Etikettarkiv: Blizzard

Warcraft III: Reforged

Blizzards långtgående flaggskepp i Warcraft-serien fick sin start 1994 med Warcraft: Orcs and Humans. Snabbt året efter kom uppföljaren Tides of Darkness. Sen dröjde det till 2002 innan Warcraft 3: Reign of Chaos träffade marknaden som en käftsmäll från klar himmel (ja, det förtjänar två metaforer i en). Även om du inte har spelat Warcraft 3 har du sannerligen haft många timmar med någon av genrerna som spelet uppfann eller åtminstone populariserade. Tower Defence, Dota, League of Legends och säkert tusen andra hyllningar och kloner. WC3 kanske inte gjorde det först, men de gjorde det nog banne mig bäst. Realtidsstrategi och basbyggande, hjältar med rollspelselement, en handling av så episka proportioner att det numera finns sju (!) World of Warcraft expansioner.

Men vad hände med Warcraft-RTS-serien? Nu är det 18 år senare och det finns fortfarande inga tecken på ett Warcraft 4. Klart att Blizzard har bytt ut mycket personal, tjänat stora pengar på WoW och gjort helt rimliga uppföljare i Starcraft 2 och Diablo 3. Men vad har vi mer att vänta? Nu kommer då Warcraft 3: Reforged, en remastrad version av Reign of Chaos och expansionen The Frozen Throne. Stillar den hungern? Nej. Men vi tar det från början.

Warcraft 3 är ett realtidsstrategispel där målet mestadels går ut på att bygga upp en bas, en armé och sedan utrota fienden från kartan. Ibland ska du även skydda magiska artefakter mellan punkt a och punkt b, eller samla ihop magiska ädelstenar och forma en nyckel, men mestadels utrotandet. Spelat har fyra raser: människor, orker, odöda och nattalver. Alla raserna har sina skillnader men i grund och botten spelas de likadant med resurs- och enhetshantering som är det stora fokuset.

Handlingen tar dig över hela planeten Azeroth. Från de djupa skogarna där nattalverna obemärkt smyger runt på lätta fötter bland djur och fauna, till den kalla norden där bara död och odöda ting härjar. Handlingen tar dig igenom en ung prins fall från nåd och ett kungarikes undergång. En ung orks kall till att leda sitt förslavade folk över havet till en ny civilisation. Hur döda ting blir levande igen och demoners planer på erövring. Ett odödligt folk som blir dödligt, uppoffringar och en planets frälsning. Handlingen är lika delar fantasy som Shakespeare som Dungeons and Dragons, och den är alla delar fantastisk. Karaktärernas handlingar känns motiverade inte bara av öde utan även av logik. Det är få som gör förväntade misstag genom spelets gång. Saker följs upp flera månader efter de har hänt, karaktärer som du kanske redan glömt bort får huvudrollen och tar egna starka initiativ, motgångar till trots.

De säger att ögonen är fönstret till själen

Nu kommer mitt största problem vilket måste vara den ”uppdaterade” grafiken. Fråga er själva: Vad gör Blizzard-spel så långlivade? Ett av de största svaren för mig är den tidlösa konststilen som såg lika bra ut 2002 som nu. Men vad får vi i den här ”uppdaterade” versionen? Jo, något som hade varit standard att visa upp 2002. Det är för glansigt, saknar djup, det är bara yta som skiner. De har tagit ett steg tillbaka, eller ännu värre gått baklänges till något som ser ut som en tidig version av Everquest 2. Jag undrar om de som arbetat på Blizzard sakta men säkert har bytts ut de senaste 17 åren och att det inte är någon kvar som kan förklara varför man gjorde de val man gjorde. Begränsningarna av maskinvaran de hade då gjorde att de istället behövde vara kreativa. Det är inte förvånande för mig att Warcraft 3 eller Starcraft eller World Of Warcraft fortfarande spelas världen runt för det finns en tidlös kvalité hos alla de spelen. Att Blizzard själva inte kan se det problemet är minst sagt förbryllande för någon som mer eller mindre har varit med sen dag ett.

Jag medger såklart att grafik är något högst subjektivt och någon som är ny till spelet kanske har en helt annan uppfattning än mig. Miljöerna speciellt skulle nog de flesta WC3-purister erkänna ser bättre ut med med trovärdiga vatteneffekter och skuggning. Men jag undrar bara hur det här spelet kommer att åldras? Plast och glans har en tendens att bli väldigt utdaterat väldigt snabbt. Jag tänker på små kvalitetsförbättringar som Blizzard hade kunnat göra: mindre styltiga enhets-hitboxes, runda av ett hörn eller två på modellerna, kanske dra upp tempot en aning så att det möter dagens standard på tempo. Istället känner jag bara en stor likgiltighet när jag är klar med spelet.

Jag hade hellre spelat igenom den gamla versionen som, mer eller mindre, är exakt likadan men med all charm i världen. Spelmässigt är det likadant, men det är något som saknas som är svårt att sätta fingret på. Kalla det nostalgi, charm, syfte, tajming. Varför fick vi det här, och varför fick vi det nu? Det känns så hastigt och icke-hypat. När jag blundar hör jag många av de familjära rösterna, de som vågade vara lite töntiga och lite överdrivna, men när jag öppnar ögonen och ser jag bara plastiga mannekänger stirra tillbaka. Jag ville ha karisma och estetik, inte ha ett mer realistiskt spel, för realism har i slutändan inte något med Azeroth, eller Warcraft, att göra.

*Alla jämförelsebilder är tagna från Nick930’s youtubekanal. Se den här

Speciella stunder: Huset som aldrig byggdes i Forza Horizon 4

Oktober 2019 är en spelmånad jag sent kommer att glömma. När den nya säsongen i Overwatch började placerade spelet mig betydligt längre ner på online-rankingen än jag brukade spela. Detta trots att jag vann alla fem placeringsmatcherna. Så plötsligt fick jag spela i betydligt sämre lag än jag brukar. Bara att bita ihop och kämpa sig uppåt rankingen, tänkte jag. Varpå spelet började att disconnecta mig innan matcherna började och mellan ronderna. Så jag störtdök ännu längre ner på rankingen som straff. Då jag bara disconnectade innan matcher och mellan ronder så kunde det knappast vara mitt internet som krånglade, utan snarare någon bugg i spelet.

Jag kontaktade Blizzards support, men de hade bara tips i form av ”kolla ditt internet” att bidra med. Till slut lyckades jag lista ut att det var nätverksinställningarna i min Playstation 4 som hade ballat ur. Men Overwatch straffade mig inte bara för alla disconnects genom att jag sjönk på rankingen för mina ofrivilliga disconnects, jag fick dessutom under några dagar enbart spela i en form av icke-lag, där jag gissar att alla fuskare hamnar. Mina medspelare var helt ointresserade av att samarbeta för att vinna. De stannade kvar och sprang omkring i hemmabasen trots att matchen hade börjat eller hoppade av så fort motståndarlaget hade tagit ledningen. Jag var väldigt positiv när Blizzard lanserade Role Queue till spelet. Men nu blottlades problemet med att support, tank och DPS har var sitt eget rankingsystem i spelet. Hamnar du för långt ner på rankingen som support är det i princip omöjligt att ta sig upp igen, speciellt som du spelar som Mercy. För vad är det för mening med att vara support och hela eller boosta spelare som inte ens försöker spela för att vinna?

Det är alltid tufft när det går dåligt online, men det är extra tufft när man själv inte har någon del i det som gått snett. Trots att jag älskar Overwatch så orkade jag inte med att bli oskyldigt bestraffad längre, och jag gjorde vad man brukar göra när man vill slicka sina sår: jag sökte mig till en säker plats.

Du har förmodligen också ett sådant spel, en tryggt hamn dit man kan söka sig när man mår dåligt, en säker plats dit man alltid är välkommen. För min del är det spelet Forza Horizon 4. Det är en färgglatt spel, det är ett välkomnande spel, det finns alltid massor att göra, och man blir belönad för precis allting man tar sig till. Visst har även Forza Horizon 4 ställt till krångel ibland, framför allt är det spelets notoriskt opålitliga achievements som är boven. Ibland har jag inte fått achievements som jag faktiskt har uppfyllt och ibland har jag fått achievements för saker jag inte ens har gjort ännu. Även spelets veckouppdrag brukar kunna bjuda på strul ibland när de instruktioner som spelet ger dig inte stämmer med verkligheten. Men i det stora hela är inte Forza Horizon 4 mer buggigt än något annat storspel, snarare är det ett under av spelarvänlighet.

I våras blev Forza Horizon 4 det första fullprisspel som jag tagit alla achievements i, när jag uppnådde 2000/2000. Under sommaren lade spelmakarna lagt till ytterligare 750 poäng, så för att skölja den dåliga smaken av förnedringen i Overwatch ur munnen beslutade jag mig för att åter satsa på att ta alla achievements i Forza Horizon 4. Att uppnå 2750/2750. Det var dags att bli stolt över sig själv igen!

Jag vände mig direkt till spelets andra expansion, Lego Speed Champions, som stod för 500 av dessa nya poäng. Då jag bara hade testat den som hastigast i somras när den släpptes, så hade jag massor av skoj som väntade på mig med alla uppdrag som den nya Lego-dalen hade att erbjuda. För några timmar sken solen över mig och mitt spelande igen. Det skulle inte vara länge.

Upplägget i Lego Speed Champions är att genom att vinna lopp, utföra uppdrag och uppfylla prestationer så får du legobitar. När du har samlat nog många legobitar så kan du återvända till ditt legohus och bygga ut huset. Och varje gång du bygger ut huset så låser du upp nya uppdrag. Vilket förstås leder till ännu mer legobitar och ett ännu större hus. Och en och annan så hett eftertraktad achievement på vägen. Mitt problem? Hur många legobitar jag än samlade så vägrade någon att bygga på mitt hus.

Var det något jag hade missuppfattat? Jag försökte med allt för att få igång byggandet, men inget fungerade. När jag kollade Let’s Plays på Youtube såg jag att de andra spelarna bara behövde köra bilen till huset så började det byggas automatiskt. Men när jag kom till huset så hände ingenting. Verkligen ingenting. Jag kontaktade Forza-supporten och fick en lång lista på åtgärder, inklusive att avinstallera spelet och installera det igen. Jag testade allt. Ingenting hjälpte. Supporten tackade mig för att jag hade rapporterat buggen, och de lovade att göra allt vad de kunde för att åtgärda den. Sedan dess har ingenting hänt.

Så nu kan jag inte nå 2750/2750 i Forza Horizon 4, hur bra jag än spelar. Det är helt enkelt omöjligt, för de uppdrag som ger achievements låses inte upp om ingen bygger på huset. Så medan jag väntade på att Playground Games (kanske) fixar den förbaskade buggen, så fick jag vända mig till ett annat spel. Kanske skulle jag återvända till Overwatch trots allt?

Men innan jag hann återvända till Overwatch, så avslöjade Blizzard att de hatar demokrati och frihet och älskar diktaturer och förtryck, så allt mitt intresse för det spelet försvann. Men jag kände mig sugen att spela Super Smash Bros Ultimate igen. I somras blev jag tvungen att sluta spela det, då jag hade väldigt svårt att hitta några onlinematcher. Men det hade ju gått några månader sedan dess, kanske hade det blivit bättre nu? Spoiler: det hade det inte. Det var helt dött i onlineläget. Spelet hittar inga matcher alls. Jag kanske ska ta och kontakta Nintendos support? Kanske kan de hjälpa mig…

Speciella Stunder: Diablo 3 och romantik

Diablo 3 kom ut hösten 2013. Min man och jag hade spelat både Diablo och Diablo 2, och framför allt just tvåan hade vi spelat extra mycket tillsammans. Vi hade under det spelets gång upptäckt att vi har väldigt olika spelstilar. Han gillar att vara mitt i händelsernas centrum, att forcera sig framåt med brutal råstyrka och att hela tiden se vad nästa steg ska vara. Jag är en mer försiktig general som utforskar alla hörn och kanter, letar efter gömda kistor och är en taktiker. Summan av det hela var kanske ganska förusägbart. Han spelade krigare i Diablo medan jag intog rollen som rogue. När Diablo 2 kom spelade jag amazonen, trollkvinnan och, min favorit för spelet, lönnmördaren. Han spelade barbaren och, mer sällan, en necromancer.

FÖRRA VECKANS SPECIELLA STUND: Speciella stunder: Finalen som försvann i NHL 2001

Just den där hösten var det mycket resande för honom och mycket stanna hemma med vår lille son för mig. Båda två hade fått den där glåmiga uppsynen som småbarnsföräldrar har en tendens att få framåt höstkvisten. Allt rullade på och det var mycket som var grått utanför. Just kvällen ifråga var det en typiskt skånsk höstkväll. Mörkt, med piskande regn och ihållande blåst. Han hade varit borta hela veckan och kom nu hem, så pass sent att sonen redan låg och sov. I hallen inser han att det är mörkt i huset. Hemmet är försiktigt upplyst av några få stearinljus, och ganska tyst. Han letade sig igenom huset. Det fanns ingen i sovrummet, och ingen i köket. Väl framme i vardagsrummet hittade han äntligen mig. Det är uppdukat med hämtpizza och en flaska vin. Jag sitter med handkontrollen i högsta hugg. ”Vad händer?”, frågade han. ”Diablo 3 händer”, svarade jag glatt.

NÄSTA DIABLO PÅ HORISONTEN: Första gameplay-trailern för Diablo IV

Hela hösten hade vi nu ett gemensamt projekt. Vi skulle spöa odöda, utforska Sanctuary och befria folket. Den här gången var han tillbaka med barbaren medan jag njöt av att spela Demon Hunter. Våra olika spelstilar gjorde sig påminda ibland när han blev tokig på mitt kistöppnandet medan jag kunde reta mig på att han sprang iväg för fort framåt som den värsta Leeroy Jenkins. Det blev vår lilla stund tillsammans i en hektisk höst där man inte orkade göra mycket mer än att sitta i sofffan när kvällen väl kom och barnet var i säng.

Det finns inget jag mer kan rekommendera för alla spelande par därute än lite co-op tillsammans.

Checkpoint 13.10

Ännu en vecka har passerat och med den en rejäl dos spelrelaterade nyheter. Vår artikelserie Checkpoint är döpt efter sin motsvarighet i spelvärlden, där dina framsteg sparas innan du färdas vidare. En sparpunkt där vi tillsammans summerar spelveckan som gått och blickar framåt mot vad som komma skall, innan vi kastar oss vidare mot nya äventyr. Vi kommer ta en titt på vilka spel ni bör hålla lite extra koll på under veckan som kommer. Vi kommer belysa allt från roliga tweets till intressanta poddar och härliga påskägg. Allt detta och mycket mer, men först har det blivit dags för nyheter.


Playstation 5 släpps julen 2020
Konsolens existens var knappast någon hemlighet. Men nu är namn, lanseringsfönster såväl som inledande specifikationer avslöjade. Nästa spelkonsol från Sony kommer föga överraskande heta Playstation 5 och den kommer plockas upp i butikshyllorna lagom till julen 2020. Sony tog dessutom hjälp av Wired för att avslöja några intressanta detaljer kring konsolen. Bland annat kommer Playstation 5 släppas tillsammans med en sprillans ny handkontroll där haptisk feedback står i centrum. Dessutom kommer konsolen inkludera SSD-hårddiskar vilket ska reducera laddningstider ordentligt. Är ni hungriga efter fler detaljer kan ni klicka er in på vår Facebook-sida.

Playstation stoppar Facebook-integration i senaste uppdateringen
Vi fortsätter med några mindre glamourösa men likväl betydande Playstation-nyheter. I och med den senaste mjukvaran för Playstation 4 kommer användare inte längre kunna ta del av konsolens Facebook-integration. Detta meddelar Playstation själva via sin support-sida. I praktiken innebär detta att profilbilder från det sociala nätverket såväl som vänlistor med Facebook som gemensam nämnare kommer försvinna. Dessutom kommer det inte längre vara möjligt att dela troféer, skärmbilder eller videoklipp till Facebook. Exakt vad detta beror på är i nuläget oklart.

LÄS MER: Playstation – en konsol för sin tid

Watch Dogs inspirerar tv-serie för tonåringar
Ubisoft är inga nybörjare när det gäller att producera innehåll för tv-kanaler. Nu verkar det dessutom som om företagets Watch Dogs-serie inspirerat ett så kallat cybermysterium där en ”super hacker” löser diverse brott. Och som om inte detta var nog är även Adi Shankar (mest känd för Netflix-versionen av Castlevania) i full fart med Captain Laserhawk: A Blood Dragon Vibe, en animerad serie som baseras på den omtyckta Far Cry 3-expansionen Blood Dragon. Detta skriver Hollywood Reporter.

Helvetet får vänta – Doom Eternal försenas till nästa år
Doom Eternal var ursprungligen tänkt att utgöra ett av spelhöstens stora dragplåster, nu blir det inte riktigt så. Via en Twitter-uppdatering från utvecklarna id Software vet vi nu att det fartfyllda äventyret lanseras först den 20 mars nästa år. Detta innebär att spelet istället tar plats bland den välbefolkade våren. Anledningen sägs vara en önskan om att leverera en så polerad produkt som möjligt, vilket de flesta Doom-fans verkar ställa sig bakom.

Brain Training ska göra Switch-spelare smartare
För en tid sedan avslöjade Nintendo en hjärntränare för sina japanska kunder, nu är det även bekräftat när vi européer får ta del av Brain Training. Spelet, där din Switch förvandlas till en plats för logiskt tänkande och matematiska utmaningar, kommer lanseras den 3 januari nästa år. Detta skriver Eurogamer. Du ser en första trailer här nedan.

Dragon Age-författare utvecklar interaktiv musikal
David Gaider, mest känd för Dragon Age och Baldur’s Gate, och den tidigare Obsidian-designern Liam Esler har tillsammans bildat den narrativt inriktade studion Summerfall Studios. Nu vet vi dessutom att utvecklarna första projekt får en musikalisk underton i form av Chorus: An Adventure Musical. Tillsammans med den talangfulle kompositören Austin Wintory, spelrockstjärnan Troy Baker och den skönsjungande Laura Bailey ser detta ut att kunna bli något riktigt speciellt. Spelet sägs plocka inspiration från spel som Life is Strange och Dream Daddy medan de musikaliska influenserna plockats från bland annat musikalen Wicked. Spelets kommer innehålla de signifikativa dialogvalen och handlingen sägs utformas baserat på spelarens egna val. Du ser spelets premiärtrailer nedan.

Politisk tumult kring Blizzard
Under veckan har vi kunnat läsa om hur Blizzard stängde av samt konfiskerade prispengarna för världens bästa Hearthstone-spelare, Chung ”Blitzchung” Ng Wai, efter att denne uttalat sig om situationen mellan Hong Kong och Kina i samband med en direktsänd tävling. Ng Wai ska i samband med att tävlingen avslutats skanderat ”Befria Hong Kong, vår tids revolution!”, vilket fick Blizzard att agera. Nu har Blizzard själva uttalat sig om händelsen och menar att företagets relationer med Kina inte hade något med beslutet att göra utan att bestraffningen berodde på att Ng Wai helt enkelt bröt mot turneringens regler. Trots detta har Blizzard beslutat sig för att lämna tillbaka Ng Wais prispengar samt förkorta avstängningen från ett år till sex månader. Detta skriver FZ.

Mike Ybarra lämnar Xbox
Den långvariga Mike Ybarra avslöjade under veckan att han lämnar Microsoft efter 20 år inom företaget. Ybarra har under den senaste tiden kunnat betitla sig som ”Corporate Vice President of Gaming” men kommer nu ge sig ut på nya äventyr. I nuläget vet vi inte exakt vad dessa äventyr innebär, men Ybarra har lovat delge mer information inom kort.


Outer Wilds – 15 oktober
Ett av årets mest kritikerrosade spel släpps till ännu en plattform. Släpps nu till Playstation 4.

Overwatch: Legendary Edition – 15 oktober
Den populära lagskjutaren blir mobil. Släpps nu till Nintendo Switch.

The Witcher 3: Wild Hunt – Complete Edition – 15 oktober
Häxmästaren packar ihop och ger sig över till Nintendo-sidan. Släpps nu till Nintendo Switch.

HÅLL KOLL PÅ HÖSTENS SLÄPP: Lanseringslista 2019

Frostpunk: Console Edition – 18 oktober
Överlevnad möter strategispel. Släpps nu också till Playstation 4.

Return of the Obra Dinn – 18 oktober
Upptäck mysterierna ombord på skeppet Obra Dinn. Släpps nu till Playstation 4, Xbox One och Nintendo Switch.

Ring Fit Adventure – 18 oktober
Förvandla din spelkonsol till ett hemmagym. Släpps till Nintendo Switch.


Veckans portfölj
Vi är inte riktigt säkra angående nedanstående klipps ursprung, men den som är ansvarig bör sannerligen ge sig själv en stor klapp på axeln. Vi har hört om målsökande vapen i spel. Målsökande missiler är vardagsmat och även andra vapen av målsökande natur har dykt upp på senare tid. Något vi däremot aldrig stött på, fram tills nu, är en dödligt målsökande portfölj. Vi skulle kunna skriva rader om klippet, men gör dig istället en tjänst och tryck på play.

https://twitter.com/CreamyElephant/status/1182655843537477635?s=20

Veckans låtsaskonsoler
Veckans nyheter kring Playstation 5 var sannerligen spännande även om vi inte fick några visuella motsvarigheter för alla tekniska specifikationer. I ett sådant läge är det tur vi har internet. Folk runtom i världen har arbetat dag och natt för att plocka fram de mest överdrivna förslagen på hur Sonys nästa spelkonsol kommer att se ut. Vilken är din favorit?

Veckans PR
Nu har de gjort det igen. Spelvärlden innehåller verkligen en rad begåvade PR-hjältar som gör vad de kan för att hålla spelarnas ilska i schack när diverse tjänster slutar fungera. Denna veckan går utmärkelsen till männen och kvinnorna bakom Origins Twitter-konto. Istället för att förse sina kunder med de vanliga ursäktande raderna startade Origin-kontot flera parti Tre i rad för att fördriva tiden. Minst sagt briljant.

LÄS MER OM SPELTJÄNSTER: Fem anledningar till att Apple Arcade kommer lyckas

Det här för oss till slutet av veckans Checkpoint. Vi hoppas du tyckte det var intressant och dessutom blev lite klokare på kuppen. Tipsa oss gärna om nyheter och andra händelser via våra sociala medier eller i kommentarsfältet nedan. Tack för att du tog dig tid.

Checkpoint!

Role Queue – en renässans för Overwatch

Overwatch är över tre år gammalt nu men ännu händer det saker som förändrar spelet i grunden. Vad är då Role Queue – höstens stora nyhet i spelet? 

I Overwatch finns det tre olika typer av spelbara karaktärer: damage (offensiva karaktärer som gör mycket skada och som ofta är snabba), tank (vanligtvis stora och långsamma karaktärer som har mycket hälsa och som i många fall har sköldar att skydda sig själva och medspelarna med) och support (karaktärer som fokuserar på att hela de andra karaktärerna i laget).

Tidigare har de sex spelarna i varje lag fritt kunnat byta mellan alla karaktärerna inom alla de tre grupperna under varje match, men nu har Blizzard installerat Role Queue, vilket tvingar alla lag att spela 2-2-2, i spelet. Redan innan spelet söker efter en match väljer man om vill spela som damage, tank eller support, och sedan kan man bara byta karaktär inom den grupp man har valt under matchen. Det innebär alltså att alla lag i varje match numera alltid innehåller två DPS, två tank och två support.

Varför gör Role Queue en sådan stor skillnad hur spelet spelas? Jo, de flesta spelare vill spela som DPS, vilket betyder att tidigare var det inte ovanligt med lag med fem DPS plus en tank eller en support. Vilket gjorde det nära inpå omöjligt att vinna en match mot ett bättre balanserat lag, om inte DPS-spelarna var ovanligt skickliga och varken behövde helas eller få hjälp av tanks. Spoiler: det var de sällan. Dessutom kunde det hända saker som att alla DPS mitt i en rond insåg att ”fan, det behövs fler tanks i laget”, varpå alla byter till tanks och ännu mer förvirring uppstår, när det plötsligt finns en massa tanks i laget istället. Att det dessutom var tanks spelade av spelare som vanligtvis inte spelar som tanks gjorde inte saken bättre.

Enligt Blizzard själva lanserar man Role Queue ”to help ensure Overwatch matches continue to be fair and fun well into the future, and create an environment that fosters teamwork and encourages players to bring their very best to every match.” Man påpekar att det ofta är dålig stämning innan en match när alla sex spelarna försöker få ihop ett bra balanserat lag, eller helt struntar i detta. Enligt många spelare har Role Queue ankomst mer att göra med att den professionella ligan Overwatch League har blivit tråkig att titta på när alla proffslagen kör med samma taktik, snarare än att spelmakarna tänker på casual-spelare som jag. Då jag inte tittar på Overwatch League ska jag inte spekulera om hur Role Queue förändrar proffsens spelande, utan hålla mig till hur det förändrar, eller ska jag säga förbättrar, spelandet för en halvbra spelare som mig.

För det första är det mycket svårare att få enkla segrar i Quick Play numera. Förut kunde man möta ett lag med fem eller sex DPS och man kunde vinna genom att välja support och helt enkelt hela sitt lag till seger, men sådant händer inte längre när motståndarlaget alltid har två supports (och inte sällan seriösa sådana). Men å andra sidan slipper man att hamna på samma lag som fem DPS som springer runt som yra höns och förgäves jagar enkla kills. Quick Play har helt enkelt blivit mer seriöst och fokuserat än det var innan.

I det rankade läget Competitive Play är skillnaderna rent spelmässigt mindre, då spelarna redan innan var mer seriösa och tänkte mer på lagets uppbyggnad i det läget. Men för en person med koncentrationssvårigheter som jag, är det en fördel att inte längre behöva tänka på hela lagets uppbyggnad genom hela matchen. Nu vet jag att det är 2-2-2 som gäller och jag behöver inte tänka på att byta klass mitt i en match för att balansera laget. Jag behöver bara lista ut vilken roll har jag i laget i den här matchen som tank eller support, och om jag borde byta till en lämpligare support om jag spelar som support, eller en annan tank om jag spelar som tank.

Den stora förändringen i Competitive Play är att det numera finns tre olika rankingsystem – vart och ett för damage, tank och support – medan det tidigare bara finns ett enda. Det gör det mycket enklare att våga spela som en kategori man inte brukar spela som, då det inte påverkar rankingen i den kategori som man oftast spelar som. Jag brukade aldrig spela som DPS, inte ens i Quick Play, men nu vågar jag göra det. Det känns tryggare att våga spela som DPS nu när jag vet att jag inte kommer att hamna i samma lag som fem andra DPS som yrar runt och leker deatmmatch. Nu vet jag att jag alltid kommer att ha två supports som helar mig och två tanks att gömma mig bakom när det blir för hett.

En annan stor förändring är att det nu går mycket kortare tid att få igång en match när man spelar som support och tank. Förut kunde jag få vänta i ungefär 3-4 minuter på att få igång en match, men nu är det 20-30 sekunder som gäller. Det gör naturligtvis underverk för spelupplevelsen.

En annan fördel, som kommer av att de flesta vill spela som DPS, är att spelet börjat med belöningar – i form av lootboxar och guldmynt – till de som väljer support (och ibland tank). Vilket är riktigt kul för oss som framförallt spelar som support. Jag vet inte om det är något som de kommer att fortsätta med, eller något de bara kör så här i början, men det är härligt att bli belönad för något jag älskar att göra. En annan bra sak med Role Queue är att chansen är större att du får spela med just den karaktär du vill, för det finns bara en annan spelare som konkurrerar om kämparna inom samma klass. Så har du minst två kämpar som du vill spela med inom din valda klass är du helt säker att du får spela som någon av dem.

Som du märker är jag väldigt positiv till Role Queue. Det mest negativa för mig personligen, är att förr – när banan och spelläget först avslöjades och man först valde sin karaktär – så brukade jag spela som tanken Orisa på alla banor där man skulle anfalla med en payload eller försvara sig mot en payload, och som support i alla andra spellägen. Men det kan jag inte göra längre, när jag måste välja roll redan innan banan avslöjas. Men det har å andra sidan medfört att jag fått börja spela som tank och support i spellägen där jag inte brukade spela med dem förut, vilket har breddat mitt spelande.

En annan negativ sak är att vissa karaktärer har blivit alldeles för starka och andra alldeles för svaga i den nya ordningen, men det är något som Blizzard kommer att jobba på att fixa framöver förstås. Den svenska karaktären halv-supporten/halv-tanken Brigitte har redan gjorts om för att bli mera support och passa in i den nya ordningen, men hon har tyvärr blivit mycket tråkigare att spela som. Så jag hoppas att de justerar henne och gör henne roligare igen.

Det är alltid riskfyllt att bygga en profetia på en veckans spelade. I våras trodde jag att ankomsten av Festival Playlist skulle öka livslängden på Forza Horizon 4, varpå jag slutade att spela spelet. Men jag har svårt att tro att kortare väntetider och bättre balanserade lag kommer att få mig att lämna Overwatch.

Funderar du på att börja spela Overwatch, så är det ett utmärkt läge att göra det nu. Spelet känns mer välkomnande än någonsin. Att man som nykomling, eller casual-spelare, inte längre behöver tänka lika mycket på att bidra till hela lagets balans och utformning, utan bara behöver lista ut vilken funktion man har i laget och fokusera på att bidra med den funktionen är en stor fördel som gör spelet lättare att ta till sig och att älska.

Veckans spelmelodi: Diablo – Tristram

”Stay awhile and listen.”

1996 öppnades porten till självaste helvetet. I den lantliga byn Tristram bestämmer sig Kung Leoric för att uppföra en katedral ovanpå ruinerna av ett gammalt kloster som funnits där i alla tider. Klostret bär dock på en hemlighet. I många århundraden har det agerat väktare mot en uråldrig ondska, då en av helvetes tre herrar, Diablo är begravd under det. Under arbetets gång bryts de sigill som hitintills räddat världen från att störtas ner i avgrunden. Tristram överväldigas av horder av monster, och byborna kidnappas i nattetid. Någon måste rädda byn, och denna någon är såklart du.

FÖRRA VECKAN: Veckans spelmelodi: Assassin’s Creed II – Ezio’s Family

Tristram är själva basen för din hjälte, som kan vara en krigare, en tjuv eller en magiker. Det är här du startar. Det är också här du handlar, får sjukvård och får saker identifierade av Cain den Äldre. Det är också Tristram som är i fara. Om Tristram faller är det bara början på Diablos demoniska herravälde över hela världen. Tristram förekommer i både första spelet och dess efterföljare, som kom 2000. Först åtta år senare tillkännagjorde Blizzard att Diablo III var på väg och sedan dröjde det fyra långa år för hack-and-slash-fansen att äntligen få sätta sina gamer-klor i det tredje kapitlet av den demoniska sagan. Spelet var väl värt väntan och Diablo har blivit en av de mest ikoniska serierna. Med en melodi som matchar.

LÄS VÅR RECENSION AV SWITCH-VERSIONEN: Diablo III

Temat för Tristram har blivit ikoniskt. Det första ackordet är omisskännligt, skrivet av Matt Uelmen som förutom att vara spelmusikskompositör även jobbat som ljuddesigner för många av Blizzards produktioner. Det är ett vackert men vagt obehagligt ljud, skapat genom flera olika grepp. Gitarren som används är en tolvsträngad gitarr, och inte stämd på det vanliga sättet. Det skapar ett ljud som dels är helt unikt och dels har en klang som inte känns helt…rätt. Det bidrar till stämningen som man vill skapa, om att något är på tok i den till synes så lugna byn.

Det första ackordet ekar som i en gammal kyrka, det studsar fram och tillbaka, till en något dovare ton och ett brutet ackord. En ensam, sorgsen ton tar vid, en oboe som tonar in mellan gitarrackorden. Man kan se den ensamma vandraren som står vid skogsbrynet och titta ner på den olycksdrabbade byn. I ett snabbare parti ljusnar gitarrens ton och olycksbådande, mörka tromboner läggs för att landa vid en mörkare grundmelodi. Tankarna går nu tydligare mot ett skräckfilmstema, när musiken byter karaktär igen. Gitarrerna blir ännu ljusare och en lite luftig melodi lägger sig ovanpå. Dämpade strängar och fingerplockningstekniken gör att det låter drömskt. Du når fram till partier där gitarren blir ljusare igen och snabb, som om det vore en gitarrduell. Det lugnar sen ner sig och de mörka trombonerna återkommer. Musiken försvinner iväg och lämnar dig i mörkret, på väg ner i kryptan under Tristram.

ANALYS OCH TANKAR OM: Death Stranding

När Blizzard tillkännagjorde 2008 att Diablo III var på väg gjorde man det enda rätta. Man släckte ner i lokalen och lät den ensamma gitarren ljuda genom rummet. Publiken började jubla. När ett enda brutet ackord kan symbolisera något så påtagligt, då har kompositören verkligen lyckats med sitt uppdrag. En enkel, mjuk melodi har blivit signum för en serie av våldsamma spel som är fyllda till brädden av monster, odjur och demoner.

Orginalet.

Diablo III- tillkännagivandet på Blizzard Invitational 2008 i Paris.

Versionen från Diablo 2.

Cover av Super Guitar Bros.