LEGO Horizon Adventures väcker plasten till liv
Horizon är en spelserie som har betytt mycket för mig. Både Zero Dawn och Forbidden West har fått många timmar från min vardag att försvinna in i ett hav av monsterjagande, relationsintriger och platinumtroféer. Den värld som Guerrilla byggt upp har alltid fascinerat mig på ett sådär barnsligt nyfiket sätt. Det faktum att en hel mänsklighet degenererade bara för att tekniken gick för långt så att det i sin tur dykt upp robotar som efterliknar djur i en miljö som mycket väl hade kunnat vara kuliss för stenåldern är i grunden spännande, hur man än vrider och vänder på det. Den nyfikenheten har Studio Gobo tagit till vara på och gjort ett spel tillsammans med Guerrilla som är väldigt mycket Horizon och Lego på en och samma gång.
För på många sätt kan man säga att LEGO Horizon Adventures är ett regelrätt Horizon-spel. Du har dina klassiska djurliknande robotar som lever sitt liv och sätter käppar i hjulet för ditt, det finns läkande bär och stammedlemmar med färg i ansiktet samt övergivna höghus i en apokalyptisk miljö. Har man spelat något av de tidigare spelen kommer man helt enkelt känna igen sig. Det som skiljer sig åt är att allting är uppbyggt av den plastiga leksaken från Danmark, vilket ger en helt ny dimension av gameplay, grafik och framförallt humor till en serie som stundtals tar sig själv på väldigt stort allvar.
LÄS MER NOSTALGI: Vad hände i november 2002?
På samma sätt kan någon som spelat Lego-spel det senaste decenniet också känna igen sig i Horizon Adventures. Det som dock skiljer sig åt rätt markant från tidigare Lego-spel är att de då har försökt att animera Lego till att efterlikna spel, medan de nu istället försöker få spelet att efterlikna Lego och det får en otroligt önskvärd positiv effekt. Till exempel är dialoger mellan karaktärer alltid i fullskärm och man kan liksom se hur ett barn håller upp gubbarna i varsitt pekfingergrepp och guppar dem upp och ner i takt med att dialogen fortskrider. När man väl spelar spelet rör sig alla sådär härligt styltigt. Ett exempel är att all eld är Lego-eldbitar som det bara blir fler av när de sprider sig och varje pil man avfyrar är ett eget fysiskt objekt. Det finns ingenting som inte är Lego, till och med marken är uppbyggd av plattor som sitter ihop och husen består av bitar hur stora de än är. Det är helt enkelt imponerande hur väl man har fångat känslan av Lego som lever. Kameravinkeln är dessutom alltid fixerad vilket bara förstärker känslan av att man blickar in i en Lego-modell.
Berättelsen i Horizon Adventures är mer eller mindre en återberättelse av det första spelet i serien, det som skiljer sig åt är hur den framförs. Röstskådespelet är dock detsamma med bland andra Ashly Burch som Aloy och JB Blanc som Rost, men manuset har definitivt en mer lättsam ton som dryper av meta-humor, precis som i LEGO Filmen från 2014. Så hade du svårt för humorn i den filmen kommer du också ha svårt för skämten i det här spelet. Personligen tycker jag det är kul när karaktärerna påpekar sina stundtals överdramatiskt allvarliga röster och det faktum att man äter bär för att läka eller samlar på guldbitar som belöning för att “så är det bara i spel”. För mig bidrar röstskådespelet med en ny form av charm åt Horizon och tonen känns helt perfekt för ändamålet, men det gäller att sätta på sitt barnsliga filter för att inte bli frustrerad på alla dumheter som kastas mot en.
LÄS MER OM: Utmaningen på två ben
Spelet är när allt kommer omkring ett klassiskt Lego-spel i nästan alla avseenden. Man hoppar, skjuter, slåss, samlar, öppnar kistor och byter dräkter när man får tillfälle till det. En bana är sällan lång och de nyss nämnda guldbitarna bygger ut hembasen med byggnader som ger nya möjligheter. Ni fattar grejen, det är precis det man förväntar sig, bortsett från den nya inramningen som blåser liv i en serie spel som kanske hamnat lite i dvala efter att ha skördat stora framgångar i början av 2000-talet med licenser som Star Wars, Harry Potter och Indiana Jones.
Jag blir oavsett vad imponerad av LEGO Horizon Adventures för det har lyckas med konststycket att få en veteran inom serien som mig att bli engagerad, men det är också öppet nog att locka in nya spelare. Det är mycket vad man gör det till och jag som relativt nybliven far kan verkligen förstå grejen med lekfullheten i det här. Att man dessutom kan spela hela spelet i co-op hemma i soffan, pausa när man vill och inte behöva lägga mer än ungefär tio timmar av sitt liv för att se eftertexterna gör inte det här spelet svårsålt, åtminstone inte för mig. LEGO Horizon Adventures kan mycket väl vara 2024 års bästa munsbit när allt kommer omkring.
Kommentarer