5 minuter lästid

Jag har så länge jag kan minnas fascinerats av hur händelser, karaktärer och bakgrunds-berättelser hänger samman inom fiktiva universum. Att få se den mentala tidslinjen sträcka ut sig och de olika narrativa pusselbitarna falla på plats är som balsam för själen. Vanligtvis får vi som konsumenter av olika sorters berättarmedier ett tydligt händelseförlopp mellan de titlar som hör till samma serie. Men så är inte alltid fallet. Ibland kan titlar inom samma serie vara helt fristående från varandra, med undantaget att de delar universum eller någon form av tematik.

I dessa fall väljer jag att gå den där lilla extra biten och försöka bena ut vad som utspelar sig när och hur de olika spelen hör ihop. Utspelar sig till exempel Ocarina of Time verkligen före A Link to the Past, även fast det kom ut senare? Jag ser det lite som ett pussel där min nyfikenhet och fascination för olika speluniversum utbyts i tillfredsställelse allteftersom de olika bitarna faller på plats bildar ett tydligt mönster. Det jag försöker säga är att berättelse och lore är så pass viktigt för mig att jag vill försöka ta reda på hur saker och ting hänger ihop med varandra – om det inte står klart och tydligt av sig självt. Detta är inte specifikt för spel utan gäller även film, TV-serier, comics och böcker, men jag har för avsikt att hålla mig någorlunda inom den här sajtens tema.

LYCKA TILL MED ATT PUSSLA IHOP SPELEN I DEN HÄR SERIEN: Kingdom Hearts: Melody of Memory

Jag tror att denna fascination kan vara sprungen ur – eller åtminstone tätt sammankopplad – med min samlarmani (som vi kan prata om i detalj en annan gång). Jag kan nämligen inte äga bara tre av fyra delar i en spelserie; jag måste ha en komplett samling, oavsett om den är fysisk eller digital. Det spelar heller ingen roll om en av delarna råkar vara ett skitdåligt spel ej värt min tid. För vad är egentligen vitsen med att äga andra, tredje och fjärde delen i samma serie om jag inte äger den första? Då skulle ju världsalltet ställas på ända och rumtiden implodera, det fattar väl vem som helst!

Lite på samma sätt fungerar mitt tänk när det kommer till själva konsumeringen av spelen: jag måste spela samtliga delar i en serie. Jag måste däremot inte spela alla spelen i den ordning de utspelar sig, men om jag ska frångå berättelsens kronologi ska det finnas en väldigt bra anledning till att göra det. En sådan skulle till exempel kunna vara att en prequel inte är ämnad att upplevas förrän efter spelet som släpptes innan, för att många av handlingens mysterier eller plot twists i annat fall skulle gå om intet. Då är jag helt med på tåget.

En gång i tiden klagade en annan nörd på precis samma sak.

Oftast föredrar jag dock att börja ”från början” och jobba mig framåt kronologiskt om möjligheten finns. Tyvärr är det i många fall lättare sagt än gjort. Det krävs minst sagt lite efterforskningar, och inte helt ofarliga sådana, om jag ska ta reda på den optimala spelordningen utan att bli spoilad på handlingen, som ju ändå är det viktigaste i den här diskussionen. I vissa serier står både spelens släppordning och numrering (om sådan finns) i direkt korrelation med deras inomvärldsliga kronologi. Några exempel på sådana serier är Broken Sword, Diablo, Uncharted och Mass Effect – stjärna i boken för dessa serier.

På tal om numrerade titlar underlättar sådana avsevärt. I de fall en spelserie har numrerade titlar råder det oftast (!) inget tvivel om att tvåan ska spelas efter ettan (eller den onumrerade titeln), trean efter tvåan, osv. Men i likhet med hur det går till inom systermediet film gör spelskapare stundvis misstaget att sluta numrera sina titlar, som för att överskugga hur många gånger de återgått till att mjölka samma varumärke på pengar. Personligen har jag ingenting emot att en spelstudio gör 10, 20 eller varför inte 50 spel i samma serie, så länge spelskaparna på något plan strävar efter innovation och att underhålla.

I både Metroid- och Zelda-serien numrerades det andra spelet i släppordningen med en tvåa, men därefter har inga numrerade titlar släppts (med undantag av Prime-trilogin). Vad får detta för konsekvenser? Jo, att gemene person inte har den blekaste aning om i vilken ordning spelen utspelar sig. Självklart går det att hävda att detta spelar lite roll i just dessa fall, eftersom nästan samtliga spel har en fristående berättelse. Men för den som är som jag men till skillnad från mig inte orkar söka sig till svaren online blir det mer än lovligt krångligt.

När boken Hyrule Historia gavs ut 2016 blev jag överlycklig. Äntligen fick jag ett tydligt svar på hur Zelda-spelen hänger ihop! Trots att dessa titlar sällan är mer sammankopplade än rent tematiskt hindrade det inte fans (mig själv inkluderad) från att i åratal spekulera i hur den faktiska kronologin såg ut. Även fast den numera officiella sammankopplingen är något så galet som ett historieförlopp med tre alternativa parallella tidslinjer kan åtminstone jag sova bättre om natten i vetskap om att jag nu kan pussla ihop över 30 år av spel.

MER OM TIDSLINJEN I ZELDA-UNIVERSUMET: Zelda-spelens krångliga kronologi

En annan favoritspelserie är Ace Attorney, där du ikläder dig rollen som en av flera olika försvarsadvokater för att plikttroget försvara dina klienter i farsartade rättegångar. Så gott som samtliga spel i serien, med vissa undantag, utspelar sig i kronologisk följd utifrån när de är utgivna. Detta talar till mig lite extra mycket, eftersom jag inte behöver slå knut på hjärnan för att lista ut i vilken ordning jag ska spela spelen. Dock hade det ju varit smidigt även här om de bemödat sig med att numrera spelen istället för att envisas med klyshiga undertitlar (Justice For All, Trials and Tribulations, Dual Destinies, etc.) som egentligen inte säger något alls om spelets innehåll.

Sammanfattningsvis kan en säga att detta beteende hos mig både sporrar och hämmar mitt spelande. När ett spel dyker upp som på något vis tilltalar mig får jag hålla mig lite i skinnet om det har en siffra högre än ”1” i sin titel. Då måste jag till att börja med se till att ha på fötterna för att kunna avgöra om jag först är beredd att ta mig an seriens tidigare titlar eller om jag ska strunta i spelet helt och hållet. Jag måste också väga in sådana aspekter som spelens längd, eventuella svårighetsgrad och om de överhuvudtaget har någon handling att tala om.

Som ni hör är det inte helt lätt att lyda under sådana här principer, speciellt inte när jag sällan tillåter mig att göra avkall på dem. Förhoppningsvis blir det nog lite ändring på den saken när jag så småningom beslutar mig för huruvida jag ska hoppa direkt på The Witcher 3 utan att spela dess föregångare, men det får vi ta en annan gång.