3 minuter lästid

Den nedgångna korridoren leder fram till en lägenhet med namnet ”Morgan” på ytterdörren. ”Vad du än gör, nämn inte färgen röd”, muttrar din kollega nervöst. ”Du har väl inget rött på dig?”, tillägger han och synar dig med blicken snabbt. På andra sidan dörren väntar en bruten man, som flera år tidigare försökt lösa ett mystiskt fall i den lilla amerikanska småstaden Le Carré. Det sägs att fallet förstörde honom. Nu måste ni ta reda på sanningen, en gång för alla.

ANDRA RECENSIONER: Neversong

Deadly Premonition 2: A Blessing in Disguise är, precis som titeln kanske avslöjar, en uppföljare till spelet Deadly Premonition som släpptes 2010 till Playstation 3 och Xbox 360. Det var ett överlevnadsskräckspel i en öppen värld där du som FBI-agenten Francis York Morgan försöker lösa en serie bestialiska mord. Spelet har också den dubiösa äran att vara med i Guinness rekordbok som ”Det mest polariserande skräckspelet någonsin” sedan 2012, tack vare sin förmåga att få vissa spelkritiker att hata det (IGN gav det 2/10) och andra att älska det (Destructoid 10/10). Det är även känt för sin märkliga historia och tunga referenser till annan media, framför allt den klassiska TV-serien Twin Peaks. När spelet porterades till Nintendo Switch 2019, passade man även på att tillkännage att en uppföljare skulle släppas nästa år, exklusivt till samma konsol.

Agent Morgan med sin sidekick, Patti
Agent Morgan med sin sidekick, Patti.

Nu är agent Morgan tillbaka, och många saker är sig lika från första spelet. Berättelsen är mörk, med otäcka detaljer, och stundvis tät stämning. Jag säger stundvis, för ofta är spelet märkligt putslustigt, med märkliga karaktärer och händelser. I den lilla sydstatsstaden Le Carré är byborna riktiga karaktärer, med komplicerade bakgrunder och mycket konstigheter.

Twin Peaks-referenserna är fortfarande på plats. Liten, amerikansk småstad – check. Liten tant som kommunicerar genom ting – check. FBI-agent som genomgående pratar med en tredje part – check. Agent Morgan har nämligen en tendens att kommentera vad som händer löpande till en osynlig närvaro som han benämner ”Zach”. Det verkar ju mentalt balanserat – inte. Hur han lyckats behålla sin anställning hos FBI är ett mindre mirakel. Att han dessutom verkar vara i stan på ”semester”, lyckas bli bestulen på sin hyrbil och därför måste åka runt på en skateboard ökar inte direkt hans trovärdighet.

MER NOSTALGI: Har någon underrättat Daniel om Eiyuden Chronicle?

Det visar sig att vår protagonist har en övernaturlig förmåga att kommunicera med andevärlden. Denna använder han sig av för att få svar på alla gåtor runt mordet på en ung kvinna. Deadly Premonition 2 är också en öppen värld, så du kan gå runt och interagera med alla invånare i den sömniga småstaden för att få mer information och lösa sidouppdrag. Med hjälp av dina förmågor kan du utforska brottsplatser och du har även en pistol med gummikulor för att försvara dig själv. Här måste jag säga att jag blev glatt överraskad över hur bra kontrollerna funkade, det var enkelt att lära sig manövrera smidigt, samt sikta och skjuta, när så krävdes. Tyvärr fanns det något annat som inte funkade lika smidigt.

Jag pratar om den nyss nämnda skateboarden, som inte är något annat än bedrövlig. Den må vara ett lustigt och ett bra sätt att ta sig runt staden, men den fick mig att gnissla tänder. Den var tungrodd och så fort man kraschade in i något bytte man håll, 180 grader. Det påminner om mig om min egen ohyggligt korta skateboard-karriär på 80-talet som varade högst en eftermiddag.

Skateboardaction i Deadly Premonition 2

När det gäller hur bra det här spelet är handlar det nog mycket om en smaksak. Jag hade lite problem med att komma in i historien och den skamlösa rip-offen av Twin Peaks fick mig inte på bättre humör. Jag antar att man skulle kunna tycka att de konstiga byborna och styltiga dialogen är rolig och fräsch, men det tyckte jag inte. Havande sagt det kan det ändå säkert var kul, om man är på det humöret.

Det som är svårare att förlåta är den taskiga grafiken. Jag vet inte riktigt vad de försökt åstadkomma, om det är meningen att det ska se ut som det gamla spelet, men det ser föråldrat ut.  Förutom det rent grafiska känns spelet också föråldrat i sitt tankesätt, och hur de porträtterat människorna i sitt persongalleri. Det är många gamla stereotyper som visas upp, och de flesta är bara dammiga. Hanteringen av framförallt en karaktär som är transperson har skapat upprördhet vilket fått spelets kreatör Hidetaka Suehiro, också känd som SWERY, att gå ut och be om ursäkt och lova att skriva om de berörda scenerna. Bra hanterat ändå får tyckas.

MER OM KONTROVERSIELLA ÄMNEN: Spelens ansiktslösa polissubstitut

Jag är nog inte en av de som Deadly Premonition 2 riktad emot, för det känns som det bara är inbitna fans av första spelet som skulle kunna ha stor glädje av detta. Det är inte trasigt, men innehåller tillräckligt mycket småknas och en onödigt komplicerad historia för att jag ska säga: beträdes på egen risk.