För några veckor sedan skrev jag i vår nya artikelserie att jag var väldigt taggad på spelet Lost Soul Aside och som tur var fick jag dessutom chansen att spela det å sajtens vägnar. Lost Soul Aside har faktiskt en ganska så intressant bakgrund och jag tycker det är fantastiskt hur indiespel och spelidéer kan plockas upp av större företag för att få den där lilla knuffen de behöver för att kunna bli till. Det tar tid och pengar att skapa spel, särskilt när man är en liten studio eller kanske till och med bara en person. Trots det har vi den senaste tiden sett helt otroliga indiespel komma ut vilket såklart är fantastiskt.

Resan för Lost Soul Aside började runt 2014 när en viss Yang Bing nyligen hade avslutat sina studier. Det tog honom två år innan han publicerade den allra första trailern för spelet på sin Youtube-kanal. Idag har den trailern cirka 4.1 miljoner visningar och redan sex månader efter att videon publicerats fick ingen mindre än Sony upp ögonen för spelet. De föreslog ett partnerskap och erbjöd Yang Bing hjälp med att fortsätta skapa spelet.

Yang Bing var med och startade studion Ultizero Games som också blev huvudsaklig utvecklare för spelet med Sony som utgivare. Lost Soul Aside var också med att kickstarta Playstations Hero Project, ett initiativ som hjälper spelutvecklare i underrepresenterade delar av världen där det kan vara svårt att få en plattform eller få stöd för spelproduktion. Länder som Kina och Indien har avdelningar och under 2024 jobbade Sony med så kallade Hero Projects i Nordafrika och Mellanöstern.

Det skulle dock ta några år till med en del upp- och nedgångar innan spelet till slut var färdigt. Detta berodde bland annat på att Yang Bing fortfarande var ung och inte hade någon erfarenhet av att hantera projekt av den här storleken, men med lite hjälp från Sony hamnande projektet på banan igen och fick ett publiceringsdatum under sensommaren 2025.

Lost Soul Aside utspelar sig efter att konflikten mellan de fiktiva Empire of Celestria och Kingdom of Frosthold lämnat efter sig en instabil vardag finner huvudkaraktären Kaser och hans lillasyster Louisa inget annat val än att gå med i motståndsrörelsen Glimmer. Det tidigare nämnda imperiets seger i konflikten resulterade i ett härskardöme som brutalt utnyttjar och förtrycker befolkningen som blev kvar. Glimmer gör därför allt för att föröka få civila att stå upp mot den nya kejsaren och hans arme. Planen var att sabotera en festival som skulle hylla Imperiet men det slutar med att en okänd armé av varelser attackerar allt och alla. I tumultet så tappar Kaser bort sig från Louisa och när han försöker hitta henne rämnar marken under honom och han faller ner i avgrunden. Det visar sig att under staden finns det ett jättestort laboratorium och i det här laboratoriet hittar Kaser Lord Arena, en sarkastisk drakliknade varelse som slår sig samman med Kaser, vare sig han vill eller inte.

Arena förklarar för Kaser att varelserna som invaderat hans dimension kallas för Vodrax och att Arena själv är en dessa varelser, men lite annorlunda. Arena berättar att han varit inspärrad i flera hundra år och att han inte riktigt vet vad det är som händer. Han berättar att Vodrax brukade vara ett fredligt, vandrade folk men att han misstänker vem det är som kan ligga bakom det här. Tillsammans med Arenas krafter lyckas de två ta sig tillbaka till ytan för att hitta Louisa, men det är försent. Dessa fotsoldater Vodrax kan beslagta själar och innan Kaser hinner fram till Louisa har hennes själ tagits ifrån henne. Kaser svär därför att han ska ta tillbaka den till varje pris och ger sig av med Arena för en själasökande räddningsaktion.

Det går inte att undgå att se att Lost Soul Aside är inspirerat av bland annat Final Fantasy, något som Yang Bing själv sagt. Det var något jag reagerade på när jag spelade men absolut inget som påverkar spelet negativt. Jag gillar ju Final Fantasy, även om de senaste spelen kanske inte varit de starkaste i serien i mitt tycke. Andra spelserier som också varit inspirationskällor är Bayonetta och Davil May Cry vilket jag också märker av när det kommer till stridsmekaniken i spelet. Lost Soul Aside är en slags blandning av actionrollspel och plattformsspel, vilket för mig inte är någon vidare kombination. Jag älskar actionrollspel men jag är helt värdelös på plattformare. Lyckosamt nog är spelet extremt förlåtande och när jag misslyckas med ett landa på en plattform får jag bara försöka igen utan att bli bestraffad.

Tidigare nämnda Lord Arena ger vår hjälte Kaser sina krafter i form av ett närstridsvapen, vilket är ett bredsvärd till en början. Det finns också ett färdighetsträd där jag kan låsa upp nya attacker, förlänga min livmätare, bli allmänt starkare och så vidare. Arena har också specialattacker och en power up-form som ger Kaser extra styrka och attacker under en kort tid. Det finns också olika typer av av uppgraderingar till mina vapnen som jag kan blanda friskt med vad som passar min egen spelstil. Själv har jag en förmåga att slänga på det som ger mig mest skydd och sen får jag se vad som blir över. Det finns också andra uppgraderingar jag kan få som till exempel ger en högre chans att göra kritisk skada om jag uppfyller visa krav eller bara att jag helt enkelt slår hårdare.

Något som jag känner att jag måste påpeka dock är att även om jag tycker om spelet och jag tycker att det ser väldigt bra ut så drar grafiken ner helhetsintrycket något. Jag har spelat flera versioner av spelet tack vare diverse uppdateringar, och ännu fler verkar vara påväg, men när jag spelade så märktes det tydligt att det fanns en del visuella skavanker i animationen. En annan sak som sänker min upplevelse något är röstskådespeleriet som tyvärr inte är det starkaste. Det är dock inget mot själva skådespelarna utan kanske mer ett resultat av bristande regi. Timothy Sweeney som Lord Arena är fantastik, han är sarkastisk och samtidigt empatisk medan Kaser låter lite uttråkad mestadels av tiden.

Något som däremot förtjänar komplimanger är den övergripande visuella estetiken i spelet. Ja, hår och kläder glitchar lite men det betyder inte att det inte finns fantastiska designer i världen som Yang Bing skapat. Bakgrunder, plattformssektioner och karaktärsdesigner är helt otroliga. Några av mina favoriter är imperiets soldater. Deras hjälmar är så intressanta och hela grejen med ansikten på sidorna för att verkligen inge känslan av att alltid vara övervakad är genial. Jag vill även lyfta min favoritkaraktär Liana. Hon är den karaktär som agerar som sparpunkt, affär med mera. En bubblig tjej som dyker upp när du som mest behöver henne för att kunna spara, handla eller bara hänga. Hon är alltid positiv och bara allmänt glad över att se Kaser.

Jag kan förstå att det här spelet inte är för alla, men jag kan också tycka att många kanske är lite väl hårda mot det. Jag är alltid redo för ett narrativ som handlar om korrupta imperium och frihetskämpar. Det jag gillar är hur Kaser mesta av allt vill rädda sin lillasyster, den enda familj som han har kvar och hur allt annat bara råkar hända runt honom. Han var beredd på att göra allt ensam, att han fick en sarkastisk drakvoidrax som sin stridspartner var liksom inte planerat. Deras dynamik fungerar bra och Arena fungerar bra som brygga mellan Kaser (spelaren) och den nya värld och politik som Kaser inte vet något om, särskilt när det kommer till resande mellan dimensioner.

Kommer det vinna pris för årets bästa spel? Nej, men alla spel behöver inte göra det heller. Alla spel behöver inte vara revolutionerade för att vara roliga att spela. Jag tror att Yang Bing har lärt sig mycket tack vare att Sony gav honom chansen och den hjälp han behövde för att få möjligheten att förvekliga sitt spel. Jag ser därmed fram emot att se vad Yang Bing och Ultizero Games kan komma att göra i framtiden när första försöker trots allt blev såhär pass bra.