Vuxenlivet. bland är det bra rörigt. Oftast är det också mer komplicerat och invecklat än det behöver vara. Det en som liten trodde skulle vara en problemfri och lättsam tillvaro – mest för att en skulle få bestämma själv…
-
-
Jag ska börja med att spela med öppen hand: Kingdom Hearts har inte varit en del av min uppväxt. När det första spelet skulle släppas tyckte jag att det såg helt fantastiskt och jättehäftigt ut. Det hade Disney-karaktärer jag…
-
Det var längesedan jag kände ett sug efter att återvända till ett nytt spel. På sistone har jag behövt tvinga mig till att fortsätta spela vissa spel, mest för att jag känner mig orättvis om jag inte ger dem…
-
På bara någon minut lär jag mig gå, hoppa, spurta, skjuta och hacka elektronik, och spelet gör tydligt att jag är redo att påbörja mitt uppdrag. Vad detta består av kan jag inte riktigt sätta fingret på. Men vapnet…
-
Ocarina of Time var inte mitt första möte med Hyrule, men är utan tvekan det jag alltid kommer att minnas allra tydligast. Genom åren har Nintendos Zelda-katalog vuxit sig större och större, och spelarna har fått stifta bekantskap med…
-
Året är 2059. De kallar mig Fortuna. Varför just jag? Ingen aning. Men mitt uppdrag är tydligt: ta mig till månen och undersöka vad som hänt på månbasen Copernicus. Ni har säkert hört berättelsen förut. Inom en inte alltför…
-
Om ni vid en given tidpunkt skulle fråga mig vad jag har gjort idag kommer ni med största sannolikhet få till svar att jag har spelat spel. Jag spelar spel för det mesta. Jag har i princip alltid spelat…
-
I begynnelsen… … fanns bara NES med tillhörande Super Mario Bros. Åtminstone kändes det så när jag vid cirka fyra års ålder fick uppleva himmelriket på jorden hemma hos min grannkompis. Med få andra bekymmer i livet spenderades mycket…