Det är alltid kul med enmansarmeér i indie-communityn. Ännu roligare blir det när jag finner en sådan i min egen bakgård här i Malmö. Här sitter nämligen Kevin Andersson och klurar och konstruerar sitt nästa spel: Paperklay.

Kevin, eller @AnderssonKev på Twitter, är en spelutvecklare som jobbat med spel som Alwa’s Awakening hos Elden Pixel och Zoinks Flipping Death. Däremellan har han också jobbat på sitt eget lilla projekt Hoplegs som vi här på Player 1 fick chansen att recensera och gav ett gott omdöme, och det är också ett stort skäl till varför jag är nyfiken på Anderssons nästa spel. Det och det faktum att det faller under en av mina favoritgenrer som är 3D-plattformspel med utforskande element.

Jag fick möjligheten att spana in en demo på Paperklay och språka med Kevin som på morgonkvisten stod och gol om sitt spel på Retrospelfestivalen som gick av stapeln för några veckor sen och såhär initialt ser saker lovande ut. 

Paperklay erbjuder varierade rörelsemönster varav några är ganska unika för genren och spelvärldarna håller sakta men säkert på att ta form. Det som sticker ut mest med spelet är hursomhelst att Kevin mer och mer lutat sig mot att ge Paperklay en design som ser ut som en spännande äggröra av Yoshi’s Crafted World och omtyckta Playstation Vita-titeln Tearaway. Det mesta i Paperklays universum är konstruerat av papper i olika former. När jag vandrar genom demon ser jag staket som är formade utav utskuren kartong, en kulle är helt nerlusad med post it-lappar och genom världen slingrar det sig mångfärgade girlanger överallt.

Andersson lade på en shader i våras som gav spelet mer mättade färger och då tog det fyr på Twitter. Han är väldigt mottaglig och observant inför hur sociala medier reagerar på det han lägger ut och använder det till viss del som testbädd för att avgöra vilka ideér och koncept som fungerar och som är värda att lägga mer tid på respektive lägga åt sidan. Att “double down” på pappers-looken visade sig vara ett positivt beslut och det har omedelbart gett Paperklay karaktär och identitet, något som är oerhört viktigt i ett landskap fullt med konkurrenter som alla lockar och kluckar på spelarens uppmärksamhet.

LÄS VÅR RECENSION AV: Hoplegs

Riktigt såld på pappers-estetiken blev jag när hela skyboxen, som ska föreställa en uppfälld pappersfjäder, i en roterande rörelse slog över från dagtid till natthimmel i en enda svepande rotation. På ett ögonblick hade dag blivit natt. Ett sånt här absurt skifte behöver ingen utläggning för allt förklaras med spelets interna logik. Det som gör detta extra spännande är att det inte bara är en visuell touch utan även bär med sig gameplay-funktioner och ändrar beteendet i spelvärlden. Det visar att spelets design inte bara är där för form utan även för funktion.

Demon bestod av en ganska ”normal” bana av gräsnatur men både trailern och concept art vittnar om en strand- och vintervana. Anderssons mål är att mixa linjärt spelande med mer öppna spelvärldar. Och lilla kyckling-kompanjonen med det något makabra namnet Nugget är tänkt att bjuda på Captain Toad-inspirerade pussel och utmaningar.

I dagsläget känns det som att den fysikaliska känslan inte riktigt nått i mål för hjälten Chick känns aningen för luftig när jag trycker på hoppknappen och hans fötter klipper för stunden igenom marken alltsomoftast. Bägge sakerna är utvecklaren bredvid mig fullt medveten om och ämnar att fixa.

Vid sidan av sånt här småpill finns såklart fortfarande mycket att lösa till lanseringen som för stunden är okänt. Spelets är trots allt inte färdigbyggt ännu. Även om Kevin är nästan ensam med att kämpa ihop spelet så är han samtidigt hälsosamt medveten om risken för utbränning, något som lätt kan drabba solitära spelutvecklare. Det är ett av skälen till att han tog en två månader paus från spelet i somras samt att solsken och lockelsen att vara utomhus trumfar ett innestängd liv. Men när sommardagarna var över kom han tillbaka kreativt stärkt och fortsatte bygga sin polygon-värld av papper. Paperklay är vad han primärt sysslar med dessa dagar genom sin egen studio WhyKev. Han jobbar inte på en studio längre och har nu Paperklay som sitt primära projekt vid sidan av lite frilansjobb här och där. Det finns säkert en intern ägg-timer hos Kevin när han hoppas få släppa ut Chick till omvärlden men för stunden håller han den tidpunkten för sig själv.

Världen är inte bortskämd med utforskande 3D-spel så att ett lovande sådant just nu tar form i min egen hemstad är spännande. Kanske får jag se tecken eller easter eggs på att det är gjort i Malmö? Det hade onekligen varit en kul syn. Att gå från blygsamma Hoplegs till fullskaligt 3D-bygge är vågat och ambitiöst, för att inte säga riskabelt, men ibland måste man våga släppa in räven i hönshuset för att se snabba resultat. Pappersmassan som är Paperklay börjar stelna och ta papier-maché-form till en tydligt enhetlig idé. Andersson har ruvat på sin idé, lagt sitt ägg och nu är det bara att vänta på vad som kommer ut när det kläcks.