”Nej tack, jag är inte så jättemycket för kakor.”

Jag vet, det låter helt sjukt! Men jag lovar och svär att sådana människor finns på riktigt. Människor som påstår sig inte finna någon njutning i att sätta tänderna i ett bakverk fullt av socker och fett. Torrbollar! Själv tillhör jag den mer sympatiska sorten, den som älskar kakor, tårtor och bakelser i alla färger och former även om jag också såklart har mina preferenser. Som tur är, för tidigare nämnda grupp individer, behöver en inte alls gilla sötsaker för att kunna avnjuta Freshly Frosted.

Detta spel är något så briljant som ett pusselspel där allt kretsar kring tillverkning och garnering av frityrmunkar. Och lika enkelt som en klassisk hålmunk är dess upplägg, vilket gör det superlätt att komma in i. Inledningsvis är målet att frakta munkarna från punkt A till punkt B med hjälp av löpandebandprincipen. Bygg en väg från infarten till leveransluckan så är saken biff (eller valfri bakelse)! Men självklart räcker inte detta att bygga ett helt spel kring, och det vore rentav en skymf mot spelets själva epicentrum att inte inkludera precis det som gör munkar så fantastiska som de kan vara: topping.

ANNAT ÄTBART: Spelspecifikt 12: Det matigaste av program

Utöver den ”släta” munken finns nämligen fyra olika sorters topping: glasyr, strössel, vispgrädde och körsbär. Men nog vore det lite väl lätt om inte dessa smakrika tillägg var paketerade tillsammans med ett tämligen strikt regelverk. En slät munk kan exempelvis inte garneras med strössel om den inte redan har glasyr, en med glasyr och strössel kan inte garneras med körsbär om den inte har grädde, och så vidare. Medan detta kan låta som en enkel premiss har det potentialen att driva även den mest pusselspelserfarne till vansinne.

Sammanlagt består spelet av tolv världar (läs: kartonger) med tolv banor (läs: munkar) vardera. De inledande banorna i varje värld mjukstartar oftast med en mycket begränsad yta samt låg svårighetsgrad för att etablera de rådande reglerna i den aktuella världen. Med varje ny bana, likväl som värld, ökar dock klurigheten i och med att nya element introduceras emellanåt. Utöver att särskilda luckor bara tar emot vissa sorters munkar dyker det dessutom upp teleportörer, portaler som dubblerar, knuffare som stöter bort munkar beroende på topping, delare som separerar munkar och skickar dem åt varsitt håll, och höj- och sänkbara väggar.

FLER RECENSIONER: The Quarry

Alla dessa element läggs likt olika sorters topping ovanpå varandra och bidrar till en successivt mer intressant och knepig komposition. I början på varje ny värld vaggas jag in i en falsk känsla av självförtroende och plöjer igenom de första banorna utan problem, men ganska snart stöter jag på patrull. Och det är då det här spelet skiner som bäst, när det är precis sådär lagom svårt så att jag inte kan slappna av helt men tillräckligt lätt för att jag ska känna mig duktig – som en medelväg av gyllene glasyr, om man så vill.

Frustrerande som pusselspel tenderar bli brukar dock moderna varianter vara utrustade med ett inbyggt ledtrådssystem, och så även Freshly Frosted. Detta är jag väldigt tacksam för, eftersom jag ibland tvingas tänka i så många led att jag helt slår knut på hjärnbarken och är redo att ge upp. Då är det oerhört skönt att spelet självt erbjuder lite hjälp på traven. Ett stort minus är däremot att det inte finns mer än en enda ledtråd att få per bana, så om jag skulle fastna även efter att ha fått hjälp är det inte mycket mer att göra än att ge upp och hoppa över just den banan och gå vidare till nästa (vilket också är en funktion som ligger det här spelet i fatet).

Freshly Frosted hade inte behövt ha något som helst att göra med munkar. Men passande nog delar spelet många likheter med just det bakverk som hela dess tema är byggt kring. Visst är de söta och goda, och visst är det spännande att de finns i alla möjliga former och med valfri topping. Men någon särskilt bestående smakupplevelse bjuder de sällan på. När de väl ligger där framför en är det dock väldigt svårt att inte plocka upp och förtära dem direkt. För med handen på hjärtat är det närmast omöjligt att bara äta en enda om fler bjuds. Synd bara att de tar slut alldeles för fort.