Oktober 2019 är en spelmånad jag sent kommer att glömma. När den nya säsongen i Overwatch började placerade spelet mig betydligt längre ner på online-rankingen än jag brukade spela. Detta trots att jag vann alla fem placeringsmatcherna. Så plötsligt fick jag spela i betydligt sämre lag än jag brukar. Bara att bita ihop och kämpa sig uppåt rankingen, tänkte jag. Varpå spelet började att disconnecta mig innan matcherna började och mellan ronderna. Så jag störtdök ännu längre ner på rankingen som straff. Då jag bara disconnectade innan matcher och mellan ronder så kunde det knappast vara mitt internet som krånglade, utan snarare någon bugg i spelet.
Jag kontaktade Blizzards support, men de hade bara tips i form av ”kolla ditt internet” att bidra med. Till slut lyckades jag lista ut att det var nätverksinställningarna i min Playstation 4 som hade ballat ur. Men Overwatch straffade mig inte bara för alla disconnects genom att jag sjönk på rankingen för mina ofrivilliga disconnects, jag fick dessutom under några dagar enbart spela i en form av icke-lag, där jag gissar att alla fuskare hamnar. Mina medspelare var helt ointresserade av att samarbeta för att vinna. De stannade kvar och sprang omkring i hemmabasen trots att matchen hade börjat eller hoppade av så fort motståndarlaget hade tagit ledningen. Jag var väldigt positiv när Blizzard lanserade Role Queue till spelet. Men nu blottlades problemet med att support, tank och DPS har var sitt eget rankingsystem i spelet. Hamnar du för långt ner på rankingen som support är det i princip omöjligt att ta sig upp igen, speciellt som du spelar som Mercy. För vad är det för mening med att vara support och hela eller boosta spelare som inte ens försöker spela för att vinna?
Det är alltid tufft när det går dåligt online, men det är extra tufft när man själv inte har någon del i det som gått snett. Trots att jag älskar Overwatch så orkade jag inte med att bli oskyldigt bestraffad längre, och jag gjorde vad man brukar göra när man vill slicka sina sår: jag sökte mig till en säker plats.
Du har förmodligen också ett sådant spel, en tryggt hamn dit man kan söka sig när man mår dåligt, en säker plats dit man alltid är välkommen. För min del är det spelet Forza Horizon 4. Det är en färgglatt spel, det är ett välkomnande spel, det finns alltid massor att göra, och man blir belönad för precis allting man tar sig till. Visst har även Forza Horizon 4 ställt till krångel ibland, framför allt är det spelets notoriskt opålitliga achievements som är boven. Ibland har jag inte fått achievements som jag faktiskt har uppfyllt och ibland har jag fått achievements för saker jag inte ens har gjort ännu. Även spelets veckouppdrag brukar kunna bjuda på strul ibland när de instruktioner som spelet ger dig inte stämmer med verkligheten. Men i det stora hela är inte Forza Horizon 4 mer buggigt än något annat storspel, snarare är det ett under av spelarvänlighet.
I våras blev Forza Horizon 4 det första fullprisspel som jag tagit alla achievements i, när jag uppnådde 2000/2000. Under sommaren lade spelmakarna lagt till ytterligare 750 poäng, så för att skölja den dåliga smaken av förnedringen i Overwatch ur munnen beslutade jag mig för att åter satsa på att ta alla achievements i Forza Horizon 4. Att uppnå 2750/2750. Det var dags att bli stolt över sig själv igen!
Jag vände mig direkt till spelets andra expansion, Lego Speed Champions, som stod för 500 av dessa nya poäng. Då jag bara hade testat den som hastigast i somras när den släpptes, så hade jag massor av skoj som väntade på mig med alla uppdrag som den nya Lego-dalen hade att erbjuda. För några timmar sken solen över mig och mitt spelande igen. Det skulle inte vara länge.
Upplägget i Lego Speed Champions är att genom att vinna lopp, utföra uppdrag och uppfylla prestationer så får du legobitar. När du har samlat nog många legobitar så kan du återvända till ditt legohus och bygga ut huset. Och varje gång du bygger ut huset så låser du upp nya uppdrag. Vilket förstås leder till ännu mer legobitar och ett ännu större hus. Och en och annan så hett eftertraktad achievement på vägen. Mitt problem? Hur många legobitar jag än samlade så vägrade någon att bygga på mitt hus.
Var det något jag hade missuppfattat? Jag försökte med allt för att få igång byggandet, men inget fungerade. När jag kollade Let’s Plays på Youtube såg jag att de andra spelarna bara behövde köra bilen till huset så började det byggas automatiskt. Men när jag kom till huset så hände ingenting. Verkligen ingenting. Jag kontaktade Forza-supporten och fick en lång lista på åtgärder, inklusive att avinstallera spelet och installera det igen. Jag testade allt. Ingenting hjälpte. Supporten tackade mig för att jag hade rapporterat buggen, och de lovade att göra allt vad de kunde för att åtgärda den. Sedan dess har ingenting hänt.
Så nu kan jag inte nå 2750/2750 i Forza Horizon 4, hur bra jag än spelar. Det är helt enkelt omöjligt, för de uppdrag som ger achievements låses inte upp om ingen bygger på huset. Så medan jag väntade på att Playground Games (kanske) fixar den förbaskade buggen, så fick jag vända mig till ett annat spel. Kanske skulle jag återvända till Overwatch trots allt?
Men innan jag hann återvända till Overwatch, så avslöjade Blizzard att de hatar demokrati och frihet och älskar diktaturer och förtryck, så allt mitt intresse för det spelet försvann. Men jag kände mig sugen att spela Super Smash Bros Ultimate igen. I somras blev jag tvungen att sluta spela det, då jag hade väldigt svårt att hitta några onlinematcher. Men det hade ju gått några månader sedan dess, kanske hade det blivit bättre nu? Spoiler: det hade det inte. Det var helt dött i onlineläget. Spelet hittar inga matcher alls. Jag kanske ska ta och kontakta Nintendos support? Kanske kan de hjälpa mig…
När man lägger en timme varje morgon på att skriva om spel blir ens speltid ibland väldigt strukturerad. Spela det här spelet för att skriva den här artikeln, spela det där spelet för att skriva den där artikeln. Jag vill inte påstå att jag tappat bort det roliga med spel, och istället ser spelandet som ett jobb som måste göras: nej, det är på sätt och vis tvärt om. Ju mer jag lär mig om hur spel är uppbyggda – om hur spelets färger påverkar det spelmässiga och hur designen förstärker spelets belöningar – desto rikare blir min spelupplevelse. Man kan lära sig mycket om spel genom att spela spel och genom att läsa om spel, och att 
Och nu har jag således blivit bättre på att göra det jag helst av allt vill göra, att spela spel och skriva om spel, istället för att slösa min tid på sådant som jag inte bryr mig så mycket om egentligen. Men samtidigt har min speltid nästan blivit för strukturerad, nästan för praktiskt genomtänkt. Även efter Marins Spelvecka och En Fightingnovis Dagbok har det blivit som om varje spelsession måste resultera i en artikel, vilket inte var meningen från början.
Så därför är det så underbart att spela Forza Horizon 4 nu. Att bara tramsa runt, göra vad som faller mig in – göra ett veckouppdrag här, stiga i rankingen på ett stunt där, skapa ett eget lopp från grunden – med vetskapen att vad som än händer som kommer jag inte att skriva något om det här. För
Men alla spelar inte för att vinna. En vecka ansluter jag till den här säsongens The Trail, redo för ännu en spännande utmaning, när loppet direkt förstörs av två skojare. Man lottas slumpvis in i lag, så de båda spelarna kan ju inte känna varandra, men de försöker båda förstöra genom att skapa kaos och preja sina medspelare från banan.
Jag lyckas hålla mig lugn och kör till slut ifrån de båda, men medan vi andra i laget har kämpat mot de båda förrädarna, så har flera av dataspelarbilarna haft gott om tid att komma loss. En spelare i vårt lag leder visserligen, men denne har tre dataspelare efter sig, och vi andra är långt efter. I poängräkningen är vi hjälplöst efter.
Men istället för att fortsätta att trycka pellen i botten, som man vanligtvis gör när man leder, börjar vår lagkamrat att bromsa in. Spelaren i ledningen fortsätter att bromsa medan hen ser till de tre dataspelarna inte tar sig förbi denne. Spelaren fungerar plötsligt som en fantastiskt bromskloss så att de tre datorspelarna närmast står stilla. Det gör att vi andra tre kan komma ikapp och dessutom köra förbi de tre dataspelarna och spelaren i täten.
De två skojarna har nu hoppat av och vi andra vinner loppet och sedan hela mästerskapet. Det är fascinerade vad olika människor man möter online. I samma lopp fick jag uppleva de sämsta lagkamraterna och den bäste lagkamraten inom ett spann av tio sekunder. Om du undrar vem den bäste spelaren i Forza Horizon 4 är så har jag spelat med denne.
Nu för tiden är öppna världar så vanligt i spel, att det kan knappast kallas för en gimmick längre. Men någon av spelmakarna måste ha tänkt att ”Hej! Vi har en öppen värld i Forza Horizon 4 och nu måste vi se till att använda den också!” Därmed Freeroam Rush.
När man spelar mot datorn handlar Forza Horizon 4 väldigt mycket om kurvtagning. För det är i kurvorna du verkligen kan tjäna tid mot datamotståndarna. När du spelade online var dock inte en perfekt racinglinje i kurvorna alls lika viktigt. Varför? Jo, när du försökte dig på att ta en bra kurva körde motståndarna undantagslöst ut dig i skogen.
Att starta först i ett race är naturligtvis en fördel emot att starta sist. Så är det förmodligen i alla bilspel, men i Forza Horizon 4 var skillnaden alldeles för stor. Startade du bland de fyra sista i vissa onlinelopp hade du ingen chans att vinna. Så var det bara. Att tränga sig förbi alla de andra spelarna tar för lång tid när alla bökar och krockar med varandra, eller kör som idioter och försöker att sabba, och de som startade bland de fyra första hinner under tiden att ta sig för långt bort på banan för att det ska gå att hinna ikapp, utan att de alla fyra kör bort sig på egen hand.
Playground Games bygger på en bra idé. Varför bara köra med bilarna när man kan leka kull och spela capture the flag och hålla på med andra kuligheter? Det måste sägas att Playground Games är väldigt kul och riktigt spännande när det fungerar. Problemet är bara att i nio av tio matcher så fungerar det inte.
Forza Horizon 4 bygger som bekant på de fyra årstiderna. Varje torsdag byts årstiden ut, från vinter till vår, eller vår till sommar, och så vidare. Och varje säsong bjuder på ett antal utmaningar och mästerskap som bara finns tillgängliga den veckan. Tidigare var dock dessa utmaningar och mästerskap utspridda över spelkartan och olika flikar i spelets menyer. Det var svårt att hålla reda på vilka man gjort, vilka som fanns kvar och vart man kunde hitta dem alla någonstans. En hel del förvirring helt i onödan alltså.
Den här hamnar på plats sex då det faktiskt finns en möjlighet att spelmakarna redan har rättat till det här, det är svårt för mig att avgöra 
Jag befinner mig just på level 12 i rankat soloäventyr. Jag skriver ”just nu” trots att det varken verkar som om jag kommer att rankat upp eller att ranka ner inom den närmsta framtiden.
Okej, här är en väldigt liten sak, men irriterande. Att få igång ett rankat solo-äventyr tar betydligt kortare tid än att få igång ett rankat lag-äventyr. Anledningen är att även om bara tio eller elva spelare av tolv godkänner ett solo-äventyr så drar äventyret igång. Ett lag-äventyr måste dock samtliga tolv spelarna godkänna, och det är väldigt ofta det är just tio eller elva som tackar ja, varpå spelet spenderar ytterligare någon minut på att leta efter ett nytt äventyr.
När du missar en checkpoint ska du bli straffad. Så är det naturligtvis. Ett bilspel handlar om att ta sig mellan alla checkpoints och inte köra bredvid dem. Men samtidigt måste straffet vara rimligt. Så är det inte alltid fallet i Forza Horizon 4.
Innan spelet släpptes var klubbfunktionen väldigt hajpad. Sedan släpptes spelet och klubbfunktionen visade sig vara… inget alls egentligen.
Forza Horizon 4s stora gimmick är alltså fyra årstiderna. Våren, sommaren och hösten skiljer sig inte så mycket åt under loppen, men all snö och is gör förstås vintern väldigt annorlunda. När det är vinter har spelet en praktisk funktion som gör att du direkt ser om bilarna i ditt garage har vinterdäck eller inte.
Att drifta har hela tiden varit min akilleshäl i jakten på alla achievements i Forza Horizon 4. Och jakten på alla achievements går rakt genom två drifting-achievements. Men på något sätt inledde den föregående spelveckan genom att äntligen ta tre stjärnor på alla Drift Zones i Forza Horizon 4.
Den sista zonen var dock riktigt, riktigt svår. Jag hade sparat den till sist för jag hade misslyckats kungligt på den förut, och nu gick det inte bättre. Den är väldigt kort och består egentligen bara av två kurvor och ändå krävde spelet 90 000 poäng av mig, vilket var mycket mer än de andra korta zonerna i spelet. Hur jag än kämpade kom jag aldrig bättre än 82 000. Men efter en dryg timmes kamp slog jag till sist till med 90 029 poäng. Det var länge sedan jag gett ifrån mig ett sådant segerjubel!
Från att för bara två veckor sedan se helt oövervinnerlig ut så vände plötsligt allt. Bara fyra achievements kvar!
Trots att jag tagit achievementen för att trestjärna alla Drift Zones i spelet återstod en belöning för att drifta – achievementen för att ta samtliga stjärnor på Drift Club på Fortune Island.
Archievementen för att klara alla uppdrag i Skill Streak var snabbt avklarad och plötsligt var det bara två achievements kvar.
Men. Forzathon Live-achievementen kräver att du klarar tre Forzathon Live i rad. Man behöver alltså ha tillgång till en speldator tre timmar i rad, och som du kanske minns från tidigare delar av Martins Spelvecka har jag för tillfället ingen speldator i lägenheten. Bara att försöka klara denna när jag är på besök hos mina föräldrar alltså.
På tredje försöket gick det dock bättre. Både den första och den andra Forzathon Live var vi kring tio spelare, det blev ingen Drift Zone och allt gick som en dans. Dags för timme tre och den sista Forzathon Live, och nu var vi bara fyra spelare. Oro. Om en eller två av dessa plötsligt hoppade av, vilket inte är helt osannolikt, skulle vi kunna få problem. Så, vad fick vi som andra utmaning? Drift Zones förstås. Och visar sig att samtliga mina tre medspelare är risiga på att drifta!
Bara ett hinder återstår. Forza Horizons achievements är notoriskt opålitliga. Jag själv två gånger råkat ut för achievements som inte poppat upp fast jag gjort sig förtjänt av dem. Många andra har vittnat om achievements som inte dykt upp fast spelaren klarat dem, och den här achievementen är en av dessa. Men jag drabbas av ännu en glädjechock när belöningen dyker upp i nedre högra hörnet.
Nu var det bara en achievement kvar. Den att vinna alla mästerskap under en Sommar-säsong. Pikant nog hade jag redan klarat den här achievement en gång, nämligen för en månad sedan. Men då poppade den aldrig upp, utan jag fick vänta en hel månad på min nästa chans.
Problemet med spelarskapade banor i Forza Horizon 4 är att de ofta är fylla av tvära och oväntade svängar. Dessutom är de sällan lika pedagogiska som spelmakarnas banor, med checkpoints som kan vara gömda bakom träd och annat sådant. Så jag missade redan den andra checkpointen, då jag inte förväntat mig en spelarskapad bana utan körde som man gör när man spelar en av de officiella banonrna, och sedan gick det inte bättre. Spelaren jag spelade mig tröttnade uppenbarligen på mig för hen hoppade av och hjälplöst sist hoppade jag också av. Pinsamt. Hur skulle det här gå?
Jag nöjde mig till sist med min fjärdeplats, och jag fortsatte till det andra andra och sista loppet i mästerskapet. Nu låg jag risigt till. Även om jag vann det andra loppet var risken stor att vinnaren av det första loppet kom på andra eller tredje plats i det andra loppet och jag var rökt.
Men jag lyckades precis knipa första plats, och nu följde några fasansfulla sekunder av väntan. Hur hade de andra förarna slutat? Nej, jag hade tur! Vinnaren av det första loppet hade bara kommit femma och tvåan i det första loppet hade inte klarat sig bättre. Jag vann med två poäng!
De två sista säsongsmästerskapen var skapade av spelmakarna och således lätta att klara, och äntligen poppade spelets sista achievement upp. Jag var på 2000/2000. Jag var Mister 100%. Achievementkungen i Forza Horizon 4. Gud, så skönt.
Ändå kommer Festival Playlist att påverka spelandet av Forza Horizon 4 på ett genomgående sätt. Bara att det blivit mycket enklare att överblicka alla utmaningar och se vilka man klarat eller inte är guld värt. Tidigare var alla de säsongsbundna uppgifterna utspridda 
Jag förstår den här kritiken, men känner att den inte gäller mig personligen. För det första känner jag inget tvång att samla precis alla bilar i spelet. Vissa bilar i spelet finns typ bara tillgängliga som nerladdningskod om man köpte kaffe hos någon kanadensisk kafékedja, så då känns det rätt hopplöst redan från början att försöka ge sig på och ”catch them all”. Dessutom tog det mig fyra och en halv timme att klara alla utmaningar den här första veckan, och det tycker jag inte är överdrivet många timmar att lägga ner på ett spel på en vecka. Sedan älskar jag, som jag redan påpekat, hur mycket mer överskådligt allt har blivit.
Jag har dock två stora problem med upplägget. För det första har Forza Horizon 4 haft en hel del problem med buggar när det gäller de säsongsbaserade mästerskapen. Bara den här veckan förlorade mitt lag i co-op utmaningen The Trial alla fyra race mot datorns lag, men ändå tog vi hem mästerskapet med 3-1. Och förra veckan fick jag klara ett mästerskap två gånger för att få min belöning, då spelet helt enkelt inte registrerade min första mästerskapsvinst. Lägg till att trots att jag vann alla säsongsmästerskap under våren så fick jag inte min achievement för det, och när jag den här veckan vann alla säsongsmästerskap för sommaren fick jag inte heller min 
Det andra problemet är att man också har lagt in alla dagsutmaningar i Festival Playlist. Dagsutmaningarna är inte riktigt lika tuffa och tidsbegränsade som namnet anger: man har faktiskt tre dagar på sig att klara varje dagsutmaning och många av dem tar bara en minut att klara. Men. Om du är bortrest i fem dagar under en månad är det kört. Då kommer du inte upp i 100 procent. Många spelare spelar bara på helgerna. Det är ett rimligt upplägg. Jobb eller skola på vardagarna, spel på helgerna. Men alla dessa spelare kommer inte att kunna ta sig upp på 100 procent. Enbart för dagsutmaningarnas skull. Riktigt dumt!
En och annan vecka kommer jag säkert att ge mig på att hundraprocenta någon veckas Festival Playlist. Särskilt om det är någon bil som jag är sugen på. Jag hoppas dock att Playground Games snabbt kastar ut dagsutmaningarna. De hör verkligen inte hemma här!
Men den här veckan var det äntligen min chans! Den här säsongen är nämligen en Bone Shaker belöningen för att vinna Playground Games Championship. Playground Games är ett lagbaserad tävlingsform där man inte racar mot varandra på vanligt sätt, utan man väljer en bil och tävlar inom ett antal lekar, av typen ”leka kull” och ”capture the flag”. Mitt problem var bara att det här är den enda delen av spelet som jag har ignorerat tidigare. Att leka kull med bilar är inte riktigt anledningen till att jag skaffade spelet.
Playground Games har funnits med sedan spelets premiär men spelformen Playground Games Championship dök upp för första gången i och med den stora uppdateringen förra veckan. Det märks snabbt att spelformen kräver en hel del arbete från spelmakarna. I den första matchen får mitt lag spela fem mot sex, vi förlorar, två hoppar av och i den andra omgången får vi alltså spela tre mot sex. Inte nog med det numerära underläget, jag har tyvärr också valt helt fel bil. Den är otroligt slö, men ändå lyckas jag ha bästa statistik av spelarna i mitt lag i de båda första matcherna. Då vi alltså är tre mot sex förlorar vi förstås också den andra omgången, och de tre sista omgångarna får jag spela ensam mot sex. Motståndarlaget väntar bara på att eländet ska ta slut medan jag försöker att lära mig reglera och vilka taktiker som är bästa att utföra. Vilket är lite knepigt att lära sig när jag är helt själv.
I det andra mästerskapet blir det en liknande visa. Fem mot sex, vi förlorar första matchen, flera spelare hoppar av. Trots att jag aldrig har spelat det här förut och fortfarande inte rikligt har koll på reglerna och vad färgkodningen av bilarna betyder så har jag ändå bäst statistik i mitt lag. Vad de andra i laget håller på med vet jag inte riktigt men vi förlorar förstås.
Jag ger inte upp och ger mig in i mästerskapet för fjärde gången. Nu är det äntligen för första gången sex mot sex. Den första matchen är otroligt jämn, men mitt lag står till sist som segrare. Som man kan förvänta sig hoppar två spelare av från motståndarlaget och vi får spela sex mot fyra i andra matchen och i tredje matchen sex mot tre. Motståndarlaget lyckas dock sätta emot riktigt bra och vinner till och med den tredje matchen när de som zombies lyckas smitta hela mitt lag. Plötsligt leder vi bara med 2-1. Är det en skäll på gång?
Det är uppenbart att spelmakarna inte riktigt har haft verkligheten och spelarna beteende i tanke när de skapade det här mästerskapet. Att först spela en match där allt står på spel och sedan fyra matcher som enbart handlar om att vinnarna av den första matchen sitter och väntar på att alla medlemmar i det förlorade laget i den första matchen ska hoppa av så att allt tar slut känns inte som 2019. Själva lekarna var oväntat roliga och underhållande, och jag spelar gärna de här lekarna igen, men reglerna för själva mästerskapet måste skrivas om.
Innehållet i Fortune Island påminner väldigt mycket om innehållet i basspelet. Det finns en del nyheter, som ett nytt PR-stunt som är ett slags minivariant av Freeroam Rush där du får ta din egen väg från en punkt på kartan till en annan, men i det stora hela är det ännu mer av samma ljuvliga rätter som det redan bjudits på i basspelet.
Det fungerar inte som i Burnout Paradise, där du kan ta dig till DLC-ön genom att åka över en bro från fastlandet. Fortune Island är helt separat från grundspelet. Ön är en slags minivariant av grundspelet, där du kan köra de olika tävlingsvarianterna precis som i grundspelet, du kan göra Forzathon Live med andra spelare, du kan samla skyltar genom att köra sönder dem, ön har egna säsongsmästerskap och så vidare.
Med tanke på att Fortune Island inte bjuder på särskilt mycket som är nytt eller annorlunda från det härliga godis som grundspelet bjuder på så är det här en expansion för de som redan spelat över hundra timmar Forza Horizon 4. Förväntar du dig att du kommer att spela färre än hundra timmar av spelet, så räcker innehållet i grundspelet mer än väl för dina syften.
Är du i desperat behov av in-game-valuta kan expansionen 
Men Fortune Island är först och främst en expansion för fansen, för dig som redan älskar Forza Horizon 4. Expansionen gav mig precis det jag ville ha av den. Det är svårt att avgöra hur expansionen kommer att leva vidare online i längden. Med tanke på att ön trots allt har en betydligt mer begränsad yta än basspelet, så är frågan hur länge spelarna kommer att stanna på ön innan de återvänder in till land igen? Det finns dock massor av tävlingar och utmaningar på ön, så någon brist på innehåll är det verkligen inte. Hittills har i alla fall jag flyttat över allt mitt spelande till ön. Med samma ljuvliga bandesign som tidigare, nya bilar och helt nya utmaningar är det svårt att inte älska Fortune Island.
Det går att köpa expansionen separat eller tillsammans med den kommande andra expansionen i ett paket. Men är du seriös i ditt Forza Horizon 4-spelande så rekommenderar jag 
I den mån det överhuvudtaget alls gick att klara veckouppdragen tog de ungefär tre till fyra timmar att klara. Jag gissar att många spelare klagade på att detta var för mycket tid att lägga på uppdragen varje vecka, för efter ett par veckor ändrades detta. Istället tog det bara tog ungefär fyrtiofem minuter till en timme att klara veckouppdragen.
Det huvudsakliga onlinetävlingen i Forza Horizon 4 är Team Adventure. Två lag om sex spelaren tävlar i bäst av fem race. Som brukligt är i onlinespel så finns det så väl Quick Play som Rankat att välja mellan.
Om två till tre minuters väntan på att lämna ett äventyr var segt var det ingenting emot att få igång en match. De första veckorna tog det vanligtvis omkring 20 till 30 minuter att få igång en match! För vissa spelare gick det inte alls. Problemet blev ännu större i och med att det fanns en achievement som krävde att man spelade tio online-äventyr. För vissa spelare som försökte samla alla achievements i spelet så tog det alltså tvärstopp.
I Forza Horizon 4 kan man köpa olika hus i spelvärlden. De olika huset ger olika fördelar i spelet. Ett av dessa hus, som du får gratis om du har VIP Pass eller Ultimate Edition av spelet, är att du får dubbla Forzathon-poäng i de utmaningar som ger sådana. De första veckorna sade dock grafiken att du fått trettio poäng när du faktiskt fått sextio poäng, vilket gjorde att man var tvungen att gå in och menyerna och räkna på sin sammanlagda poäng för att se om man verkligen fått rätt in rätt mängd poäng.
Ett annat inslag i det 
En annan sak som förändrats är att belöningarna för avslutat onlinemästerskap har blivit betydligt svagare än de var de första veckorna. Jag gissar att det beror på att det inte längre är elva-tolv spelare i varje mästerskap, som det var i början, utan snarare två-tre stycken spelare. Och att det då är alldeles för lätt att få belöningarna. Men i och med att belöningarna har blivit mindre intressanta, så är det rimligtvis färre som spelar säsongsmästerskapen också, vilket gjort att det bildas en ond cirkel…
Problemet med att dra igång ett rankat Team Adventure, sedan det inte längre tar en halvtimme att hitta en match, är att spelet är väldigt noga med att alla tolv spelarna måste godkänna en match innan den startar. Annars börjar matchmakingen om från början igen. Att spelmakarna tar sitt rankade läge på stort allvar är förstås bra. Problemet är bara att efter två-tre lopp så har ändå tre eller fyra spelare hoppat av äventyret. Ibland händer det att två-tre spelare hoppat av redan medan man väljer bil till det första loppet, så när första loppet börjar är det redan flera spelare som är borta. Det benhårda kravet att alla tolv spelare måste godkänna matchen drar således ett nöjes skimmer över hela systemet, när det i vilket fall ändå inte är tolv spelare när matchen börjar.
Om du googlar ”Forza Horizon 4 Freeroam Rush” har toppresultaten namn som ”Freeroam Rush is ruining my experience of FH4!”, Freeroam Rush is Garbage,” ”Freeroam rush is the worst game type forza has ever made”, ”Why is Free Roam Rush a Thing!?”, ”Team Adventure – Freeroam Rush is Dumb” och ”Forza Horizon 4 – Freeroam Rush is Luck based and has no place in Ranked Adventure”. Freeroam Rush är med god marginal spelets mest hatade inslag. På nätet möter du inte sällan spelare som älskar spelet, förutom Freeroam Rush som de avskyr.
Jag älskade Forza Horizon 4 redan från första dagen, men de första veckorna var spelet inte en produkt som jag med gott samvete kunde sätta 10/10 på. Nu har läget förändrats. Med undantag för Freemroam Rush har spelmakarna åtgärdat alla buggar och problem med spelet. Ett efter ett har irritationselementen försvunnit och istället har en välslipad spelupplevelse tagit dess plats. Man kan tycka att det är en självklarhet att spelmakarna rättar till bristerna i ett spel, men samtidigt förtjänar de beröm för att de har lyssnat till fansens klagomål och åtgärdat dem alla, ett efter ett.