3 minuter lästid

Detta är ett litet spel som jag inte visste att jag behövde, men som jag är sjukt glad över att jag laddade hem. I sin simplaste form är The Witcher: Monster Slayer en typ av Pokémon Go-klon men till skillnad från Harry Potter: Wizards Unite, som är samma typ av spel, är det här spelet faktiskt roligt och intressant. 

The Witcher: Monster Slayer använder sig av Google Maps och din mobils GPS för att skapa en intressant spelkarta att utforska. Så vad finns det att hitta i denna nya intressanta värld som ser ut precis som verkligheten? Spelet börjar med en strid som visar hur spelet fungerar, attacker sker genom svepande rörelser med fingret över skärmen. Det första monstret är en ghoul och belöningen för att ha slagits mot den är en medaljong från School of Wolf. Efter detta är det bara att ge sig ut i världen och hitta monster att slåss mot och uppdrag att utföra.

Den första personen du stöter på är en kringresande handelsman från Skellige vid namn Thorstein som berättar att han blivit attackerad av en grip. Efter att ha hjälpt honom blir Thorstein en återkommande karaktär genom resten av spelet då han fortsätter att dyka upp i spelbutiken. Thorsteins häst, Jörgen, överlevde dock inte mötet med gripen. Efter lite letande hittar ni gripen och besegrar den. Thorstein föreslår efter det att ni ska slå följe för att hitta en skatt som är utmärkt på en skattkarta som han har i sin ägo. 

Detta spel ser kanske ut som Pokémon Go med en liknande karta och menysystem, men det är väldigt annorlunda i hur det faktiskt fungerar. I The Witcher: Monster Slayer slåss du mot olika typer av monster från Witcher-spelen och -böckerna. De har samma modeller och krafter som de har i framförallt The Witcher 3: Wild Hunt. Det finns flera spelmekaniska element som också är lyfta direkt från The Witcher 3. Du har snabba och starka attacker, du väljer om du vill använda ett silversvärd eller ett av stål, samt de olika rustningarna och kläderna från de olika Witcher-skolorna.

Det finns också ett uppdragssystem som ger spelaren en historia att följa, på ett liknande sätt som i Witcher 3. Dessa uppdrag är platser som är utmärkta på kartan, och man måste gå dit för att kunna utföra dem. Om ett uppdrag skulle hamna på en plats som du inte kan ta dig till så finns det möjlighet att ändra den om man går in för att läsa anteckningsboken som förs automatiskt under uppdragens gång. Tydligen tycker den witcher du spelar som om att föra dagbok, något som är väldigt hjälpfullt när man inte längre kommer ihåg vad uppdraget går ut på. 

Det finns också ett färdighetsträd som är mycket likt dess motsvarighet i Witcher 3. När man besegrat ett monster så får man ett (eller flera) färdighetspoäng som man kan välja att investera i stridsegenskaper, alkemi eller magi. Stridsegenskaper handlar om grundläggande saker som att göra mera skada eller ha ett starkare försvar. Alkemi gör att dina oljor och trolldrycker blir starkare eller håller längre och magin handlar om att göra din witcher-magi starkare. Igni, eld-magin, är upplåst från början men fler magier kan låsas upp i trädet under spelets gång.

Olika monster har olika svagheter och för att göra striderna lättare kan du ta hjälp av bomber, oljor och trolldrycker. Efter att du besegrat ett monster kan du hitta olika ingredienser som behövs för att tillverka alla dessa saker. Detta är processer som tar faktisk tid. En Basic Bomb tar 40 minuter att göra, medan Thunderbolt endast tar 10 minuter. Allt är väldigt mobilspel-aktigt.

Spelet är smockat med ljud och musik från Witcher 3 som man direkt känner igen när man man öppnar appen. För en som har musiken från Witcher 3 i sitt liv konstant är det mycket välkomnande.

Det skall dock inte undgå att nämnas att detta är ett mobilspel som är gratis att ladda ner men som med många andra spel som detta innehåller det mikrotransaktioner i mängder. Den valuta som används i spelet är Gold Coins, dessa får du allteftersom du spelar eller genom att investera riktiga pengar. Detta är inte något jag tänker särskilt mycket på när jag själv spelar men kan vara bra att hålla lite koll på när det kommer till uppsikten av yngre spelare.