Kingdom Hearts: Melody of Memory är ännu ett spel i Kingdom Hearts-serien, fast denna gång med en liten udda tvist. Spelet (som fortsättningsvis kommer att förkortas till KHMoM) är rytmbaserat, vilket alltså innebär att du gör ditt drag i takt med musiken. Kingdom Hearts-spelen är kända för sin fantastiska musik, en blandning av Disney-klassiker och nyskriven musik enbart för spelet. För den som inte har en aning om vad Kingdom Hearts är för spel, så handlar det om en liten kille, Sora, som väldigt enkelt beskrivet tappat bort sig själv och sina vänner i en värld av ljus och mörker. För att återfinna det han har förlorat reser han igenom ett flertal klassiska Disney-världar tillsammans med Kalle Anka och Långben, där han träffar på kända karaktärer från både Disney och Final Fantasy. En Disney- och Final Fantasy-mashup helt enkelt. Musiken i dessa spel är urmysig och klistrar sig fast i hjärnan under lång tid. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att gå och nynna på intro-låten till första spelet, Utada Hikarus vackra låt Simple and Clean, såhär 18 år senare.

I KHMoM reser Sora, Kalle och Långben återigen igenom vissa av dessa världar, godbitarna av dom, från alla tidigare KH-spel, orginalspel som remixer. Det finns ju ett gäng spel, och därför även många musikaliska världar att vandra igenom. Du flyger i ditt gummi-ship, precis som i de andra spelen, för att välja värld, och när du har bestämt dig för vilken värld du vill till landar du ditt skepp på något som ser ut som en notrad som slingrar sig som en väg igenom den värld du har valt. Emot dig kommer fiender och olika hinder som du skall slå ner i takt med musiken (inte lätt för någon som mig som inte har någon taktkänsla alls). Men just här är enda gången någonsin ett spel blir lättare på högre svårighetsgrad, då fienderna kommer vid varje takt. På de lättare nivåerna kommer de inte lika ofta och då blir det lite svårt att hålla takten. Fienderna du möter känns igen från de tidigare spelen och bossarna är samma bossar du möter i Kingdom Hearts 1, 2 och 3. Vi får även lära känna Kairi lite bättre i KHMoM, vilket jag har saknat i tidigare spel. Det var liksom på tiden att hon fick kliva fram och ta lite plats, då hon är en väldigt intressant karaktär.

Spelmekaniken är väldigt enkel, du använder L- och R-knapparna (vilka av dem du vill) för att styra Kalle och Långben. Sällan behövs några knepiga kombos och du kan egentligen mer eller mindre välja vilka knappar du vill använda till vad. Sora styrs mestadels genom O och X, men även där är det väldigt flexibelt vilka knappar du kan använda. Det finns även en alternativ version du kan spela när du har klarat av en bana i originalläge. Då kan du gå in och välja one button-läget, vilket gör att hela spelet styrs enbart genom en valfri knapp. Perfekt för någon som har svårt att använda en vanlig kontroll. Det känns fräscht och genomtänkt att ge fler spelare möjligheten att kunna bemästra ett spel utan några konstigheter.

LÄS VAD NÅGON SOM INTE ÄR ETT FAN TYCKER OM KINGDOM HEARTS: Kingdom Hearts III

Och vet ni vad, det finns ett himla roligt online-läge också, där du möter andra spelare i en värld vald av antingen dig eller din motspelare. Dock har det varit svårt att få till matcher, då det sällan verkar vara någon som spelar i onlineläget samtidigt som mig. Jag har försökt ett flertal gånger men bara lyckats få till två matcher hittills, och då fått storstryk i båda. Jag skyller det på min totala brist på taktkänsla. Det finns även ett soffbaserat co-op-läge men jag har inte heller där lyckats få till särskilt många matcher, eller snarare ingen alls, då spelet inte tilltalat någon hemmavid. Jag tror att just musik- och rytmspel tilltalar en relativt smal publik. Jag själv hade aldrig testat det om det inte var för att det var just Kingdom Hearts-temat.

Säga vad man vill om storyn i Kingdom Hearts. Den kan uppfattas som något rörig och svår att följa med i om man inte har spelat igenom exakt alla Kingdom Hearts-spelen (och det finns ett gäng, ca. tio stycken), men det löser faktiskt KHMoM. För när vissa världar är avklarade spelas det upp ett kort klipp av händelserna från tidigare spel, och när hela spelet är färdigt har du fått en resumé av huvudstoryn och alla frågetecken du kan tänkas ha haft rätas ut – nästan i alla fall. Det är nog lite det som även är KHMoM:s syfte, att återbesöka gamla världar för att fräscha upp minnet och för att göra hela den invecklade historien lite lättare förstå.

LÄS VAD ETT FAN TYCKER: Kingdom Hearts 3, jag har väntat i 12 år!

Jag som är ett stort fan av serien och som tjuter av glädje (och lite av nervositet) varje gång det kommer ett nytt spel i serien blev självklart själaglad när KHMoM släpptes, men samtidigt även lite orolig. Kommer det att vara ett spel som lever upp till mina förväntningar? Eller kommer Square Enix ett göra mig besviken denna gång? Ni vet, saker som ett superfan tänker när nytt material släpps. Efter ca 30 timmars spelande kan jag nu lugnt säga att det är ett fantastiskt spel. Jag har liksom inget att klaga på. Vi är inte bortskämda med spel som fungerar och upplevs som helt buggfritt redan från dag ett.

Jag måste erkänna att jag verkligen gillar att åka tillbaka till Traverse Town och lyssna på musiken där – jag hade lätt kunna tänka mig att ha den musiken som soundtrack till mitt eget liv. Det finns så många godbitar att lyssna på att jag skulle kunna göra en lång lista med mina favoriter, men det sparar jag till ett annat tillfälle. Jag fullkomligt njuter av varje sekund jag spelar och när jag lyckas sätta alla takter perfekt. Jag har blivit beroende, jag kan liksom inte få nog. Trots att jag inte har någon som helst taktkänsla gör det mig inget att jag misslyckas ibland, jag blir ändå bara genuint glad av att spela KHMoM, det ger mig rysningar av välbehag och nostalgi. Ska ni bara spela ett musikspel i år, så se till att det är KHMoM.