3 minuter lästid

OBS! Hela denna recension skall läsas med en kopp te i handen och en pipa i mungipan.

Lord Winklebottom Investigates är ett peka-klicka-spel med en klurig mordgåta som huvudsaklig röd tråd, och som utspelar sig i början av 1900-talets England. Som huvudperson har vi Lord Winklebottom, en väldigt stilig giraff med hög hatt och monokel, och med sig har han sin ständige vapendragare Dr Frumple, en något kraftig flodhäst som mest är intresserad av att dricka te med mjölk samt hur detta tillreds på bästa sätt. Winklebottom och Frumple skall utreda ett mord på Winklebottoms barndomsvän axolotlen (japp, så stavas det!) Gilfrey, i dennes herrgård på den privata ön, Ile of Barghest. På Barghest finns ett antal misstänkta: hushållerskan, prästen, dottern osv. Genom att prata med personer, och framför allt genom att plocka upp föremål, kombinera dessa med varandra eller med de personer som finns på ön når mordgåtan sin lösning till slut.

Peka-klicka-spel är i sig väldigt trevliga spel att spela, men så mycket hänger på vad jag faktiskt känner för huvudpersonerna. En giraff med hög hatt kan inte göra annat än succé i mitt tycke. Hans överklass-artiga sätt får mig att tänka på TV-serien Downton Abbey (rekommenderas!). Röstskådespelarna gör ett fenomenalt jobb med att låta både trevliga och överklass-snobbiga på samma gång. Winklebottom är allt igenom en väldigt älskvärd karaktär, och hans lite naiva ungdomliga sätt vägs väl upp av hans sidekick Frumple, som om han hade funnits på riktigt hade varit Englands svar på mys-surgubben Leif GW.

En mordgåta är kanske inte något man förknippar med humor, men det är så många små saker som gör att jag ibland kommer på mig själv med att fnissa till lite. Logiken i att en axolotl gifter sig med en gås och får en and som dotter är absolut inget som ifrågasätts i spelet, det är tvärtom fullkomligt normalt. Att mordoffret som omtalas som en stor man egentligen är en liten varelse på bara 20-30 cm är också bara så det är. Men i en värld där inte människor finns och dikterar reglerna kan vad som helst hända, och de lagar och regler vi ser som självklara gäller inte alls där. Hur som helst så uppskattar jag den lite torra engelska humorn och de andra knasigheterna som händer. Den viktigaste lärdomen jag tar med mig från spelet är dock att aldrig hälla salt på en snigel.

Lord Winklebottom Investigates är ett väldigt lagom spel, både när det kommer till spellängd och svårighetsgrad. Jag skulle gissa på att det tar ca 5–6 timmar att spela igenom, om det inte är så att man som jag fastnar på en svårare grej, som såhär i efterhand var fullkomligt logiskt, men som jag just då bara inte lyckades klura ut. Det gick så långt att jag till och med fick be om hjälp av en kollega här på sajten. Med facit i hand skäms jag nästan att jag inte kunde hitta lösningen då det var så uppenbart om jag bara hade tänkt lite utanför lådan. För det är just det med den här typen av spel, något kan kännas helt omöjligt att lösa, men när polletten väl trillar ner går det hur lätt som helst. Och som grädde på moset känner man sig väldigt smart en liten stund.

FLER SPEL MED ANTROPOMORFA UTREDARE: Chicken Police

Om jag nu måste nämna något jag tyckte var dåligt med spelet, så var det att muspekaren/markören levde sitt egna lilla liv. Det var svårt att få den dit jag ville, och ofta hoppade den ett snäpp längre än det jag menade att den skulle peka på. Det är en liten sak att gnälla på kanske, men när hela spelet går ut på att peka på saker blev det ett stort störningsmoment. Så stort att jag emellanåt fick lägga ifrån mig switchen bara för att ta ett djupt andetag och varva ner lite – så mycket störde det. Men för ett spel som kostar strax under 200kr går det ändå att ha överseende med det. Ingen är perfekt liksom.

Lord Winklebottom Investigates är ändå helt klart ett av de mysigaste peka-klicka-spel jag har spelat. En värld av högst civiliserade gentlemän (gentledjur?) där mänskligheten inte är mer än en myt känns uppfriskande, och sätter hela min tanke om vad som är mänskligt och inte litegrann ur spel. Visst kanske det kan kännas något otänkbart att ett peka-klicka-spel med en mordgåta som huvudstory även har ett djupare budskap till oss människor och hur vi behandlar världen omkring oss, men så är fallet. Och jag uppmanar dig som skall spela Lord Winklebottom att se klart HELA eftertexten och lite till, då utvecklarna likt samtliga Marvel-filmer har gömt en del godbitar även efter att spelet är klart och eftertexterna rullat.

Jag vill gärna se Winklebottom och hans vän Dr Frumple lösa fler fall, och håller tummarna för att fler spel kommer att ges ut inom en snar framtid. Hur nära verkligheten det är vet jag inte, men det är ju alltid tillåtet att drömma.