Engagemang [aŋga∫emaŋ´] är ett substantiv relaterat till verbet engagera sig [aŋga∫e´ra sej´] som enligt den svenska akademins ordlista handlar om att aktivt intressera sig för och ta del i något. För att engagera sig behöver det bockas av några punkter, för mig. 1) Det måste finnas en stark berättelse, gärna en som tar många och oväntade vändningar. 2) Det måste vara ett intressant gameplay som nödvändigtvis inte uppfinner hjulet men som åtminstone inte sätter käppar i det. 3) Det behöver finnas ett tempo, ett driv, som håller mig intresserad från punkt A till punkt B för stannar det av, då stannar även jag. Like a Dragon: Ishin! är ett spel som uppfyller det här och sedermera engagerar mig i vad det har att säga. Med andra ord är det här ett spel som i 2023 års linda måste klassas som en av de starkare upplevelser jag tagit mig an under de två blygsamma månaderna som hittills passerat. Men det kommer inte utan sina brister, låt mig förklara.

LÄS MER: Yakuza: Like a Dragon

Denna text måste dock inledningsvis kontextualiseras lite, jag har nämligen aldrig spelat ett Yakuza-spel förut. Därför var det kanske lite märkligt att jag räckte upp handen längst bak i klassrummet och förkunnade min nyfikenhet kring denna japanska titel som jag knappt haft koll på själv. Ryū ga Gotoku Ishin! är ett spel från 2014 som efter mycket västerländskt tjat har blivit översatt och lanserat även för oss. Vad jag förstått har det länge efterfrågats då spelet har klassats som en av de bättre biprodukterna i Yakuza-serien som blivit älskad även utanför den asiatiska kontinenten. Men den japanska kulturen har alltid fascinerat mig då den är så extremt annorlunda från vår egen, kanske blir det så när man som samhälle isoleras av sina geografiska förutsättningar. Därför anser jag att man måste passa på att lära sig mer om den när tillfälle erbjuds, framförallt när den presenteras på ett så gästvänligt sätt som den gör i Like a Dragon: Ishin!.

Spelet tar avstamp i den lätt kaotiska Bakumatsu-eran (1854 – 1867) där Japan gick från att vara en militärdiktatur till att återge makten åt kejsaren. Man spelar som Sakamoto Ryōma, en historisk karaktär som hade stort inflytande trots att han klassades som en lågt rankad samuraj. Han levde blott i 31 år innan han lönnmördades men under den tiden slogs han för demokrati, japansk nationalism, centralt styre, avskaffningen av feodalism samt moderniseringen och industrialiseringen av Japan. Han är numera ansedd som en nationalsymbol och man kan enkelt konstatera att han hade många strängar på sin shamisen. Like a Dragon: Ishin! handlar Sakamotos vuxna år och den resa som han gör genom att infiltrera maktens korridorer för att leta svar på frågor, dels om hans eget liv men också de som berör samhällets bästa. Men tro inte att det här är någon torftig historielektion för utvecklarna (Ryu Ga Gotoku Studio) sätter såklart sin egen lätt skruvade Yakuza-skrud på det hela, annars hade det väl ändå inte varit klassat som ett äkta spel i serien. 

LÄS MER: Veckans spelmelodi: Project Judge – Arpeggio

Genom att ha betraktat Yakuza-spelen vid sidan av har jag förstått att det är en hel del humor inblandat i berättandet. Like a Dragon: Ishin! är ett spel som tar sig själv på väldigt stort allvar samtidigt som det inte räds från att slänga in remarkabla skämt från både höger och vänster. Tidigt i spelet får man till exempel spendera tid i ett badhus där det föga förvånande utbrister ett slagsmål och eftersom skådeplatsen är vad den är så utför karaktärerna handgemänget givetvis nakna. Men istället för att se lemmar i all sin prakt har utvecklarna lagt in små moln av ånga som täcker de känsligaste delarna och det här är tonen som hela spelet har satt för sig själv. Det är kul, lättsamt men samtidigt allvarligt att vara en svärdsvingande hjälte under 1800-talet.

Spelet är indelat i kapitel som tillsammans tar ungefär 20 timmar att klara av och veteraner kommer känna igen sig i spelets gameplay. Det handlar bland annat om att utforska städer, besöka det närmaste mathaket, sjunga karaoke, fiska, slåss mot banditer och självklart utforska den maskopi som sker bakom stängda dörrar. Spelet är ett äventyr men också hack- and slash då man vid handgemäng tar plats i mindre arenor för att besegra sina fiender. Till sitt förfogande har Sakamoto fyra olika tekniker att bruka; det är knytnävarna, pistolen, svärdet eller svärdet och pistolen tillsammans som utgör arsenalen från den första sekunden till den sista. Varje teknik har sitt eget användningsområde, är man omringad kan svärddansen vara effektiv medan större bestar enklast tas ned för hand. Det här ger en dynamik och ett flöde då man hela tiden måste omvärdera sitt tillvägagångssätt.

LÄS MER: Judgment

Att slåss är enkelt men att bli duktig på det är svårt. Det beror dels på den mängd knappkombinationer man måste memorera (varje vapen använder dessutom olika knappar till olika saker, yikes) men också för att kontrollen är från 2014. Den är tyvärr inte så responsiv som man önskar då det är mer eller mindre omöjligt att undvika slag och att parera dem kräver en precision som jag i många fall saknar. Om det här beror på att jag närmar mig mitt 30:e levnadsår och därför förlorat alla former av reflexer låter jag vara osagt. Men till exempel Hi-Fi Rush var inget problem för mig tidigare detta år så jag låter er avgöra slutsatsen själva.

Det märks också att spelet är äldre då karaktärsmodellerna för sig en aning kantigare än vad vi vant oss vid 2023 men den putsning man gjort på grundmaterialet är dedikerat. Spelet skiner framförallt under förinspelade mellansekvenser då berättelsen drivs av en dramatik som hämtad ur närmaste HBO-serie. Det är en härlig balans mellan telenovela och kameravinklar från Hollywood vilket skapar en kontrast som drar in mig innan berättelsen knuffar mig framåt i rätt riktning. Jag nämnde inledningsvis att det här var en av årets starkare upplevelser och rent dramaturgiskt är det så. Men den stela kontrollen och de åldrande karaktärerna tar mig stundtals ur fantasin vilket drar ner helhetsintrycket en aning. Men bortsett från kramp i spelfingrarna är detta en spännande tolkning av en tidsålder som inte direkt belysts i det svenska skolsystemet, så vill du lära dig mer om japansk historia är Like a Dragon: Ishin! en bra plats att börja på. Det fick åtminstone mig att engagera mig mer för landet långt bort i öst.