Min karaktär vaknar liggandes på marken i en mörk skog framför en påslagen TV. Hur exakt jag hamnade här och var här ens är bildar början på ett mysterium vars knutar jag direkt vill nysta upp. Spelet leder mig igenom skogen där jag tar in miljön som är fylld med burar, björnfällor och fågelholkar. Inte långt efter min skogsvandring finner jag mig vid ingången till en gammal stuga. Med min karaktär utforskar jag det nedgångna rucklet tills jag snubblar över vad jag tror är en familj vid ett matbord men som istället visar sig vara en grupp utplacerade dockor. Vad exakt försiggår i denna värld?

Välkommen till Little Nightmares 2, ett skräckäventyrsspel där vi styr huvudkaraktären Mono, en pojke med mystiska krafter kopplade till TV-apparater, för att utforska denna nya och hotfulla värld. Allt verkar vara byggt för jättar och minsta snedsteg kan leda till en för tidig bortgång. En av de stora skillnaderna i Little Nightmares 2 gentemot dess föregångare är kompanjonen Six, protagonisten ifrån det första spelet, som gör oss sällskap genom nivåerna. Jag var till en början rädd för detta då risken fanns att hennes tillägg till spelet skulle resultera i ett enda långt eskortuppdrag.

Till min förvåning var det raka motsatsen. Six är ytterst självgående och kom aldrig i vägen för min njutning av spelet. Visst, i början verkade det som att hon löste vissa pussel åt mig, men i slutändan kändes det mer som om vi hade bildat att band mellan varandra och istället tog oss igenom världen tillsammans. Hennes hennes assistans övergår dessutom ifrån direkt agerande i pussellösandet till en roll där hon mer hjälper spelaren att ta sig till områden där större och mer komplicerade pussel äger rum. Inkluderingen av Six känns då väldigt berikande. I min upplevelse stärkte hon känslan av inlevelse i världen och jag kom att förlita mig på hennes sällskap då ingen av oss uppenbarligen hade klarat sig själv här.

Det första huvudsakliga sättet vi tar oss framåti världen är genom pussellösande. Det som är mest slående med dessa pussel är hur integrerade de är i designen av nivåerna. Då de platser som besöks är i ruiner blir jag tvungen att bruka de medel närvarande i miljön tills jag kan ta mig vidare. Det finns sällan indikationer på vad jag kan använda mig av så det är helt och hållet upp till mig att utforska och vara uppmärksam då lösningen inte alltid är uppenbar. Denna pusseldesign är väldigt tillfredsställande. Jag kände mig väldigt fyndig när jag nyfiket listade ut lösningarna och det är en stor belöning i sig utöver progression igenom nivåerna.

Dock är denna värld långt ifrån övergiven. Varje plats vi besöker är bosatt av vad jag bäst kan beskriva som groteska förvridningar av människor – med andra ord, monster. Dessa monster är helt klart huvudattraktionen i Little Nightmares 2. Interaktioner med fienderna skiljer sig starkt ifrån varandra och leder till hur varje nivå är unik samt hindrar spelet från att kännas utdraget då vi hela tiden möts av nya scenarion att överkomma. Höjdpunkten för mig kom ungefär halvvägs genom spelet i form av en lärarinna med en otäckt snabb och skrämmande räckvidd vilket gjorde mig extremt obekväm i hennes närvaro. Varelserna i Little Nightmares 2 är groteska och gör mig oftast väldigt illa till mods.

Konfrontation med våra motståndare är i princip icke-existerande. Sättet vi bemöter fienderna fungerar på flera sätt som ett pussel i sig där vi först måste observera dessa styggelser samt miljön de huserar i för att sedan osedda ta oss förbi. Dessa möten kulminerar i flyktsekvenser där vårt enda val är att springa för livet, vilket skapar några väldigt stressfyllda höjdpunkter i spelet. Här och var i nivåerna möter vi även mindre fiender. Vi interagerar ofta mer aktivt med dessa fiender eller t.o.m. använder dom för att lösa olika pussel vilket skapar en rad olika intressanta områden att ta sig igenom.

LÄS MER: A Plague Tale: Innocence

Trots de dystra miljöerna vi befinner oss i vill jag påstå att Little Nightmares 2 är ett melankoliskt vackert spel. Utvecklarna är extremt medvetna om hur de använder ljus, mörker och färg. Till och med de gråa utomhusmiljöerna erbjuder slående vyer som förhöjs av hur de är lätt nyanserade av blått och grönt. Spelet i sig är för det mesta mörkt, speciellt inomhusmiljöer, och det är här användandet av ljus och dova färger skapar en underbar kontrast till det mörker som i majoriteten omfamnar spelet. Även fast ljus ofta relaterar till säkerhet i skräckspel så brukas det väldigt sparsamt på ett sätt som får spelet att aldrig riktigt kännas vare sig upplyst, färgglatt eller tryggt.

Miljöerna är också oerhört imponerande i hur detaljerade de är. Vart man än tittar i Little Nightmares 2 finns det någonting oroväckande eller intressant att se. Vare sig det är i bakgrunden eller på golvet framför spelaren tjänar det syftet att bygga på stämningen. Detta inkluderar t.ex. målningar på väggarna samt syner som får det att lätt vända sig i magen på mig. Inga detaljer känns heller onödiga och spelet är väldigt duktigt på att förmedla sin handling genom dom. Dessa kan vara lätta att missa och eftersom spelet saknar dialog blir ett uppmärksamt öga nödvändigt för att försöka lista ut vad som hänt i världen.

Även fast Little Nightmares 2 briljerar i både skräck och pussel är spelet inte utan sina problem. Det jag uppmärksammade först är hur udda fysiken i spelet kan bete sig. Det vill säga att saker kan börja flänga runt på ett nästan komiskt sätt när fiender kommer emot oss eller hur objekt ibland fastnar i varandra och börjar vibrera våldsamt. Vid vissa tillfällen fastnade min karaktär även i osynliga väggar mitt i stressfyllda delar av spelet. Mina möten med dessa händelser var inte jättefrekventa men det var tillräckligt för att det skulle uppmärksammas och störa helhetsintrycket.

Flyktsekvenserna med spelets monster är också en sak jag ibland hade problem med. De är ytterst spännande, ingen tvekan om saken, men när jag dör halvvägs igenom och måste börja om från början så byts rädslan ibland ut mot frustration. Så länge jag tar mig igenom flykten i ett försök hålls skräcken intakt. Checkpoints i dessa delar underlättar frustrationen till viss mån och i slutändan är det subjektivt hur irriterad spelaren blir. Jag prisade spelets pusseldesign tidigare men när samma sak implementeras i omständigheter där jag måste hålla tempot uppe kan en känsla av trial-and-error-design ibland infinna sig. Det är dock inte spelets fel om jag missar när ett snabbt beslut behövs tas och det är jag medveten om. Men då flyktsekvenserna är hårt scriptade tar det ifrån spänningen om jag behöver göra om dem ett flertal gånger på grund av oklar riktning eller om jag fastnar på något som jag borde kunnat gå över eller förbi.

LÄS MER: Control Ultimate Edition

Min sista punkt med saker som håller tillbaka spelet lite är hur jag tvingas in i strider mot de mindre fienderna. Jag beväpnas med en yxa vars sving med enkelhet slår ner t.ex. svaga dörrar. Animationen för detta är väldigt långsam, återhämtningen från ett hugg likaså, och känns nästan som en klumpig eftertanke när jag behöver använda mitt vapen mot snabba fiender. Fienderna kan dessutom attackera utanför yxans räckvidd vilket skapar udda lägen där jag antingen behöver hugga dem mitt i deras attack eller gå närmare och riskera en omstart då jag ibland inte kunde attackera snabbt nog. Lyckligtvis dyker även dessa segment upp bara ett fåtal gånger men det irriterar mig hur det inte känns ett dugg intuitivt med strider i detta spel.

Ni kanske har märkt att jag har skrivit min recension av Little Nightmares 2 så spoilerfri jag bara förmådde. Spelet upplevs bättre ju mindre man vet om det. Med en värld som ber om att bli finkammad, mordlystna monster, och en kryptisk story är Little Nightmares 2 ett utmärkt skräckspel likväl ett väldigt kompetent äventyrsspel. För den särskilt utforskningslystna finns även gömda hemligheter samt det nya tillägget av utbytbara hattar om man känner för det. Min poäng är att spelet är packat med intressanta områden samt skräckinjagande varelser, och alla som har intresse för skräck eller äventyr ska absolut införskaffa sig denna guldklimp till indiespel. Bara några få men återkommande skavanker håller tillbaka spelet från mästerverkstatus men trots det känner jag mig säker i att jag redan hittat ett av 2021:s bästa skräckspel i Little Nightmares 2.