Jag har alltid älskat överraskningar, oavsett om det är i formen av födelsedagspresenter, en vardagshändelse eller ett överraskande avslöjande i spelbranschen. Det är skälet att jag aldrig tröttnat på events som E3 och The Game Awards trots att jag följt det i snart 20 år.

Få saker är lika kul som att se en trailer som sakta bygger upp spänning och förväntan genom att låta oss stegvis inse vad det är som skall avslöjas i slutklämmen när hjälten uppenbaras, hörs eller en logo skjuter fram. Ett sådant avslut kan skapa ett otroligt starkt intryck, en kaskad av endorfiner bombar oss sekunden vi inser vad vi tittar på och det är då jag under många år hört vänner under E3-event börjat tjoa, tjimma och högt ropa titeln på spelet med glädje. Jag har varit skyldig till detsamma själv.

En trailer med rubrik tar snabbt död på den känslan. Styrkan i E3-avslöjanden (förutsatt att de inte läckt) är att de just har förmågan att överraska till skillnad från en nysläppt trailer på Youtube. Om en utgivare släpper en trailer på sin hemsida eller nyss nämnda videoplattform står det oftast redan i rubriken vad som bjuds. Det tar omedelbart bort överraskningsmomentet. Om utgivaren till och med uppvisar återhållsamhet från att visa en logo inledningsvis är gissningsarbetet i full gång. Vi har ingen aning om vem som ansvarar för produkten och därmed ingen som helst aning om vilket spel som är 1-2 minuter från att avslöjas.

Detta är det överlägset bästa med Nintendo Direct, State of Play och Inside Xbox. Där har man bakat in avslöjanden i sitt upplägg eftersom titeln på videon inte hänvisar till något specifikt vilket betyder att alla dessa streams kan bjuda på något oväntat och överraskande om man är optimistisk.

Så för mig som älskar att bli överraskad känns det som vi nuförtiden har E3 nästan lite då och då genom hela året. Även om det inte är samma stora grej ligger det fortfarande en styrka i att just hålla sitt nya spel som något spännande istället för att spoila det redan i Youtube-rubriken.