3 minuter lästid

Spelet som redan var sprängfyllt med charmiga och personliga äventyr har blivit ännu en berättelse rikare. The Outer Worlds: Murder on Eridanos är den andra och sista expansionen till ett av mina absoluta favoritspel från 2019. Detta är därmed det avslutande äventyret för min karismatiskt livsfarliga kapten, och jag undrar om det inte är det trevligaste hittills.

Murder on Eridanos är som namnet antyder The Outer Worlds alldeles egna mordmysterium där jag och min besättning blir anlitade för att lösa mordet på en välkänd skådespelerska. Jag antar att personer som lagt näsan i blöt hos kolonins samtliga makthavare hamnar rätt högt på listan av eventuella mordutredare. Kort efter att jag anlänt till brottsplatsen kastas jag in i en berättelse där Obsidian verkligen förstår vad det var som gjorde The Outer Worlds så bra, och sedan gör det ännu lite bättre.

VÅR RECENSION AV BASSPELET: The Outer Worlds

Basspelet såväl som den första expansionen blandade utforskande och de alldeles ljuvliga dialogerna med inte lika ljuvliga strider. Striderna i The Outer Worlds kändes mest som ett onödigt ont som endast fanns där eftersom spelvärlden krävde det. Oavsett hur bra du är på att snacka i den här världen kommer du stöta på livsformer som vill mörda dig. Jag behöver dock inte säga mer om striderna i Murder on Eridanos än att de existerar. Jag hade helst sluppit dem, men jag förstår varför de är där. Något som är betydligt trivsammare är spelets dialoger. De var bra innan, men i en expansion som kretsar kring att undersöka bevis och förhöra vittnen tillåts de skina ännu lite starkare. I de flesta spelen knäpper jag regelbundna skärmbilder tack vare spelets grafiska muskler, i The Outer Worlds: Murder on Eridanos sparar jag istället bilder på dialogvalen. Inte nog med att de är pricksäkra och ofta ”skratta högt”-roliga, spelets dialogval är dessutom så pass varierade att jag alltid hittar något som passar just min karaktär perfekt.

Ett smakprov från spelets narrativa guldgruva.

Den stora nyheten i Murder Eridanos är verktyget som fått namnet ”Discrepancy Amplifier”, en manick som bäst beskrivs som en bevispistol. Denna pryl används frekvent genom expansionens gång och förser mig med information och analyser om diverse bevismaterial och anomalier. Här är det precis som att Obsidian insåg att de kunde tillföra ännu en personlighet till sin redan färgsprakande ensemble. För det är inte så att bevispistolen bara ger mig torra analyser om allt jag pekar på, den har sin egen röst och reagerar dessutom på mina kommenterar och handlingar. Därmed inte sagt att manicken löser mordet åt mig. Muder on Eridanos kräver en del tanke från spelarens håll och innehåller gott om ledtrådar som är lätta att missa för den som bara följer efter uppdragsmarkören på kartan.

LÄS MER: Veckans spelmelodi: The Outer Worlds – Hope

När jag recenserade spelets första expansion påpekade jag att den nya maxnivån inte var tillräcklig för att få plats med alla nya erfarenhetspoäng, något som tyvärr även är fallet i Murder on EridanosThe Outer Worlds stoltserar med mängder av intressanta och charmiga uppdrag, och jag spelar dem inte enbart för att se XP-mätaren ticka uppåt. Samtidigt är spelets progression en stor anledning till varför jag har svårt att lägga ifrån mig handkontrollen, och när den plötsligt försvinner blir jag även av med lite av min egen drivkraft. Min karaktär nådde maxnivån innan sista uppdraget var avklarat i basspelet, detsamma hände i Peril on Gorgon och likaså i Murder on Eridanos. Det känns nästan som ett medvetet designval, och om så är fallet blir jag minst sagt förvirrad.

Bevispistolen in action.

The Outer Worlds: Murder on Eridanos är ingen perfekt expansion. Det gör sig inte av med tillkortakommanden som dragit ner helheten i spelets övriga delar. Däremot har expansionen identifierat och förädlat de aspekterna som gjorde att jag fastnade för spelet 2019. The Outer Worlds var som gjort för ett invecklat, överdrivet och oförutsägbart mordmysterium, och Murder on Eridanos har levererat just det.