Alla spelare verkar bojkotta någonting. Det finns de som bojkottar Nintendo för att de har så höga priser på spel och tillbehör, det finns de som bojkottar Epic Games Store för att det delvis ägs av ett kinesiskt företag, det finns de som bojkottar SNK:s spel för att företaget ägs av en prins tillhörande det diktatoriska Saudiarabien, och det finns de som bojkottar allt som har med Disney att göra för att de är för stora och äger allting. Idag berättar Martin om de tio spelrelaterade bojkotter som han själv håller hårdast på.

Innan vi startar ska vi först etablera några regler. Jag har inte inkluderat saker som jag inte spelat av den enkla anledningen att jag är ointresserad av dem, som t. ex. Battle Royal-spel. Jag har alltså bara med saker som jag tror att jag skulle uppskatta – om omständigheterna kring dem var annorlunda. Jag har heller inte tagit med enskilda personer, då jag inte tror på att bojkotta enskilda människor, utan jag bojkottar bara företag, genrer och företeelser.

Då kör vi!

MMO-spel

World of Warcraft är det spel jag älskar mest utan att ha spelat en minut av det. Jag tycker det är jättekul att läsa om folks äventyr i spelet, och jag har en hel bunt av World of Warcraft-tidningar som jag tar fram när jag mår lite dåligt och vill bli på gott humör igen. Men trots det har jag varken testat det eller något annat MMORPG. Inte ens Destiny har jag gett mig på, trots att jag älskar Halo-serien.

Förklaringen är helt enkelt tid. Jag vill inte spela något enskilt spel som tar upp all min tid och tar död på allt annat spelade. Så anledningen till att jag aldrig testat ett MMORPG är också anledningen till att jag aldrig har testat droger: jag vill helt enkelt inte fastna. Man skulle kunna argumentera för att det här tekniskt sett inte är en bojkott, utan snarare en form av självförsvar som gör att jag håller mig borta från dessa spel.

Beta och Early Access

Att vara först är en stark drivkraft i spelvärlden. Många köper sina spel på dag ett, och betalar ibland till och med extra för att få spela spelen några dagar före alla andra. Det finns även många chanser att spela spel redan innan de är klara i form av betor och Early Access.

VAD SOM MER KÄNNETECKNAR MARTINS SPELARPERSONA KAN DU LÄSA HÄR: Martins sju spelarkännetecken

Jag har aldrig spelat något spel i Early Access. Jag förstår tjusningen i att vara med och ge feedback och påverka skapandet av spelet, men det har aldrig intresserat mig att spela halvfärdiga spel som buggar sig, saknar funktioner och har sig. Däremot har jag tidigare varit mycket positiv till betor, då det känns rimligt att vara med och hjälpa till med att testa hur ett spel fungerar online i praktiken när massor av spelare släpps in och ska använda spelet tillsammans. Men om Early Access är alldeles för tidigt för mig är de flesta betor de senaste åren alldeles för sent. Dessa betor är mindre ett sätt för spelmakarna att testa hur sina spel fungerar i praktiken och mer en form av dåligt förklädda, tidsbegränsade demos, där ingen feedback som spelarna ger hinner göra någon nytta innan spelet släpps.

Och nej, jag är inte intresserad av att spela demos heller. Jag köper hellre ett spel och blir missnöjd med det, än spelar en demo som visar sig vara helt missvisande för hur spelet kommer att vara i sin helhet.

Electronic Arts

Mellan åren 2008 och 2012 var Electronic Arts ett fantastiskt företag. De släppte helt nya spännande spel som Mirror’s Edge, Dead Space och Dragon Age. De släppte mästerverk som Mass Effect 2. De revolutionerade sportgenren med spel som NHL 09 och Skate-serien. EA var ett riktigt spännande företag som bara levererade och levererade.

Sedan gick allt åt helvete. I och med Mass Effect 3 slutade man att släppa intressanta, nyskapande spel och satsade istället allt på mikrotransaktioner, onlinepass, DLC, Ultimate Team, pay-to win, loot-boxar, och allt annat gissel som speldjävulen hittat på de senaste tio åren.

Min ovilja mot EA är förmodligen den starkaste på hela listan, men samtidigt har jag väldigt svårt att följa min egen bojkott här. Det började rätt bra med att jag köpte deras sportspel begagnade för att slippa ge pengar direkt till EA. Men det senaste två åren har jag spelat The Sims 4 med fler expansioner än vad som är nyttigt och dessutom har jag testat självaste djävulsspelet Star Wars: Battlefront II, efter att jag fick det via både Playstation Plus och Epic Games Store. Lägg till att EA Play numera ingår i Xbox Game Pass, en tjänst jag naturligtvis skaffade när jag köpte en Xbox Series X i förra veckan. Men snart kommer ju spel som Mass Effect Legendary Edition, Need for Speed, NHL och Mass Effect 4 att se dagens ljus, och det är bara att inse att det här är en bojkott som fungerar bättre på papperet än i praktiken.

Xbox One

Den här maskinen borde egentligen ha plockats bort från min lista över bojkotter nu när Xbox Series X har ersatt den som Microsofts aktuella maskin. Nu har jag till och med köpt en Xbox Series X och på den kan jag ju spela alla Xbox One-spel inklusive Forza Horizon 2 och Halo 5: Guardians som jag redan njutit av. Men jag låter Xbox One vara med för jag vill ge den här maskinen ett värdigt avsked. Ni som följt mitt bloggande kan säkert den här berättelsen vid det här laget: hur jag köpte en original-Xbox för Halo och en Xbox 360 för Halo 3 och hur jag hade kungligt kul med båda dessa maskiner, och det fanns inte en tanke på att jag inte skulle köpa en Xbox One, men så släpptes Halo 5 utan split-screen co-op för två spelare och därmed blev det ingen maskin för mig.

MER OM GAME PASS: Prisvärt även om du aldrig använder det

Men nu sitter jag här med en Xbox Series X och ett brett utbud av Xbox Game Pass-spel, inklusive Forza Horizon 5 som var det första spelet jag köpte när jag kom hem från sjukhuset. Så vi plockar bort Xbox-ettan från listan och låter den hamna i samma hög som Wii U och alla andra maskiner som jag heller aldrig köpte när det begav sig.

Spel med loot-boxar

Loot-lådor som man inte behöver betala för men som man låser upp genom att faktiskt spela spelet är något av det bästa jag vet i spel. Att öppna en kista djupt nere i en fängelsehåla eller öppna ett inslaget paket efter avklarat uppdrag utan att veta vad man kommer att få kan vara otroligt spännande! För att inte tala om hur kul det är att snurra på lyckohjulet i Forza Horizon-spelen! Men loot-boxar som man måste betala för är rena döden.

”Jo men, det är ju bara kosmetiska saker,” säger någon. ”Du kan låsa upp allting genom att spela spelet,” säger någon annan. Jo visst, men hade inte spelet varit mer spännande och motiverande att spela om man fick den där röda rustningen som belöning för att man faktiskt klarade ett uppdrag, snarare än att man betalar 40 kronor för en låda där rustningen – kanske – kan finnas? Och visst, du kan låsa upp allting du vill ha utan att betala en krona extra, om du lägger ner minst 3000 timmar på spelet.

Loot-boxar som man betalar för verkar dock vara på väg bort. Men oavsett tänker jag inte spela de spelen.

Mobilspel

Jag har aldrig spelat ett mobilspel i hela mitt liv. Jag har aldrig haft något intresse för att spela på en mobil. Jag vill ha en handkontroll i händerna eller en arkadsticka i famnen. Lägg till att de flesta stora mobilspel genom åren har varit free-to-play och har mikrotransaktioner och loot-boxar och hela köret, och jag spelar hellre på min Nintendo Switch än på min mobil när jag vill spela hopsjunken i solstolen, tack så mycket.

Instagram och Facebook

Jag vet att mycket av speldebatten sker på Facebook och Instagram, men jag har aldrig haft något Facebook-konto eller något Instagram-konto. Facebook, eller Meta som de heter nu, har redan från början verkat vara ett suspekt företag. Alla skandaler man läst i tidningarna genom åren om bristande säkerhet, rasistiska diskussionsgrupper och fusk i politiska val har inte direkt ändrat på den åsikten. Jag hade inte köpt någon smartphone ännu när Instagram slog igenom och missade därför det tåget lite. Men som konstnär är det framför allt Instragrams och Facebook föråldrade – eller ska vi säga amerikanska – syn på nakenhet som fäller avgörandet för mig. För mig är nakenhet inom konsten lika naturligt som påklädda människor inom konsten, och att låta en moral som är så väldigt begränsad av en specifik tid och ett specifikt rum stå över den konstnärliga friheten är ingenting jag kan stödja.

Man kan förbjuda pornografi på en sida och samtidigt tillåta konstnärliga nakenbilder, det är inget problem. Det är trots allt inte särskilt svårt att skilja en pornografisk bild från en konstnärlig nakenbild. Man kan också sätta upp olika former av varningar för känsligt innehåll. Det kanske är för att jag jobbat på museum och är van med att hantera konstverk med nakna människor, men jag har alltid tyckt att finstämda nakenstudier är betydligt mer safe for work än vad sexualiserade och påträngande bikinibilder och porriga underklädesbilder är. Twitter tillåter nakenbilder, men jag såg inte en enda nakenbild på flera år, trots att jag använde det nästan varenda dag. Så det är inte så att man riskerar att dränkas i nakenbilder på Twitter direkt heller.

FLER LISTOR: Åtta spelserier till som behöver en ny chans

Jag är dock ingen rabiat motståndare till Instagram på något sätt – jag tycker mest att appen är löjlig – och jag har hjälpt till att uppdatera Player 1:s Instagram-konto i omgångar, men något eget konto tänker jag inte skaffa. Haveriet som är Facebook har jag däremot alltid hållit mig så lång bort ifrån som det bara går. Jag är också otroligt glad att integrationen med sociala medier tagit ett steg tillbaka i dagens spel och konsoler.

Free-to-play

Det började på mobilerna och Facebook, och sedan spred sig eländet även till konsolerna. I ärlighetens namn finns det mycket som är bra med spel som är gratis att spela, i alla fall om vi håller oss till multiplayerspel. Så länge gratis multiplayerspel bara håller en tillräcklig hög kvalitét kan det snabbt skapas en stor spelarbas, något som är helt avgörande för ett onlinemultiplayerspel överhuvudtaget ska kunna överleva. Problemen är dock betydande. Det största problemet av alla är förstås att free-to-play-spel inte är konstruerade för att vara roliga utan att man ska betala så mycket och så ofta som möjligt. Själva spelmekaniken är frammejslad för att sätta spelaren i situationer där den ska vara villig att öppna plånboken. Att spela ett free-to-play spel känns som att vara en försökskanin i ett socialt experiment, där forskarna försöker lista ut hur de via olika former av psykologiska fällor ska lura mig att betala så mycket som möjligt.

Märk väl att jag inte har något emot det vi på 90-talat kallade för shareware-spel: det vill säga att första episoden av ett spel är gratis och sedan får du betala för de fyra efterföljande. Det är ett alldeles utmärkt sätt att göra affärer på tycker jag. Spel som hela tiden försöker nafsa på min plånbok klarar jag mig utan dock.

Fullprisspel som egentligen är free-to-play

Vad är det som värre än free-to-play? Vad sägs som free-to-play-spel som förutom att försöka skinna mig på pengar dessutom säljs till fullpris! De senaste åren har vi råkat ut för spel som WWE 2K Battlegrounds och Rocket Arena, som är nedsudlade med mikrotransaktioner och ändå såldes för 400 kronor när de släpptes. Hela poängen med att betala flera hundra kronor för ett spel är förstås att slippa allt vad mikrotransaktioner heter, och när spelföretagen både vill äta kakan och ha den kvar, så får de varken kakan eller något annat från mig i alla fall.

Apple

Jag har aldrig ägt en Apple-produkt och kommer förmodligen aldrig att göra det i framtiden heller. Företagets halva monopol på mobilmarknaden känns allt annat än sunt, och deras regler för vad som får släppas på deras maskiner är helt uppåt väggarna.

Först och främst har vi den obehagliga nakenskräcken igen – man har till och med varit inne och ändrat och censurerat i seriösa seriealbum (!) – men man har dessutom helt andra regler för spel än man har för andra former av media. Man blir paff när man läser om spelskapare som fått sina spel indragna för att de skildrar politiska konflikter, varpå Apple replikerar att vederbörande får skriva en sång eller göra en film istället, men ett spel om verkliga händelser ska du inte göra. Apple är ett företag som definitivt inte ska ha 30 procent av mina pengar.

Nu kanske någon tycker att jag är skenhelig då jag inte också bojkottar Playstation, trots att även de för ett par år sedan anammade en oprovocerat sträng moral gällande nakenhet och sex i sina spel. Varför är inte Playstation med på listan? På det kan jag bara svara att det tyvärr är enklare att bojkotta något man aldrig använt förut, än att bojkotta något man använt i 15 års tid. Samma sak gäller Twitter. Hade jag inte använt Twitter tidigare hade jag säkerligen bojkottat det för att de inte stängde av Donald Trumps konto för flera år sedan när han höll på som värst, trots att människan inte bara ständigt bröt mot all god mänsklig sed men även mot Twitters egna regler om och om igen utan att bli straffad. Men nu har jag haft Twitter i över tio år, och har använt det nästan varenda dag under denna tid, och då är det inte lika lätt att få tummen ur och bojkotta det än att bojkotta något jag aldrig använt tidigare. Så är det tyvärr.

Där har vi det: mina tio spelrelaterade bojkotter. Vad bojkottar du?