När jag recenserade Undisputed Street Fighter kallade jag det ”en bok för fansen”. I så fall kan inte Street Fighter Compendium vara något annat än en bok för de allra mest inbitna fansen.

Författaren Trevor Esposito är noga med att direkt slå fast vad Street Fighter Compendium inte är: det är inte en art book, det är inte en spelmässig guide där man kan lära sig att bli bättre på spelen och det är inte en historiebok över Street Fighters e-sport-historia. Vad det är är en bok om spelen; när de kom ut, till vilka format de kom ut och vad som skiljer de olika versionerna åt. Och här blir det ingående, verkligen ingående: vill du veta vad som skiljer bakgrunderna i Amstrad-versionen av Street Fighter från bakgrunderna till Spectrum-versionen åt, så är det här boken för dig.

Det här blir naturligtvis vanvettigt nördigt. Är man inte ett Street Fighter-fan är det här inget man söker efter, och är man ett Street Fighter-fan kanske man hellre vill ha stora, flådiga bilder och smarta speltips än den underbart detaljerade informationen av alla versioner av samtliga Street Fighter-spel som man får här. Många versioner av spelen till hemdatorer är förstås svåra att få tag på och svåra att få igång idag, eller nerlagda och försvunna som många av mobilspelen är.

LÄS MER: Backspegeln: Street Fighter IV

Men att den här boken här inte skulle kunna vara något för alla är en sanning med modifikation. För det första har boken ett levande och lättsamt språk – på en nivå högt över vad den här typen av nördiga detaljböcker brukar ha. Boken innehåller inte många skämt, men de som finns är roliga. Till skillnad från många andra ”inofficiella”, fan-skapade böcker är det en fantastiskt snygg bok med ljuvlig redigering och massor av härliga bilder som alla har ett syfte och som faktiskt illustrerar det som de är meningen att de ska illustrera. Att jag inte hittade några stavfel eller faktafel, trots 250 tätskrivna sidor är ett annat mirakel. (Att boken släpptes 2020 gör förstås att den innehåller vissa ”fel” av typen ”den här fightern blev aldrig spelbar i något fler Street Fighter-spel”, fast figuren dök upp i sista säsongen av Street Fighter V eller i Street Fighter 6. Fast vi kan ju inte kräva att författaren ska ha Menats spåkula och förutse framtiden…)

Författaren ser också till att lätta upp stämningen med ett antal sidor om diverse kringprodukter, som filmer, soundtracks, art books och så vidare – sidor både är härliga att titta på och som innehåller vettiga åsikter om vad som är värt att köpa och inte. (Att han kallar SF25: The Art of Street Fighter ”likely the best artbook ever made” är förstås helt korrekt.) Han ser också helt apropå till att skohorna in storyn om Evo Moment 37 – för varför inte? Daigo Umeharas bravad måste ju vara med för att man ska förstå det stora intresset för Street Fighter som gjort den här boken möjlig.

En annan rolig sak är författaren, till skillnad från typ resten av världen, har en stor kärlek till Street Fighter EX-spelen. Speciellt i svensk spelmedia har de spelen räknas som Street Fighter-seriens svarta får, eller snarare behandlas som icke-existerande – så på något konstigt sätt är det upplyftande att se honom ge dem samma utrymme och kärlek som resten av spelen i serien. Att någon år 2020 sätter sig ner och spelar igenom Spectrum-versionen av Street Fighter II för att kunna skriva en bok om saken får förstås ett gamer-hjärta att slå hårdare slag.

Visst känner man sig lätt överväldigad efter att ha läst igenom hela boken, och om du inte alldeles nördigt intresserad av Street Fighter så finns det förstås vettigare böcker än den här att köpa, både vad gällande text och bilder. Men skulle en kompis eller det lokala biblioteket ha den så rekommenderar jag verkligen att du lånar den. För det finns mer underhållning och mer oviktig men intressant kunskap samlad i den här boken än vad man tror.

Boken finns att köpa på Amazon.se.