningsvis kommer de berätta något, vad som helst, om nya Life Is Strange.

När det gäller Ubisoft så önskar jag innerligt att ett tredje Watch Dogs-spel kommer att bli av. Det gick två år mellan de två första spelen i franchisen, och det har gått två år nu igen… Hoppas kan man ju få göra, tycker jag.

Från Nintendo är jag egentligen mest bara sugen på att se mer av Bayonetta 3, men från Sony har jag lite fler spel att se fram emot – den totala förvirringen som är Death Stranding är faktiskt det jag hoppas på mest, men såklart vill jag se mer av The Last Of Us samt Spider-Man.

Vad ser du fram emot under E3 2018? Berätta!

Schema för årets E3-presskonferenser och vår E3-hubb

Nu är vi bara åtta timmar från startskottet. När Electronic Arts showcase drar igång ikväll 20:00 börjar E3 2018 på allvar. Det är fortfarande dagar innan själva mässgolvet öppnar borta i Los Angeles Convention Center men som alla vet börjar E3 när alla E3-presskonferenser eller alla så kallade showcases/media breifings börjar rada upp sig, en efter en. Därför kunde det vara på sin plats att visa er schemat för årets presskonferenser.

Årets E3-schema

9/6 – 20:00 –  Electronic Arts
10/6 – 22:00 – Microsoft
11/6 – 03:30 – Bethesda
11/6 – 05:00 – Devolver Digital
11/6 – 19:00 – Square Enix
11/6 – 22:00 – Ubisoft
12/6 – 00:00 – PC Gaming Show
12/6 – 03:00 – Sony
12:6 – 18:00 – Nintendo

Vårt mål är att ha alla livesändningar tillgängliga på siten. Den som vill läsa om vad Andreas tror att vi kommer få se under dessa visningar kan slå en kik på hans uttömmande Inför E3-serie.

Vi vill också berätta för er att nu är vår specialbyggda sida för E3 2018, vår E3-hubb redo att besökas. Ni hittar den enkelt uppe i menyn för stunden men vi kommer se till att den kan nås på andra sätt. Hursomhelst tänker ni ändå bokmärka den eller hur? Om det är en flik som skall stå uppe i veckan är det denna, för på resten av sidan är det mindre aktivitet. Unika E3-relaterade saker som trailers och snabba nyheter nås bara via vår E3-hubb.

Välkomna till Player 1:s E3-vecka!

Undisputed Street Fighter – en bok för fansen

Vilken är min favoritspelserie? Splatoon eller Overwatch? Halo eller Metroid? Persona eller Mass Effect? Kanske är det Street Fighter ändå. Det är något speciellt med fightinggenrens främsta spelserie. Cool och härligt fånig. Sexig och barntillåten. Lättillgänglig och svårbegriplig. Street Fighter är Mario och Mortal Kombat på samma gång. Här får vi allt, och ännu mer, på samma gång.

Denna härliga brokighet framgår i all tydlighet av boken Undisputed Street Fighter, som släpps i anslutning till firandet av seriens trettioårsjubileum. Författaren är oberoende, men han har fått full tillgång till Capcoms arkiv. Boken bjuder således på massor och åter massor av underbara bilder från hela spelseriens historia och författaren har intervjuat många av nyckelpersonerna bland såväl spelskapare som spelare.

Boken består av två rätt olika delar. Den första halvan är en översikt över Street Fighters historia, där två parallella skeenden berättas: dels hur det gick till när spelskaparna skapade spelen i Japan och hur spelen togs emot i Amerika. Vi får följa hur spelargemenskapen växte fram med turneringar och hur några av de första diskussionsgrupperna någonsin på internet tillägnades Street Fighter II.

I efterhand är det lätt att tro att de fem olika arkadversionerna av Street Figher II berodde på att Capcom ville mjölka sin succé så mycket som möjligt, men det japanska huvudkontoret hade aldrig några planer på att släppa mer än en version av spelet. Det andra spelet, Champion Edition, släpptes tack vare James Goddard, som var spelarnas röst på Capcom USA och Jeff Walker som var försäljningschef på Capcom USA. Goddard ville kunna spela som bossarna i spelet och Walker ville att man skulle kunna spela spegelmatcher där båda spelarna spelar med samma karaktär. Ledningen för Capcom krävde att den amerikanska filialen sålde tusen arkadmaskiner i förväg för att det skulle bli något spel. Och det lyckades man med. På fem minuter.

LÄS MER: Kärleken, jag och Street Fighter

Det tredje spelet, Street Fighter II Turbo: Hyper Fighting, släpptes i sin tur för att Goddard upptäckte att det fanns en hackad piratutgåva av spelet där hastigheten var trettio procent högre. När han väl hade testat den kunde han inte gå tillbaka till att spela det vanliga Street Fighter, som nu rörde sig som i sirap. Även den här gången var de japanska spelskaparna skeptiska, men ett speltest på en japansk spelhall visade att spelarna var som tokiga i den nya, snabbare versionen, och det blev således ett spel till.

Den andra halvan av boken är en översikt över spelseriens samtliga spelbara karaktärer, med fokus på bilder från spelen och illustrationer av karaktärerna, tagna från alla möjliga håll. Lägg till en mängd kuriosainslag som intervjuer med samlare, illustratörer och cosplayare och vi har en bok som spretar åt alla möjliga håll och där varje uppslag bjuder på något nytt.

Undisputed Street Fighter är inte den slutgiltiga boken om Street Fighter. Det är inte boken som avslöjar spelseriens innersta sanning, men den bjuder på massor av intressant läsning, udda detaljer och härliga bilder i fantastiska färger. Det är ett kontrollerat kaos, när berättelser från klassiska turneringar blandas med animefilmer, som blandas med spelskaparnas teorier hur man skapar intressanta karaktärer och tips från proffsspelare om man bemästrar de olika karaktärerna. Insiktsfulla analyser och nonsens i en enda härlig röra.

Det främsta klagomålet är att bokens trehundra sidor gärna hade fått vara det dubbla. Allt det man förväntar sig att man ska få läsa om i boken är med, från Daigo Umehara legendariska comeback mot Justin Wong på EVO 2004, till Chun-Lis ökända duschscen i den animerade Street Fighter II-filmen, till producenten Yoshiniro Onos Blanka-figur som han alltid bär med sig på sina många resor. Samtidigt önskar man att boken gick djupare, grävde sig längre ner i myllan. Man går rasade snabbt från det ena ämnet till det andra i ivern att täcka allt. Att Street Fighter II får det mesta utrymmet är inget skandal, men att de senaste årens trendsättande Capcom Cup och Capcom Pro Tour bara nämns i en bitsats medan vissa turneringar från 90-talet får flera sidor är besynnerligt.

LÄS MER: Street Fighter som brädspel

Undisputed Street Fighter är en bok för fansen. Du kan läsa en bok som Critical Path: How to Review Videogames for a Living av Dan Amrich med god behållning trots att du själv inte tänker bli speljournalist. Eller fascineras av spelskaparnas berättelser i Blood, Sweat, and Pixels av Jason Schreier, trots att du inte är en fan av just de spelen som boken gräver ner sig i. Undisputed Street Fighter är däremot en högst besynnerlig läsning om du inte redan känner till Street Fighter. Med den fullständiga störtflod av detaljer som boken bjuder på är det förmodligen en överväldigande upplevelse för en utomstående. I och med att boken aldrig riktigt går på djupet, utan snabbt kastar sig till nästa turnering eller nästa karaktär eller nästa Hollywood-fisko, så finns samtidigt risken att de riktigt inbitna fansen redan känner till det mesta som boken bjuder på.

Undisputed Street Fighter är en inspirationsbok av sällan skådat slag. Att läsa boken utan att det leder till att man kopplar in arkadstickan i konsolen och köra ett par matcher är omöjligt. Är du enbart ute efter snygga illustrationer är SF25: the Art of Street Fighter är ett bättre alternativ. Men känner du dig lockad av en veritabel störtflod av bilder och blandade historier från spelskapare, turneringsspelare, cosplayare och samlare så kommer Undisputed Street Fighter att göra din kärlek till Street Fighter starkare än den någonsin varit.

Inför E3 2018: Nintendo

Som ett avslutande kapitel på min artikelserie inför E3 2018 har det blivit dags för TV-spelens gammelmorbror (fråga mig inte hur jag kom fram till den liknelsen): Nintendo. Den här resan inför årets E3 har varit både rolig och lärorik för min egen del och förhoppningsvis känner några av er detsamma. Nu ror vi hem det här.

Vi vet egentligen inte jättemycket om vad Nintendo kan tänkas visa upp under sin E3-presentation, som de själva benämner som en Nintendo Direct. Däremot kan vi vara säkra på minst ett spel, nämligen nyss utannonserade Super Smash Bros. till Switch. Det har spekulerats ganska friskt gällande huruvida det faktiskt är ett nytt spel i serien kontra en port från ett tidigare spel. Personligen är min känsla att det handlar om ett helt nytt spel och jag med tanke på hur tyst det varit kring spelet sedan det utannonserades för några månader sedan. Jag skulle inte heller bli förvånad om det visar sig att Nintendo lanserar spelet parallellt med den uppkommande onlinetjänsten i september.

LÄS MER INFÖR E3: Inför E3 2018: Sony

Och på tal om Nintendos onlinetjänst har jag svårt att tro att alltför mycket fokus under E3 kommer hamna där. Vi vet redan så pass mycket om tjänstens innebörd, pris och lanseringsdatum att det riskerar bli tjatigt om vi får höra mycket mer. Å andra sidan kommer säkert Nintendo vilja övertyga så många som möjligt att det är värt att betala för något som tidigare varit gratis.

Vidare kan vi säkerligen förvänta oss en smygtitt på kommande Pokémon i form av Let’s Go Pikachu samt Let’s Go Eevee. Vi fick visserligen en ganska matig tralier för Nintendos kommande Pokémon-äventyr, med en intressant koppling till 2016 års sommarplåga Pokémon Go, när spelet presenterades nyligen. Någon ytterligare titt på spelet under E3 känns dock inte orealistisk.

Vi kan även fråga oss om vi kommer få se något mer från Metroid Prime 4 som presenterades under fjolårets E3. Nintendo har inte bekräftat att spelet kommer vara en del av deras Direct, men det finns klart en chans att vi får se någonting med tanke på tystnaden som infunnit sig kring spelet sedan föregående sommar. Vi vet inte vilka som står som utvecklare, vi vet dock att Retro Studios (som låg bakom föregående spel i serien) inte kommer återvända för uppföljaren.

Vad i hela friden pysslar Retro med då?

Jo, enligt den eminente Jason Schreier vid Kotaku håller studion på med ett racingspel på temat Star Fox. Enligt rykten heter spelet Star Fox: Grand Prix och innehåller, till skillnad från Mario Kart, ett handlingsläge såväl som bossstrider.

IFALL DU MISSADE: Inför E3 2018: Square Enix

Jag tror även, baserat på tidigare titlar, vi kan vänta oss en del portar från Wii U-spel såväl som äldre spel från diverse tredjepartsutvecklare. Några personliga gissningar i Wii U-kategorin hade varit Super Mario Maker eller kanske något annat av Mario-spelen. Fyll gärna på i kommentarsfältet med spel ni tycker förtjänar en andra chans på en ny konsol.

Gällande tredjepartsutvecklare har exempelvis Bethesda lyckats bra med sina versioner av Skyrim och Doom till Nintendo Switch samtidigt som en port av Wolfenstein 2 är på ingång. Jag nämner detta i min Bethesda-text också men en Switch-version av Fallout 3 (som också fyller 10 i år) skulle inte överraska mig överhuvudtaget.

Och på tal om tredjepartsutvecklare bör vi vara beredda på att något nytt IP från exempelvis Ubisoft kan vara på gång till Switch. Speciellt med tanke på framgången kring Mario + Rabbids: Kingdom Battle. För en tid sedan florerade även en rykte kring monstret Fortnite och en eventuell Switch-version som fått mer och mer bensin på elden under de senaste dagarna. Och ska vi vara ärliga är det uppseendeväckande att Epic Games monsterhit ännu inte hittat sin väg till Nintendo Switch.

I vintras flög ett rykte omkring gällande en ny upplaga av festliga Mario Party som skulle vara schemalagt för 2019. Nu när vi närmar oss E3 och Mario Tennis Aces (som kan tänkas krocka med målgruppen för ett eventuellt Mario Party 11) släpps redan i juli skulle en utannonseringstrailer av ett nytt Mario Party vara en möjlighet. Och apropå Mario (som ofta finns på tapeten när vi pratar Nintendo), vad finns planerat för Super Mario Odyssey som släpptes i oktober i fjol? Möjligen är något form av tillägg på ingång med förslagsvis ett gäng nya världar.

LÄS MER: Inför E3 2018: Microsoft

Vi har några mindre punkter kvar att diskutera innan slutet på denna “Inför E3”-resa är här. Inledningsvis bör vi nämna att en ordentlig uppföljare till 2013 års Pikmin 3 bör vara på ingång. Spelets existens blev bekräftat under fjolårets E3 av självaste Shigeru Miyamoto som menade att projektet var nästintill fulländat. Att vi får se något från spelet under årets mässa känns därför som ett relativt enkelt påstående. Ett annat spel som förväntas medverka under årets Nintendo-presentation avslöjades även det under fjolårets E3 och har Marios gröna kompis i huvudrollen. Nej, inte Luigi! Den andra. I nuläget verkar arbetsnamnet vara så minimalistiskt som “Yoshi”, men kanske får vi veta mer om några dagar.

Då har vi kommit fram till den sista uppsättningen spådomar. Tre gissningar, en poäng per korrekt spådom.

1. En port av ett eller flera Assassin’s Creed-spel (för en extrapoäng kan vi gissa på Ezio-trilogin) kommer till Nintendo Switch.

2. Vi får en utanonnseringstrailer för Mario Party 11.

3. Nya Super Smash Bros. får ett releasedatum och släpps i september.

Har jag missat något? Har du några egna förutsägelser? Let me know!