9 minuter lästid

På senare år har vi som spelar spel och även intresserar oss för deras skapandeprocess fått lära oss att det kanske inte alltid är guld och gröna skogar att jobba inom spelbranschen. Saker som orimliga crunchperioder och misogyn företagspolitik må vara koncentrerat till själva spelföretagen men det hindrar inte arbetsförhållandena från att vara undermåliga även för de som står utanför den huvudsakliga spelutvecklingen.

TIDIGARE I VECKAN SKREV VI MER OM ÄMNET: Eftertext förtjänar klartext

Alexander Katourgi, språkvetare och doktorand i svenska språket vid Lunds universitet, lät den 12:e april i år göra känt att han fått nog av att spelöversättare aldrig tycks få det erkännande de förtjänar. Alexander har själv arbetat som översättare i flera år och har erfarenhet av att översätta både spel, film och TV. Vi på Player 1 ville ge Alexander ytterligare utrymme att dela med sig av sina erfarenheter av översättningsbranschens bristfälliga arbetsförhållanden och valde därför att kontakta honom för en intervju. Här följer hans berättelse om hur det är att arbeta som spelöversättare:

Hur kommer det sig att du började jobba med översättning?

– Vid slutet på min kandidatutbildning i svenska började jag söka jobb och fick tips av en kompis om en annons där de sökte spelöversättare. Det låter ju väldigt roligt, tänkte jag. Jag har alltid gillat översättning även om jag inte insåg det förrän då. Jag har varit gamer längre än jag har varit språkvetare, och när jag var liten översatte jag spel åt mina syskon medan vi spelade.

Hur ser din arbetssituation ut just nu? Var har du anställning?

– Sen jag först blev anställd som översättare 2015 har jag hållit på med översättning i varierande utsträckning. I början hade jag det som heltidsjobb men nu är det mer en bisyssla. Jag har dock aldrig varit frilansare utan har hela tiden haft fast jobb på ett översättningsföretag som heter Play On Words, ett litet företag med åtta anställda.
– Mycket av jobbet sker hemifrån och består rent konkret av att hålla kontakt via i huvudsak Discord samt att hålla koll på inkorgen och ta sig an de uppdrag som trillar in.

Vilken typ av spel översätter du?

– Det är stort som smått, mestadels konsol men också lite PC och mobil. Exakt vad i själva spelen som ska översättas kan variera jättemycket. Ibland kan det också vara mindre uppdrag som att översätta säljtext till en spelbutik.

Hur går det till när du blir tilldelad ett uppdrag för att översätta ett spel?

– Det finns en viss kedja: först har vi kunden, d.v.s. spelutgivaren (ej utvecklaren), som skickar översättningsuppdraget till en lokaliseringsfirma som i sin tur skickar det till översättarfirmor. Vi på översättningsfirman har endast kontakt med närmsta ledet.
– För det mesta dimper uppdragen bara ner men vid större projekt förvarnas vi om att ett specifikt spel kommer släppas. Har vi översatt ett spel i en viss serie är chansen stor att vi även kommer få dess uppföljare.

Berätta om arbetsprocessen och dina förutsättningar när du ska översätta ett spel. När du får ett uppdrag, hur mycket är redan dikterat i den information du får från uppdragsgivaren?

– De direktiv jag får brukar kunna vara något i stil med: ”Här är de första 40 000 orden, översätt dem till om två veckor. Här är också några saker som kan vara bra att veta om projektet.” Hur mycket referensmaterial man får är väldigt blandat, väldigt olika från gång till gång.

Beror variationen på hur storskalig produktionen är eller vilken utgivaren ni har att göra med?

– Det är ganska slumpvis överhuvudtaget. Vi kan få olika AAA-spel från samma utgivare med helt olika förutsättningar.

Skulle du kunna ge några exempel på de speltitlar du har jobbat med?

– Det är ett stort antal men jag har översatt bl.a. Assassin’s Creed Syndicate, Far Cry Primal och Just Dance åt Ubisoft. Utöver det har jag översatt en hel del spel som jag inte får prata om.

Oberoende av hur längesen det var du jobbade på dessa?

– Ja, exakt.

Nu blir jag lite konfunderad. Stämmer det verkligen att du inte får nämna speltitlarna trots att många av produkterna är släppta sedan länge?

– Precis! Vi som översättare får varken nämna titlarna eller utgivarna och därtill får vi inte heller våra namn i eftertexterna. Ubisoft är i princip enda undantaget och de översätter knappt sina spel längre. Vid det här laget är jag bara införstådd i att det är så här det är. Sen händer det ju ibland att vi översättare faktiskt lyfter frågan om cred med kunden, men det leder aldrig någonvart.

Vad tror du resonemanget är bakom att översättarna inte får något omnämnande i eftertexterna?

– Jag förstår inte varför det är på det här viset. Spelutgivarna kan ju omöjligt förlora något på att ge cred till översättarna. Sett ur ett rent etiskt perspektiv är det förkastligt att inte kreditera någon för ett arbete de har utfört.
– Det är ju heller inte enbart att vi inte får något ordentligt erkännande, utan vi ges ju knappt ens ordentliga förutsättningar för att klara av jobbet. Man får ett manus, och i bästa fall får man bilder också. Vid två-tre tillfällen har jag haft den stora turen att få video. Men att faktiskt spela spelen är det inte tal om, trots att det skulle underlätta avsevärt om vi fick spela dem i samband med översättningen så att vi faktiskt ser vad det är vi jobbar med. Men det skulle ju såklart kräva mer tid och det vill kanske inte utgivarna betala bara för att få översättningen bättre.
– Nackdelen med att jobba med enbart bilder och video är att det inte kan täcka in allt i ett spel. Översätter man tv och film får man oftast hela bildmaterialet även om det inte är helt färdigt, exempelvis storyboard. Och en film är sällan mer än tre timmar lång, medan ett spel kan bli väldigt långt. Det innebär ju att vi sällan får allt nödvändigt material – och absolut inte hela materialet – vilket i sin tur kan skada översättningen.
– I vissa fall kan jag rentav känna att det är tur att jag inte syns i eftertexterna med tanke på alla småmissar som slinker igenom.

Du nämnde att du har jobbat med översättning av film och tv-serier. Hur ser eftertextsituationen ut i de fallen?

– Tv-serier har varierat lite till och från: ibland får man cred och ibland inte. I film får man i princip alltid cred. En skillnad är ju att när man översätter film och tv så är kunden i Sverige, medan spelutgivare sällan är svenska. Därför svarar de sistnämnda till exempel inte mot facket.

Vad är i övrigt skillnaderna och likheterna i förutsättningar och arbetssituation inom spelöversättning kontra film eller tv-serier?

– Förutsättningarna är överlag mycket sämre när det kommer till spel. Problemet är att spel är väldigt roligt att översätta, så jag har ju ganska kul ändå. Men sen finns ju där en massa brister som gör jobbet ganska mycket surare. Det är dels att man inte får tillgång till materialet, och dels att man varken får cred eller yppa någonting i efterhand om sitt deltagande i översättningsprocessen.
– Utöver det påverkas ju även vi av crunch. Det kan vara: ”Här får du 100 000 ord, du har en vecka, varsågod!” Nu överdriver jag, men det blir mycket mer att göra på mindre tid. Men det kan också vara att deadlines plötsligt tidigareläggs. Därtill kan stora ändringar ha skett i manuset så att flera av de redan översatta orden visar sig vara fel rent manusmässigt, eller att utvecklarna har gjort något annat fel i sin ände, och då måste detta översättas på nytt.

Hur kommer det sig att ditt Twitter-utspel blev just nu? Vad fick bägaren att rinna över?

– Det har ju sjudit ett tag. Redan när jag anställdes fick jag höra att jag inte kommer synas i eftertexterna. Det låter ju helt sjukt, tänkte jag, men jag är ju glad att jag har ett jobb där jag har ganska roligt så jag ska väl inte klaga. Någon gång har jag försökt att fråga mig fram om varför det är så här men ingen vet. Jag har ju bara direktkontakt med mina närmsta chefer och de har helt enkelt vidarebefordrat från start hur situationen ser ut med de kassa arbetsvillkor våra kunder har.
– De flesta håller nog med om att man ska ge cred till den som gör ett jobb men som spelöversättare får man inget erkännande. Hela den här grejen har fått mig att också fundera på vilka fler det är som är inblandade i spel men som inte får något erkännande.

Finns det inget avtal som skrivs när du tar dig an ett uppdrag där det stipuleras exakt vilka villkor som gäller?

– Jo, visst finns det avtal, men de är ju inte till vår fördel och går vi inte med på dem får vi inte jobbet heller, så vi är ju väldigt utsatta på det sättet.

Du nämnde tidigare att bristen på erkännande har tagits upp eller ifrågasatts av dig och dina kollegor. Vad har det gett för effekt?

– Det har ju hänt att det har tagits upp men det har som sagt inte lett någonvart. Det är i princip som att prata med en vägg. Men å andra sidan kanske man inte heller går till direkt attack för att man inte vill framställa sig i dålig dager och därmed riskera att försvaga kontakten med kunden.

För mig som under större delen av mitt liv har närt en liten dröm om att få jobba som översättare känns det lite snopet att få reda på att arbetsförhållandena inom branschen ser ut som de gör. Är det denna situation som ligger till grund för att du har valt att jobba med översättandet i allt mindre utsträckning, eller vad har fått dig att fatta det beslutet?

– Jag tycker jättemycket om att översätta, och det är därför jag har fortsatt göra det även fast jag haft ett annat jobb. Själva hantverket är väldigt roligt, men om man ger sig in i branschen bör man vara medveten om att arbetsvillkoren inte är de allra bästa. Gillar man att översätta och är bra på det så absolut, kör! Jag kan tänka mig att det också finns väldigt goda möjligheter att tjäna bra med pengar som frilansare, just eftersom man då kan ta på sig precis så många uppdrag som man mäktar med. Men i slutändan måste jag ändå säga att de dåliga sakerna med yrket har hjälpt mig i beslutet att göra översättandet till mer av en bisyssla.

Din långa erfarenhet av översättning har ju även gett frukt på annat håll. Jag tänker främst på din bok, Svenskan går bananer, som till viss del hjälpt till att synliggöra de bristfälliga förutsättningar som ges till översättare. Hur kommer det sig att du valde att skriva boken?

– Jag har under min tid som översättare publicerat olika fall av s.k. översättningssvenska på Twitter. ”Här är en dålig översättning, och så här tycker jag att det borde vara istället för att det ska låta som riktig svenska.” En förläggare som följde mig skrev så småningom till mig och frågade om jag inte ville skriva en bok om det här. Det låter ju kul, tänkte jag.
– Jag vill uppmana alla som är intresserade av språk i allmänhet och spelöversättning i synnerhet att läsa den!

 


Litet har hänt sen Alexander gjorde sin röst hörd på Twitter. I skrivande stund tycks spelöversättarnas otacksamma situation oförändrad. De jobbar på i det (förhoppningsvis något mindre) fördolda i fortsatt brist på en logisk förklaring till varför läget är som det är. Som Alexander säger är det en självklarhet att alla som arbetat för att ett kreativt verk ska kunna nå ut till så många som möjligt ska få sina insatser synliggjorda och erkända. I och med denna intervju hoppas vi på Player 1 att du som läsare har fått upp ögonen för översättningsbranschens minst sagt problematiska verklighet.

Boken Svenskan går bananer gavs ut september 2020 och har sedan dess fått övervägande god kritik från litteraturkritiker såväl som gamers, undertecknad inräknad. Avslutningsvis vill även jag i enighet med Alexander uppmana dig som är språk- och översättningsintresserad att ”få din kopia idag”, och därmed ges ytterligare inblick i spelöversättarens vardag.