2 minuter lästid

Att lansera en så kallad ”hero shooter” i dessa tider är verkligen ett vågat beslut. För att ditt spel inte ska falla mellan de virtuella stolarna behöver du något extra, en hemlig ingrediens som snabbt kan fånga spelarens uppmärksamhet. Vid första anblick liknar Rocket Arena en jobbig lillebror som så gärna vill vara som sina äldre syskon. Det som möter mig först är Overwatch-liknande grafik, spexiga hjältar och tydliga free-to-play-tendenser, trots att spelet inte är kostnadsfritt. Ganska snart blir det dock tydligt vad som är spelets hemliga ingrediens, och det är sannerligen ett intressant val.

LÄS FLER RECENSIONER: West of Dead

I Rocket Arena tävlar spelare i lag om tre för att vinna matcher under olika spelregler. Jag tillåts välja mellan en färgglad samling hjältar som alla lägger krut på olika aspekter. Några är tyngre och slår hårdare medan andra är mer mobila. I slutändan kontrolleras dock hela ensemblen på liknande sätt och valet av karaktär baseras snarare på vem som har häftigast kläder och specialvapen.

När jag spelar sådana här spel brukar mitt tålamod få jobba rejält. Mina slöa reflexer leder ofta till att min hjälte ligger död innan jag hunnit registrera att det står en fiende framför mig. Det är här spelets speciella ingrediens kommer in i bilden. Likt de kaotiska striderna i Super Smash Bros. tar kampen i Rocket Arena inte slut så fort jag blir attackerad. När jag tar skada börjar istället en mätare fyllas upp. Ju mer välfylld mätaren blir, desto större är risken att jag kastas ut från arenans gränser, och det är först då min karaktär tvingas kasta in handduken. Visst låter det bekant?

Konceptet där jag inte har förlorat förrän jag lämnat den inhägnade banan, som spelet kallar för ”knockout”, är en frisk fläkt och gör omgående spelet betydligt mer intressant. Spellägen där jag endast ombeds attackera motståndarlaget för att få så många knockouts som möjligt liknar mest en 3D-version av Super Smash medan spelsätt som påminner om ”Capture the Flag” eller ”Search and Destroy” uppmuntrar till mer fantasifulla strategier. Framförallt tillåts jag som spelare testa mer vågade tillvägagångssätt då jag har råd att bli träffad ett par, tre gånger innan det är kört. Något jag inte hade fått chansen att göra i en vanlig shooter.

Knockout-konceptet tillsammans med det färgglada krigandet leder till en i många stunder trivsam multiplayer-upplevelse, och det betyder en hel del när det kommer från en som vanligen håller säkerhetsavstånd till online-skjutspel. Därför är det lite trist att spelet lämnar en aningen bitter eftersmak på grund av alla uppenbara försök att komma åt min plånbok. Om ett spel är gratis att ladda hem kommer ni aldrig höra mig gnälla om några mikrotransaktioner, men när Rocket Arena i skrivande stund kostar cirka 400 kronor att köpa känns det lustigt att spelets många köpmöjligheter är så pass framstående. Hade jag inte vetat bättre hade jag varit övertygad om att det var free-to-play.

LÄS MER: Radical Rabbit Stew

Dessa tråkiga tendenser till trots är Rocket Arena ett spännande äventyr. Istället för att göra exakt samma sak som många andra i den populära genren har spelet hittat sin egen grej, vilket är en twist som jag och säkerligen många andra finner tilltalande. Med tanke på sin välbekanta visuella stil och tendensen att ofta be om pengar liknar Rocket Arena fortfarande en jobbig lillebror, men killen har åtminstone hittat sin egen coola stil.