4 minuter lästid

Något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat är musik. Jag började spela piano ungefär samtidigt som jag på riktigt utvecklade mitt intresse för en annan typ av spel. Detta skapade även en genuin nyfikenhet på musikens funktion i mina favoritspel. Allteftersom har detta intresse utvecklats och jag har blivit mer och mer nördig i ämnet. Ibland alldeles för mycket så om ni frågar mina vänner. Spelmusik kan verkligen användas som en extra dimension i ett interaktivt äventyr. När och hur detta sker är för mig oerhört fascinerande.

Vi går snart in i slutspurten på vad som varit ett fantastiskt spelår. Det har även varit ett bra år vad gäller spelmusik. Så pass bra att jag bestämde mig för att lista mina tre favoritstycken såhär långt, utan någon som helst rangordning. Innan vi drar igång vill jag dock varna för eventuella spoilers för spelen jag belyser. Vissa detaljer om spelens respektive handling är nödvändiga för att förstå musikens funktion. Jag ska dock göra mitt bästa för att hålla tillbaka på den fronten.

MER OM SPELMUSIK: Veckans spelmelodi: Legend of Mana – Song of Mana

Help Me Faith – Dan Romer, Madi Diaz
Tidigt under året lanserade Ubisoft nästa del i den explosiva Far Cry-serien. Far Cry 5 utspelar sig i den fiktiva orten Hope County i Montana, USA där spelaren hamnar i greppet på en hänsynslös kult som tagit kontroll över samhället. ”Help Me Faith” sjungs av en högt uppsatt medlem i samma kult vid namn Faith. Även om Faith upplevs vara manipulativ och allmänt ond ger låtens text en annan bild. En bild av en hjärntvättad ung kvinna som kämpar för att känna trygghet och hitta sin plats i världen. Det hela omges av en molltung musikalisk bakgrund med ett minimalistiskt komp vilket bara lyfter fram och förstärker textens budskap. Refrängens ackordgång, där första halvan vilar på mollskalans tonika för att sedan förflytta sig upp mot det parallella durackordet, är väldigt vacker och passar väl in med texten. En annan version av låten har också spelats in där det hela framförs som ett körstycke. Båda versionerna är helt klart värda att kolla in.

Ashes – Bear McCreary, Eivør
Årets nytolkning och nästa del i God of War-sagan tog världen med storm när det drog in skyhöga recensioner i våras. Spelets handling är ganska simpel. Vår välkända hjälte Kratos ger sig, tillsammans med sin son Atreus, ut i världen för att sprida askan av hans nyligen avlidna fru och Atreus mor. Föga överraskande blir deras resa inte så rakt på sak som det kan låta. ”Ashes” tar plats under spelets inledande kapitel. Stycket inleds då Atreus sitter och sörjer vid sin mors sida och tar fart på allvar när Kratos lyfter kroppen för att inleda begravningsceremonin. Det är ett oerhört kraftfullt stycke som får ytterligare tyngd av den isländska sångerskan Eivør, vilket också faller väl in i spelets fornnordiska tema. Styckets klimax infaller då Kratos använder sin yxa för att tända eld på begravningsplatsen. Tonartsskiftet från D-moll till G-moll såväl som sångens ingång är ett mäktigt samspel som ger undertecknad gåshus varje gång.

LÄS MER OM SPELMUSIK: Veckans spelmelodi: Rise of the Triad – Suck This

Hold On – Blandade artister
Slutligen har det blivit dags för ett något udda stycke. Detroit: Become Human sticker som en av årets absolut vassaste spelupplevelser i min bok. Spelet, som lägger ett stort fokus på en skräddarsydd handling baserad på spelarens val, satt fast i mitt minne långt efter jag såg eftertexterna rulla. En handling där robotar utvecklar eget medvetande och kräver likvärdiga rättigheter som människor är inget nytt. Men likväl var den här berättelsen otroligt stark och fängslande i mitt tycke. Nu kanske du tänker: ”Men vänta nu! Jag har spelat det här spelet men har inget minne av någon speciell låt!”. Det hade faktiskt inte varit särskilt konstigt. I och med spelets tunga fokus på spelarens egna val finns det en god chans att scenen nedan aldrig utspelade sig för många av er.

Scenen nedan tar plats sig när våra robot-hjältar inlett en revolution mot människans förtryck. Ganska snart blir vi dock översvämmade av insatsstyrkor som pekar varje prickskyttegevär i Detroit mot oss. I en sådan situation var jag såklart tvungen att välja handlingsalternativet ”Sing” när spelet gav mig möjligheten. Risken finns såklart att en sådan aktion i ett spel upplevs framtvingad, nästan larvig. I det här fallet bidrar det dock till en otroligt häftig scen där jag under två minuters tid konstant tänkte ”snälla, skjut inte”. Stycket i sig är sparsamt utformat där flera sylvassa stämmor tillkommer allteftersom. Spelmusik används ofta som en bakgrundseffekt för att förstärka en handling, men Detroit: Become Human tar det hela ett steg längre och använder musiken som en del av handlingen. Detta för att visa på musikens starka inverkan på människors känslor och agerande.

Det är lite oklart vem som faktiskt ligger bakom just det här stycket. Spelets musik har flera olika kompositörer och just det här stycket finns inte med på den officiella skivan. Har du något bra svar på vem som skrivit stycket får du gärna hojta till.

Det var tre av mina absoluta favoritstycken i kategorin spelmusik såhär långt i år. Kommentera mer än gärna med era egna favoriter och musikaliska spelupplevelser.


Andreas Lennartsson

Andreas är nyexaminerad musiklärare med ett brinnande intresse för spel i alla dess former. Han älskar omfattande, handlingsdrivna single-player-spel, gärna med inslag av en och annan rollspelsmekanik.

All author posts