”När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt.”

Så lyder de berömda introducerande orden i Franz Kafkas Förvandlingen (Metamorphosis). Berättelsen om Gregor Samsa som förvandlas till något helt främmande och med tiden blir utstött av familj och vänner på grund av hur främmande han har blivit. I en kort men söt odyssé får vi smaka på det vi ser som självklart men ur ett nytt och absurt synsätt. Ett kafkaeskt äventyr med ett bittert eller bitterljuvt slut. Det är handlingen i vår pjäs, det som kommer utspelas framför oss, men denna gången får vi vara med, det är vi som är främlingen.

Joseph K från Gregors nya perspektiv.

Precis som Gregor Samsa vaknar vi sett ur hans ögon i sängen efter en blöt kväll ute. Huvudvärken lindras inte då både han själv och omgivningen börjar förändras så fort han går utanför dörren. Bilder förvrängs och ansikten han en gång kände igen får flugögon och beter sig som en skalbagges. Var kommer bilderna ifrån, jag minns inte dessa? Möblerna blir större och större. Är detta ett spratt från min vän Joseph K? Gregors inre röst förvrängs och han börjar prata sladdrigt, väsigt tills man inte längre kan urskilja ord. En utomkroppslig röst lyder ”Kom till Tornet och jobba, här kan du inom fem års tid förtjäna att bli människa igen”. Och som Gregor är det nu ditt mål att ta dig till Tornet och leta efter lösningen.

ETT RIMLIGARE NARRATIV: Tell Me Why

Till en början får du i spelet smaka på hur ditt nya liv som insekt är. Du är liten men lättare. Det tar eoner av tid att ta dig från A till B men du får se sånt som vore osynligt för ditt människoöga. Första riktiga magsmällen från utvecklarna kommer då du hamnar i samma rum som din kamrat Joseph K (huvudkaraktären från Kafkas Processen). Han håller på att arresteras av två poliser som vägrar förklara situationen för honom, något som är direkt taget från boken Processen.

Liknelsen med Joseph K’s liv och Gregors egna blir mer påtagligt när han närmar sig Tornet och en insekt ber om hans identifikation. Absurditeten att insekten Gregor skulle ha ID på sig speglar Joseph K’s oturliga öde med poliserna som anhållit honom tillsynes utan anledning. Referenser till Alice i Underlandet är också mångfaldiga. Från insekter som varnar dig om svamparnas påtagliga sporer till hela städer som verkar upp och nervända både i styre och arkitektur. Kafkas Förvandlingen var aldrig så värst absurd i sitt bildspråk utan mer ur ett människoöde-perspektiv. Här har utvecklarna lånat mer från Lewis Carroll för att göra Gregors nya värld mer vettig. Kafkas bittra realism blandar sig vackert med Lewis surrealism och skapar en ny värld som är magisk till ytan för oss åskådare, men som samtidigt är tragiskt familjär i vår dagliga kamp.

De tillber ljuset från växterna, vad tillber vi?

Förutom att vara en surrealistisk djupdykning i absurd byråkrati och arbetarkultur är Metamorphosis i grund och botten ett pussel/platform-spel med walking simulator-tendenser. Speciellt i den mening att man bara är i rent ytlig fara. Pusslen är ofta fysikbaserade och spelar på dina nya färdigheter och hinder som insekt. Som pussel i sig skulle jag kalla dem mediokra, de är vare sig nyskapande eller så värst stimulerande i de flesta fall, men njutningen kommer i vad det är du ska åstadkomma och inte hur du ska göra det.

Att få ett papper underskrivet blir en odyssé och att sätta på en projektor kräver din list och hjälp från världens minst sagt blasé invånare. Det påminner mig om när Alice kommer till tebjudningen och försöker få någon sorts svar från Hattmakaren eller Haren, ingen rim eller reson, inga klara mål. Och än en gång är detta spelets styrka; Joseph K har lika svårt som dig att få saker underskrivna eller att få svar medan ni metaforiskt går hand i hand genom handlingen. Något mer som är talande för spelets fokus är att om du råkar dö på något sätt börjar du om direkt från där du stod utan laddning eller några konsekvenser, det är tydligt att narrativet var det viktiga för utvecklarna när de gjorde spelet. Dialogen är otroligt fyndig, du kan aldrig förutsäga vad någon ska säga eller vad deras reaktioner ska vara. Det är samtidigt för verkliga och för obskyra dialoger men inte på ett dåligt sätt alls. Om du gillar filmskapare som David Lynch eller David Cronenberg kommer du känna dig hemma utan problem. Det är förvirrande men på det mest underhållande sättet du kan tänka dig.

FLER FRÄMMANDE PLATSER: Star Renegades

De få saker jag kan klaga på är tyvärr rent mekaniska. Ibland återupprepas dialog eller bryts mitt i en mening på grund av att någon annan ljudeffekt aktiveras. Grafiken kan vara buggig (pun not intended) och man vet aldrig riktigt vad man kan smälta igenom eller inte. Men på det stora hela tar det inte bort mycket från spelupplevelsen, även om spelet hade tjänat på en till genomgång eller en tid i någon slags beta. Spelet är också relativt kort. Jag kunde spela igenom det på tre till fyra timmar och då tog jag in omgivningarna och verkligen utforskade omgivningens alla vrår. Det får också representera varför det inte blir en 10/10. Handlingen och hur den hanteras är en 10/10 men hur spelet spelas är tyvärr mer intressant än roligt. Spelmekanikerna och perspektivet går bra ihop med handlingen men det finns inte riktigt nog i vad som presenteras för att göra det till ett fantastiskt spel eller en fantastisk ”film”.

Byråkrati i sin renaste representation; användbar men monolitisk.

Tänk om världen vore lika absurd om du vore en insekt som vore du människa. I en vacker kombination av Frans Kafka, Alice i Underlandet och en uppsjö inspiration från den litterära och filosofiska världen belyser Metamorphosis de inre mekanikerna hos ett rättssystem, sociala interaktioner och en kapitalism som alienerar oss från våra egna liv. Vinst och rättvisa blir arbiträra och godtyckliga ideal som vi använder oss av för att göra vårt samhälle och vardag på något sätt rimligare än den egentligen är. Vad som tappas bort eller som glöms bort, vad man förtjänar eller inte förtjänar. Om du helt plötsligt skulle vakna ur dina oroliga drömmar och finna dig liggandes i sängen förvandlad till en insekt för att sen falla ner ett kaninhål. Tänk om inte så mycket skulle förändras? Skulle det vara mer skrämmande än om det hade förändrats?