Ibland frågar jag mig själv vad som hände med speldemon. Det fanns en tid då varje storspel hade en kostnadsfri testversion som skulle hjälpa spelaren i sitt beslut att köpa eller icke köpa den kommande fullversionen. Sen kommer jag på att de fortfarande existerar, de har bara bytt namn till beta-tester.

FLER SUPERHJÄLTAR: Marvel Ultimate Alliance 3: The Black Order

Nåja, riktigt så enkelt är det kanske inte, men det finns helt klart likheter. Speciellt då det som rubricerats som en beta för Marvel’s Avengers äger rum mindre än en månad innan spelet lanseras. Vill du dessutom spela oavsett plattform och huruvida du förhandsbokat spelet eller ej får du vänta ytterligare ett par veckor. Givetvis finns det fortfarande en chans för utvecklarna att lägga till mindre förändringar i en kommande patch, och jag är säker på att berättelsen upplevs mindre hoppig i fullversionen, men i mångt och mycket är grundversionen av spelet klart.

En välkommen förändring hade varit förstorad text. På riktigt, det räcker nu.

Vad ingår då i denna beta-förklädda demoversion? Det första jag möts av är en genomspelning av samma öppningsnivå som visats upp i diverse gameplay-klipp. Mitt under ett pågående Avengers-kalas attackeras San Francisco, och våra hjältar tvingas avbryta festligheterna för att skydda staden. Här kastas jag snabbt mellan de olika hjältarna och lär mig deras grundläggande stridstekniker. Striderna är aningen för korta för att redan här ge en rättvis bild av hjältarna, men det är likväl tydligt från vilka platser inspirationen plockats.

Thor är först ut och känns i överlag som en spinoff på 2018 års God of War. Thor kan kasta hammaren på en fiende, slåss med knytnävarna mot en annan och kalla tillbaka hammaren för att avfyra en blixtrande attack på en tredje. Detta är den enda gången jag tillåts kontrollera Thor under min tid med spelet, men jag är helt klart sugen på att utforska honom ytterligare. Detsamma gäller Captain America vars patriotiska sköldkastande känns vasst och häftigt, men jag får spela honom under alldeles för kort tid för att kunna ge en rättvis bild.

Övriga medverkande vid introduktionsnivån (Iron Man, Hulk och Black Widow) dyker upp senare under betan, så vi väntar med dem för stunden. Nu har det nämligen blivit dags för ett tidshopp. Attacken på San Francisco slutade på värsta tänkbara vis och Avengers har splittrats, och det är nu jag tar kontroll över spelets riktiga stjärna.

LÄS VÅRA RECENSIONER: Marvel’s Spider-Man

Kamala Khan, även känd som Ms. Marvel, är Marvel-världens mest elastiska superhjälte. Hon delar ut knytnäveslag tvärs över rummet, använder sina armar som lianer och kan vid behov bli stor som en jätte för att krossa allt motstånd. Hennes stridsteknik är såväl kreativ som visuellt läcker, dessutom är hon Avengers-hjältarnas största fan och kan knappast tro att hon får slåss bland dem som en jämlik. Hon symboliserar den nördiga glädjen som fyller mig varje gång jag tillåts kontrollera mina hjältar.

Under min tid med Ms. Marvel utforskar jag en gammal forskningsanläggning tillsammans med Hulk där bland annat en tung boss-fight mot Abomination ingår. Det är också först här jag får en första smak av spelets loot-aspekt. Den där skuttande känslan i magen när jag hittar ny utrustning som vi känner igen så väl från spel som Destiny och The Division är framstående även här. Det är svårt att säga hur systemet utvecklar sig längre in i spelet, men det har definitivt potential till att hålla fast mig alldeles för sent på kvällarna.

Spelets huvuduppdrag är fyllt med bekanta ansikten och härliga påskägg. Jag är inte övertygad om att något jag stötte på i betan var särskilt narrativt imponerande, men om du likt mig älskar allt vad superhjältar heter spelar det egentligen ingen större roll. Jag, precis som Kamala Khan, kommer ändå ha fullt upp med försöka låta bli att dregla ner en glasmonter där Captain Americas första sköld från andra världskriget sitter eller läsa hemliga meddelanden från Nick Fury.

The star spangled man with a plan.

När betans huvuduppdrag tagit slut finns det fortfarande gott om saker att göra. Det är också här jag på riktigt får en chans att utforska de tillgängliga hjältarna och hur de fungerar i olika stridssituationer via snabba men actionpackade uppdrag. Samtliga hjältar följer liknande ramverk även om de skiljer sig åt i själva utförandet. Jag har alla grundläggande attackmönster du kan tänka dig i form av exempelvis lätta attacker, tunga attacker och distansangrepp. Utöver detta har varje hjälte olika heroiska förmågor som delats upp i defensiva (som Black Widows möjlighet att göra sig själv och resten av teamet osynliga), offensiva (likt Kamala Khans massiva high five) och ultimata (till exempel Hulks signifikativa thunderclap). Jag hade även väldigt roligt så fort jag lärt mig grunderna med Iron Man, vars förmågor är väldigt spelvänliga på papperet och känslan är att de funkar bra även i praktiken.

MER SUPERKRAFTER: Control

Den mest varierande funktionen hittar vi dock på handkontrollens högra avtryckare där varje hjälte har en egen liten förmåga som känns naturlig för just dem. Den mest underhållande av dessa är definitivt Black Widows änterhake som snabbt låter mig hoppa mellan fienderna. Hjältarna påminner tillräckligt mycket om varandra för jag ska kunna skifta mellan dem utan problem samtidigt som de skiljer sig tillräckligt mycket åt för att de ska kännas unika.

När Destiny var under utveckling beskrevs det som en korsning mellan en first person shooter och World of Warcraft, när jag kliver bort från Marvel’s Avengers kan jag bäst beskriva det som en blandning mellan Destiny och Marvel Ultimate Alliance. Det finns några ställen där skon klämmer, som att nästan all text i spelet är omänskligt liten eller att bilduppdateringen verkligen får jobba under vissa delar, men på det stora hela får jag känslan av att jag definitivt kan tänkas drunkna i det här spelet senare i höst. Har jag dessutom en heroisk kompis vid min sida är det bara att ladda kaffet, för vi kommer nog hålla på ett tag.