Snart lyfter den. Fläktarna går på högvarv och jag skulle inte vara förvånad om det har bränts in en stor svart fyrkant i vår TV-möbel. Horizon Zero Dawn, Spider-Man: Miles Morales och The Last of Us Part II pressar ur det absolut sista ur gamla bettan. Den sjunger på sista strofen och det börjar bli dags att säga hej då.

När jag köpte min Playstation 4 Slim för nedsatt pris på CDON i februari 2017 var jag fullt medveten om att konsolen redan då varit med i gemet ett antal år. Men jag var alldeles för sugen på att ha en kombinerad TV-spelskonsol och mediamaskin i vardagsrummet för att inte slå till. Först och främst ville jag nämligen ha ett smidigt sätt att titta på Netflix, HBO och bluray utan att behöva blanda in laptops och HDMI-kablar tvärs över vardagsrumsgolvet. Själva spelen kom lite i andra hand, även om de såklart också spelade sin roll i mitt beslut.

Jag har i princip ända sen tidiga tonår primärt varit en PC-spelare (innan dess var det Nintendo som höll ställningarna i barndomshemmet). Därav att jag valde just en PS4 och inte en Xbox One. Eftersom jag redan hade möjlighet att spela merparten av alla tillgängliga Xbox-spel på PC såg jag ingen anledning att köpa ännu en Microsoft-plattform. Jag var dessutom mycket mer sugen på i första hand Naughty Dogs Playstation-exklusiva titlar, så det var egentligen ingen tvekan om saken.

Precis som varit min intention blev PS4:n i första hand en streamingplattform för film och TV-serier. Spel hade jag redan en oöverkomlig hög av på Steam, så det gick ingen nöd på mig. Men så småningom kunde jag ändå inte låta bli att plocka hem The Nathan Drake Collection (med Uncharted 1-3) och fick The Last of Us bestämt tryckt i handen av en studiekamrat. Sakta men säkert började jag fingra på Dualshocken allt oftare, och när jag sällade mig till Player 1-redaktionen hösten 2018 fick jag av någon konstig anledning en strid ström recensionsspel till just min Sony-konsol.

Nu står vi här, det är nästan exakt fyra år sedan jag anslöt mig till team Sony, och jag har redan börjat spara för ett planerat köp av deras femte konsol till sommaren (förutsatt att fler spelapparater kommer ha tillgängliggjorts då). Näst intill alla PS4-exklusiva titlar som fångat min blick under dessa år har avverkats, och nu blickar jag mot det som hägrar vid horisonten. Om någon hade sagt till mig under hösten 2016 att jag skulle komma att bli något av en PS4-vurmare hade jag skrattat bort det och troligen dragit något trött skämt om ”PC master race”. Men även om jag klev på tåget sent är jag nu här för att stanna och ser fram emot att tas med på många fler fantastiska äventyr i och med en helt ny konsolgeneration.