De senaste åren har allt fler spelserier gått från att vara konsolexklusiva till att även finnas på PC. Monster Hunter, Forza Horizon och Kingdom Hearts är bara tre exempel. Xbox släpper alla sina spel till PC numera, och även Playstation har börjat släppa sina egna storspel till PC. Vägen från att exklusivt spela på konsol till att även vara en PC-spelare är en resa jag själv genomfört de senaste åren.

Det finns många fördelar med PC som spelformat. Familjen kanske redan har köpt en hyfsat stark dator för andra syften, så inget extra inköp av hårdvara som tar plats måste göras; online-butikerna på PC har fantastiska reor och skänker bort massor av spel gratis, har du bara pengar så kan du alltid vara först med den senaste tekniken och får den snyggaste och snabbaste grafiken; Xbox Game Pass finns till PC tillsammans med tjänster som Ubisoft Plus; en gaminglaptop är bekväm att bära med sig, och du kan spela med Playstation-handkontroll eller Xbox-handkontroll eller vilket styrdon du vill i vilket spel du vill. PC:n är grym som spelmaskin, men den har dock en stor nackdel som ställer till det för mitt spelande.

Från Playstation Portable och Vita till Nintendo Switch, Playstation 4 och 5, Xbox One och Xbox Series S/X – idag tar vi för givet att våra spelmaskiner har sleep mode, en funktion som gör att man kan ta en paus i spelet när som helst och var som helst och fortsätta på exakt samma plats ett par dagar, eller till och med veckor senare, utan att behöva spara eller göra något annat. Det är något vi vant oss med, och att gå tillbaka till en spelmaskin från 90-talet där det i vissa spel kan gå timmar mellan varje tillfälle att spara är svårt. Då är det skönt att kunna spela gamla spel på en minikonsol och kunna spara när som helst. Xbox Series X har till och med en utökad version kallad Quick Resume – en funktion som gör att du kan pausa tre till fem spel samtidigt när som helst och sedan återuppta dem när du vill. Det finns mycket en PC kan göra som en konsol inte klarar av, men här har vi en sak som den inte mäktar med.

Ja, jag vet att min PC har ett viloläge, som fungerar alldeles utmärkt för precis allt utom just spel. Sätter man en PC i viloläge medan man har ett spel igång kan i princip vad som helst hända, och sällan någonting positivt. Visst, jag kan bara byta fönster och ha spelet igång i bakgrunden medan jag sysslar med annat, men då kanske spelet kraschar eller så drar spelets musik oväntat igång och blandar sig med musiken från Spotify. Eller än värre så drar dialog från spelet igång medan jag sitter och skriver så att jag tror att jag börjat höra röster. (Det finns ingen dialog till menyerna i Forza Horizon 4, vilket spelet inte brydde sig om när jag sysslade med annat.)

Spel som Civilization VI och The Sims 4, där man kan spara i princip när som helst, passar utmärkt på min PC. Men spel där det är långt mellan sparpunkterna fungerar betydligt sämre. I det i övrigt briljanta bondesimulatoraktiga bygga-maskiner-och-laga-saker-till-invånarna-i-staden-spelet My Time At Portia får man bara spara efter varje avslutad dag och då varje dag i spelet tar ungefär 40 till 45 minuter att genomföra är det sällan man får chansen att ta ett avbrott från spelet. När jag sätter mig ner för att spela det på min PC vet jag att jag antingen kommer att spela en dag på 45 minuter eller två dagar i en och en halv timme, några andra alternativ finns inte. (Ja, vissa dagar som innehåller story-uppdrag kan dra iväg över timmen på egen hand).

I det underhållande, underskattade action-rollspelet Iron Danger får du bara spara efter varje avklarad bana, aldrig under själva uppdraget. Efter att ha mottagit mycket kritik försvarade sig spelmakarna med att en bana i spelet bara tar omkring 20 minuter att klara. Visst är det sant att det finns flera banor i spelet som tar ca 20 minuter att genomföra, men det finns andra banor som tar runt 40 minuter och vissa boss-banor som tar runt en timme. Lägg till att spelets gimmick är att man kan spola tillbaka tiden i ett par sekunder, när som helst och hur många gånger som helst, och spelet handlar inte så mycket om att klara banorna, för det gör man alltid till sist, men att klara dem så snyggt som möjligt. Kan man spola tillbaka tiden hur mycket som helst vill man naturligtvis klara varje bana utan att bli träffad en enda gång. Vilket naturligtvis leder till ännu mer speltid – när man hela tiden spolar tiden fram och tillbaka för att genomföra en perfekt strid mot en grupp fiender som borde vara dig övermäktig – vilket gör att klockan kan ticka iväg en bra bit över timmen, inte minst på bossbanorna, innan jag får spara igen.

Det feelgood-täta, historietunga japanska rollspelet The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel låter dig visserligen spara nästan precis när som helst och var som helst, och dessutom autosparar spelet var femte minut, men när det vankas bosstrid glömmer spelet helt bort denna beundransvärda spelarvänlighet. Då kan det bli tio minuter berättande som inte går att klicka förbi, följt av en 30 minuter lång, händelserik bosstrid, följt av ytterligare 25 minuter prat. Allt som allt en dryg timme under vilken man inte får spara en enda gång. Från att kunna spara när som helst och var som helst till att plötsligt inte kunna spara en enda gång på en hel timme känns väldigt märkligt. I slutet av spelet börjar bosstriderna i sig själva dra iväg uppåt timmen, all story innan och efteråt som inte går att klicka bort ej inräknad.

MER STEAM DECK: Steam Deck är konsolkillens port till PC-gängets skrämmande domän

Det finns dock ett hopp om att spela PC-spel med sleep mode, i form av Steams bärbara PC: Steam Deck. Den har sleep mode, precis som vilken konsol som helst. Utan att ha testat maskinen undrar man förstås om detta sömnläge verkligen kan fungera lika bekymmerslöst som på Nintendo Switch, eller kommer det att vara lika oförutsägbart som på en vanlig PC? De flesta rapporter är dock positiva. Så länge spelen är verifierade för maskinen fungerar det mer eller mindre felfritt, även om det med vissa andra spel kan bli problem med till exempel ljudet när man drar igång spelet igen.

Ibland när spelmakarna gör ett multiformatspel verkar det inte bättre än att de glömt bort att olika förutsättningar råder mellan konsol och PC, och man tar för givet att alla ska spela deras spel på konsol med sleep mode, trots att man även släpper spelet till PC. Samtidigt passar det förstås inte att spara när som helst och var som helst i alla spelgenrer; det kan finnas spelmässiga och progressionsmässiga anledningar till att spelmakarna begränsar spelaren och använder en viss form av sparsystem. Jag tycker ändå att man borde välja någon slags kompromiss mellan utmaning och lättillgänglighet, i alla fall på PC.

I fallet The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel hade man enkelt kunnat lägga till en sparpunkt direkt innan och direkt efter varje bosstrid. I My Time At Portia och Iron Danger hade det fungerat bättre med någon annan form av autosave-system som aktiveras vid vissa tidpunkter eller vissa platser på kartan. Och för dem som verkligen bara vill spara en gång per dag i My Time At Portia eller enbart efter varje avklarad bana i Iron Danger, så kunde det valet ju ändå fortfarande finnas kvar i menyerna.

De flesta spel har ett enda sparsystem – that’s it. Det är sällan man får välja sitt eget sparsystem, även om det faktiskt finns spel som låter dig välja mellan flera olika sparsystem, som det första Bioshock. Detta spel har ett underligt sparsystem när man kastas tillbaka till vissa punkter på kartan när man dör medan spelet fortsätter i realtid omkring dig. Så dör du i en strid är det bara att jogga tillbaka till striden och fortsätta den igen när du kommer fram. Detta system drev mig till vansinne när jag spelade spelet, då det helt förstörde den täta, mystiska stämningen som rådde i spelet. Visserligen förklaras det orealistiska sparsystemet i slutet av spelet (i hur många spel förklaras sparsystemet i slutet av spelet liksom?), vilket var väldigt cool, men spelmakarna var inte sämre än att de uppdaterade spelet och lät spelarna välja ett alternativt sparsystem där man inte använde dessa återupplivningsbehållare men istället sparade som vanligt och sedan laddade man in en sparning när man dog. Ett system som jag använde till stor lycka, även om jag då missade vändningen i slutet av spelet som det ursprungliga systemet byggde upp mot.

Man kan enkelt ”förstöra” balansen i ett spel genom att spela på för låg eller för hög svårighetsgrad, och exemplet Bioshock visar också att fel sparsystem kan ”förstöra” narrativet i ett spel. Men varför inte låta spelaren välja att göra detta? Varför inte riskera att spelaren ”förstör” spelet genom att välja ”fel” sparsystem? Vissa av oss har barn som när som helst ropar och kräver uppmärksamhet. Eller morsor som kommer hälsar på och ska röja upp i lägenheten vid oväntade tidpunkter. Andra av oss har koncentrationssvårigheter som gör att vi kanske inte orkar med 25 minuter story direkt följt av en 25 minuter lång, intensiv bosstrid, utan hellre tar en liten paus emellan. Men det är inte bara att lämna en PC utan uppsikt. Min PC är betydligt mer benägen att krascha eller starta om till synes utan anledning mitt i ett spel än någon av mina konsoler någonsin varit. Är det verkligen för mycket begärt att på min PC få spara något oftare än en gång i timmen?