5 minuter lästid

I den bästa av världar får en remaster oss att minnas spelet som vi tror att det såg ut. Jag minns exempelvis hur jag spelade Ocarina of Time på 3DS och tänkte att spelet såg så väldigt bra ut för att vara så pass gammalt innan jag insåg att spelet var ganska rejält uppdaterat för att passa Nintendos handhållna konsol. Men att man lyckats vara så trogen originalet och samtidigt ta det tekniska till en ny nivå så att man blir lite lurad är helt enkelt det jag hoppas på kring just en remaster av ett äldre spel.

Mitt minne kring Chrono Cross är dock lite suddigt. Jag spelade originalet när det begav sig tack vare ett modifierat Playstation, men för att friska upp minnet så kikade jag på lite klipp från originalet på Youtube.

Så, hur står sig detta rent visuellt? Ganska bra skulle jag säga. Att karaktärerna nu är i betydligt mer högupplöst 3D-form gör dem dock lite plastiga, så i den grad att en viss charm försvinner. Jag saknar nästan lite av de lågupplösa texturerna på något märkligt masochistiskt vis. Men bilden är hursomhelst klar och fin och även om tidens tand märks i lite grötiga miljöerna vars förrenderade bakgrunder inte alls kan snyggas till på samma nivå som polygon-karaktärerna. När de flesta av oss nu också spelar på TV-apparater med många fler tum än förr känns det också ganska självklart att dessa remasters tycks komma i en stadig ström. Däremot känns det rätt trist att man inte ger oss en högre samt stadigare bildhastighet, och här finns en del områden där det tekniska definitivt hade behövt mer kärlek.

Nu blev det mycket om det visuella, men en remaster handlar såklart till stor del om det. Vad som sedan finns bakom den putsade ytan är ju givetvis samma spel: en historia om parallella världar och filosofiska ämnen. Det är ett stort gäng med karaktärer, många namn att hålla i huvudet och på många vis en väldigt ambitiös historia som kräver sitt intresse. Jag kan ofta känna att den berömda tidens tand här märks av tydligt och under min speltid kunde jag aldrig riktigt skaka av mig känslan att just spelets ålder på något vis gjorde det lite tråkigt att spela. På många vis är verkligen Chrono Cross själva essensen av JRPG så som jag minns det från förr, men 23 år och tusentals spelupplevelser mellan då och nu förändrar givetvis hur man upplever äldre saker. Chrono Cross känns helt enkelt, i brist på ett bättre uttryck, lite trögt på många plan. Jag är vanligtvis ingen spelare som kräver tempo och action hela tiden, men jag tror helt enkelt att spelets design sprungits ikapp lite av tiden.

MER OM SPEL FRÅN EN SVUNNEN TID: Spelen som förlorades: Nintendo 64

Som exempel kan det faktum att man lagt till en slags snabbspolning dissekeras närmare och samtidigt ge lite substans åt varför min känsla kring spelet är som den är. Det är ett välkommet inslag, men himla märkligt implementerad. Eftersom tempot i strider och när man traskar runt är ganska långsamt kan man trycka på en knapp för att allt ska gå lite snabbare vilket i tanken givetvis är en bra grej men när man gör det så fungerar det som så att man liksom snabbspolar allt som finns på skärmen. I städer börjar alltså karaktärer rusa snabbt omkring, fiender rör sig också snabbare – ja, allt får samma sorts rörelsemönster. Varför man istället inte bara gjorde så att karaktären gick snabbare känns som ett väldigt märkligt beslut då presentationen nu istället blir lidande av att hela scenariot ser ut som något teatraliskt.

Det kan tyckas vara en liten sak att gnälla över, men faktum är att jag använde denna knapp ganska mycket just eftersom tempot i spelet annars känns lite som att röra sig i slow-motion och hela känslan av miljöerna blir lidande när allt istället rör sig i högre hastighet. Det är mer eller mindre atmosfär-dödande.

Det finns dock många bitar i Chrono Cross som skiner lite extra. Här finns ett soundtrack stundtals lika episkt som melankoliskt, och även om jag varit ganska negativ tidigare kring spelets tempo, som tyvärr kanske är det största problemet jag har med spelet, finns här såklart också en fördel i att ett rollspel vågar vara så pass lågmält i många partier. Det levererar ofta en komplex historia, full av utforskande som leder fram till berättarmässiga höjdpunkter och hela tiden finns den där känslan av att JRPG från denna tiden kändes och upplevdes på precis detta vis. Någonstans blir också detta en liten rolig jämförelse med spelets handling i sig, där parallella världar och alternativa öden för karaktärer ger ett eko av hur Chrono Cross får ett nytt liv i vår tidsålder. Ur ett perspektiv av tillgänglighet förstår jag det helt och dessutom inkluderar ju denna utgåva något lite extra i form av ett tidigare ej utgett spel – Radical Dreamer.

Detta textäventyr, som tidigare varit exklusivt för det japanska Super Famicom-tillbehöret Satellaview, är nu officiellt översatt och fungerar som någon slags sidohistoria till spelet Chrono Trigger. Jag ska helt ärligt erkänna att jag först bara startade detta för att kika på vad det var, men blev faktiskt positivt överraskad av en spännande historia som var både välskriven och engagerande. Det är som en visual novel, ett textäventyr med mycket, mycket historia, och för den som vill dyka djupare in i världsbygget tycker jag ändå att det som komplement till den här samlingen faktiskt adderar något, även om jag personligen kanske inte tycker det var så underhållande ur ett rent spelmässigt perspektiv.

FLER TEXTÄVENTYR: Citizen Sleeper

Man kan förhoppningsvis utläsa mitt lite tudelade engagemang för den här versionen, men jag vill framförallt lägga tyngd på att det som remaster är ett godkänt spel. Är man ett enormt fan av Chrono Cross är det ju samma spel, samma historia, på sina håll snyggt uppdaterat och med ett extra textäventyr man nu kan spela om man inte förstod japanska när det begav sig och därför redan spelat det. Så, det finns egentligen inte mycket att invända för mig när jag analyserar spelet från det perspektivet.

Men, jag tycker nog personligen att det även är ett spel som tiden sprungit ikapp, där saker jag under 90-talet uppskattade mycket mer nu inte riktigt griper tag på samma vis. Jag tror samtidigt att den här remastern är ganska given för de som varit väldigt nyfikna på spelet eller har ett starkare band till det än jag och då spelar det nog inte så stor roll om tiden jagat ikapp det, även om ärren av tidens tand syns.