2 minuter lästid

Är det bilens hästkrafter eller spelets hjälpmedel som avgör om underhållningsvärdet ligger på topp eller inte?

Dax för lite Forzday! Precis som förra veckan tänkte jag introducera med lite SFC. Forza-ligan som ligger under Playeron.se växer och frodas. I veckan släppte vi sidan playerone.se/sfc, denna sidan kommer vara som ett ankare för SFC. Detta känns såklart kul och öppnar upp för ett bredare deltagande då det nu inte krävs Facebook för att vara med och ta del av SFC. Via denna sidan kan man också ta den av Twitchkanalen – SFC_official

Andra omgången av Måndagsligan är avklarad, vilket både var roligt och tråkigt. Det tråkiga var att jag sjönk från en 5:e plats till en 11:e plats. Det roliga var allt det andra, trevliga människor, lyckade race och snabba bilar! På tal om snabba bilar så tänkte jag…. vänta nu här, SFC har fått en ny logga med! Den första var lite av ett hafsverk som jag aldrig var direkt nöjd med, men nu känns det helt rätt!

Jo, snabba bilar. Ni vet när man växte upp med Need for Speed 2. Det kanske är lite luddigt med vilket som är 2:an i Need for speed-serien då det kommit ett gäng tvåor. Men jag syftar på orginalet från -97. Detta gäller egentligen alla bilspel i stort sett. Men ni vet den klassiska turordningen. Man börjar med en skruttig golf från -89 som nästan har rostfläckar på sig, trots att den är digital och därmed inte kan rosta rent fysiskt. Under spelets gång låser man upp allt fler bilar och till slut är man uppe bland lyxbilar och supersportbilar. Det är i mångt och mycket spelet börjar, typ.

Jag har länge haft denna inställning jag med, men det är först i Forza 7 som det sjunkit in i mig. Nej, snabba bilar är varken bättre eller roligare. Och är de det så kör du med för mycket hjälpmedel eller är förbannat bra. Som jag nämnt tidigare så kör jag helt utan assistans bortsett från bromslinjer. Jag kör med manuell växellåda med koppling. Alla dessa funktioner som jag stängt av och slagit på ger så otroligt mycket mer djup i spelet än en snabb bil med automatlåda och antispinn-system. Att flyga fram på Le Mans i 390 knyck utan att få sladd på bilen eller behöva tänka på att växla ner när man närmar sig en shikan blir ganska hjärndött och långtråkigt när man väl börjat lära sig att nyttja bilens fulla kraft. Nu är det snarare mer adrenalinfyllt att ta sig igenom trånga krön i en B-klass för att sedan tajma växlingen och komma ut på rakan så fort som möjligt.

Det är läskigt som fullautomatare att tänka tanken på att växla själv, hitta rätt lägen och komma i mål med en hel växellåda. Men svälj rädslan, bestäm dig och hoppa ner ett par klasser bland bilarna. Mitt favoritläge är B/A-klass. C-klass och S-klass fungerar, men under och över det går det lite väl långsamt resp. fort.

Så. Grundidén med Forzday va ju att jag skulle gå från dålig till bra förare. Hur går det då med det? Nja… Jag känner att jag börjar bli lite mer jämndålig och inte svajar mellan katastrofal och dålig. Vissa stunder känns det faktiskt till och med rätt bra. I alla fall tills man kollar på poängtavlan för att till sin förvåning se att toppen ligger åtta sekunder före ens rekord. Man kliar sig i huvudet och funderar; “Hur i helvete gick det där till”. Man tycker att man tagit alla svängar perfekt och gasat för full halls på alla rakor. Nåja, jag klättrar väl sakta men säkert uppåt. Nu har jag ju i alla fall en liga att köra med!

Tack för idag.