Vad hände i spelvärlden i januari 2003?

Usla förutsägelser om det kommande spelåret, en tjuvaktig tvättbjörn och det första riktigt bra Star Wars-spelet på evigheter! Välkommen till januari 2003!

I den här artikeln samlar vi det bästa och det värsta från de svenska speltidningarna Super PLAY, Gamereactor och Codex för att ta reda på vad som hände i spelvärlden i januari 2003.

Månadens insändare

Signaturen ”Jugovic” är lyrisk över året som gått under rubriken ”Spelåret 2002”:

”Det som många av oss anande blev verklighet. 2002 blev ett fantastiskt spelår. Hur mycket än folk pratar om att det var bättre förr och att kapitalismen nu har tagit över även spelbranschen, kan jag inte göra annat än att skratta åt dem. Utvecklingen går framåt, det är ingen tvekan om det. Det släpps i min mening lika många (om inte fler) bra spel nu än det gjorde förr.”

”Inte sedan 1992 har jag haft så kul med TV-spel.”

Gustav Ahlman håller inte med, under den talande rubriken ”2002 en besvikelse:”

”Metal Gear Solid 2 var visserligen snyggare och mer välgjort än föregångaren, men bjöd knappast på samma gedigna känsla när det gäller handling och spelbarhet. Halo hade knappast blivit så uppmärksammat som det blev om det inte hade varit det enda argumentet att köpa en Xbox under konsolens första levnadstid. Visst är spelet bra, men jag förstår verkligen inte vad är som skulle göra det till ’så mycket mer än ett actionspel med förstapersonsvy’. Final Fantasy X får jag nog säga är det bästa spelet jag spelat under 2002, men det förde inte serien framåt mer än på det grafiska planet och överskuggas i min mening klart av såväl del sex som del sju. Super Mario Sunshine var också bra, men det mesta kändes igen från fem år gamla och fortfarande bättre Super Mario 64. Grand Theft Auto: Vice City gav oss mer av förra årets storspel Grand Theft Auto III, men konceptet var av förklarliga skäl inte lika nytt och spännande längre. Ratchet & Clank var också ett fantastiskt plattformsspel, men inte mer fantastiskt än Jak and Daxter. Jag kan fortsätta en stund till. Visst kom det många bra spel under 2002, men ingenting nytt eller revolutionerande som förändrade vår syn på spel. Och sådana spel behövs, annars stannar utvecklingen upp och mångas intresse för spel sjunker.”

(Ja men, Ico då?)

Signaturen ”Soliddead” passar på att hylla sexismen i spelindustrin och spelvärlden:

”Är det porrigt när ett gäng söta flickor spelar volleyball i ”bara” bikinis? Eller när Sophitias urringning syns så vackert då vackert blåser på henne i Soul Calibur?” […] ”Att kalla spelet är porrigt är rent av absurt. Snarare är sexistiskt det rätta ordet.”

”Vart du än tittar så finns det lättklädda flickor på ett eller annat sätt. Så lev med det – vilket du redan gör eftersom du inte kan påverka att vissa människor är lättklädda. Så vad är då felet med att få se söta tjejer med stora bröst spela volleyball? Jag spelar faktiskt hellre ett spel med snygga än med fula tjejer.” 

”Sex kommer att komma mer och mer in i spelbranschen, precis sådana reaktioner som de kring Dead or Alive: Xtreme Beach Volleyball blev det när första filmen kom som hade lättklädda tjejer med på schemat. Det är inget du kan påverka. Så börja älska sex.”

(Jo, det är något du kan påverka, för sex är fortfarande mycket mer ovanligt i spel än det är på film, eller någon annan kulturform. Och tjejerna i spelen har till och med blivit mer påklädda än de var 2002.)

Signaturen ”Berörd” är inte orolig för sex i spel, men däremot för våldsutvecklingen inom spelvärlden. Och i den stora världen där utanför också:

”Låt mig ta några exempel på spel med våld i som är aktuella just nu: Grand Theft Auto: Vice City, Halo, Ratchet & Clank, Battlefield 1942, ja till och med i Super Mario Sunshine och Final Fantasy X hittar jag våld. Samtliga killar i min vänskapskrets spelar spel där du med ett antal vapen ska döda din motståndare iskallt. Counter-Strike, ännu ett. Klart att våldet i världen ökar.”

Månadens nyheter:

Månadens krönika

Vi har redan slagit fast att Ico är konst, men Thomas Wiborg tycker det är värt att återvända till ämnet i månades krönika:

”Att Ico – förra årets bästa äventyr – är ett debutspel är egentligen lika logiskt som det är beundransvärt. Hur ofta är det inte ett debutalbum av ouppfostrade tonåringar som sätter ribban de inte når över ett par år senare, när de odlat skägg och självdistans? The Strokes kommer förstås inte att lyckas följa upp sin debut med något lika oförfalskat. Håkan Hellström förvandlades mellan album ett och två från popstjärna till varietéartist. Saker och ting förändras. Lysande konstnärskap håller sällan för evigt, till slut skär man av sig örat. Under 2002 var Tecmo bättre än Yu Suzuki på slagsmålsspel. Insomniacs Ratchet & Clank var vassare än Shigeru Miyamotos Super Mario Sunshine. Ubi Soft skapade ett bättre Metal Gear Solid-spel än Konami.”

”Att Fumito Ueda och hans team håller sig till en form av fiender genom det sju timmar korta spelet, att det inte yttras många ord, att Ico tar Yorda i handen och att det framstår som det mest intima och kärleksfulla som hände spelvärlden förra året, säger allt. Det är så många som försöker beröra oss med spel, utan att lyckas. Ni som snyftar i slutet på ett Final Fantasys-spel tycker antagligen också att Pearl Harbor är en vacker film. Ni är därmed diskvalificerade. Det hjälper inte att ni tycker att Hideo Kojimas spel är ’viktiga’, trots att de förmedlar pekoral med medel som får Hollywoods allra flitigaste förespråkare av stråksektion och konstpauser att framstå som Dogma-anhängare. Det är inte de yviga, utan de små gesterna som är beundransvärda.”

I månadens nummer av Super PLAY är det premiär för Mats Jonssons originalserie ”Det här är ingen lek”. En rätt bra serie, men särskilt mycket om tv-spel handlade den ju aldrig.

Förutom att Mats Jonsson skötte Super PLAYs korrektur, är han en känd serieskapare, kanske mest beryktad för att Apple censurerade hans serier, då hans karaktärer ibland sysslade med sånt som gifta regelbundet sysslar med och det gillar inte Apple. (Och det är inget du kan påverka).

Dreamhack Winter 2002

Codex rapporterar från vinterupplagan av Dreamhack – tillställningen som tidigare var ett hackerparty, men som nu mest av allt är en väldigt, väldigt stor multiplayer-fest

”Demoparty, hackerparty, copyparty, Lan-party… kärt barn har haft många namn.” […] ”Enligt Peter Blom finns det i dag fler demogrupper än förr, men den enorma mängden människor som kommer till partyt bara för att spela överträffar dem med stor marginal. Festen har gått från att cirkla kring kodning och demos till att handla mer om datorspel.”

”Fortfarande består den 150 personer starka funktionärsstyrkan mest av vänner, bekanta och vänners bekanta men ändå har man lyckas skapa en mycket kompetent besättning. Ett starkt bevis för detta är att samtliga 5000 besökare på Dreamhack Winter 2002 hade en fungerande nätverksuppkoppling, något som många mindre parties misslyckats med.”

Martin Öjes, en av eldsjälarna bakom Dreamhack, förklarar den viktiga Dreamhack-känslan:

”Man skulle kunna göra ett lika bra jobb med inhyrda specialister, men känslan som Dreamhack har skulle gå helt förlorad i så fall.”

Förhandstittar:

Inklusive Giant Enemy Crabs?

Mest klarsynta spelnamnet någonsin? Ingen falsk marknadsföring här inte. Det sägs att DICE från början tänkte kalla Battlefield 1942 för ”World War II FPS”, men att de ångrade sig…

”Dead Phoenix ska enligt [producenten Hiroki Kato] vara ett spel där man fri som en fågel kan utforska en värld av episka proportioner. Vi år se.”

Nej, det fick vi inte alls se. Men av alla spel i den här artikelserien som slutligen aldrig släpptes har Dead Phoenix onekligen det coolaste och mest passande namnet.

Och så säger de att man inte kan lära sig något av speltidningar?

Hur kommer spelåret 2003 att bli?

Super PLAY försöker att förutspå spelåret 2003 i januarinumrets ledare. Det går sådär:

”Att Metroid Prime är ett av 2000-talets bästa spel vet vi redan. Ändå är vi långt från övertygade om att det kommer att få något pris vid utdelningen av Guldpixeln 2003. För innan 2003 är slut ska Bungie vara klara med uppföljaren till förra årets bästa spel, alla kategorier. [Halo 2 kom i november 2004.] John Carmack ska ha kodat färdigt Doom III [Det kom också hösten 2004. Dessutom var det en besvikelse.] och Nintendo släppt det första helt nya Shigeru Miyamoto-producerade The Legend of Zelda-spelet på fem år [Det stämmer så till vida att det var det fem år sedan Ocarina of Time släpptes. Men måste vi räkna bort Majora’s Mask, som släpptes 2000. Shigeru Miyamoto berättade dock redan 1999 för Super Play att det kommande Gamecube-Zelda var den riktiga uppföljaren till Ocarina of Time, medan Majora’s Mask var ett sätt att fylla ut tiden emellan de båda spelen. Så det är alltså det spåret som  Super PLAY kör på. I fall spelarna håller med om den tolkningen är en annan fråga.] Teamet bakom Ico ska ha utannonserat sin nya titel. [Shadow of the Colossus utannonserades, håll i er, 2004.] Square ska ha släppt minst fyra nya Final Fantasy-spel [Final Fantasy X-2 släpptes, jo just det, 2004. Det gjorde Final Fantasy Crystal Chronicles också. Och Final Fantasy XI. Final Fantasy XII, som det också skrivits om i tidningen den senaste tiden, släpptes 2007. Men Game Boy Advance-spelet Final Fantasy Tactics Advance kom i alla fall till Europa hösten 2003.] och Konami har premiärvisat både Metal Gear Solid 3 [jo då, det premiärvisades på E3 2003, tro det eller ej] och nya Castlevania. [Ja, det blev två stycken Castlevania-premiärvisningar under året: Gameboy Advance-spelet Castlevania: Aria of Sorrow premiärvisades i januari 2003 och släpptes i maj 2003. Och Playstation 2-spelet Castlevania: Lament of Innocence premiärvisades på E3 i maj 2003, och släpptes i februari 2004.]

(Så man kan i alla fall lita på Konami!)

Men ett spelår är inte bara (bristen på) nya spel: ”Vid nästa årsskifte kommer vi dessutom att ha mött spelare från hela världen online, via spel till både PlayStation2, Xbox och Gamecube. Och så sägs det att årets upplagor av E3 och Tokyo Game Show kommer att vara fulla av överraskningar.”

Även läsarna får (försöka att) säga sitt om 2003 års mest efterlängtade spel:

Suikoden III kom till Europa 2015, Halo 2 kom, som sagt, 2004, Devil May Cry 2 blev ingen succé, Wind Waker blev en vattendelare, men Metroid Prime blev i alla fall en klassiker!

Topp 50 spelhändelser 2003

Förutom den aningen feltajmade ledaren ger sig Super PLAY även på att lista de 50 hetaste spelen, företagen, personerna och händelserna 2003:

Och med tanke på deras förutsägelser i ledaren ska vi kanske ta den här avdelningen med en nypa salt?

46. Nokia N-Gage

”Det var egentligen bara en tidsfråga innan Nokia skulle börja hota Nintendo på allvar. Snake i all ära, men nog kan framtidens mobiltelefoner klara av att leverera bättre spelkoncept, grafik och ljud. Vapnet i kampen mot Game Boy Advance heter Nokia N-Gage. För att poängtera att N-Gage helt sonika valt att stjäla större delen av Nintendos design. Den främsta fysikaliska skillnaden mellan N-Gage och Game Boy Advance är att Nokias variant har fler knappar och lite mindre display.”

”Även Electronic Arts förhandlar med Nokia om att utveckla spel – eller applikationer som de själva säger – till N-Gage, vilket är en stark fingervisning om att flera spelutvecklare kommer att ansluta sig.”

45. Square Enix

En av årets garanterat största händelser – som vi kan slå fast redan på förhand alltså – är sammanslagningen av de båda japanska rollspelskungarna Square och Enix. Vilket sker den 1:a april.

”Att två så stora, genredominerande och direkt konkurrerande företag […] slår sina påsar ihop kan naturligtvis få extremt negativa konsekvenser.” Men förhoppningsvis leder sammanslagningen ”till snabbare översättningar av kommande Final Fantasy-spel och europeisk distribution av Dragon Quest VIII. Den som någon gång kommit i kontakt med Chrono Trigger vet dessutom att samarbeten mellan Square- och Enix-team kan resultera i ren magi.”

42. Out Run 2

(Hela det här Out Run 2-projektet ledde så småningom fram till Out Run 2006: Coast to Coast, som är Darran Jones – chefredaktören för Retro Gamer – favoritspel någonsin, ett spel som vi alltså finner på plats 42 på denna hajplista. Rutinerade Retro Gamer-skribenten Andy Salters favoritspel är för övrigt Rome: Total War, som vi hittar på nästa plats, det vill säga nummer 41. (Så här mycket onödig information får du ingen annanstans.))

40. Nästa generation

På plats 40 hittar vi ”nästa generation”, vilket man kan tycka att det är lite för tidigt att prata om. Men Sony pratar om det, vitt och brett. Bland annat ska Playstation 3 (eller PlayStation3 som Super PLAY förstås skriver) bli ”1000 gånger så kraftfull som sin föregångare”.

”Om det här är Ken Katagaris storhetsvansinne som talar, och Cell blir lika diffust som Emotion Engine, eller om Sony verkligen tagit det första steget mot total dominans av det moderna hemmet, får framtiden utvisa. Enligt flera utvecklare låter PlayStation3 dock vänta på sig till början av 2006, eftersom Sony i dagsläget dominerar marknaden.”

Xbox planerar dock, som bekant, att släppa sin uppföljare till Xbox:en redan 2005, för att vara före Sony på marknaden i nästa generation. Medan ”Nintendo står lite på sidan om det begynnande konsolkriget. Det har spekulerats i att Gamecube blir företagets sista stationära konsol efter att Satoru Iwaa uttalat sig om att det är spelen, inte hårdvaran, som är det viktiga för företaget. Flera bedömare menar att Nintendos styrka ligger i spelen och att det skulle vara ekonomiskt oförsvarbart att skapa ännu en konsol. Iwata har tillbakavisat alla sådana uppgifter och hävdar att Nintendos tekniker redan skissar på uppföljare till både Gamecube och Game Boy Advance.”

Vi kommer inte att gå igenom alla spelen på listan – då vi har anledning att återkomma till dem längre fram — men bland dessa hittar vi Animal Crossing, Dead or Alive: Xtreme Beach Volleyball, BG&E (Beyond Good & Evil)…

…”tre nya spel baserade på Return to Castle Wolfenstein”, Super Monkey Ball 2, Unreal II: The Awakening, Soul Calibur 2, Driver 3…

…Gran Turismo 4, Shenmue III (jodå), Devil May Cry 2, Fable och Doom III. Plus Metroid Prime förstås, som släpps i mars, men som alla redan vet är ett mästerverk, då det släppts i Amerika redan förra året och alla hårda bangers har förstås redan gråimporterat det.

Bland spelen finner vi förstås även det här gänget, som vi känner igen från förra månadens nyhetssektion, när de utannonserades:

30. Capcom Studio 4

Det hade kunnat ha bli bra, eller det blev bra, eller hur man nu ser på det.

25. Game Boy Player

Den här tar jag med bara för mina kompisars skull. Så de får något vackert/porrigt att titta på.

20. Knights of the Old Republic

Man trodde inte sina ögon när man såg de här bilderna för första gången!

Nu var det inte längre ”som att vara med i en Star Wars-film”. Nu var det som att vara med i en Star Wars-film!

”Frågan är bara hur länge Star Wars kan fortsätta att dra in pengar till Lucasarts? Efter Episod III så kommer det ju inga fler filmer (om inte George Lucas får den dåliga idén att göra en Star Wars: Episode Zero). [Producenten] Julio Torres har också funderat på framtiden för licensen:

– Jag tror att det är spelen – onlinespelen och den pågående utvecklingen av Star Wars här på LucasArts som kommer att avgöra om folk vill stanna i det här universumet. Efter att sista filmen är färdig, vilka andra ska då jobba med Star Wars bortsett från oss? Ingen! Vi är de enda som finns kvar. Om vi på LucasArts lyckas som företag så tror jag säkert att folk kommer att spela i Star Wars-världen om 20 år. Det är definitivt den bild jag har av licensen. Men om vi inte lyckas så kan den krympa till en mycket mindre värld som människor inte kommer att minnas när nästa generation tar över. Men det är upp till oss att se till att det inte händer.”

19. The Sims

”Will Wright visste nog inte vad han ställde till med när han skapade The Sims år 2000. Spelet har blivit ett kulturfenomen som breddat spelvärlden bland allmänheten. Och med åtminstone tre nya spel planerade för i år [The Sims Online, Sim City 4 och The Sims till Playstation 2] så kan det här bli Maxis mest framgångsrika år på mycket länge.”

10. Peter Molyneux

Mannen, myten, legenden. Bokstavligt talat.

”Det är lätt att dras med när Peter Molyneux, känd som en av spelvärldens stora visionärer, berättar om sitt nästa projekt. Även om få av hans spel når upp till ribba han själv lägger väldigt högt, lyckas retorikern Molyneux alltid få sina åhörare att glömma eventuella tidigare tillkortakommanden och övertyga den om att nästa spel verkligen blir både välbalanserat och roligt.”

Enligt artikeln jobbar Molyneux för närvarande med Fable till Xbox, Black & White: Next Generation till Playstation 2, BC till Xbox och The Movies till PC. (Och något av dessa borde väl bli bra i alla fall?)

9. Retro

Även 2003 var retro ett omdiskuterat ämne i spelvärlden.

”Saker som är fyra, fem år gamla känns sällan särskilt spännande. Men ge dem ytterligare lika lång tid och du börjar se på dem med helt andra ögon. För tio år sedan kändes 90-talets 8-bitsspel bara gamla och fula. Idag säljs de för tusentals kronor via auktioner på Internet. Spel har blivit en kultur och dess historia har fått ett värde.”

”Men naturligtvis var det inte bättre förr. I de flesta fall tvärtom. Och givetvis är många av de mest fanatiska retroförespråkarna bara en samling insnöade 70-talsister. Ett gäng nostalgiska romantiker, med pixlar i blodet och Ataris logotyp tatuerad rakt över hjärtat. Men ändå ligger det något i det de – eller kanske jag borde säga vi – predikar. För även om framtiden alltid känns mer fascinerande än både nuet och historien, lider spelvärlden av att det mesta har glömts bort och att nästan ingenting arkiveras.”

”Som en kontrast till Åhlens multimediaavdelning är det dessutom otroligt skönt att rota i retrobackarna på TV-spelsbörsen eller gå ner sig i auktionerna på Ebay.com och leta runt bland Famicon Disc System-skivor, bärbara PC Engine-konsoler, limiterade Mega Drive-kassetter och ouppackade Game & Watch-original.”

”Eftersom majoriteten av retrospelen – åtminstone de som är någorlunda eftertraktade – är riktiga dyrgripar, får man betala ett högt pris för att bli spelsamlare. I Sverige kostar ett Final Fantasy VI, Chrono Trigger eller Super Mario RPG i perfekt skick 2000 kronor. Ännu mer får man betala för exempelvis Metal Gear till MSX eller det bortglömda Castlevania-äventyret The Rondo of Blood. Som båda dessutom kräver att man gör minst lika stora investeringar i udda japanska spelmaskiner.”

(Fast spelmaskiner behöver man ju bara om man faktiskt tänkt spela spelen, och inte bara har tänkt att ha dem stående flådiga på hyllan…)

3. Online

”Fråga valfri beslutsfattare i den här branschen om hur framtiden ser ut och chansen är stor att han (det är oftast en han) får något simmigt i blicken och påbörjar en lång utläggning om ett globalt nätverk av spelare, uppkopplade i samma stund de slår på strömbrytaren. Åsikterna är däremot delade om hur revolutionen ska gå till.”

Kortfattat kan vi säga att Super PLAY påpekar att Microsoft satsar stort på Xbox Live, medan Sony och, framför allt, Nintendo är mer tillbakadragna, men dock på väg mot någon slags online-satsning de också.

2. Halo 2

Här får vi en stor förhandstitt av det galet efterlängtade Halo 2, men då ingen vet något mer om spelet sedan tidningens förra förhandstitt (och då spelet i vilket fall släpptes först i november 2004) så hoppar vi över detta tills vidare.

1. The Legend of Zelda: The Wind Waker

Nummer ett på listan över de hetaste kommande händelserna under 2023 är dock ett spel som faktiskt släpptes under 2003!

Spelets ”barnsliga” tecknade grafikstil står förstås i centrum av diskussionen. Den – redan 2003 – legendariske producenten Shigeru Miyamoto utvecklar:

”Jag vill inte på något sätt förneka värdet i fotorealistisk grafik, men ju mer verklighetstroget ett spel se ut desto mer overkliga framstår alla övernaturliga saker som sker i det. I The Wind Waker fungerar alla inslag i harmoni med varandra, spelet är en sammanhängande enhet. Allting Link gör känns logiskt och passar in i den här världen. Och på så sätt är spelet extremt realistiskt.”

”Tack vare Gamecubs enorma lagringskapacitet har vi dessutom gjort karaktärerna mer levande än någonsin, med hjälp av mängder av animationer. Alla karaktärer i spelet har även artificiell intelligens som gör att de agerar helt oberoende av varandra. Vilket gör känslan av realism ännu större.”

Producenten Eiji Aonuma utvecklar:

”När Miyamoto bestämmer sig för att förändra någonting, så blir det nästan alltid en helomvändning. Då vill han ändra på allt, ingenting får bli sig likt. Så efter att ha fått lite betänketid sade han åt oss att göra The Wind Waker till någonting helt nytt.”

Samtidigt är influenserna från den japanska mangakulturen tydliga:

”Hela utvecklingsteamet växte upp med manga och anime,” förklarar Eiji Aonuma. ”Så även om vi inte har haft någon särskild serie eller film som förebild har vi inspirerats av det vi läst och sett genom åren och velat skapa ett spel i samma anda.”

”Hayao Miyazakis My Neighbor Totoro och Laputa tillhör mina personliga favoriter,” fortsätter Shigeru Miyamoto. ”De är annorlunda och sådant inspirerar alltid mig.”

Och så det viktigaste – månadens recensioner!

Sim City 4

Det efterlängtade fjärde Sim City-spelet är här! Gamereactor ger det 8/10 och Super Play 7/10.

”Myriader av varierande Sim-spel senare är det dags att åter bygga en stad för att sedan eventuellt rasera den på något gudomligt sätt.”

”I Sim City går det relativt snabbt att komma igång med en ny stad. När man lägger ut exempelvis en bostadszon, placeras gator ut automatiskt där de bäst behövs, likaså dras elen av sig själv, vilket gör att man slipper gå ner på riktig mikronivå när man planerar staden. Men detta är också det enda som går snabbt i SimCity 4, eftersom vi talar om ett spel som kräver mycket tålamod. I svåra perioder måste man räkna med att ligga tämligen lågt i både ett och två år.”

”Grundtanken med Sim City 4 är att det finns tre olika nivåer som du kan verka på. Gudsnivån, där du manipulera miljön och frambringa katastrofer. Borgmästarnivån där alla strategiska avgöranden görs när staden byggs och där medborgarnas behov ska uppfyllas. Och på Simmar-nivån kan du följa höjdpunkterna i några av din stads invånares liv. Har du otur så dör de eller så väljer de att flytta till en annan stad. Det huvudsakliga spelandet görs givetvis på borgmästarnivån där mängder av avväganden måste göras.”

”Det är just alla detaljer som gör SimCity 4 så engagerande – det välfungerande skattesystemet, vikten av en välbyggd skola och hur den direkta balansen hela tiden rubbas så att man ideligen måste vara aktiv och flexibel.”

”SimCity 4 är ingen revolution i SimCity-sammanhang, men väl ett givet köp för de som älskade eller tyckte om de tidigare delarna i serien. Den som sätter sig framför SimCity 4 får räkna med att åtskilliga timmar måste spenderas på denna näst intill kompletta stadssimulator utan mål.”

Sammanfattningsvis är Sim City 4 ”ett strategispel som man lätt fastnar i.”

Earth & Beyond

Här recenseras ett spel som inte ens saluförs i Sverige, men som man trots det kan beställa från Electronic Arts hemsida. Super PLAY ger detta rymd-MMO 6/10.

”Vi brukar vanligtvis undvika engelska förkortningar i Super PLAY, men för att sammanfatta Earth & Beyond ger vi det epitetet MMORPG, eller Massive Multiplayer Online Role Playing Game. Liksom andra spel i den här växande genren måste utövaren vara beredd på att dumpa flickvännen, sjukskriva sig, stänga av mobiltelefonen, låsa ytterdörren, dra för gardinerna och hänge sig åt eremitliv i ett par månader. Earth & Beyond kräver det, helt enkelt. Är du osäker på att du skulle klara av detta kan du glömma Earth & Beyond.”

Det finns även andra problem med att spela online:

”Attityden bland spelarna i Earth & Beyond är kort sagt otrevlig. Fanns det ett spott-knapp skulle den användas frekvent av de som redan skaffat sig det värsta skeppet och de fräckaste vapnen. Det verkar som om det finns en självändamål i att spendera hundratals timmar i spelet bara för att slutligen hänga framför en populär rymdstation med intentionen att förlöjliga allt som passerar. Community-känsla? Glöm det. I Earth & Beyond är själv bäste dräng och kom inte med några illusioner om att folk faktiskt gillar att hjälpa sina medmänniskor. Det är här konceptet med Earth & Beyond faller.”

Haegemonia

Mera rymdäventyr, och av trevligare art! Rymdstrategispelet Haegemonia möter uppskattning av Codex som ger spelet 9/10:

”Det är ofantligt stort och öde, becksvart och iskallt. Nej, jag talar inte om den svenska hösten utan om yttre rymden. Detta är nämligen arenan där skådespelet Haegemonia utspelar sig. Och vilket skådespel det är!”

Allt tar sin början när kolonierna på mars gör uppror mot hemplaneten Jorden, och ännu mer komplicerat blir det när utomjordingar blandar sig i det hela! Och ännu fler överraskningar efter detta utlovas: ”Det här är allt som allt en kanske inte helt originell historia, men väg genomförd.”

”Till skillnad från [spelutvecklarnas tidigare spelserie Imperium Galactica] (som för övrigt sålts vidare till annat utvecklingsbolag) är Haegemonia till fulla koncentrerat på rymdstrider, medan man i Imperium Galactica slogs både på planeter, i omloppsbana och i rymden. Dessutom har man i Haegemonia skalat av all mikromanagement som blev en börda i tidigare titlar.”

”Användargränssnittet är snabbt, smidigt och fullkomligt utan avbrott eller störande moment. Genomskinliga menyer som kommer upp på knapptryck eller musklick och försvinner när de bör, inga laddningstider oavsett vad man hittar på och ständigt grupperande och lättstyrda enheter gör att man snabbt glömmer av spelet och lever sig in i historien som utspelar sig.”

Till och med att ta sig fram i rymden är inget större problem:

”Haegemonia har lyckats undvika en av de största fallgroparna inom rymdspel, nämligen att allting så småningom blir omöjligt att kontrollera på grund av 360 graders fritt spelrum. Detta har man löst genom att enbart hålla alla enheter inom ett relativt grunt spelrum som förvisso är 360 grader fritt, men endast har ett visst vertikalt djup.”

”Jag kan inget annat än att varmt rekommendera Haegemonia till var och en som ens har en liten gnutta av fascination för rymdstrategi och science fiction.”

Super PLAY är något mindre begeistrade och ger spelet 7/10:

”För att vinna krigen gäller det att vara en utmärkt befälhavare, men också att kunna forska fram nya tekniker, terraforma planeter och bygga kraftfulla slagskepp. Allt detta är din uppgift. Vad gäller antal saker man kan ta sig för är Haegemonia stort. Tyvärr känns det sällan som om de flesta sakerna behövs, det är ändå så att den med flest och starkast skepp vinner. Få saker man gör som mänsklig spelare, förutom att bygga nya rymdskepp, kan bestämma utgången av en batalj.”

”Spionerna utgör det enda riktiga taktiska inslaget i Haegemonia, vilket är synd. I de flesta strider behöver man inte ens bemöda sig om att säga åt sina skepp att anfalla, det gör de så bra ändå. Och eftersom AI:n är fullt duglig gör de det oftast på bästa möjliga sätt. Endast när det är dags att fly eller då man har en spion på plats bör man ingripa i striden.”

Grafiken är det dock inget fel på, och spelet lämnar trots allt ett positivt intryck: ”Trots vissa brister på taktikområdet ger Haegemonia ett stabilt tillika underskönt intryck.”

Auto Modellista

Slutet av 2002 och början av 2003 är scenen för mängder av nya racingspel. Capcoms Auto Modellista är ett racingspel som sticker ut ifrån mängden, men kanske inte på ett positivt sätt. Gamereactor ger det 3/10.

”Att göra en seriös konkurrent till Gran Turismo är ingen lätt match. Sega misslyckandes med det första SegaGT-spelet, Square med Driving Emotion Type-S och nu även Capcom. Spelidén är lika självklar som briljant och vi vet alla hur underhållande Gran Turismo-spelen är. Att själv få kämpa sig till pengar för att på så sätt kunna uppgradera sin bil är beroendeframkallande och rent strukturellt belönande från start.”

”Vad som dock skiljer Auto Modellista märkbart från ovan nämnda konkurrenter är just grafiken. [Det här är] något så konstigt som ett tecknat bilspel baserat på den alltmer överdoserande Cel-shading effekten. Trots att Capcom gjort ett fantastiskt jobb med just det visuella och gett Auto Modellista ett väldigt säreget utseende ställer jag med tveksam till hela grejen. Varför?” […] ”Form för formens skull liksom och inte alls för funktionen.”

”Dessvärre stämmer ingenting och spelet känns stundtals riktigt hopplöst. Bilarna reagerar inte alls som de borde och spelkänslan är en konstig blandning mellan dålig arkadfysik och missuppfattad realism.”

Dead to Rights

Actionspelet Dead to Rights är månadens vattendelare. Super PLAY är kritiska och ger det 4/10.

”Efter att ha hört ett och annat gott ord om Dead to Rights kan jag bara konstatera att jag är besviken.” Det är nämligen ”Gråare och tristare än jag hade hoppats på.”

”Dead to Rights är stöpt i den välanvända spring-runt-och-skjut-mycket-formen.” […] ”Kontrollen är det inget fel på, men grafiken borde ha varit bra mycket vassare.”

”Det är kul att skjuta folk i ultrarapid. Det är tufft att ta skydd bakom väggar, hoppa fram och pricka busarna en efter en. Och skotthålen som uppstår under striderna känns The Matrix på ett skönt sätt. Tyvärr är Dead to Rights i övrigt en opolerad och stereotyp historia.”

Gamereactor är mer positiva och ger spelet 7/10.

”Dead to Rights är Namcos första spel till Xbox, som stil– och spelmässigt hämtat mer än lovligt med inspiration från Remedys Max Payne. Spelet kan närmast liknas vid en Hong Kong-film med sitt oerhört stilistiska våld.”

”Förutom total röjaraction finns också en stor variation och innan äventyret är över har man fått strippat, boxats, letat bomber som hund, dyrkat upp lås, desarmerat bomber med mera. Skön action, helt enkelt.”

Battle Engine Aquila

Spel med stora robotar går ju alltid hem. Gamereactor ger Battle Engine Aquila 7/10:

”Det vore lätt att sortera in spelet som ett typiskt mechaspel, om det inte vore för faktumet att spelet snarare spelas som en förstapersonsskjutare, likt Halo. Det känns intuitivt att gå omkring med sin battle engine, och efter bara något uppdrag känner man sig som en fullfjädrad pilot. Styrningen av stridsmaskinen är smart löst och handkontrollen nyttjas effektivt.” […] ”Battle Engine Aquila är en traditionell skjutare, utan konstlade finesser. Ingenstans behöver man trycka på knappar eller leta objekt. På en punkt vid varje uppdrag kan man fylla på sin energi, och det är ungefär allt man behöver tänka på.”

”Spelet är ett gediget handverk, och actionfantaster har en högtidsstund att se fram emot. Dess enda problem är att det stundtals tenderar att bli en aning enformigt.”

Super PLAY ger spelet 6/10:

”Battle Engine Aquila utspelar sig föga förvånande i framtiden. Eller? Ja, det är inte särskilt lätt att avgöra om man befinner sig på Jorden några år fram i tiden, eller rent av på en annan planet. Efter en stunds funderande tycks det senare alternativet vara det mest troliga, både för att inga kända länder nämns vi namn och för att människorna, eller vad de nu är, har renderats på ett ypperligt smaklöst sätt. Snällast är att säga att de är medlemmar av en annan, närbesläktad ras, en med ett ganska stelt rörelsemönster.”

”Slagen utspelar sig oftast på öar, som kan vara gröna eller vita, gräs och snö alltså. Gemensamt för alla stridsplatser är att färgerna är bjärta. Allt från träd och snö till stridsvagnar och militärbaser har något oseriöst över sig på grund av de klara färgerna.”

”Battle Engine Aquila är roligt potentiellt sett, det är vacker och striderna känns intensiva. Däremot saknas det själ och ett bättre fungerande tvåspelarläge, som det är nu utför man uppdragen mer eller minder på rutin och spelar mot kompisen utan att riktigt förstå varför den som vinner gör det. Battle Engine Aquila är inget dåligt spel, men med lite finslipning av flerspelarfunktionen och storyn skulle det bli desto bättre.”

(Vi hade hellre sett ett spel med Battle Angel Alita kanske?)

Haven: Call of the King

Oj då, ”a game that is all games” måste väl vara bra? Speciellt som det skryter om ”endless adventure, infinite possibilites”. Recensenterna är positiva, om inte helt övertygade. Gamereactor ger spelet 7/10.

”Äventyret känns som hämtat från plattformsgenren, men Travellers Tales har gjort allt för att bredda produktionen ytterligare. Här finns till exempel många actionspäckade båtfärder, rymdturer och andra avvikande inslag. I de allra flesta fall känns variationen rolig och de olika momenten befogade, men ibland tycks inslagen intryckta mest för nyskapandes goda sak.”

Super PLAY ger spelet 6/10:

”Trots alla plattformshopp, shoot ’em up, racing, pussel och sekvensknapptryckning finns representerade i Haven går det inte att skaka av sig känslan, tillika faktumet måste jag understryka, att det i grunden rör sig om ett plattformsspel. Vilket för all del inte utgör något problem.”

”Storyn är verkligen inte det mest drivande i Haven, utan det är fartfylldheten, byten av genre och ofta tanklöst springande som får dig att kasta dig in i händelserna. Det som gör att detta är extra sant i Haven är att spelet stoltserar med noll laddningstider.”

”Om korta laddningstider och genrebyten har till spelets förtjänster så utgör de oförståeliga delmålen, och även de övergripande målet för den delen, dess nackdelar.”

Sammanfattningsvis är ”Haven ett spel där utvecklaren kanske tagit i lite för mycket, men är fortfarande ett lyckat plattformsäventyr.”

Eller som Super PLAY konstaterar är Haven ett ”ambitiöst och spännande spel som känns till 90 procent klart.”

Quantum Redshift

Spelmakarna i Curly Monsters hoppade av från Playstation-ägda Wipeout-skaparna Psygnosis – för att göra svävarracing till Xbox istället, i form av Quantum Redshift. Super PLAY ger resultatet 6/10 och dödförklarar inte bara spelet som sådant men hela genren:

”En gång i tiden var det futuristiska svävartävlingar som var spelens avlägsna framtid. Idag känns de bara avlägsna.”

Spelet har dock vissa fina sidor: ”Inte nog med att Curly Monsters har kommit på den snyggaste speltiteln sedan Neverwinter Nights, de har också jobbat hårt med vad som verkligen räknas i den när ytliga genren, nämligen grafiken.”

”Samtidigt kan man ju undra varför de en gång hoppade av från Psygnosis för att sedan göra precis likadana spel. Jag tycker det är lite synd att de goda britterna följer den på förhand givna mallen slaviskt.”

”Att Quantum Redshift är ett gediget hantverk hindrar inte att jag tycker att den här genren känns lika angelägen Ace of Bases comeback.”

Sly Raccoon

Sony, och deras Playstation 2, har inte bara sina nya färggranna plattformshjältar Jak & Daxter och Ratchet and Clank som utmanar Nintendos plattformsmonopol, men nu även den godhjärtade, tjuvaktiga Sly!

Super PLAY ger spelet 7/10:

”Super Mario möter Metal Gear, så skulle man kortfattat kunna beskriva Sly Raccoon. Men det finns naturligtvis mer att säga om spelet än så. Det är definitivt ett plattformspel, det kommer man inte ifrån. Däremot innehåller det mycket mer smygande och snokande än genomsnittet i genren. När man pinnar omkring bland sökljus, smyger på avsatser eller diskret trippar runt klädd en tunna är det svårt att inte tänka på Metal Gear Solid. För att inte tala om kikaren som Sly använder, eller radiokonversationerna han har med småtöntige Bentley. Man kan till och med vrida på deras huvuden, precis som i samtalen som Snake för över sin codec. Tyvärr verkar det som om Sucker Punch inte riktigt har vågat löpa hela linan ut. Efter den spännande första banan faller spelet lite smått in i den gamla vanliga plattformsmallen. Visst, man får fortfarande möjlighet att smyga runt, men personligen hade jag gärna velat ha lite större tonvikt på just dessa element. Linjära plattformsspel finns det ju liksom redan ett par stycken av.”

Gamereactor är ännu mer positiva och ger spelet 8/10:

”Sly Raccoon må inte se ut som Snakes äventyr vid en första anblick, men har betydligt fler likheter än man kan förledas att tro. Alltihop snyggt inslaget i ett koncept som lär roa kanske framför allt de lite yngre spelarna.”

”Celshading är populärt, vissa har säkert redan tröttnat på det. Men i det här fallet kan man inte förneka att det hela är gjort med finess, och resultatet är mycket lyckat. Den grafiska stilen och designen går hand i hand, och passar varandra utmärkt. Sly själv påminner lite smått om Disneys tecknade Robin Hood, både till utseendet och beteendet. De är godhjärtade kriminella, är lika smidiga och seniga båda två, samt har varsin stor buskig svans som ser tuff ut när de springer.”

”Sly Racoon är omedelbart iögonfallande. Genom hela spelet förmedlas känslan av tecknad film bättre än det någonsin gjorts förut. Detaljrikedomen imponerar gång på gång med mängder av oväntade detaljer.” […] ”Spelet är av sorten där det betalar sig att smyga framför rå action, vilket på ett föredömligt sätt märks i musiken som håller sig i bakgrunden och skapar en trevlig atmosfär.”

”Däremot finns det en sak som verkligen stör mig, och det är de sega och irriterande minispelen som man får dras med lite då och då. Det är inte så att man kan välja bort dem, utan man måste (med betoning på måste) klara av dem för att få fortsätta. De är ofta riktigt knepiga, dock inte alls på samma sätt som som det övriga spelet. Nog för att man dör där också, men inte så att man blir förbannad och mordhotar sin PlayStation2. Nej, bättre och mer förlåtande minispel nästa gång, tack!”

”Tvättbjörnen Slys äventyr känns både roligt och överraskande. Dessvärre tar spelet slut lite för fort. Någon värld till att besöka hade sannerligen inte skadat. Spelet betecknas som plattformsspel, men särskilt mycket plattformshoppande blir det verkligen inte. Det är istället ett mycket bra äventyrsspel med en rad originella inslag.”

Star Wars: Bounty Hunter

Tror det eller ej men här kommer ett Star Wars-spel som faktiskt uppskattas av recensenterna! Gamereactor ger Bounty Hunter 7/10:

”Star Wars: Bounty Hunter är ett traditionellt actionspel. För övrigt ett ganska linjärt och tankelöst sådant, men inte på ett negativt sätt. Här bjuds skjutglad arkadaction från första till sista stund.”

”Särskilt bra är kontrollen. Jango lyder minsta vink och låter spelaren koncentrera sig på skjutandet.”

Super PLAY ger också spelet 7/10:

”Det finns hopp för Star Wars.”[…] ”Jango Fett är den perfekta spelhjälten och huvudperson i ett av de bättre Star Wars-spelen på länge.” […] ”Det blev visst Jango Fett som fick kliva in och rädda Star Wars skamfilade rykte. Han är på något sätt den karaktär som mest påminner om de gamla filmernas storhet, så det faller sig ganska naturligt att han blev den som fick röja upp i Star Wars-träsket.”

”Bounty Hunter är ett intensivt actionspel, så som man alltid velat att Star Wars ska vara i spelform. Här finns fantastiska miljöer på båda kända och okända planeter, hårda konkurrerande prisjägare och fallna Jedis, och tillräckligt med skottväxling för att tillfredsställa den mest kräsne.”

”Men det var ändå utmärker familjen Fett är ju jetpacket. Även om det bara ger begränsad flygförmåga tillför det en helt ny dimension till spelet. Förmågan att kunna flyga öppnar helt nya möjligheter både i bandesign och rörelsemönster.”

”En annan styrka hos Bounty Hunter är storyn. Sällan har ett Star Wars-spel levererat en så intensiv handling.”

”Bounty Hunter är det första bra Star Wars-äventyret på mycket, mycket länge.”

Codex är mest positiva och ger spelet 8/10:

”I Bounty Hunter får du iklä dig rollen som prisjägaren Jango Fett och hoppa, flyga, skjuta och klättra dig igenom 18 massiva nivåer.”

”Till din hjälp i spelet har du naturligtvis en samling vapen att använda: Dual Blaster-pistolen, eldkastare, giftpilar, jetpack med mera. Vid sidan av huvuduppdraget kan du leta efter förrymda fångar, tjuvar och andra individer som har pris på sina huvuden. Med hjälp av ditt hjälmvisir kan du scanna av omgivningarna för att se om det finns någon efterlyst i folkmassorna. Om du hittar någon är det bara att markera och fånga in honom eller henne, antingen död eller levande (det senare ger oftast mest pengar), och ta emot belöningen. Detta skänker ett extra djup till spelet och gör det till en klar vinnare!”

Nästa månad blir det…

…apor och apor!

(Och sexism.)

Välkommen tillbaka i nästa avsnitt, i februari 2003!

Recensionerna som citeras i artikeln skrevs av:

Gamereactor

Petter Engelin (Numera: Petter Hegevall): Auto Modellista
Jonas Mäki: Dead to Rights, Battle Engine Aquila, Sly Raccoon
Bengt Lemne: Sim City 4
Jonathan Leijonberg Von Bröhmsen: Haven: Call of the King, Star Wars: Bounty Hunter

Super PLAY

Love Enström: Sim City 4
Martin Johansson: Earth & Beyond
Love Enström: Haegemonia, Battle Engine Aquila, Haven: Call of the King
Victor Sjöström: Dead to Rights, Sly Raccoon, Star Wars: Bounty Hunter
Thomas Wiborgh: Quantum Redshift

Codex

Niklas Weidel: Haegemonia
Daniel Johansson: Star Wars: Bounty Hunter